Längtan

Gick in i vecka 31 i måndags och nu har den stora längtan definitivt börjat. Har lagt det mesta på is eftersom min kropp inte vill. Fogarna och ryggen protesterar efter minsta lilla och bara en sväng på maxi eller en kort promenad får mig helt slagen resten av dagen. Vissa dagar känns tröstlösa och nu när våren kommer längtar jag nåt fruktansvärt efter att få komma ut i skogen med hundarna, spåra, njuta av naturen och att få röra på mig. Andra dagar känns lättare och jag vet ju att det är en kort period i mitt liv och att jag sannolikt aldrig kommer göra om det här. Och bortsett från smärtan så njuter jag i fulla drag av att vara gravid och bära på ett liter barn under mitt hjärta igen. Det var stort förra gången, men nu är det ännu större. Nu vet jag ju till fullo vad det innebär på ett annat sätt. Jag längtar nåt otroligt efter förlossningens äventyr och utmaning (ja faktiskt) och såklart allra mest efter att få möta vår lillasyster. Få se Sams och hennes relation, få se min älskade man bli pappa till två och helt egoistiskt få känna den otroliga närhet som bara finns mellan mor och spädbarn.

Comments (3)

  1. Nadia

    Åh vad jag känner igen vart enda ord!
    Tungt men samtidigt helt ljuvligt. Finns verkligen inget som att få uppleva allt det där en gång till. Att veta precis allt vackert som väntar och ändå är det så mycket mer än man kan tro. Det där med syskon är galet vackert ❤️

    Hoppas sista tiden går relativt fort ändå

    Kramar

  2. Linda på Hagahome

    Jag och Jonas pratade om det senast igår att när nästa barn förhoppningsvis är på väg så kommer det på något sätt bli så otroligt mycket större än när Sigrid låg i magen. För denna gången vet jag vad det innebär och jag vet vad jag har att vänta. Och jag kan knappt vänta på att få göra det igen, både graviditeten, förlossning och den underbara spädbarnstiden!

  3. Kicki

    MMmmm… vilken vacker längtan <3

Comments are closed.