Monthly Archive: september 2012

Duktiga lillfian

20120929-195829.jpg

Efter en sovmorgon som hette duga och som inte resulterade i vansinnigt ont i ryggen (trots stenhård bäddsoffa, säger lite om hur kass min säng hemma är eftersom jag alltid vaknar med ond rygg hemma) så masade jag, mamma, Glassa och Mello över bron för att besöka Ölands skördefest. Vi hamnade på Eriksöre Bygata där det fanns rätt mycket att se, smaka och köpa så där traskade vi runt en stund, smakade mycket, köpte jordgubbs- och rosenmarmelad och tittade på en valluppvisning. Glassa är så fullständigt lätt att ha med sig. Traskar runt på slakt koppel och nosar som om hon vore på hemmaplan och bryr sig inte om vare sig trängsel eller nåt annat. Fårvallningen var vi beredda att lämna eftersom vi räknade med att våra unghundar skulle bli lätt upprörda där vi stod på första parkett men de höll sig i skinnet. Lite pip från Mello och nåt morr från Glassa och båda var sugna på att hjälpa bc’na lite, men i huvudsak ändå lugna och duktiga.

20120929-200627.jpg

I eftermiddag blev det varsitt spår lagt till ”de små”. Glass har gått fyra eller fem spår i hela sitt liv och det var länge sen nu. Mello har gjort ännu mindre. Glassa lade jag ett appellspår på äng med halverade sträckor, två vinklar, tre pinnar, en väg/stigövergång och leksak i slutet. Mello fick ca 30 meter rakt i väldigt öppen skog på gräs med leksak i slutet. Spåren fick ligga lirens länge pga krock med matlagningen så det blev nog nästan en timme och dessutom kom värsta störtskuren precis innan vi gick ut igen. Inga bra förhållanden för nybörjare… Mello fattade inte ett skvatt. Inte tyckte han pipbollen i slutet var kul heller. Oh well, inget misslyckande eftersom han inte fattade vad se sysslade med alls. :-)
Glassa släppte jag på lite snett mot spåret som jag brukar göra och hon plockade det hur fint som helst. Långsamt, långsamt tar hon sig framåt med näsan ända nere i backen. Första pinnen stannade hon upp vid lite men han gå vidare innan jag frågade vad hon hittat varpå hon vänder och lämnar pinnen i handen. Första vinkeln snurrade hon länge i men gav inte upp och klarade den till slut. Nästa pinne tog hon med bara en liten uppmuntran från mig och vägövergången var svår men löstes fint. Nästa vinkel klockrent och sista pinnen snyggt och självmant. Sen var hon nån meter ur spåret och råkade hitta sork… Studsade och stötte frambenen i marken. Jag fyade och gick framåt några meter för att hjälpa henne från störningen varpå hon spårar vidare. Leksaken var dock ingen hit. Hennes favvoSkinnie, men i spåret var den inte värd nåt. ;-) Det blir helt enkelt pinnar endast framöver och leksak från fickan som belöning vid sista pinnen.
Jag vet att jag sagt det förr men jag är så attans nöjd med Glassa!!!

Nu har vi deckat i soffan efter kålpuddingsmiddag och väntar på kladdkakan i ugnen. Imorgon blir det nog mer spår!

20120929-202220.jpg

En paus

Efter avklarat prov igår tog jag och Glassa tåget till östkusten och mamma och en långhelg med paus från vardagen. Jag saknar både man, hus, Mella, katter och självklart Sam, men det är rätt skönt att få sakna dem.

20120928-230047.jpg

Vänskap

Det finns människor man känner en samhörighet med som är svår att beskriva. En vänskap som väger tungt och djupt trots att man aldrig träffats på riktigt. Ida är en sån för mig. Många år har vi känt varandra, delat varandras öden och förstått varandra, ofta mer än det som faktiskt skrivits. I somras träffades vi äntligen med hela våra familjer (sånär som på svarta Arca) och det var som att vi träffades ofta och nyss. Det är skit att vi bor så långt ifrån varandra, men samtidigt gör det inte så mycket eftersom vi har den sortens vänskap som inte behöver ”underhållas” som många andra. Ida beskrev det bättre än mig. Inte konstigt för hon skriver alltid så fint.

En bra måndag

20120924-173934.jpg

På vanligt måndagsmanér har min hjärna inte varit helt vaken och samarbetsvillig till plugg, men med sovmorgon, hemmaman och nåt så oerhört ovanligt och efterlängtat som en gemensam promenad i skogen kan man ju inte må annat än bra trots att jag har en förkylning som hotar att bryta ut. Lägger man sen till vackert väder, funna kantareller, glada hundar och ett elektrikerbesök som blev väldigt billigt mot vad vi trodde så har man en riktigt bra dag!
Kvällen får bli en kväll med näsan i skolboken med en kopp te i handen.

20120924-174633.jpg

Helg på riktigt

När A jobbar dygnet runt veckans alla dagar så märks inte helgerna. Det är bara två dagar som alla andra. Nu är han hemma och det är helg på riktigt!

Dagen har utöver massor av konstant regn (tar det inte slut däruppe nångång?) innehållit inköp av mat, blomjord, höstblommor till utekrukorna och både stövlar och overall till vintern till Sam. Därtill en god fika på stan, mellisbråk (Sam och jag har olika åsikter om vad och var mellis ska ätas) tupplur i soffan och sanering av två jämnleriga (bland det värsta jag sett!) systrar efter hundgårdsvistelse. Nu har jag och Sam bakat kolakakor medan pappan har lagat mat. Maten är i magen och när barnet är nattat så blir det kakor, chips, ost och kex och vin framför en film i soffan med allra bästa A. Fredagsmys extra allt.

20120921-193546.jpg

Tillsammans

Att få ha A hemma ett tag är helt underbart och lite till efter en förjäkligt tuff månad då vi knappt hunnit ses pga att han jobbat så mycket. Jag är helare när han är nära. ❤

20120920-234132.jpg

Balans

20120919-222102.jpg

Jag letar efter en balans i livet. Balans mellan känslor, mellan måsten och sånt man bara vill. Balans mellan familjen, hundarna, skolan och jobbet. Och mig själv nånstans där i mitten. Balans mellan det jag vill hinna och det jag måste hinna. Och mellan drömmar och verklighet.
Så jävla svårt!! Nån som hittat nyckeln? Obalans är väl ett perfekt ord att beskriva mitt liv med. Jag vill mer än jag orkar, tar i så jag spricker och då tappar jag greppet och orkar inget alls. Slutar våga försöka ens för jag misslyckas ju bara ändå.

Jag vill hitta balans. Jag vill satsa lagom och sen orka hålla det. Skapa stabilitet inom mig själv. Inte vara en klassisk periodare längre utan någon med rutiner på alla plan. Jag älskar rutiner. Jag mår verkligen bra av rutiner. Ändå är de svåra att hålla och framförallt svåra att skapa.

Några nya, eller gamla men borttappade, rutiner ska återinföras. Kvällspromenader t ex. Innan Sam föddes gick jag alltid långpromenader innan läggdags. Underbart i en tyst och tom stad. Oftast följde A med. Just det funkar ju inte längre i o m Sam som ligger hemma och sover, men promenaderna ska fasen i mig återinföras för jag mår bra av dem! Sen lär de heller inte bli så långa eftersom promenadvägarna här är jäkligt begränsade om man som jag vägrar att gå i skogen efter skymning pga svinskräck, men promenader ska det iaf bli i den utsträckning det är möjligt med tanke på att A i perioder knappt är hemma och jag ibland jobbar kvällar. (Och om nån funderar, jo självklart går vi promenader nu också. På dagarna.)

På andra plan handlar det om att ge mig själv en spark därbak och satsa med bara lite, lite i taget för att hitta tillbaka till glädjen och lusten för att sen kanske öka. Det är en plan iaf.

20120919-224357.jpg

Hest

20120918-113535.jpg

Idag har jag hamnat i en ond cirkel. Varken hundar eller Sam verkar höra mig alls förrän jag vrålar argt. Jag blir irriterad, de lyssnar ännu mindre och hittar på ännu mer bus och jag vrålar ännu mer. Gah! Nu är det strax dags för lunch och sen en tupplur för Sam och jag ska göra en stor kopp te till min nu ömma hals och sätta mig med skolböckerna. Och när Sam sen vaknar så satsar jag på att börja om och hoppas på bättre humör och mer samarbetsvilja hos alla parter.

Ny vecka, nya tag

20120917-072924.jpg

Ny vecka med väldigt löst satta planer men en lång ToDo. Och massa plugg. Som det ser ut inget jobb och inget dagis iaf. Ska försöka få tummen ur med lite hundträning också. Det går bedrövligt trögt på den fronten vilket är så töntigt när jag ju tycker det är himla kul och dessutom mår bra av det. Men den berömda tummen kan sitta hårt ibland…

20120917-073414.jpg

Instagram är förresten den bästa appen på länge! Mina väldigt dåliga fotograftalanger och iphonens begränsade kamera tar tillräckligt bra bilder för att med nåt käckt filter bli helt ok resultat. Och eftersom jag nu äntligen fått till det så jag kan blogga från mobilen så blir det instagrambilder även i bloggen. :-)

Ur fokus

20120915-211353.jpg

Jag har tappat mitt fokus. Sen förra helgen har jag varit lite som i en dimma. Trött, men inte så att jag kan skylla på det. Jag har haft ett och annat huvudbry av varierande allvarighetsgrad men de har klarats upp (och ersatts av nya) så inte heller det är orsaken. Jag skyller helt enkelt på As frånvaro. Han jobbar i princip dygnet runt nu. Har gjort i två veckor och har fyra dygn kvar. Förutom det rent praktiska med att jag sköter allt här hemma så medför det mindre kvalitetstid med hundarna och det är något som blir mer och mer tydligt något jag behöver för att må bra. Och så det uppenbara att jag inte får nån kvalitetstid alls med A såklart. Usch vad jag saknar honom.