Author Archive: Saz

En lista för att komma igång?

Jag vill blogga. Jag saknar att blogga. Jag gör verkligen det. Men fasen vad svårt det är att få till vanan när man inte haft den på flera år. Fyra år ganska exakt är det sen jag bloggade regelbundet. Så himla trist att inte ha de fyra åren sparade här så som de tidigare åren är.

Men, men man kan inte göra mer än försöka. Och listor har jag alltid gillat och den här tänkte jag kunde få fart på mig. Får se hur noga jag följer den, men jag gör ett ärligt försök iaf. Jag hittade den här. Tanken är ett inlägg per mening.

1 Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2 5 saker jag tänkt på idag
3 Ibland tänker jag att jag borde…
3 Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
4 Hepp! Dagens boktips!
5 Månadens djur är givetvis…
6 Kolla! Så här ser jag ut idag.
7 Ibland blir jag avundsjuk på…
8 5 saker jag borde ta tag i
9 Kolla! Här har jag ritat en hund.
10 Månadens färg är givetvis…
11 Hepp! Dagens filmtips!
12 Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
13 Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
14 5 saker jag blir glad av i vardagen
15 Kolla! Så här ser min autograf ut.
16 Hepp! Dagens tv-tips!
17 Ibland retar det mig att…
18 Kolla! Det här åt jag idag.
19 Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
20 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
21 Kolla! Här bor jag.
22 Hepp! Dagens måltidstips!
23 Månadens klädesplagg är givetvis…
24 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
25 Kolla! Här jobbar jag.
26 Ibland skulle jag vilja…
27 Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
28 Det var onekligen väldigt roligt när…
29 Kom ihåg

Höstmys

Juli är en lättsam unge precis som Sam var som bebis. Även om vissa dagar och vissa nätter är mindre kul så är hon på det stora hela väldigt lätt och ”snäll”. Hon är en glad skit som garvar åt det mesta och delar ut leenden till alla som intresserar sig för henne.
Men det var inte om henne jag skulle skriva egentligen. Mest skulle jag bara sura över att min blogg bråkar med mig. Mina inlägg stympas efter första stycket eller så försvinner de helt ut i tomma intet. Får se hur detta funkar alltså…

Här händer inte jättemycket. Hösten är här och jag njuter allt jag kan. Jag tycker det är för varmt för att riktigt komma in i höstkänslan dock. Vårt lilla hus håller värmen bra och trots att vi inte satt på elementen än så har det ännu inte varit ens i närheten kallt nog för att elda i spisen. Höstkläderna är så gott som oanvända och jag längtar efter den riktigt krispiga luften. Men man ska väl inte klaga så länge det inte stormar och regnar på västkusten och sånt har vi haft ovanligt lite av än i år. Ikväll firar jag och A vår loppisfyndade soffa. Efter ett drygt år med en soffa som varken var skön eller bra på annat vis så har vi nu en som är ljuvligt skön och mysig! Och en ny regel att det inte ska vara några hundar i soffan. Lättare sagt än gjort när de alltid fått vara där. Men med en ny hundsäng i vardagsrummet hoppas jag att hundarna fattar galoppen snart.
Angående hundarna så är Mella sen igår i Linköping hos Emma och Charlie där hon tävlat/ska tävla htm och hon kommer hem om en månad. Lite skönt med bara två hemma, men oj vad tyst och konstigt det är utan vår galenpanna. Vi saknar henne men hon kommer ha skitkul och redan idag gjorde hon en finfin start med Charlie och fick uppflytt, ny titel och en tredjeplats!

Nu äppelpaj med glass i sköna soffan!

Snart är julen här!

Jag är en julkunkie. Jag älskar allt från grandoft, godistillverkning, att få ge julklappar, äta julmat och se glädjen i Sams ögon. Tända ljus, julkalendrar i diverse format, att baka lussekatter, njuta av stjärnor i fönstren och skriva önskelistor och slå in paket. Värma kalla fingrar på en kopp varm glögg och höra knastret från elden i spisen.
Sådär idylliskt och harmoniskt är ju sällan livet men jag älskar de där ögonblicken när det är just det. Och kaoset därimellan också. Oftast iaf.

Tiden går alldeles för fort!!

Tiden gick så otroligt långsamt i maj och början på juni. Jag längtade och stånkade och gnällde. Och sen kom hon äntligen på fredagen den 13e. Såklart. Min trollunge. ❤️

Skrev ett långt inlägg som försvann. Orkar inte skriva om det nu… Hoppas på att återkomma här snart. Saknar bloggen!

Varv och jäkla fogar

A sprang Göteborgsvarvet igår och för första gången var jag inte med på plats utan satt hemma i soffan som på nålar istället. Med direktsändning på tv fick jag se banan när eliten sprang och sen satt jag där och följde A med automatiska tidsrapporter efter 5, 10, 12,8 (frihamnen), 15 och 20 km och när jag fick den sista och han bara hade en km kvar till mål och jag insåg att han skulle fixa en bra tid så var det nära att jag började lipa av stolthet och lycka! Jag är stolt över honom i vanliga fall och graviditetshormonerna gör ju knappast känslorna mindre.
När han hade gått i mål och jag hade skickat grattis-sms till honom så somnade jag i soffan och jag drömde att jag vaknade på morgonen på Mors Dag av A som kom med present och kaffe på sängen. På bb. Med alldeles färsk bebis på magen. Det var en bra dröm. Hoppas den blir sann, även om jag inte tror det. Min magkänsla säger att hon kommer precis runt bf. Å andra sidan hade min magkänsla väldigt fel flera gånger angående Sams födelse så jag ska nog inte lita på den i det här fallet.

Sam spenderade hela lördagen på äventyr med sina älskade kusiner på Nordens Ark och hade en toppendag. Sen sov han över hos dem så jag och A fick en barnfri kväll och sovmorgon idag. Lyx!! Minns inte riktigt när vi fick det senast ens… Imorse kunde vi ligga och dra oss i sängen och kramas utan ett vilt barn som hoppar och klättrar i sängen och tjattrar om allt mellan himmel och jord i hög volym. Underbart!

Efter frukost i soffan (också lyx som bara sker när Sam inte är hemma) så hämtade vi vår ändå väldigt saknade lille kille och styrde kosan mot Slottsskogen där Sam sprang Minivarvet med stor entusiasm. Och så var den gravida mamman sådär gråtfärdigt stolt igen… ;-) Vidare for vi till bästa Y för att fira Levis 4-årsdag med barnkalas. Barnen lekte och vi vuxna hann prata lite. Efter tog Y (som bla fotade vårt bröllop) lite bilder på mig och A, på magen och efter mutande med glass gick en övertrött Sam med på att vara med lite på bild också. Ser fram emot att se resultatet!!

Imorgon hoppas jag på en lugn dag hemma med Sam för min kropp gör sanslöst ont nu. Fogarna känns som de maler mot varandra i varenda rörelse och när Sam slog sig förut så satte jag mig på huk för att trösta honom och vred till frontfogen på nåt sätt så nu har jag en brännande, svidande smärta. Nä, nu räcker det med det här.
Förvärkarna och mensmolandet håller förresten inte samma mönster den här gången som med Sam. Då började det nästan alltid på kvällarna och fortsatte till midnatt el nån timme efter innan det lugnade sig till nästa kväll. Nu väcker det mig vid 2-3 varje natt och fortsätter med ojämna mellanrum (jag sover rätt bra mellan varven som tur är) till en bit in på förmiddagen.

Nä, klockan är redan 22.07 och jag hade lovat mig själv att lägga mig tidigt ikväll så det är väl mer än dags att lägga mig då. Sov gott!

 

RallyLatte och förvärkar

Lilla galna Latten och hennes förare som inte direkt är i form så att säga, gjorde vårt bästa i lördags. Latte blandade superfint jobb med lite ofokus och nosande (mindre än väntat!) och matten blandad sin vanliga snurrighet med en extremt otymplig kropp och tillsammans fick vi ihop vårt sista kvalificerande resultat (kan man inte kalla det för pinnar som i agilityn istället?) och fick vårt RLDn med minsta möjliga marginal på 71 poäng (70p av 100 krävs). Galet nöjd med det var jag för dels hade vi uppnått målet utan att ha tränat nämnvärt, dels var min lilla Blond en lite mer mogen modell av vad hon var förra sommaren och hennes arbetsvilja och samarbetsvilja är underbar, dels kunde jag då med gott samvete stryka oss från eftermiddagens klass och istället åka förbi ikea en snabbis på vägen hem och sen krascha helt. Tack Linda med familj för sällskapet och grattis till ert första kvalificerande resultat och en finfin debutrunda trots neslig disk! Ni kommer traska fort upp i klasserna!

Natten till söndag vaknade jag flera gånger och konstaterade att förvärkarna gjort sin entré. Uppifrån och ner, rejäla och lätt onda. Med Sam hade jag tilltagande förvärkar i två veckor varje kväll och natt. Eftersom sånt ofta blir mer av nästa gång vad jag förstått så ställer jag in mig på minst tre-fyra veckor av detta. Natten till idag var lugn men nu känner jag av dem igen. Jag hade helt glömt hur obekväma och träliga förvärkar är…
Jag gick igår in i vecka 37 och enligt vissa källor, 1177 bl a, (varför inte alla säger samma kan man fråga sig…) så är jag nu att räkna som fullgången och bebis är redo att komma ut. Ändå är det fyra veckor till bf idag så nånstans mellan 2 och 6 veckor är normalspannet. A ska springa göteborgsvarvet på lördag och säger att hon inte får komma innan dess, jag tycker nog att hon kan vänta en vecka till, men sen får hon gärna komma!! Så gott som allt är klart. Det ska bäddas i vaggan och bb-väskan ska packas mest bara.

Idag var det valplask igen och det är verkligen en av de stora höjdpunkterna varje vecka. Så otroligt skönt! Idag fick jag dock en hel rad av starka, onda förvärkar i bassängen så jag fick stanna upp, blunda och bara andas innan jag kunde fortsätta. Det lugnade sig när jag kom hem igen dock. Imorgon är Sam hemma och vi ska bara ta det lugnt. Lite städ och kanske får jag hans hjälp att bädda den där vaggan. Han är nyfiken på allt som ställs i ordning och fixas till lillasyster men mest vill han nog att hon ska komma ut så hans mamma blir lite roligare igen. ;-)

Rally i nionde månaden

Imorgon är det dags för mig och Latte att tävla rally. Förhoppningen är att vi ska fixa vårt sista kvalificerande resultat i nybörjarklass och vi har två chanser på oss. Sen jag anmälde så har jag tränat, optimistiskt räknat, en handfull gånger och innan dess hade vi inte gjort nåt vettigt på hur länge som helst. Några optimala förutsättningar är vi alltså milsvida ifrån, men vad tusan vi tar det som det är och satsar på att ha kul ihop. ;-) Fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde…

Idag tyckte jag att kroppen samarbetade hyfsat och det fanns iaf lite energi. Dammsugning, moppning, lite plock här och lite där, början till storrensning i badrummet, lite tvätt och sen matlagning fick jag gjort. Nu känns det som att kroppen ska gå sönder i tusen bitar. Usch så frustrerande! Det får bli en tidig kväll och fjäska till mig en massage från A så jag åtminstone kan gå imorgon.

Kontraster

A nattade barn, diskade och bytte sen om och tog med sig Boll på en mils löprunda i spöregn i mörkret. Jag tog en lång, het dusch (kom på häromkvällen att jag kunde ställa en pall i duschen, perfekt för onda kroppar!), slappade lite i soffan, slängde ihop en kladdkaka med knäcktäcke, åt kvällsmat och mumsar nu den varma kakan i soffan med datorn i knät. Kontrasterna är stora. Men så blir inte A andfådd av att klä på sig eller dra runt dammsugaren ett varv pga att det ligger bebis under revbenen på honom heller. Inte heller har  han en ständig känsla av att vara sparkad av en häst i skrevet eller får sammandragningar med tillhörande ”mensvärk” av minsta ansträngning. Oh well, snart nog är det lite mer fart på mig igen (och nå, jag kommer sannolikt aldrig nånsin ge mig ut och springa en mil i ösregn i mörker).

Dagens preggouppdatering är annars att sammandragningarna tagit ett steg och blivit kraftigare och tydligt ”mensvärkiga”. Och så har brösten redan börjat läcka… Inget av detta betyder ett skvatt mer än att kroppen börjar göra sig redo. Det är fortfarande sannolikt långt kvar och samma tecken började ungefär fyra veckor innan Sam kom.

 

Rätt håll!

Idag var det dags för mvc igen. Alla värden är jättefina och magen växer som den ska (jag har gått upp 9 kg vilket är 2 kg mindre än med Sam i samma vecka, men å andra sidan vägde jag 12 kg mer i utgångsvikt den här gången) och idag fick jag också ett snabbt UL som jag såg till att få löfte om redan vid inskrivningen och det visade det jag trott och hoppats, och det bm sagt hela tiden, att lillasyster ligger med huvudet neråt! Tjoho! Eftersom Sam visade sig ligga åt fel håll när han var på väg ut trots att han varit fixerad i många veckor och tre olika erfarna bm konstaterat att han låg med huvudet neråt, så ville jag den här gången få bevis och se själv inte bara lita på vad någons händer känner. Nu har jag mina bevis och eftersom lillasyster legat likadant länge (hade det ändrats hade jag märkt det) och nu lagt sig långt ner så är sannolikheten ytterst liten att hon vänder sig nu även om hon inte är helt fixerad än. Gött!!

Igår gjorde jag nåt dumt. Jag tänkte inte på mina onda fogar utan rörde mig snabbt och helt fel och fick så jäkla ont efteråt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen riktigt. Att lillasyster tyckte det var en bra idé att senare på kvällen ligga och skruva med huvudet neråt gjorde bara saken värre och när hon var som envisast gjorde det så ont att det svartnade för ögonen på mig. Som knivar rakt upp i underlivet som sen vrids runt och skrapar mot bäckenet. Skitmysigt liksom… Igårkväll fick A hjälpa mig upp från soffan, från toa, med kläderna och att lägga mig i sängen. Jag var rätt så rädd att det skulle vara likadant idag. Vad gör man då liksom? Antar att A hade fått stanna hemma för vård av trasig fru el nåt. Som tur var så var det betydligt bättre imorse och jag kunde ta mig runt själv. Efter halva dagen var det sämre igen, men fortfarande hanterbart. Jag fick ta det lite lugnt på valplasket (gravidvattengympa) ikväll men oj vad skönt det är att få röra på sig lite obehindrat och sen känna sig trött i kroppen på rätt sätt för en gångs skull!

Kul förresten att jag verkar ha några läsare som intresserar sig för det jag skriver iaf! :-)

Letar tecken

Tja det är bara att inse att om det är nån av de ytterst få läsare jag har numera inte är intresserad av bebis så sluta läs. Här kommer nog inte skrivas så mycket annat på ett tag.

På måndag går jag in i vecka 36. Jag har alltså gjort fulla 35 veckor då. Fem veckor kvar till bf. 3-7 veckor kvar till förväntad förlossning (alltså normalspannet på bf +/- 2 veckor). Idag är det 37 dagar kvar till bf och nångång i kommande vecka har jag gjort 85% av graviditeten. Många siffror på samma sak och ändå vet man inte ett piss om när ungen har tänkt titta ut så de säger egentligen inte ett skvatt. Ändå kan jag inte låta bli att noggrant räkna ner varje dag. Siffrorna både stressar och är den enda räddningen att hänga upp sig på man har liksom.

Jag har redan börjat leta tecken på att det är på g. Sjukt jag vet för det är alldeles för tidigt för det egentligen, men har tankarna väl slagit en så är det stört omöjligt att låta bli sen. Än finns inga tecken att tala om dock. Jag har fått för mig att lillasyster kommer tidigare är storebror. Med honom var allt långsamt. Han tog många år på sig att bli till, var lugn i magen, föddes en vecka efter bf och själva förlossningen tog en halv evighet (drygt 30 timmar) och slutade ändå i akutsnitt. Sam själv har alltid varit en rätt lugn kille, som tänker först och gör sen. Som sovit och ätit bra sen allra första dagen och som för det allra mesta är en väldigt lättsam person att ha att göra med. Lillasyster blev till så fort vi beslutat oss för att vi var redo, innan vi ens hann börja försöka. Hon har varit vild i magen hela tiden (Undrar om hon sover mer än en kvart i taget nångång? Ofta är hon vaken och sparkar runt oavbrutet i flera timmar.) Därför tror jag att hon kommer ha bråttom ut och sen vara en vild tjej med humör från start. :-) Vi får väl se om det stämmer! Livsfarligt att tro att de ska komma tidigt, jag vet. Jag trodde det ju med Sam också och hade jättefel varpå min väntan bara blev ännu tyngre. Ändå lärde jag mig tydligen inget på det för nu gör jag ju likadant.

Jag vet inte om jag nämnt det förut men jag har krävt och blivit lovad ett sent UL denna gången för att säkert få veta att bebis ligger åt rätt håll så det inte blir som förra gången. (Om nån missat det så visade det sig när jag kom in till förlossningen fullt öppen och med krystvärkar att Sam låg åt fel håll, därav akutsnittet.) Jag är rätt övertygad om att hon legat med huvudet neråt sen v 23-24 nånting för det sparkas friskt mot revbenen hela tiden och förutom att hon vrider sig från sida till sida i magen så har hon legat likadant hela tiden sen dess, men det ska ändå bli skönt att få veta säkert. Nästa besök hos bm på tisdag, kanske blir det redan då.

Jag tror hela familjen är mer än redo för lillasysters ankomst nu. Alla längtar och det mesta av förberedelserna är klara. Vagga och skötbord ska tas fram från förrådet och monteras ihop, men det som behövt köpas är köpt, kläder framrotade, tvättade och sorterade i storlekar och fattas gör väl mest blöjor och en rejäl storstädning av hemmet. Skönt ändå att ha lite kvar så det inte bara är att sitta på rumpan och vänta. ;-)

Nu kom hundarna hem från en löptur med hussen. Undrar om han får nån löpträning alls när han springer med alla tre? Kanske mest blir armmusklerna som får jobba. :-P Dags att förbereda kvällens grillmiddag. Tror det får bli en rabarberkaka till efterrrätt.