Varv och jäkla fogar

A sprang Göteborgsvarvet igår och för första gången var jag inte med på plats utan satt hemma i soffan som på nålar istället. Med direktsändning på tv fick jag se banan när eliten sprang och sen satt jag där och följde A med automatiska tidsrapporter efter 5, 10, 12,8 (frihamnen), 15 och 20 km och när jag fick den sista och han bara hade en km kvar till mål och jag insåg att han skulle fixa en bra tid så var det nära att jag började lipa av stolthet och lycka! Jag är stolt över honom i vanliga fall och graviditetshormonerna gör ju knappast känslorna mindre.
När han hade gått i mål och jag hade skickat grattis-sms till honom så somnade jag i soffan och jag drömde att jag vaknade på morgonen på Mors Dag av A som kom med present och kaffe på sängen. På bb. Med alldeles färsk bebis på magen. Det var en bra dröm. Hoppas den blir sann, även om jag inte tror det. Min magkänsla säger att hon kommer precis runt bf. Å andra sidan hade min magkänsla väldigt fel flera gånger angående Sams födelse så jag ska nog inte lita på den i det här fallet.

Sam spenderade hela lördagen på äventyr med sina älskade kusiner på Nordens Ark och hade en toppendag. Sen sov han över hos dem så jag och A fick en barnfri kväll och sovmorgon idag. Lyx!! Minns inte riktigt när vi fick det senast ens… Imorse kunde vi ligga och dra oss i sängen och kramas utan ett vilt barn som hoppar och klättrar i sängen och tjattrar om allt mellan himmel och jord i hög volym. Underbart!

Efter frukost i soffan (också lyx som bara sker när Sam inte är hemma) så hämtade vi vår ändå väldigt saknade lille kille och styrde kosan mot Slottsskogen där Sam sprang Minivarvet med stor entusiasm. Och så var den gravida mamman sådär gråtfärdigt stolt igen… ;-) Vidare for vi till bästa Y för att fira Levis 4-årsdag med barnkalas. Barnen lekte och vi vuxna hann prata lite. Efter tog Y (som bla fotade vårt bröllop) lite bilder på mig och A, på magen och efter mutande med glass gick en övertrött Sam med på att vara med lite på bild också. Ser fram emot att se resultatet!!

Imorgon hoppas jag på en lugn dag hemma med Sam för min kropp gör sanslöst ont nu. Fogarna känns som de maler mot varandra i varenda rörelse och när Sam slog sig förut så satte jag mig på huk för att trösta honom och vred till frontfogen på nåt sätt så nu har jag en brännande, svidande smärta. Nä, nu räcker det med det här.
Förvärkarna och mensmolandet håller förresten inte samma mönster den här gången som med Sam. Då började det nästan alltid på kvällarna och fortsatte till midnatt el nån timme efter innan det lugnade sig till nästa kväll. Nu väcker det mig vid 2-3 varje natt och fortsätter med ojämna mellanrum (jag sover rätt bra mellan varven som tur är) till en bit in på förmiddagen.

Nä, klockan är redan 22.07 och jag hade lovat mig själv att lägga mig tidigt ikväll så det är väl mer än dags att lägga mig då. Sov gott!