Monthly Archive: april 2014

v 35

Shit vad gravid jag är! Fram till i påskas så var jag bara lite gravid på ett hörn sådär. Sen sjönk magen och med det kom tyngden neråt och magen har de senaste två veckorna vuxit massor. Nu känner jag att jag med stora steg är på väg rakt in i bebisbubblan och jag blir så frustrerad på mig själv. Det var en sak förra gången, men nu har jag inte samma möjlighet att drömma mig bort hela tiden. Sam kräver min uppmärksamhet och utöver det så behöver han mat på hyfsat bestämda tider, rena kläder och ett hem som inte övergår alltför mycket i kaos.

Hundarna har inte lika stora krav. Får de bara mat, gos och komma ut så är de rätt nöjda. Deras motion sköter hussen så inte ens det behöver jag fundera över. Träningen är det inte mycket med. Nåt förvirrat och ostrukturerat pass här och där bara och så får det vara nu. Hundarna har det bra ändå och lyckas jag inte samla ihop huvudet till nåt vettigt så kan det lika gärna kvitta ändå. Lite, lite har jag tränat med tanke med Latte. Vi ska nämligen tävla rally om en och en halv vecka. :-) Dubbla starter i nybörjarklass och eftersom vi bara har ett kvalificerande resultat kvar så hoppas vi på RLDn då. Lite mer träning innan är nog bra dock. ;-)

Bebisbubblan som sagt… Den drar i mig. Jag vill helst bara ligga i soffan, äta gott, läsa förlossningberättelser, pyssla med pyttesmå kläder och leta runt på nätet efter den perfekta skötväskan. Lagom stor, praktisk, färgglad och billig ska den vara. En omöjlig kombination tyvärr tror jag…

Lillasysters namn är klart förresten! Eller ja, med reservationen att det stämmer på henne när hon kommer ut. Hade det varit en lillebror hade vi ett fullständigt självklart och klockrent namn direkt. Med en lillasyster var det skitsvårt. Vi hade en lång lista på fina namn men inget kändes rätt eller som att det passade i vår familj alls. Efter mycket om och men hittade vi ett som väl var ok och som vi båda gillade och efter att ha smakat på det länge och väl så har vi kommit fram till att det är helt rätt. Vad det är får ni veta när hon kommit ut.

 

Bajs-fb

Jag saknar min blogg. Saknar att vädra mina tankar, skriva ner vad som händer i stort och smått och saknar att kunna gå tillbaka och se på det i efterhand. Samtidigt hatar jag facebook mer och mer för varje dag. Hatar reklamen, folks ytliga gnäll, skryt och delningar av gulliga djur som gör gulliga saker eller varningar för gräsliga människor endast baserat på lösa rykten och fantasier.

Jag saknar andras bloggar också. Alla de människor jag lärde känna genom deras bloggar. De flesta har jag nu som vänner på facebook men det är inte på nåt vis samma sak och många av dem kan jag inte påstå att jag känner alls längre trots att jag läser deras korta ord varje dag. Egentligen så är facebook precis det jag var rädd för och precis det som jag ville undvika när jag länge vägrade gå med. Det suger att man liksom är tvungen att vara med för att ha nån koll på nånting alls längre och vill man vara med i föreningar så är det ett absolut måste. Bah.

Nä, jag saknar min blogg. Saknar att kunna låta orden flöda. På mitt sätt. På min sida, där andra kan gå och slänga sig i väggen om de inte gillar det jag skriver. Här är orden mina och jag aktar mig inte för att bli missförstådd eller för att reta upp nån. Här är jag bara jag. Och jag hoppas få lite mer fart på skrivandet också, för jag vill ju!!

Längtan

Gick in i vecka 31 i måndags och nu har den stora längtan definitivt börjat. Har lagt det mesta på is eftersom min kropp inte vill. Fogarna och ryggen protesterar efter minsta lilla och bara en sväng på maxi eller en kort promenad får mig helt slagen resten av dagen. Vissa dagar känns tröstlösa och nu när våren kommer längtar jag nåt fruktansvärt efter att få komma ut i skogen med hundarna, spåra, njuta av naturen och att få röra på mig. Andra dagar känns lättare och jag vet ju att det är en kort period i mitt liv och att jag sannolikt aldrig kommer göra om det här. Och bortsett från smärtan så njuter jag i fulla drag av att vara gravid och bära på ett liter barn under mitt hjärta igen. Det var stort förra gången, men nu är det ännu större. Nu vet jag ju till fullo vad det innebär på ett annat sätt. Jag längtar nåt otroligt efter förlossningens äventyr och utmaning (ja faktiskt) och såklart allra mest efter att få möta vår lillasyster. Få se Sams och hennes relation, få se min älskade man bli pappa till två och helt egoistiskt få känna den otroliga närhet som bara finns mellan mor och spädbarn.