Monthly Archive: november 2012

En ny vecka

Andra halvan på förra veckan var tuff. Som tur är är Vin hemma igen och verkar repa sig riktigt fint och livet går vidare för oss alla.

Den här veckan är en ny vecka med sina egna prövningar. Sam kom hem från dagis med feber igår. Framåt kvällen var han rätt ynklig och riktigt het, men imorse  vaknade han pigg och med bara lite feber och så har det fortsatt under dagen. Att han är pigg betyder dock inte att han mår bra eller att han egentligen orkar det han vill så humöret svajjar fram och tillbaka från katastrof till jätteglad. Att jag själv inte mår hundra, fast jag har bestämt mig för att det är inbillning, gör liksom inte saken bättre.

Annars består veckan av massa plugg inför prov nästa tisdag, ikväll uppfödarutbildning, på torsdag handlerkurs, glöggmingel på lördag och därimellan hårdträning med Glassen som lyckades komma med på rallytävling om knappt två veckor. Så typiskt att det är Mella som tränat rally i höst och inte Glassen… Men jag ska vara glad att en av dem fick plats (jag anmälde båda) eftersom det är 30 startande och 95 anmälda i klassen. Och oavsett resultat så ska det bli kul och dessutom väldigt nyttigt för Glass som knappt varit i en inomhushall eller tränat i närheten av främmande hundar ens.


Hur söt var lillhjärtat inte för nästan exakt ett år sen?

Kan inte sluta…

20121121-232949.jpg

Så fort jag slutar lägga patients på iphonen (undrar hur många jag lagt idag?) eller något mer konstruktivt som kräver lite koncentration, så ser jag henne springa ifrån mig. Jag ser bilen komma emot henne. Jag minns tanken att hon kommer inte hinna förbi. Jag minns mitt skrik som blandas med hennes när bilen slår i hennes sida och hon flyger genom luften. Högt och långt. Det ser så overkligt ut och jag hann mitt i allt tänka att alla gånger man sett på film och någon blir påkörd och ser ut som en lealös trasdocka i luften och det ser så overkligt ut. Det ser ut precis så. Precis så overkligt. Nästa skrik. Hennes och mitt. Hon har landat i diket på andra sidan vägen och hon skriker när hon reser sig och kommer lunkande över vägen. Allt går fort sen och kvar var oron. Hopp och förtvivlan. Och skuldkänslorna. Alla ”tänk om jag bara…”.

20121121-234906.jpg

För Dizzy gick det bra. Mirakulöst bra.

Idag har jag återupplevt alltihop in i detalj. Om och om igen. Alla minnena är tillbaka på ytan igen. Jag minns detaljer jag hade glömt.

Oron idag har inte gällt Dizzy utan Vin. Nadias Vin. Den obekymrade, glada, vänliga och goa Vin. Han mötte i förmiddags samma öde som hon, men med en ännu större bil och ligger nu på samma intensivvårdsavdelning på samma djursjukhus som hon gjorde. Jag lider med Nadia i hennes oro och jag lider med Petra. Vin är en underbar individ och jag hoppas så innerligt att han har samma tur som Dizzy. Han kommer klara det. Han måste klara det.

Kär

20121115-211848.jpg

Jag är så kär i den här lilla hunden! Hon är så underbart behaglig och trevlig och ändå ger hon allt när vi tränar. Visst kan jag sakna lite klipp och tryck i henne ibland men hennes lugna fokus totala avsaknad av frustration och stress är mer än nog för att väga upp det. Och hon är verkligen precis den hunden jag behöver nu. På alla sätt. Jag vet att jag skrivit allt det här förr och att jag är lätt tjatig, men jag är så glad att just hon kom till just mig! ❤

Klantskalle

Tränade lite apport (ettans och ingångar) och position i vardagsrummet innan läggdags igår. Lyckades inte bara en gång utan två (!) dänga Glassa hårt över nosryggen med apporten. Sen ville hon inte ta den mer. Gaaaaah! Hon som haft så himla fint gripande och hållande! Nackdelen med en lite känsligare och mer förarvek modell på hund än Dizzy och Mella. Båda två hade reagerat med att tagga till extra bara. Glassa är normalt stryktålig och är en normal aussie som kan vurpa riktigt illa i skogen, resa sig, skaka på sig och sen springa vidare som om inget hänt. Jag kan trampa på henne utan att hon reser sig och Mella slänger henne dagligen i backen så det ser ut som att hon ska bryta ryggen. Men tror hon att jag korrigerar eller är arg så tar hon åt sig och aktar sig för att göra fel igen. En egenskap som är helt ljuvlig att leva med. Tills jag råkar dänga apporten i ansiktet på henne då… Suck.
Några dagar för att glömma och sen börjar jag om från början för att göra det lätt för henne och jag oroar mig inte, men fy så onödigt!!

20121113-224334.jpg

Annars har jag väl inte så mycket att berätta. Vi jobbar på med potträningen med både framsteg och olyckor men största vinsten är helt klart att Sam själv vill kissa på pottan och att inte ens ville sätta på blöjan ikväll. Stora steg åt rätt håll!
Ikväll har jag också påbörjat uppfödarutbildningen som jag tänkt gå sen 2005 ungefär men som det alltid varit nåt i vägen för. Ska bli riktigt kul och det var en trevlig blandning raser representerade. Dock bara en enda till med någon typ av arbetande ras (schäfer) vilket är lite trist. Kul och lärorikt ska det bli iaf!

EFIT

Egentligen var EFIT igår men det glömde jag. Dessutom brukar jag inte komma ihåg att ”regga” min dag på EFIT-sidan så skitsamma liksom. Jag kör idag. :-) Mina bilder är oredigerade iphonebilder.

8.00 Gör kaffe och välling och matar alla djur.

20121111-091347.jpg

9.00 Har plockat fram frukost och present. Dags att väcka fadern.

20121111-091412.jpg

10.00 Förbereder veckohandling och skriver veckomeny.

20121111-100109.jpg

11.00 Veckohandlar

20121111-125031.jpg

12.00 Snabblunch med makrillmacka och kaffe.

20121111-125124.jpg

13.00 Diskar. Jösses vilken tråkig EFIT…

20121111-135628.jpg

14.00 Bränner kycklingpajen. Fula ord…

20121111-204158.jpg

15.00 Efterrättsmuffins. Mella är sugen.

20121111-204258.jpg

16.00 Ny paj. Eftersom svärmor inte äter fisk, vilket svärfar älskar, får hon paj istället när vi bjuder svärfar på favoritmat.

20121111-204358.jpg

17.00 Världens bästa pappa. Min älskade A. Och finaste svärmor.

20121111-204800.jpg

18.00 Thore. Den bästa svärfar jag kunnat önska.

20121111-204833.jpg

19.00 Flickorna får varsitt ben. Astråkig dag enligt dem.

20121111-205020.jpg

20.00 Gästerna har farit hemåt och jag har landat i soffan med godiset medan A tar hand om köket.

20121111-205958.jpg

Sen hände visst inte mer. Oj vilken tråkigt EFIT-dag! Sorry.

Stor dag för liten kille

20121110-183418.jpg

Idag har varit en stor dag för Sam. Efter två byten nerkissade kläder på en timme imorse så lyckades han kissa på pottan!! För min lilla pottfobiunge är det hur stort som helst!!! Vet inte vem som var stoltast, jag, A eller Sam själv. En liten ruta choklad fick han som utlovat i belöning.

Inte nog med detta, medan jag hade egentid och åkte till Fridas nya fina salong och blev fin i håret så tog A med honom på hans första biobesök. Lite kusligt i början men filmen om Långa Farbrorn och Lilla Anna var tydligen uppskattad.
Mitt lilla hjärta börjar bli stor nu. Definitivt ingen bebis och snart inte ens ett litet barn länge. Det går för fort!

Kissigt

20121109-174201.jpg

Dagens inlägg är kanske extremt ointressant för alla. Iaf ni som inte har småbarn. Bara så ni vet. ;-)

Idag har varit en STOR dag för Sam. För första gången har han suttit på pottan utan byxor!! Efter sommarens potträningsförsök som urartade snabbt när vi insåg att han hade en rejäl fobi för att sitta på pottan utan byxor så lade vi ner. Hela hösten har vi bara låtit det vara men senaste veckan har jag pratat mycket om att kissa på toa eller pottan, hur fina kalsonger är (han insåg i somras att kalsonger betyder pottförsök) och att Sam är en stor pojke nu och stora pojkar har inte blöja, de har kalsonger.
Skillnaden nu mot i somras är att han pratar väldigt mycket mer och bättre och kan förklara hur han tänker och känner. Och det hjälper nog tror jag.
När han kom hem från dagis idag och vi bytte blöja så satte jag på honom kalsonger. Under protest och lite tårar, men han kom över det fort. Efter en timme tog jag med honom och frågade om han ville kissa på pottan eller toan. Han valde pottan och sa åt mig att kissa på toan. Vad gör man inte i pedagogiskt syfte så det gjorde jag såklart. Under lite gråt och småpanik så satte jag honom på pottan och han satt kvar! Och lugnade sig! Inget kiss, men massa beröm.
Bara en liten stund senare kissade han ner byxorna och till skillnad från i somras när han inte brydde sig så blev han nu äcklad. Bra! Mer prat om att kissa i pottan är bättre än i byxorna och utlovat godis om kisset hamnar i pottan. Ja, nu kör vi all in! :-)

Rally

20121107-101152.jpg

Rallyn höjs mer och mer i mina ögon! Skitkul ju!! Nu är jag ju en sån där som tycker att brukset är hundsporternas hundsport och det som ”gills” mest. Så komplett och krävande och såå kul! Men det kräver också massor av träningstid, träningskamrater och ork. Jag har inget körkort och har dessutom oftast en 2,5-åring med mig när jag tränar (ensam på hemmaplan) så jag behövde nåt nytt att träna. Nåt som inte kräver stor yta, massa planering och träningshjälp. Att jag och Mella dessutom helt hamnat på kollisionskurs i lydnaden vägde också tungt. Det som i slutänden avgjorde var att jag på ren impuls anmälde till en rallytävling utan att ha haft mer kontakt med grenen än att ha provat en gång för ett år sen. Anledningen till det var att ge mig själv en kravlös tävlingsnystart efter 3,5 år utan tävlingar.
Men shit va! Det är ju skitkul med rally ju!! Mella älskar det, vi har kul ihop och skiter i att det blir lite småslarvigt ibland och äntligen längtar jag ut för att träna igen! Om vi nånsin hittar tillbaka till lydnad eller bruks får vi se. Vi tar det som det kommer. Mella ska inte gå i avel och behöver sedermera inga meriter att skryta med.

LillGlassen däremot kör jag ”riktig” lydnad med. Med henne är det kul! Lite rally kör vi också men det är inget jag direkt satsar på med henne utan det får bli en bisyssla isf. Jag har en helt annan taktik med henne än med tidigare hundar. Målet har hela tiden varit att uppfostra henne till en bra familjehund i första hand och först efter det en tränings-/tävlingshund. Och det märks på henne. Även om hon tycker att det är skitkul att jobba så kryper hon inte ur skinnet på sig själv av förväntan när jag börjar förbereda för träning. Och hon är tyst, lugn och fokuserad när vi tränar. Självklart är det mycket hennes personlighet men det är också något som jag varit noga med att bevara.
Vet inte om det här inlägget var läsvärt alls. Poängen var mest bara att rallyn är kuuul! :-)

Virvlar

20121106-001241.jpg

Jag har hört nån säga att virvlar i håret får man när man grubblar mycket. Trots mitt spikraka hår har jag många, och väldigt hårda, virvlar. Min son har minst lika många i sin kalufs, men de gör sig liksom bättre där.

Det snurrar mycket tankar i mitt huvud dessa dagar. Glädje, framtidsplaner, kärlek och pirr i magen blandas med svartaste svart och delad avgrundssmärta för nära och kära. Det händer mycket runt mig. Inte så mycket i mitt eget liv kanske, men det som händer rör och berör mig. Eller jo, en del händer det allt i mitt liv med, men faktiskt nästan uteslutande positivt.

20121106-002004.jpg

För första gången på länge vågar jag planera längre fram, ge mig in i nya saker och våga tro på att jag kommer orka. Jag gör saker för att det är kul och inte för att jag känner att jag måste. Jo, massa måstesaker som inte är ett dugg kul gör jag såklart också, men det är inte det jag menar. Jag har saker att se fram emot och saker att längta till men samtidigt njuter jag av varje dag.

Måndag

20121105-080301.jpg

Igår hade jag en riktig måndag fast det var söndag. Hade ingen energi och lyckades inte få tummen ur att få nåt gjort. Skönt det också ibland.
Idag är det måndag på riktigt och eftersom jag slappade bort gårdagen får dagen vara desto mer aktiv. Än händer inte mycket dock. Dricker te, tittar på Nyhetsmorgon och myser med Glassen. Funderar lite på amerikanska valet och önskar våra flickor kunde inspireras lite av daghundens pälssvall och sätta lite vinterpäls.

På tal om ingenting, jag måste rekommendera det här med matkassar. Vi har i ett par månader kört på Linas barnkasse och är jättenöjda! Snabbt och lättlagat. Det mesta är gott, en del succéer som skrivits in i vår egen receptbok och visst är några recept inget vi är så förtjusta i och det mesta kryddas mer än recepten säger, men så är det ju även när vi själva letar recept. Framförallt är lyxen att slippa planera middagar varannan vecka, och slippa den gigantiska veckohandlingen, helt ljuvlig!! Och när det inte är ”Linavecka” så kan vi göra våra favoritrecept och sånt vi är sugna på utan att tjata ut dem. Att jag sen för stunden helt glömt leveransen igårkväll så jag höll på att kissa på mig när det knackade på dörren är en helt annan sak! :-)

20121105-081916.jpg
I mina ögon lika vackra som de ovan.