Daily Archive: 6 december 2012

Trött och besviken

Tröttheten kommer sig av att min rygg är sämre. Vilar jag så är det inte mer än illamåendeont, lite som mensvärk fast konstant, men står jag upp, sitter på en stol eller gör allt sånt där som ska göras i ett hus med småbarn och djur med lyft, bärande, böjande, promenerande och kökssysslor så gör det ont. Som om ryggen var på väg att gå av.
Skit. Jag har inte tid för det här. Och inte ork. Och inte uppbackning så jag kan ta det lugnt. A tokjobbar och svärfar har också ont i ryggen med och svärmor ska opereras på måndag och är därmed i karantän från dagisbarn. Som för de flesta är även mitt decemberschema fullt av saker som ska hinnas.

Besvikelsen kommer sig av att A plötsligt behöver idiotjobba framöver. Jag vet inte om han visste innan, jag gjorde det iaf inte förrän idag. Helgplanerna med kattutställning och rallytävling ligger därför väldigt löst… Bajs.

Vinter

20121206-073231.jpg

Vintern är här med besked. Det gör mig lite matt. Inte själva vintern, snön eller ens kylan som får mina händer gör ont, ont. Det är det årliga kriget som bryter ut. Snöälskarna mot snöhatarna. Folk hänger liksom upp hela livet på vilket väder det råkar vara och blir riktigt upprörda och ibland t o m osams pga av det. Varför? Det är absolut ingenting någon kan göra något åt (om man inte har pengar nog att bli flyttfågel) så varför låta det ta så stor makt? Och ännu värre, varför bli upprörda över vad andra tycker? Alla är olika och bra är väl det. Att nån tycker om snö och vinter är ju liksom inte nån personlig förolämpning mot nån annan. Det blir ju inte mer snö för det.
Jag ogillar sommaren. Jag tycker värmen är hemskt påfrestande och tycker allt över 20 grader är jobbigt, över 25 ren tortyr. Men sommaren får man liksom inte tycka illa om sommaren, det är inte normalt, så jag får inget medhåll när jag gnäller. Vad gäller vintern så verkar lagen vara lika stora så kriget frodas.
Självklart förstår jag att många tycker mörkret och kylan är jättejobbigt och blir fysiskt påverkade av det. Självklart förstår jag att man kan tycka att snön är djävulens påfund. (Precis som jag förstår att många hatar milda vintrar med 10+ och gegga överallt.) Men kanske kan många tänka efter lite, försöka se fördelarna med vintern och tillåta sig att njuta av dem. Kanske skulle de rent av må lite bättre då? Och framförallt, inte försvara sin åsikt med näbbar och klor så fort nån annan är av motsatt åsikt.

Nu låter väl jag som otroligt nyanserad och positiv. Jag gnäller också över vädret. Precis som alla andra. Men jag har i vinter börjat fundera över hur stor makt vi låter det ta i våra liv och för vår lycka. Till stor del helt i onödan. Jag inser att jag säkert retar upp en och annan nu, men jag vill bara mana till eftertanke. :-)

Ihop med kylan kom en ryggvärk utan dess like till mig. Inte relaterad till kylan dock. Lite egendiagnos sådär så har jag monstruös nackspärr i ländryggen. Eller hade. Det är mycket bättre nu om än inte bra. Hela helgen försvann i smärta dock och inte mycket av allt som behövde göras blev gjort. Lite panik eftersom det var sista helgen ledig för mig innan dagarna innan jul. Jag är ju mestadels hemma i veckorna, men en del saker behövs en karl till. Helst i dagsljus… Jaja, det löser sig. Det blir jul i år med. :-)

20121206-080132.jpg

På lördag gör jag debut på kattutställning. Lätt nervös måste jag säga. Knepigt när man inte vet vad man har att vänta. Nu har jag ju en erfaren donna att visa upp och världens bästa Pia som mentor så det ska nog gå bra. Mest nervigt är det dock för vad det ska tyckas om min pälsvård. Det är en halv vetenskap på katt inför utställning och glöm dopingreglerna för hund. På katt tar man till alla möjliga slags preparat.
I tisdags var det dags för stora badet. Jag satte ner en avig men hyfsat samarbetsvillig katt i badbaljan men hon kröp bestämt upp i knät på mig så då fick hon väl sitta där med pannan inborrad mellan mina bröst. En handdukstorkning och mattedusch senare var det dags för fönen men då fanns ingen samarbetsvilja kvar alls. Selma var skitarg och tänkte då fan inte bli fönad inte! Ett försök själv resulterade i långa revor längs ena armen. Ett försök till med A’s hjälp gav fler revor. Sen gav vi upp och lät henne vinna. Selma är i första hand sällskapskatt hos oss och visserligen vore det kul med en premiertitel (championtitel för kastrater) men om vi inte båda tycker det är kul så är det inte värt det. Nu hänger alltså allt på om pälsen duger på lördag trots utebliven föning. Sen kanske schampovalet behöver ändras och kanske har jag inte sköljt ordentligt (man ska skölja kattpälsar i evigheter, väldigt viktigt) men sånt kan vi lära oss till en nästa gång. Tja, håll tummarna på lördag var väl det jag ville säga egentligen.

På söndag är det då min och Glassas tävlingsdebut. Jag är inte direkt nervös för det. Jag är visserligen fullständig nybörjare på rally och har aldrig sett en tävling (eller ens nån erfaren träna förutom på youtube), men det får liksom gå som det går. Glassa har aldrig tränat i en inomhushall, bara vistats i en två gånger i sitt liv varav en gång förra vintern, vi har aldrig tränat med skyltar som står upp och ytterst få gånger bland främmande hundar eller ens på bortaplan. Jag kan inte ens påstå att momenten är direkt inarbetade. Suveräna förutsättningar alltså. ;-) Vårt mål är därför detsamma som på våra första utställningar, dvs att ha kul ihop, att hon ska vara ”med” mig och att hon ska vara trygg och glad i miljön.
Jag tar förresten tillbaka det där med att jag önskar att Mella hade kommit med istället. Hon har hamnat i sin hispiga efterlöp/skendräktighetsperiod. Full fart framåt och uppåt och massa ljud men inte mycket hjärna. I den extra taggningen av tävlingsmiljön hade hon nog exploderat. ;-)