Sammanfattning och nytt år

Jag tänker inte gå tillbaka och detaljerat beskriva mitt år. Orkar inte. För även om 2012 blev bra mycket bättre än 2011, kanske t o m rätt bra, så jobbar jag fortfarande på det gamla, försöker läka mina sår, hitta ny energi och gör mitt bästa för att hantera nya sorger och kriser. Jag är på väg tillbaka. Det är jag. Men det går fortfarande med två steg framåt och ett bakåt och även små motgångar slår hårt på mig. Just precis idag, med två dagar kvar på det gamla året, känner jag mig tung, trött och ledsen. Skillnaden mot för ett år sen är jag nu vet att det bara är en dålig dag. Att det känns bättre redan imorgon och att jag är stark nog att klara av de motgångar som slår emot mig.

Så det gångna året då? 2012 blev ett valpår för oss. Glassa har växt upp från en rätt ful och framförallt helt osammansatt valp till en fin ung tjej. Hon har gått igenom en del spökåldrar och nån enstaka mild trotsperiod och börjar bli precis så cool, sansad och harmonisk tjej som jag förutspådde när hon var liten. Att jobba med är hon härligt engagerad, tänkande, koncentrerad och lycklig! Hon tänker och funderar och det blir sällan ”fort och fel” så som med de flesta aussies. Andra sidan på det myntet är att hon aldrig kommer få riktigt det klippet och kvickheten som de galna aussiesarna har, men det kan jag leva med. Fördelarna överväger nackdelarna stort och i slutänden är hon varken mjäkig eller långsam.
Familjens andra valp var en impuls. En lockelse som blev för stor för att låta bli och det blev precis så bra som vi hoppades. Mello föddes kvällen när Melodifestivalens final sändes på tv och där fick han sitt namn. (Opraktiskt nära Mella kan tyckas men de har full koll. Jag kallar Mello för Loo en hel del och Mella heter mest Mell eller Boll.) Efter Monsters namns självuppfyllande profetia var tanken att Mello skulle bli en showig, lycklig, samarbetsvillig och lättsam kille och det verkar stämma bra än så länge. Han har mer fart och klipp än Glassa, är inte riktigt lika cool men med tanke på att han är nio månader så är han ändå väldigt lätt att leva med. Han är nyfiken, glad, social och lekfull. Han är full i bus och hittar på hyss men är en mjuk hund som tar åt sig när man fyar. Han är trygg och framåt och överhuvudtaget en riktigt rolig hund som mamma kommer ha väldigt mycket roligt med. För ja, det är ju där han bor. Just nu är han dock här för att vara med på MyDog och det är roligt att se honom passa in perfekt med barn, katter och nu även löptik (Glassa har kass tajming) och han sköter sig hur fint som helst.
Under 2012 har våra valpar inte gjort så mycket. Glassa gick dåligt på alla valputställningar (helt rätt) vi var på tills hon blev 8 månader och tog BIS-2a på Kalmar Bk och sen stora valp-BISet på rasspecialen. Debuten i juniorklass blev även det storslam när hon tog cert och BIM mot pappa Harry i stor konkurrens i Backamo. Dagen efter fick hon ett vg.

Comments (2)

  1. Ida och Arca

    Valpår kan vara nog så ansträngande men också givande så klart, att få följa ett nytt litet liv in i den här världen. Jag trodde ju knappt att hund skulle vara möjligt för oss med jobb och långa tider men hittills verkar det ju gå bra.

    Och att ta fler steg framåt är ju det viktigaste även om man alltid faller bakåt ibland.

    En väldigt rolig sak var ju att vi fick träffas också, efter åtta år. Innan Sam och när de fina herrarna Peps och Caddy fanns i våra liv.

    Stor kram och GOTT NYTT ÅR! Nästa år väntar tävlingsbanorna på oss!

  2. Yohanna

    Det går ju åt rätt håll i alla fall. =) Och vad kul det ska bli att få träffa Mello, och de andra, imorgon. =) Kram!

Comments are closed.