Tja det är bara att inse att om det är nån av de ytterst få läsare jag har numera inte är intresserad av bebis så sluta läs. Här kommer nog inte skrivas så mycket annat på ett tag.

På måndag går jag in i vecka 36. Jag har alltså gjort fulla 35 veckor då. Fem veckor kvar till bf. 3-7 veckor kvar till förväntad förlossning (alltså normalspannet på bf +/- 2 veckor). Idag är det 37 dagar kvar till bf och nångång i kommande vecka har jag gjort 85% av graviditeten. Många siffror på samma sak och ändå vet man inte ett piss om när ungen har tänkt titta ut så de säger egentligen inte ett skvatt. Ändå kan jag inte låta bli att noggrant räkna ner varje dag. Siffrorna både stressar och är den enda räddningen att hänga upp sig på man har liksom.

Jag har redan börjat leta tecken på att det är på g. Sjukt jag vet för det är alldeles för tidigt för det egentligen, men har tankarna väl slagit en så är det stört omöjligt att låta bli sen. Än finns inga tecken att tala om dock. Jag har fått för mig att lillasyster kommer tidigare är storebror. Med honom var allt långsamt. Han tog många år på sig att bli till, var lugn i magen, föddes en vecka efter bf och själva förlossningen tog en halv evighet (drygt 30 timmar) och slutade ändå i akutsnitt. Sam själv har alltid varit en rätt lugn kille, som tänker först och gör sen. Som sovit och ätit bra sen allra första dagen och som för det allra mesta är en väldigt lättsam person att ha att göra med. Lillasyster blev till så fort vi beslutat oss för att vi var redo, innan vi ens hann börja försöka. Hon har varit vild i magen hela tiden (Undrar om hon sover mer än en kvart i taget nångång? Ofta är hon vaken och sparkar runt oavbrutet i flera timmar.) Därför tror jag att hon kommer ha bråttom ut och sen vara en vild tjej med humör från start. :-) Vi får väl se om det stämmer! Livsfarligt att tro att de ska komma tidigt, jag vet. Jag trodde det ju med Sam också och hade jättefel varpå min väntan bara blev ännu tyngre. Ändå lärde jag mig tydligen inget på det för nu gör jag ju likadant.

Jag vet inte om jag nämnt det förut men jag har krävt och blivit lovad ett sent UL denna gången för att säkert få veta att bebis ligger åt rätt håll så det inte blir som förra gången. (Om nån missat det så visade det sig när jag kom in till förlossningen fullt öppen och med krystvärkar att Sam låg åt fel håll, därav akutsnittet.) Jag är rätt övertygad om att hon legat med huvudet neråt sen v 23-24 nånting för det sparkas friskt mot revbenen hela tiden och förutom att hon vrider sig från sida till sida i magen så har hon legat likadant hela tiden sen dess, men det ska ändå bli skönt att få veta säkert. Nästa besök hos bm på tisdag, kanske blir det redan då.

Jag tror hela familjen är mer än redo för lillasysters ankomst nu. Alla längtar och det mesta av förberedelserna är klara. Vagga och skötbord ska tas fram från förrådet och monteras ihop, men det som behövt köpas är köpt, kläder framrotade, tvättade och sorterade i storlekar och fattas gör väl mest blöjor och en rejäl storstädning av hemmet. Skönt ändå att ha lite kvar så det inte bara är att sitta på rumpan och vänta. ;-)

Nu kom hundarna hem från en löptur med hussen. Undrar om han får nån löpträning alls när han springer med alla tre? Kanske mest blir armmusklerna som får jobba. :-P Dags att förbereda kvällens grillmiddag. Tror det får bli en rabarberkaka till efterrrätt.