Den där Glassen

Jag har sagt det så många gånger att jag nog tjatar vid det här laget och kanske det tom kan klassas som skryt och några undrar hur rosafärgade glasögonen jag tittar på henne egentligen är, men oj vad jag gillar min Glass! Hon är så trygg, så vänlig, så smart och så rolig! Hon får mig att skratta, bli glad när jag är ledsen och hon får mig att bli svinarg när hon bara flinar åt mig och inte tycker att det jag säger kollektivt till hundarna någonsin gäller henne om det inte gynnar henne. Hon är med på all slags träning jag vill, lika trygg och arbetsvillig i alla miljöer och trots att vi egentligen aldrig jobbat med långa pass till vardags så blir hon ändå alltid ännu mer skärpt och taggad ju längre vi håller på fast hon borde vara trött eftersom hon inte är van att jobba aktivt i långa stunder i taget. Hon kopplar om från fullt bus, från promenadskruttande med nosen i backen, från supertaggat i bilen/buren/hundgården/platsad medans de andra får träna till perfekt träningsmode i rätt aktivitetsnivå. Hon är lättpeppad med all slags belöning eller för ett ”bra” och en klapp och går att trigga igång ordentligt utan att hon ljudar minsta lilla och sen ändå kopplar hon av direkt när det vi bryter.

Åh vad jag hoppas att jag ska kunna göra denna hund rättvisa på tävlingsbanorna så hon får visa iaf en liten del av vad hon är! Men den stora biten är ändå hur hon är varje dag. Här hemma. I vardagen med andra hundar, kända och okända, med småbarn och allt annat som hör vårt hem till. Hur hon gör allt med samma lugn, trygghet och alltid med en lekinbjudan på g. Visst har hon svagheter hon också, den perfekta hunden finns inte, men de är inte många och de är inte stora och fördelarna överväger väldigt, väldigt mycket. <3

Comment (1)

  1. Ida & Arca

    Fina, fina Glassa. Så sansad men med mkt will-to-please och dessutom så bra storlek!

Comments are closed.