Fick frågan varför jag inte bloggar och jag har inget bra svar. Får inte tummen ur. Händer massor i huvudet på mig men inga tankar blir klara liksom och då är det svårt att skriva vare sig om dem eller om nåt annat för de sitter liksom i vägen för annat. Undrar om nån fattar alls vad jag menar…

Tja, här går livet framåt iaf. Barnen är sjuka sen mitten på veckan och hostar, snorar och har feber om kvällarna och nätterna. Bättre nu, men inte bra på långa vägar. Värst är att Juli sover jättedåligt pga snoret som täpper igen och att Sam hostar så han kräks så fort han rör sig för mycket eller går ut och andas kall luft. Detta gör att han har kopiösa mängder myror i brallan nu. Men det är bara att stå ut och försöka göra det bästa av dagarna och hoppas att de är friska snart.

På hundplanet så har det hänt massor. Just nu har jag Glassa och Mello hemma. Latte är i Holland hos sin uppfödare för att förhoppningsvis få bebisar. Det hänger på att resultatet från röntgen hon gjorde i torsdags blir bra. Det känns skitjobbigt att hon är borta för hon har krypit väldigt långt in i hjärtat på mig och blivit en riktig mattehund, men hon kommer tillbaka snart nog.
”Värre” är det med Mella då. Hon åkte med Frida och kullsyster Orca till Umeå i höstas för att träna drag under vintern och skulle komma hem nu i vår. Men efter en hel del funderingar så beslöt vi oss för att fråga om Frida ville behålla henne. Mella har ett helt underbart liv hos Frida och får så mycket som vi inte kan erbjuda henne, inte minst draget som hon fullkomligt älskar. Hon var hunden som aldrig nånsin skulle flytta hemifrån men ödet ville annorlunda. Det svider i hjärtat och jag har gråtit många tårar över detta men det känns ändå rätt. Nu kan jag fokusera på mina två ”unga” flickor utan dåligt samvete för att Mella inte får lika mycket.
Mello han blev kvar här efter jul när mamma o co åkte hem eftersom han och Monster inte funkar ihop med Monster längre. Båda två funkar bra med andra hanar, men tyvärr är deras relation helt pajjad. Pga detta så letar Monster ett aktivt pensionärshem passande för en hund som inte alls har koll på att han fyller 8 i sommar, inte vill träna eller tävla utan bara gå långa promenader och softa. Under tiden bor Mellot här och förutom att Glassa började löpa i veckan så njuter vi av hans sällskap.

Jag anmälde båda två till rallytävling för ett par veckor sen. Glassa har ett godkänt resultat kvar till RLDf och Mello får debutera sin tävlingskarriär tänkte jag. Men så kom löpet då och det betyder att Glassa kommer vara dagarna innan höglöp nu på fredag när tävlingen går av stapeln. Visserligen får hon starta ändå, men dels tror jag hennes koncentration är hyfsat kass då och dels så ska hon isf ha trosor på sig fram till startpunkten och det hade inneburit att hon skulle behöva tvätta fiffi grundligt innan hon hade kunnat jobba. Det känns mindre passande så jag valde att stryka henne. Jag blev ju iaf tvungen att stryka en av dem för Mello hade aldrig kunnat koncentrera sig om hon var med. Iaf så ska det bli hur kul som helst att komma ut och tävla igen efter nästan ett år utan och det ska bli riktigt spännande att se hur Mellot tacklar situationen och miljön.
En kul sak till är att Nadia också anmält till samma tävling och att hon, jag och Linda har bokat hall för att träna i veckan. Kan ju låta hur trivialt som helst för andra, men för tre småbarnsmorsor som var aktiva hundnördar ihop för massa år sen och sen inte gjort något sånt ihop och inte supermycket ens var och en för sig under tiden och sen fått varsin bebis under förra året som snott energi och viljan att träna hund, så är detta stort! De flesta som får barn verkar ju ha hur mycket tid och ork för hundträning som helst. Själv fattar jag inte riktigt hur det går till och avundas det lite. Samtidigt gör jag ju barnen till en medvetet vald prioritering och lägger ner en hel del jobb på sask’s utställning, rasmonter och under förra året utbildningen till exteriörbeskrivare så en hel del hunderi blir det ju ändå och mina hundar lever ett bra liv ändå. Med det sagt så är det väldigt gött att vara lite på G igen!