Author Archive: mamma/Lena

Yr födelsedag och bra träning

Igår var det min tjugofemte födelsedag och jag passade på att ligga i soffan och må pyton. En av mina yrseldagar när allt snurrar och minsta rörelse får det till att vändas i min mage och allt känns vidrigt. Mindre kul.
A var som alltid supergullig och köpte tårta, tulpaner och en stor vit ros! Frukosten på sängen skjöts upp till helgen när vi har tid att njuta av den. A försov sig nämligen och jag hade inte velat ha den igår iaf med tanke på hur jag mådde. :-/

Idag har bästaste L varit här med sina två tjejer och vi tog med oss Sillen och for till Sisjön och promenerade och tränade lydnad. Fröken Blå gick riktigt fint idag och jag är såå nöjd med henne! Om man bortser från hoppet då förstås som hon helt plötsligt glömt bort vad det går ut på igen…>:( Detta hände ett tag i höstas också och sen bara släppte det och hon mindes igen vad jag ville. Idag fattade hon inte ett dyft när jag sa Hopp! Hon sitter bara och tittar sött på mig… Grrr! En hel del köttbullar senare så hoppade hon fint fast bara med massor av hjälp. Vi får väl hoppas på att glappet däruppe läker ihop snabbt.
Annars gick hon som sagt lysande! Finfint fritt följ, snabba inkallningar med snygga ställanden, en säker fjärr och kvicka apporteringar. Lite slalom, balansbom och tunnel gjorde vi också och hon gillar det! Hoppas att vi får chansen att börja köra agility ihop!

På sjukfronten så är läget bättre. Dizzy har inte hostat sen onsdagmorse och är bara lite slemmig i halsen nu. Caddy är också slemmig, men hostar inte alls och båda är pigga som tusan. Silly har än så länge klarat sig helt utan symtom så det är bara att hålla tummarna på att det inte blir mer nu utan försvinner fort!

Ikväll ska jag och A på after-work. Det är löjligt länge sen jag var ute igen och det ska faktiskt bli lite kul att träffa folk och dricka ett par glas! ;)

Alltså helt missnöjd är jag ju inte med helgens utställning. Mina förhoppningar för Dizzy var att hon skulle sköta sig i ringen och att han hon skulle få en 1a och helst Hp. Och de målen fixade hon ju. Tyvärr var det andra saker som störde mig men det är ju en annan sak och inget jag kan råda över. Ingen utställning är perfekt och ingen domare kommer någonsin tycka exakt som jag. Men vad tråkigt det vore om alla var överens, då skulle det ju inte vara så intressant längre. ;)

En helt klart mindre rolig effekt av helgen är att Dizzy troligen fått kennelhosta igen. Hon blev nog inte smittad i Malmö utan av en av våra vänner, men trist är det ändå. Hon började hosta inatt. Inte mycket, men tillräckligt för att jag inte ska kunna nonchalera det. Hetsar hon upp sig så får hon baksug i näsan och blir rätt så skärrad av det. Snuttan har lärt sig att springa till mig när det blir så så att jag kan hålla för näsan på henne så det släpper. Hon är pigg och glad men verkar veta att det inte är bra att gå igång så hon håller sig sansad vilket är något mycket ovanligt för henne. Går hon med huvudet neråt så låter hon som en korsning mellan ett marsvin och en gris och Caddy tycker det är mycket konstigt och morrar därför högljutt när hon gör så. Det gör i sin tur Dizzy ganska olycklig eftersom hon inte vet varför hennes alltid lika dummsnälla storebror inte vill vara nära henne.:( Lite mysigt tycker hon dock att det är att få gå koppelpromenader i seles med bara matte!
Silly och Caddy har fått ett par rejäla promenader i vårsolen idag och verkar tycka att det är ganska skönt att slippa skitungen ibland också!

Nu hoppas jag bara att hostan går över fort och att de andra två slipper helt! Jag har ingen lust med det här! Jag vill ju träna på klubben och ut och tävla ju!

Det blir inte alltid som man trott…

Helgen var härligt hundig och det har tjattrats hund så som bara tre hundälskande tjejer kan. En långpromenad i skogen, rödvin och pastasallad och massor av hundprat med melodifestivalen i bakgrunden (jag försökte undvika att vare sig titta eller lyssna) var så trevligt att vi kom i säng på tok för sent och vi sov inte många timmar innan det var dags att kliva upp innan tuppen och packa ihop oss i bilen och åka ner till södra Skåne och utställningen i Malmö. Väl där lämpade jag av min hund hos Tina vid aussieringen och begav mig till Stabyhounringen och visade Cleo med det lite trista resultatet ett blått band. En jättefin (och riktig) kritik fick hon dock!
Tillbaka till aussieringen lagom för att se bästa hane och av de som var med vann nog rätt hund (Gefion’s Chronicle) enligt mig. Sen var det juniortikarnas tur och det var fyra stycken. Dizzy skötte sig fint och jag satt bakom en soptunna och vågade knappt andas av nervositet och för att hon inte skulle få syn på mig. Ok, för att jag blir lite nervös när jag ska visa lillstrumpan själv, men det är ingenting mot vad jag blir när jag sitter utanför och inte kan påverka nåt!! Hua! En fick en två och de andra ettor trots att en av dem inte lät domaren ta i den och sen fortsatte att hispa. Dizzy slutade som 2a med Hp och jag är nöjd trots att jag har väldigt svårt att acceptera att hundar som inte domaren kan ta i blir framplockade oavsett hur fina de må vara. Tyvärr fick Dizzy den sämsta kritiken jag sett på länge och enligt den så har jag svårt att se varför domaren ansåg att hon skulle ha en etta ens. Mer trist blev det när Crazy flög ut utan ck och fick kommentaren att hon rörde sig rasotypiskt… Öh? Dessutom var hon tydligen för högbent och då kan jag ju inte förstå varför domaren valde sin BIRhund som han gjorde… Alltså som ringsekreterare har jag väldigt svårt för folk som är dåliga förlorare och som blir sura på domaren om det inte går bra för dem, men jag tycker det är skillnad på när domaren tycker om en annan typ en den du har själv eller poängterar de fel som hunden faktiskt har, men när det inte finns någon logik i domarens val eller när de går emot rsstandarden så blir jag såå sur! Nä, den domaren visar jag inte för igen och jag delar inte hans smak heller. Jag vill ha en lagom aussie. En utan överdrifter och som är sund i både kropp och psyke. Både Bir och Bim var extrema, på olika sätt. Jag vill ha en dual-purpose hund som är lätt nog i kroppen att jobba hela dagarna och som ändå har benstomme och päls och övrig fysik att vara vacker. Det var ju därför jag föll för rasen och jag tänker göra mitt bästa för att behålla rsen sån.

Nu föll jag visst ur spåret….
Efter aussiebedömning var klar traskade jag iväg med Dizzy (som f ö var väldans glad att matte hade hittat henne igen!) till tollarringen för att kika lite på släkten till Lindas nyförvärv. Y hade redan varit inne med Malva och deras debut hade väl inte gått lysande men en fin och rättvis kritik fick de iaf! Lite shoppning senare så for vi hemåt och stannade på vägen och tittade på tollarbebisar på drygt tre veckor. Sååå söta! Nu först kom jag ihåg kameran som jag haft med hela helgen men inte använt… Lite kaffe och hundprat och sen for vi tillbaka till Linda för att packa om oss och sen hem till Mölndal. En trött Dizzy med matte traskade upp för trappen och visade sömnigt husse, Caddy och Sillen vad vi handlat och sen somnade jag i en fåtölj. Dizzy fick lite stryk av Fru Blå så hon inte skulle var alltför kaxig efter en helg borta och jag fick under kvällen en minst sagt oväntad och inte ett dugg kul nyhet.
Jag drömde en härlig dröm om att jag var på sjukhuset och hälsade på S och han var som han var förr. Glad och trevlig och nu alldeles harmonisk. Jag berättade vad jag haft för mig på sistone och allt var bra och skönt. Imorse fick veta att han somnat för sista gången… Kanske var det bäst så. För alla. Om man nu får tänka så om en människa?

Ljusning och helgplaner

Ojoj, vad gårdagens inlägg blev uppmärksammat. Inte helt meningen. Jag ville mest rycka upp mig själv lite och jag har inte tänkt kräva av vare sig mig eller hundarna att lyckas på varje tävling eller att jag ska köra pilates varje dag. Målet ligger nog där dock. Men jag är tillräckligt realistisk för att inse att så diciplinerad kommer jag aldrig att bli. Som mamma skrev så har jag nog ärvt den genen av henne… Puss mamma!
Ett uppryck fordras här dock om vi inte ska bli soffpotatisar alla sex. Eller ja, Dizzy lär ju aldrig bli det och A jobbar ju och är duktig, men vi andra fyra är på god väg är jag rädd. ;)
Lite mjukstart har vi iaf haft idag. Jag gick först en halvlångis med Caddy och Silly imorse och sen en till med bara Dizzy och solen sken och hundarna var ljuvliga! Sånt mår jag såå bra av! Finns inga bättre lyckopiller än mina älskade jyckar!
Lite träning blev det med Dizzy och hon skötte sig finfint. Platsen har börjat bli lite ”svajig” och hon har börjat kika sig lite omkring och ändra ställning, men med några bra repetioner på kort tid idag så tror jag vi har vänt utveckligen åt rätt håll igen! Duktig flicka! Att jobba med är nog Dizzy så nära perfekt man kan komma enligt mig. Hon är så vaken och vill så mycket hela tiden och hon blir såå lycklig när hon får jobba! Caddy tappar intresset för fort och Silly saknar lite jävlar anamma. Dizzy verkar både kunna jobba länge i taget och jävlar anamma är hennes andranamn! Det märker iaf husse så fort han ska busa lite med Caddy när vi promenerar för då hänger helt plötsligt en morrande Dizz i hans arm! Hon vill väl också busa… hehe! Skydd kanske vore nåt för henne?

Imorgon bär det av till Lindas nya hus med Dizzy och nya vännen Y och hennes söta tollarflicka Malva. Vi ska ha lite tjejkväll och sen åker vi tillsammans ner till Malmö på söndag för utställning. Dizzy debuterar i officiell klass, håll tummarna för att hon går med alla fötter i marken! Jag hoppas att Tina har lust och möjlighet att visa tokfian, det går nog bäst då.
På hemvägen ska vi kanske kanske titta på röda småbebisar!
Nu ska jag stoppa kameran på laddning så kanske det t o m blir lite bilder från helgen!

Off

Jag är inte riktigt mig själv just nu. Jag vill hemskt mycket, men får inget gjort och kommer mig inte för att börja med något. Varje kväll den här veckan har jag, när klockan börjar närma sig midnatt, insett att jag inte gjort det jag ville och borde idag heller. Detta ger mig en del panik och sen mår jag dåligt för att jag har slösat bort ännu en dag och berget av ”att-göra” bara växer och växer och snart rasar det över mig. Kanske har det att göra med menstråkveckan som verkar göra mig mer deppig än grinig numera eller så har det kanske att göra med att A jobbar hela nätterna och jag hinner träffa honom en kort stund på morgonen om jag har tur. Hur som helst har jag fastnat i en ond cirkel och jag vill härifrån! Jag vill ha ork och lust och självdiciplin att göra allt det där jag borde och egentligen vill!
Till råga på allt så sitter jag i soffan och suktar efter mintcrispchoklad som bara en mensig tjej kan och tittar på ”Du är vad du äter”… Man mår ju inte bättre av det direkt. :'(

Nä, så faan heller att jag ska låta mig själv deppa ihop igen! Nä, jag ska plugga som en gris och få skitbra betyg! Jag ska promenera och träna pilates (som jag inte gjort sen i somras el så) så jag mår bra och får mer energi och jag ska träna hundar som aldrig förr så vi lyckas asbra på varenda tävling! Sådeså! Nu jävlar! :> Jag ska bara softa lite i soffan först… Sen så!

Chokladsugen ensamkväll

Mamma var dum förut idag och visade mig en länk till en sida om chokladprovning. Givetvis började det vattna sig rejält i munnen och eftersom vi bara har torra kanelbullar i gotteväg hemma så bildades ett ordentligt chokladsug i min mage! Tyvärr kan jag inte dela med mig av länken eftersom jag, klokt nog, inte sparade den.

A meddelade nyss att han inte kommer hem ikväll. Eller jo, det gör han ju, fast sent. Så vår ordentligt planerade hundträning blir inte av i kväll. Jag behöver hans hjälp på en hel del moment med båda flickorna så det blir nog inte mycket tränat för mig heller. Ett pass var har mina flickor redan fått och det gick super med båda! Sillys krypteknik är väldigt bra just nu och snart kan jag nog plocka in den till sidan igen. Dizzy fick mest olika stadgeövningar i sitt och ligg, ingångar och travautställningsfint. Hon är såå taggad när man tränar med henne att man nästan blir rädd. Hon är så förbaskat snabb att det är svårt att hänga med i svängarna och att belöna den tjejen är verligen inte svårt! Hon går igång på vad som helst. Idag använde vi en pinne som hon hittade och fick hämta när jag lagt ut den. Kastar gör jag sällan eftersom det blir lite väl mycket för lilla tjejen just nu.

Jaja, kvällen får väl bestå av middag i soffan med hundarna och Gilmore Girls och sen lite mer plugg. Det skadar ju verkligen inte det heller.

Tillägg…

Ok, det gick inte att länka till exakt rätt sida (el jag kunde inte iaf) så länken går till Engelska Kennelklubbens startsida. Vill du se filmen så gå in på ”Video Gallery” i menyn till vänster och sen på länken för årets utställning. Där finns en hel hög med filmsnuttar och den som visar vinnaren i ”Pastoral”gruppen är aussiefilmen. Bara så ni vet. Iaf ni ville veta…

Gevaliahelg och fet BISaussie

Jag hade tänkt mig en ganska lugn helg med en hel del hundaktiviteter. pluggning, städning och slapp i soffan. Det blev inte mycket av nåt. I fredagskväll tog A ett ryck med dammsugaren och moppen medan jag lagade (inte så god) fisk och slängde ihop en sockerkaka. Väl mätta och nöjda satt vi som potatissäckar i soffan och segglodde på nåt när det ringde på dörren. Jag tycker inte det är så värst kul eftersom det nästan alltid bara betyder att någon som ska till nån av våra grannar trycker på fel knapp vid porten och våra hundar går igång fullständigt i onödan. Trots det reste vi oss ur soffan och jag vallar in jyckarna i sovrummet (ifall nån kommer till oss) och A trycker på portöppnarknappen. Det visade sig att det var nån som skulle till oss och du anar inte hur totalt paff jag blev när min älskade lillebror helt plötsligt står i hallen!!! Alltså han bor ju i Kalmar och brukar inte komma oanmäld sådär… Jag hinner inte mer än hämta andan och krama om honom innan jag inser att även mamma, Anders och Pepsi är med och väntar utanför!!! Totalt kaos har vid det här laget utbrutit och jag och A får snällt ta på oss och ta med hundarna ner för att de ska få hälsas på folk och fä med lite mer svängrum. Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli förbannad för att de inte berättat att de skulle komma och när jag inser att A visste sedan flera dagar så kan jag inte annat än smälta och inse hur otroligt gulliga de är allihop! Precis vad jag behövde nu! Helgen har spenderats i full fläng, ätandes god janson, födelsedagstårta, pratandes och spelandes spel låångt in på natten. Mysigt har det hur som helst varit och jag är så tacksam för att de kom!!! Tyvärr åkte de alldeles för tidigt och jag känner mig inte färdigpratad eller färdigmyst. ;)

Under helgen har hundvärldens störta utställning pågått i England och väldigt roligt är att årets BIS är en aussie (AM CH Caitland Isle Take a Chance)! Tyvärr var den mer än lovligt fet i mina ögon (av vad jag kunde dömma på filmsnutten på The Kennel Club’s hemsida).

Stora tårar och domnade lår

När jag kom innanför dörren idag efter att ha varit och skrivit samhällsprov och kände mig vansinnigt trött så låg nya Hundsport där på hallmattan. Gött, tänkte jag och tänkte att det var precis den typen avslappning och upplyftning jag behövde nu. Jag insåg dock ännu en gång att tidningen inte är så himla läsvärd som jag helst vill att den ska vara. På sista sidan finns ett läsarkåseri i varje nummer. Förr var det alltid om de ljuvliga varghundflickorna Gråtass och Vittass (och innan det har jag för mig att det skrevs om deras föregångare Varghunden och Vallhunden). Underbart härliga kåserier som jag saknar eftersom det som varit sen dess inte på något vis är likvärdigt. I nya numret var titeln ”Dessa förbaskade hundar…” och var skrivet från en ”icke-hundägare-men-har-hund-ändå” till alla andra av samma sort. Nu är ju inte jag en sådan, men läste ändå och jag både skrattade och grät där jag satt, inte alls bekvämt, på toa med båda benen helt domnade! Kanske inte riktigt vad jag tänkte när jag klev innanför dörren, men skönt att ladda ur lite var det!

Ett steg framåt och tio och ett halvt bakåt

Så känns det idag.
Dels har jag hamnat i ett döläge i skolan. Det krisar rejält i ett ämne och jag vet inte riktigt hur jag lösa det så det inte går ut över de andra ämnena också. Som det är nu suger det otroligt mycket kraft ur mig och jag mår ganska risigt.
Dels hade jag otur imorse när jag var ute med Dizzy och Silly. Dizzy har ju blivit väldigt mycket bättre på det här med hundmöten. Inte bra, men mycket bättre. Imorse sprang de lösa på stora gräsplanen här bredvid och de bryr sig inte ett skvatt om andra hundar som promenerar en bit bort, de har fullt upp med att busa med varandra och mig och varken Dizzy eller Silly har någon önskan att träffa främmande hundar annars heller. Så långt allt väl. Vi njuter i solen och helt plötsligt kommer engelska cockertiken som bor på vår gård framrusande. Jag ropar in mina tjejer och de kommer, men jag låter dem gå igen när jag inser att cockern inte tänker stanna och jag inte vill sätta Dizzy i värre press än nödvändigt i kontakten med andra hundar. Dizzy rusar vrålandes upp och tvärstannar när cockern fortsätter mot henne medan Silly med ett tyst morr studsar fram och ställer sig imellan. Det tar några sekunder innan jag lyckas få lugnat ner Dizzy så pass att hon är kontaktbar igen och jag kan få mina hundar med mig. Cockerhussen snurrar runt efter sin hund en stund innan han kan koppla den och gå ivg. Dizzy tog själva situationen bättre än jag trott, men resten av dagen har hon vrålat åt varenda hund hon sett oavsett avstånd. Jag blir s jävla trött!! Om männskan bara haft koll på sin cocker så hade det sluppit bli så här. Visserligen är jag av åsikten att alla tappar kollen på sin hund nån gång. Det händer alla, även den bästa. Men när det gäller Dizzy så tar hon skada. Hade jag haft Silly och Caddy med mig hade det inte gjort lika mycket. Jag hade blivit irreterad, men inte mer. Nu blev jag ledsen. Jag hoppas bara att Dizzy lugnar sig snart och att vi kan fortsätta utvecklas framåt!
Goa, goa Silly iaf. Hade det inte vart för henne hade Dizzy fått ta kontakten själv (jag hade inte en chans att hinna imellan själv). Snabbt och bestämt skuttar hon fram och ser till att ingen muckar med hennes lillasyster inte! Utan att för den delen mucka det minsta lilla själv. Jag uppfattar henne som otroligt fredlig och nogrann i sitt språk. Sen att hon skrämde skiten ur en taxichaufför som råkade komma för nära vår ytterdörr häromkvällen är en helt annan sak… ;)

Nä, nu ska jag försöka plugga lite samhällskunskap, historia och psykologi och sen belöna mig själv med klickerboken jag fick på posten idag!