Latest Posts

Gevaliahelg och fet BISaussie

Jag hade tänkt mig en ganska lugn helg med en hel del hundaktiviteter. pluggning, städning och slapp i soffan. Det blev inte mycket av nåt. I fredagskväll tog A ett ryck med dammsugaren och moppen medan jag lagade (inte så god) fisk och slängde ihop en sockerkaka. Väl mätta och nöjda satt vi som potatissäckar i soffan och segglodde på nåt när det ringde på dörren. Jag tycker inte det är så värst kul eftersom det nästan alltid bara betyder att någon som ska till nån av våra grannar trycker på fel knapp vid porten och våra hundar går igång fullständigt i onödan. Trots det reste vi oss ur soffan och jag vallar in jyckarna i sovrummet (ifall nån kommer till oss) och A trycker på portöppnarknappen. Det visade sig att det var nån som skulle till oss och du anar inte hur totalt paff jag blev när min älskade lillebror helt plötsligt står i hallen!!! Alltså han bor ju i Kalmar och brukar inte komma oanmäld sådär… Jag hinner inte mer än hämta andan och krama om honom innan jag inser att även mamma, Anders och Pepsi är med och väntar utanför!!! Totalt kaos har vid det här laget utbrutit och jag och A får snällt ta på oss och ta med hundarna ner för att de ska få hälsas på folk och fä med lite mer svängrum. Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli förbannad för att de inte berättat att de skulle komma och när jag inser att A visste sedan flera dagar så kan jag inte annat än smälta och inse hur otroligt gulliga de är allihop! Precis vad jag behövde nu! Helgen har spenderats i full fläng, ätandes god janson, födelsedagstårta, pratandes och spelandes spel låångt in på natten. Mysigt har det hur som helst varit och jag är så tacksam för att de kom!!! Tyvärr åkte de alldeles för tidigt och jag känner mig inte färdigpratad eller färdigmyst. ;)

Under helgen har hundvärldens störta utställning pågått i England och väldigt roligt är att årets BIS är en aussie (AM CH Caitland Isle Take a Chance)! Tyvärr var den mer än lovligt fet i mina ögon (av vad jag kunde dömma på filmsnutten på The Kennel Club’s hemsida).

Stora tårar och domnade lår

När jag kom innanför dörren idag efter att ha varit och skrivit samhällsprov och kände mig vansinnigt trött så låg nya Hundsport där på hallmattan. Gött, tänkte jag och tänkte att det var precis den typen avslappning och upplyftning jag behövde nu. Jag insåg dock ännu en gång att tidningen inte är så himla läsvärd som jag helst vill att den ska vara. På sista sidan finns ett läsarkåseri i varje nummer. Förr var det alltid om de ljuvliga varghundflickorna Gråtass och Vittass (och innan det har jag för mig att det skrevs om deras föregångare Varghunden och Vallhunden). Underbart härliga kåserier som jag saknar eftersom det som varit sen dess inte på något vis är likvärdigt. I nya numret var titeln ”Dessa förbaskade hundar…” och var skrivet från en ”icke-hundägare-men-har-hund-ändå” till alla andra av samma sort. Nu är ju inte jag en sådan, men läste ändå och jag både skrattade och grät där jag satt, inte alls bekvämt, på toa med båda benen helt domnade! Kanske inte riktigt vad jag tänkte när jag klev innanför dörren, men skönt att ladda ur lite var det!

Ett steg framåt och tio och ett halvt bakåt

Så känns det idag.
Dels har jag hamnat i ett döläge i skolan. Det krisar rejält i ett ämne och jag vet inte riktigt hur jag lösa det så det inte går ut över de andra ämnena också. Som det är nu suger det otroligt mycket kraft ur mig och jag mår ganska risigt.
Dels hade jag otur imorse när jag var ute med Dizzy och Silly. Dizzy har ju blivit väldigt mycket bättre på det här med hundmöten. Inte bra, men mycket bättre. Imorse sprang de lösa på stora gräsplanen här bredvid och de bryr sig inte ett skvatt om andra hundar som promenerar en bit bort, de har fullt upp med att busa med varandra och mig och varken Dizzy eller Silly har någon önskan att träffa främmande hundar annars heller. Så långt allt väl. Vi njuter i solen och helt plötsligt kommer engelska cockertiken som bor på vår gård framrusande. Jag ropar in mina tjejer och de kommer, men jag låter dem gå igen när jag inser att cockern inte tänker stanna och jag inte vill sätta Dizzy i värre press än nödvändigt i kontakten med andra hundar. Dizzy rusar vrålandes upp och tvärstannar när cockern fortsätter mot henne medan Silly med ett tyst morr studsar fram och ställer sig imellan. Det tar några sekunder innan jag lyckas få lugnat ner Dizzy så pass att hon är kontaktbar igen och jag kan få mina hundar med mig. Cockerhussen snurrar runt efter sin hund en stund innan han kan koppla den och gå ivg. Dizzy tog själva situationen bättre än jag trott, men resten av dagen har hon vrålat åt varenda hund hon sett oavsett avstånd. Jag blir s jävla trött!! Om männskan bara haft koll på sin cocker så hade det sluppit bli så här. Visserligen är jag av åsikten att alla tappar kollen på sin hund nån gång. Det händer alla, även den bästa. Men när det gäller Dizzy så tar hon skada. Hade jag haft Silly och Caddy med mig hade det inte gjort lika mycket. Jag hade blivit irreterad, men inte mer. Nu blev jag ledsen. Jag hoppas bara att Dizzy lugnar sig snart och att vi kan fortsätta utvecklas framåt!
Goa, goa Silly iaf. Hade det inte vart för henne hade Dizzy fått ta kontakten själv (jag hade inte en chans att hinna imellan själv). Snabbt och bestämt skuttar hon fram och ser till att ingen muckar med hennes lillasyster inte! Utan att för den delen mucka det minsta lilla själv. Jag uppfattar henne som otroligt fredlig och nogrann i sitt språk. Sen att hon skrämde skiten ur en taxichaufför som råkade komma för nära vår ytterdörr häromkvällen är en helt annan sak… ;)

Nä, nu ska jag försöka plugga lite samhällskunskap, historia och psykologi och sen belöna mig själv med klickerboken jag fick på posten idag!

Ovänner

Ibland är jag farligt när att sparka sönder datorn och varför inte Andreas dator också när jag ändå är i farten…
Saker och ting funkar inte som jag vill och som det faktiskt brukar och jag blir tvärförbannad och tilltalar man mig då så ska man inte förvänta sig några vänligheter från min mun inte! Kanske finns det en alldeles logisk anledning till att det inte funkar, men ofta är det faktiskt så att jag lyckas få datorn att göra saker som den egentligen inte borde kunna. Helt utan att göra något alls kan jag ändra inställningar och få mejl att hamna hos mamma istället för hos mig och få internetbanken att inte ”se” de siffor jag knappar in. Hur sjutton gör jag?!?! Det är allt tur att jag inte ger mig på att fixa min egen hemsida, då hade väl datorn redan legat ute i snön… Vilken tur att jag har världens bästaste mamma som fixar åt mig och gör det precis så fint som jag ville ha det dessutom! Puss på dig mamma!!!

Äckel snö och slö matte

Det bara snöar och snöar och snöar och jag vill ha vår, barmark, spårmöjligheter, träningsbara gräsplaner och värme!! Och sen snöar det lite till. För säkerhets skull. Bläk!

Lilla pisselisan börjar bli bättre på att lyssna på promenaderna nu. (ta i trä!) Hon har ett tag varit väldigt mycket för att komma ”snart, när jag luktat färdigt”. Efter att ha haft mycket knappt med tålamod för den typen av beteende och istället för att ropa två gånger rusat efter henne och morrande jagat iväg henne från luktfläcken så har det blivit sååå mycket bättre. Jag låter nog hemsk när jag gör så, men så fort hon gör rätt så får hon julafton och matte blir roligast i hela världen. För det har jag verkligen lärt mig med henne, att det är berömmet som lär henne och inget annat! Dock är jag inte den typen människa som klarar av att bara berömma rätt och nonchalera fel. Jag är helt övertygad om att det funkar även på mina hundar, men inte för mig. Jag satsar på att vara konsekvent och tydlig och berömma mycket när det blir rätt.
Under träning är det en annan sak. Där är jag noga med att inte fya eller straffa mer än att belöningen inte kommer när det blir fel. Dizzy har verkligen släppt på lydnadsträningen nu och det börjar falla på plats. Fria följet är givetvis inte färdigt på långa vägar och det är fortfarande vingligt och vi håller oss till kortkorta distanser mellan belöningarna, men det börjar kännas bra och lillfröken jobbar stenhårt! Läggande har jag så smått börjat göra vid min sida och det funkar finfint. Ställandet är inte riktigt lika stabilt och det jobbar vi vidare med backandes ett tag till. Platsliggningen, som jag trodde skulle bli en klar stötesten, börjar kännas stadigt också. Hur det funkar på klubben med okända hundar kvarstå att se. Lite roligt ät att Dizzy har en grym fjärr! Hon klarar ganska lätt alla stå/sitt/ligg-förflyttningar på tre meters avstånd! Snabbt och snyggt! Lite skillnad från Silly som jag tragglar och tragglar för att få till tvåans fjärr bra med…
Silly har ju sina andra ljuspunkter och det är framför allt hennes otroliga koncentration och kontakt! Atombomber skulle kunna slå ner och hon släpper mig ändå inte med blicken!
Caddy och husse fokuserar på att hitta tillbaka till sin träningsglädje som de tappade efter de två inte helt lyckade starterna i Lk1 i julas. Det verkar börja lossna nu och förhoppningsvis får de jobbat ihop sig så de kan starta igen snart. En start i appellen verkar närma sig för de två också!

Bakåtsträvare eller nyhetsrädd?

Tja, det är väl lite sån jag är när det gäller datorer iaf. Jag tycker om det jag kan och känner till. Blir det nytt betyder det samtidigt att det är en hel drös med saker jag inte fattar på en gång och det krävs ett visst mått tankeverksamhet för att förstå och sätta sig in i det nya. Det är jobbigt och skittrist om man frågar mig. Därför har jag inte förän nu skrivit något här fast jag haft möjligheten i säkert en vecka och mamma har tjatat på mig att jag ska kolla alla möjligheter för att jag sen ska kunna avgöra vad jag vill ha och hur det ska se ut. Men, men det blir nog bra till slut…

Allt är som vanligt här iaf. Hundarna drillas i lydnadsträningen mest nu och det går klart framåt, särkillt med Dizzy som tar stormsteg varje pass nu! Annars är Dizzy hyfsat skitjobbig. Hon vill jobba precis hela tiden och pockar väldigt ofta efter uppmärksamhet eller försöker få igång någon till lek. Det är iaf skönt att veta att hon normalt kan koppla av riktigt bra, att hon går igenom diverse olika faser nu och att hon kommer att landa, förr eller senare.