Januari

20140121-104455.jpg
Magen i v 21. Ja och så Sams stökiga rum då. 

December med jul, mormor & morfarbesök och nyår hos fina Y swischade förbi snabbt och sen var det MyDog med rasmontern och Charliebesök och först därefter började mitt 2014.

Med foglossningar. Och RUL. Allt var fint med grodan därinne men den visade sig vara en luring som satte sig bestämt med fötterna i kors och rumpan djupt ner i mitt bäcken så att se könet var omöjligt trots att jag en lång stund låg med rumpan i vädret och skakade magen för att knuffa upp grodan lite. Jag är definitivt inte en sån som vill vänta och se vad det är tills den kommer ut. Jag ser inte alls charmen med det. ;-) Jag vill veta nu! Foglossningar ja. Det började mycket tidigare den här gången och är redan illa. Efter att ha fått ett par käftsmällar av kroppen fick jag inse att det redan är dags att prioritera och dra ner på takten. A har fått ta över ansvaret för hundarnas motion och jag har sagt adjö till min älskade skog ”vi syns i sommar” och får nu hålla mig till lugna promenader med små steg på plan mark med max två hundar i taget och definitivt ingen tung barnvagn. Det suger eftersom promenaderna är mina energipiller och lufthål, men ska jag klara något mer den här våren alls och hålla mig ifrån kryckor eller i värsta fall rullstol så är det ett måste att göra så här. Det går som sagt ingen nöd på hundarna eftersom de har en finfin husse och om dagarna en trädgård att rasta sig och rusa av sig i.

20140121-104600.jpg

Tja annars rullar livet på. För A sker det stora saker just nu som kommer att påverka hela familjen. Förhoppningsvis på ett enbart positivt sätt men det kan bara framtiden svara på. Dags för förändring är det oavsett.
Sam längtar efter att fylla 4 år och få en cykel. En med pedaler, för stora barn. Inte som hans springcykel som är för bebisar. Och så längtar han massor efter sin lillasyster. För han verkar helt säker på att det är just en flicka just nu.

Jag mår prima just nu. Förutom foglossningarna då. Men annars har jag mer energi än på hela hösten, njuter för fullt av sparkar och knuffar i magen och av tanken på vad som komma skall. Man tror att man ska tycka att det är lättare att greppa och förstå när man gjort det förr men det är det inte. Det är ett lika stort mirakel den här gången och det känns på många sätt ännu större eftersom vi vet vad som kommer ut. Den ofantliga och omedelbara kärleken och samhörigheten och det lilla knytet som bär på en helt egen personlighet från första stund och som bara blommar ut mer och mer ju äldre den blir. Det känns som den största ynnest man kan tänka sig att få lov att uppleva det en gång till!

 

Comments (3)

  1. Yohanna

    Åh, fiiinmage! <3

    Segt med foglossningar redan… Och vad tråkigt att den inte ville visa upp sig. Men tja, ni får ju veta om ett tag i alla fall. =P Superspännande…

    Kram!

  2. Marie

    Foglossningar är inte det roligaste.. men det blir roligare när lilla grodan hoppar ut :)

    Hoppas att du mår bättre nu..och att vi snart ses !!

  3. Ida & Arca

    Fiiiin! Kram

Comments are closed.