Latest Posts

Är det inte det ena så är det nåt annat…

I fredags kände jag äntligen att alla hundarna mådde prima igen och Caddy hade slutat snarka om nätterna vilket betydde att han var mindre slemmig och alla tre verkade ha fått tillbaka sin energi. Natten till lördagen väckte Caddy oss och ville ut. Kass mage. Jaja, inget att hänga upp sig för. Han har en känslig mage som lätt blir upprörd men bli bra igen lika fort. Och det blev den. Helt ok redan på morgonpromenaden.
Natten till söndag väcker istället Dizzy oss och vill ut. Många gånger. Det rinner som tusan så fort vi kommit ut varje gång och nu börjar jag känna mig mindre tillfreds. Dizzy har nämligen aldrig varit kass i magen vad jag kan minnas. Detta trots att hon är mycket värre än Caddy på att stoppa i sig äckel ute. Inte heller blir hon bra på en gång utan det fortsatte hela dagen igår och hela natten till idag. Givetvis fick hon ingen mat utan bara pyttelite ris med massor av vatten till frukost. Under dagen idag har hon kännts lite slö, vilket ju inte är konstigt efter att ha vart kass i magen så pass länge, men hon varit lugnare och sovit mer och inte behövt gå ut lika ofta som igår. Lite lite kokt morot fick hon ikväll och hon åt glatt efter att ha fastat helt sen igårmorse. A köpte acidofiluskapslar och hon fick en nyss. Jag bjöd henne på lite till morot men nu ville hon inte ha. Det sprutar fortfarande därbak så imorgon blir det telefonsamtal till vet, igen. Det var ju liksom inte länge sen vi var inne med Silly och innan det med Dizzy när hon imiterade bullterrier. Nu håller jag tummarna för att acidofilusen ger effekt och att hon verkar bättre imorgon så vi slipper vetbesök och så hon får bli frisk snart. Nu är det inget roligt varken för henne eller mig. :(
Jag vill ju bara att skruttan ska få bli frisk så vi kan göra det vi tycker är roligt igen! Vi börjar sakna det, både hon och jag!

Tack!

Tänk så söta kommentarer och mejl man kan få om man bara tycker tillräckligt synd om sig själv… Och det var inte alls min mening. Att fiska efter sympatier menar jag. Att tycka synd om mig själv får jag väl erkänna mig skyldig till. :roll:
Tack iaf hörrni! Det värmer sååå att veta att det finns folk därute som inte bara vet hur det känns när dagarna är pissgrå utan som faktiskt bryr sig om hur lilla jag mår! Puss på er!!!

Lite mindre grått känns det faktiskt nu. Jag lydde era råd och kokade chokladkola att gotta mig med och sket i det självpåtagna kravet om lagad middag och bad A att köpa gott bröd och smaskigt pålägg på vägen hem för mackor och te till kvällsmat. Jag bestämde mig för att verkligen inte köra någon hundträning alls (av seriös art vill säga) förrän hundarna känns 100% igen. Dels för att jag ska hinna bli sugen på det igen och dels för att de ska få vila sig friska. Tjejerna verkar helt pigga nu, men Caddy hade en liten pöl med slem under näsan när han sov i eftermiddags… Jag ska inte gå in på hur mycket han snarkar om nätterna! Även han verkar pigg och glad dock och visar inga andra symtom än denna slemmighet.

Som sagt, lite piggare är även jag nu och jag fick t o m lite pluggat gjort så jag tror inte att jag gör bort mig fullständigt på provet imorgon (idag!) iaf. ;) Imorgon har jag dessutom ett möte som förhoppningsvis lättare en del från mina axlar och får den närmsta framtiden att se lite ljusare ut. Gonatt och sov så gott!

Det Dåliga Samvetet triumpferar

Skit är vad det är! Det har regnat i två dygn nu och vattnet står upp till fotknölarna överallt och på planerna som nyss åtminstone hade hyfsat träningsbar snö har nu blankis under vattnet där det inte smält helt och är decimeterdjup gyttja. Tjejerna tycker vädret är piss och vill helst vara inomhus och Caddy är fortfarande krasslig och ska därför inte bli blöt så vi håller oss snällt inne. Inte för att jag vill nåt annat…
Träning av all sort står väldigt stilla pga väder och krassliga hundar och tävlingar som vi kommit med på blir inställda och lika bra är väl det med tanke på bristen på träning. Suck.
Mitt skolarbete lider det med. Man kan tycka att jag borde få massor gjort nu när vi ändå mest är inomhus, men så är tyvärr inte fallet. Tankarna snurrar segt omkring i huvudet och glider hela tiden in på trista saker som osäkerhet inför framtiden, döden och allt det Dåliga Samvetet som gnager… Inte lätt att få nåt nyttigt gjort då och särskillt inte när det gäller kreativt skrivande som jag har kass fantasi och ambition till även under bättre förhållanden. Bläk.
Inget är roligt och inget lyfter mitt humör mer än korta stunder i taget innan det Dåliga Samvetet återtar sin plats som diktator i min hjärna. Det Dåliga Samvetet göder sig självt genom att se till att jag inte får ens lite av det jag borde få, gjort. Jag mår piss för det jag inte gjort och är så upptagen med det att jag inte får nåt annat gjort heller och det resulterar i att jag mår ännu mer piss och det Dåliga Samvetet stoltserar med segrarpokalen…

Yr födelsedag och bra träning

Igår var det min tjugofemte födelsedag och jag passade på att ligga i soffan och må pyton. En av mina yrseldagar när allt snurrar och minsta rörelse får det till att vändas i min mage och allt känns vidrigt. Mindre kul.
A var som alltid supergullig och köpte tårta, tulpaner och en stor vit ros! Frukosten på sängen skjöts upp till helgen när vi har tid att njuta av den. A försov sig nämligen och jag hade inte velat ha den igår iaf med tanke på hur jag mådde. :-/

Idag har bästaste L varit här med sina två tjejer och vi tog med oss Sillen och for till Sisjön och promenerade och tränade lydnad. Fröken Blå gick riktigt fint idag och jag är såå nöjd med henne! Om man bortser från hoppet då förstås som hon helt plötsligt glömt bort vad det går ut på igen…>:( Detta hände ett tag i höstas också och sen bara släppte det och hon mindes igen vad jag ville. Idag fattade hon inte ett dyft när jag sa Hopp! Hon sitter bara och tittar sött på mig… Grrr! En hel del köttbullar senare så hoppade hon fint fast bara med massor av hjälp. Vi får väl hoppas på att glappet däruppe läker ihop snabbt.
Annars gick hon som sagt lysande! Finfint fritt följ, snabba inkallningar med snygga ställanden, en säker fjärr och kvicka apporteringar. Lite slalom, balansbom och tunnel gjorde vi också och hon gillar det! Hoppas att vi får chansen att börja köra agility ihop!

På sjukfronten så är läget bättre. Dizzy har inte hostat sen onsdagmorse och är bara lite slemmig i halsen nu. Caddy är också slemmig, men hostar inte alls och båda är pigga som tusan. Silly har än så länge klarat sig helt utan symtom så det är bara att hålla tummarna på att det inte blir mer nu utan försvinner fort!

Ikväll ska jag och A på after-work. Det är löjligt länge sen jag var ute igen och det ska faktiskt bli lite kul att träffa folk och dricka ett par glas! ;)

Alltså helt missnöjd är jag ju inte med helgens utställning. Mina förhoppningar för Dizzy var att hon skulle sköta sig i ringen och att han hon skulle få en 1a och helst Hp. Och de målen fixade hon ju. Tyvärr var det andra saker som störde mig men det är ju en annan sak och inget jag kan råda över. Ingen utställning är perfekt och ingen domare kommer någonsin tycka exakt som jag. Men vad tråkigt det vore om alla var överens, då skulle det ju inte vara så intressant längre. ;)

En helt klart mindre rolig effekt av helgen är att Dizzy troligen fått kennelhosta igen. Hon blev nog inte smittad i Malmö utan av en av våra vänner, men trist är det ändå. Hon började hosta inatt. Inte mycket, men tillräckligt för att jag inte ska kunna nonchalera det. Hetsar hon upp sig så får hon baksug i näsan och blir rätt så skärrad av det. Snuttan har lärt sig att springa till mig när det blir så så att jag kan hålla för näsan på henne så det släpper. Hon är pigg och glad men verkar veta att det inte är bra att gå igång så hon håller sig sansad vilket är något mycket ovanligt för henne. Går hon med huvudet neråt så låter hon som en korsning mellan ett marsvin och en gris och Caddy tycker det är mycket konstigt och morrar därför högljutt när hon gör så. Det gör i sin tur Dizzy ganska olycklig eftersom hon inte vet varför hennes alltid lika dummsnälla storebror inte vill vara nära henne.:( Lite mysigt tycker hon dock att det är att få gå koppelpromenader i seles med bara matte!
Silly och Caddy har fått ett par rejäla promenader i vårsolen idag och verkar tycka att det är ganska skönt att slippa skitungen ibland också!

Nu hoppas jag bara att hostan går över fort och att de andra två slipper helt! Jag har ingen lust med det här! Jag vill ju träna på klubben och ut och tävla ju!

Det blir inte alltid som man trott…

Helgen var härligt hundig och det har tjattrats hund så som bara tre hundälskande tjejer kan. En långpromenad i skogen, rödvin och pastasallad och massor av hundprat med melodifestivalen i bakgrunden (jag försökte undvika att vare sig titta eller lyssna) var så trevligt att vi kom i säng på tok för sent och vi sov inte många timmar innan det var dags att kliva upp innan tuppen och packa ihop oss i bilen och åka ner till södra Skåne och utställningen i Malmö. Väl där lämpade jag av min hund hos Tina vid aussieringen och begav mig till Stabyhounringen och visade Cleo med det lite trista resultatet ett blått band. En jättefin (och riktig) kritik fick hon dock!
Tillbaka till aussieringen lagom för att se bästa hane och av de som var med vann nog rätt hund (Gefion’s Chronicle) enligt mig. Sen var det juniortikarnas tur och det var fyra stycken. Dizzy skötte sig fint och jag satt bakom en soptunna och vågade knappt andas av nervositet och för att hon inte skulle få syn på mig. Ok, för att jag blir lite nervös när jag ska visa lillstrumpan själv, men det är ingenting mot vad jag blir när jag sitter utanför och inte kan påverka nåt!! Hua! En fick en två och de andra ettor trots att en av dem inte lät domaren ta i den och sen fortsatte att hispa. Dizzy slutade som 2a med Hp och jag är nöjd trots att jag har väldigt svårt att acceptera att hundar som inte domaren kan ta i blir framplockade oavsett hur fina de må vara. Tyvärr fick Dizzy den sämsta kritiken jag sett på länge och enligt den så har jag svårt att se varför domaren ansåg att hon skulle ha en etta ens. Mer trist blev det när Crazy flög ut utan ck och fick kommentaren att hon rörde sig rasotypiskt… Öh? Dessutom var hon tydligen för högbent och då kan jag ju inte förstå varför domaren valde sin BIRhund som han gjorde… Alltså som ringsekreterare har jag väldigt svårt för folk som är dåliga förlorare och som blir sura på domaren om det inte går bra för dem, men jag tycker det är skillnad på när domaren tycker om en annan typ en den du har själv eller poängterar de fel som hunden faktiskt har, men när det inte finns någon logik i domarens val eller när de går emot rsstandarden så blir jag såå sur! Nä, den domaren visar jag inte för igen och jag delar inte hans smak heller. Jag vill ha en lagom aussie. En utan överdrifter och som är sund i både kropp och psyke. Både Bir och Bim var extrema, på olika sätt. Jag vill ha en dual-purpose hund som är lätt nog i kroppen att jobba hela dagarna och som ändå har benstomme och päls och övrig fysik att vara vacker. Det var ju därför jag föll för rasen och jag tänker göra mitt bästa för att behålla rsen sån.

Nu föll jag visst ur spåret….
Efter aussiebedömning var klar traskade jag iväg med Dizzy (som f ö var väldans glad att matte hade hittat henne igen!) till tollarringen för att kika lite på släkten till Lindas nyförvärv. Y hade redan varit inne med Malva och deras debut hade väl inte gått lysande men en fin och rättvis kritik fick de iaf! Lite shoppning senare så for vi hemåt och stannade på vägen och tittade på tollarbebisar på drygt tre veckor. Sååå söta! Nu först kom jag ihåg kameran som jag haft med hela helgen men inte använt… Lite kaffe och hundprat och sen for vi tillbaka till Linda för att packa om oss och sen hem till Mölndal. En trött Dizzy med matte traskade upp för trappen och visade sömnigt husse, Caddy och Sillen vad vi handlat och sen somnade jag i en fåtölj. Dizzy fick lite stryk av Fru Blå så hon inte skulle var alltför kaxig efter en helg borta och jag fick under kvällen en minst sagt oväntad och inte ett dugg kul nyhet.
Jag drömde en härlig dröm om att jag var på sjukhuset och hälsade på S och han var som han var förr. Glad och trevlig och nu alldeles harmonisk. Jag berättade vad jag haft för mig på sistone och allt var bra och skönt. Imorse fick veta att han somnat för sista gången… Kanske var det bäst så. För alla. Om man nu får tänka så om en människa?

Ljusning och helgplaner

Ojoj, vad gårdagens inlägg blev uppmärksammat. Inte helt meningen. Jag ville mest rycka upp mig själv lite och jag har inte tänkt kräva av vare sig mig eller hundarna att lyckas på varje tävling eller att jag ska köra pilates varje dag. Målet ligger nog där dock. Men jag är tillräckligt realistisk för att inse att så diciplinerad kommer jag aldrig att bli. Som mamma skrev så har jag nog ärvt den genen av henne… Puss mamma!
Ett uppryck fordras här dock om vi inte ska bli soffpotatisar alla sex. Eller ja, Dizzy lär ju aldrig bli det och A jobbar ju och är duktig, men vi andra fyra är på god väg är jag rädd. ;)
Lite mjukstart har vi iaf haft idag. Jag gick först en halvlångis med Caddy och Silly imorse och sen en till med bara Dizzy och solen sken och hundarna var ljuvliga! Sånt mår jag såå bra av! Finns inga bättre lyckopiller än mina älskade jyckar!
Lite träning blev det med Dizzy och hon skötte sig finfint. Platsen har börjat bli lite ”svajig” och hon har börjat kika sig lite omkring och ändra ställning, men med några bra repetioner på kort tid idag så tror jag vi har vänt utveckligen åt rätt håll igen! Duktig flicka! Att jobba med är nog Dizzy så nära perfekt man kan komma enligt mig. Hon är så vaken och vill så mycket hela tiden och hon blir såå lycklig när hon får jobba! Caddy tappar intresset för fort och Silly saknar lite jävlar anamma. Dizzy verkar både kunna jobba länge i taget och jävlar anamma är hennes andranamn! Det märker iaf husse så fort han ska busa lite med Caddy när vi promenerar för då hänger helt plötsligt en morrande Dizz i hans arm! Hon vill väl också busa… hehe! Skydd kanske vore nåt för henne?

Imorgon bär det av till Lindas nya hus med Dizzy och nya vännen Y och hennes söta tollarflicka Malva. Vi ska ha lite tjejkväll och sen åker vi tillsammans ner till Malmö på söndag för utställning. Dizzy debuterar i officiell klass, håll tummarna för att hon går med alla fötter i marken! Jag hoppas att Tina har lust och möjlighet att visa tokfian, det går nog bäst då.
På hemvägen ska vi kanske kanske titta på röda småbebisar!
Nu ska jag stoppa kameran på laddning så kanske det t o m blir lite bilder från helgen!

Off

Jag är inte riktigt mig själv just nu. Jag vill hemskt mycket, men får inget gjort och kommer mig inte för att börja med något. Varje kväll den här veckan har jag, när klockan börjar närma sig midnatt, insett att jag inte gjort det jag ville och borde idag heller. Detta ger mig en del panik och sen mår jag dåligt för att jag har slösat bort ännu en dag och berget av ”att-göra” bara växer och växer och snart rasar det över mig. Kanske har det att göra med menstråkveckan som verkar göra mig mer deppig än grinig numera eller så har det kanske att göra med att A jobbar hela nätterna och jag hinner träffa honom en kort stund på morgonen om jag har tur. Hur som helst har jag fastnat i en ond cirkel och jag vill härifrån! Jag vill ha ork och lust och självdiciplin att göra allt det där jag borde och egentligen vill!
Till råga på allt så sitter jag i soffan och suktar efter mintcrispchoklad som bara en mensig tjej kan och tittar på ”Du är vad du äter”… Man mår ju inte bättre av det direkt. :'(

Nä, så faan heller att jag ska låta mig själv deppa ihop igen! Nä, jag ska plugga som en gris och få skitbra betyg! Jag ska promenera och träna pilates (som jag inte gjort sen i somras el så) så jag mår bra och får mer energi och jag ska träna hundar som aldrig förr så vi lyckas asbra på varenda tävling! Sådeså! Nu jävlar! :> Jag ska bara softa lite i soffan först… Sen så!

Chokladsugen ensamkväll

Mamma var dum förut idag och visade mig en länk till en sida om chokladprovning. Givetvis började det vattna sig rejält i munnen och eftersom vi bara har torra kanelbullar i gotteväg hemma så bildades ett ordentligt chokladsug i min mage! Tyvärr kan jag inte dela med mig av länken eftersom jag, klokt nog, inte sparade den.

A meddelade nyss att han inte kommer hem ikväll. Eller jo, det gör han ju, fast sent. Så vår ordentligt planerade hundträning blir inte av i kväll. Jag behöver hans hjälp på en hel del moment med båda flickorna så det blir nog inte mycket tränat för mig heller. Ett pass var har mina flickor redan fått och det gick super med båda! Sillys krypteknik är väldigt bra just nu och snart kan jag nog plocka in den till sidan igen. Dizzy fick mest olika stadgeövningar i sitt och ligg, ingångar och travautställningsfint. Hon är såå taggad när man tränar med henne att man nästan blir rädd. Hon är så förbaskat snabb att det är svårt att hänga med i svängarna och att belöna den tjejen är verligen inte svårt! Hon går igång på vad som helst. Idag använde vi en pinne som hon hittade och fick hämta när jag lagt ut den. Kastar gör jag sällan eftersom det blir lite väl mycket för lilla tjejen just nu.

Jaja, kvällen får väl bestå av middag i soffan med hundarna och Gilmore Girls och sen lite mer plugg. Det skadar ju verkligen inte det heller.

Tillägg…

Ok, det gick inte att länka till exakt rätt sida (el jag kunde inte iaf) så länken går till Engelska Kennelklubbens startsida. Vill du se filmen så gå in på ”Video Gallery” i menyn till vänster och sen på länken för årets utställning. Där finns en hel hög med filmsnuttar och den som visar vinnaren i ”Pastoral”gruppen är aussiefilmen. Bara så ni vet. Iaf ni ville veta…