Monthly Archive: maj 2012

Förstår

Jag borde egentligen inte alls blogga nu. Jag borde plugga. Ett stort prov imorgon igen. Men jag kom alldeles nyss till insikt om något jag inte tidigare förstått och jag måste häva ur mig det för att kunna fokusera på plugget.

Jag har det senaste året haft lite svårt för att gosa med hundarna. Ibland kan jag inte riktigt titta på dem ens. Det gick bra när Glassa var liten, men nu är det svårt med henne också. Jag känner mig liksom trängd och vill ha dem en liten bit bort. Alltså missförstå mig inte, jag älskar mina flickor högt och det är klart de ligger tätt intill mig i soffan och det är klart att jag klappar om dem. Men just det där intima goset där man ser varandra djupt i ögonen och delar hjärtats hemligheter är jättesvårt och något jag undvikit. Utan att förstå och utan att vara riktigt medveten om det.

Alldeles nyss låg jag i soffan med Glassa och jag förstod. En stor propp släppte och jag tittade henne i ögonen och sa förlåt. Mina tårar rinner i floder längs kinderna och jag känner mig både skyldig och lättad samtidigt. Svaret är såklart de jag förlorat. Mina älskade flickor som alltid kommer vara en del av mitt hjärta men som inte finns här längre och som jag saknar så det gör ont. Med båda två, men särskilt Silly såklart, var just de där gosstunderna viktiga. Silly och jag satt ofta och bara tittade på varandra, förstod varandra och jag älskade henne så att hjärtat slog volter. När jag idag såg in i Glassas ögon så mindes jag plötsligt de där stunderna med de förlorade och jag insåg att jag inte vågat öppna mig så igen. Jag är rädd att förlora på nytt. En enkel och självklar sak men en stor insikt för en trasig matte som försöker sitt bästa för att vara en bra matte.


Älskade och oändligt saknade.

 

SlyngelGlassen


5 veckor och oskuldsfull.

Tja, alla hundar hamnar ju där förr eller senare och jag borde ha varit beredd. Det var jag inte. På nåt vis trodde jag nog att lilla söta Glassa skulle fortsätta vara lite och söt och lyssna fint på matte. Men nä. Idag har hon inte lyssnat alls. Inte ett jävla dugg för att vara exakt. Och jäklar vad arg jag blir. Helt utan att det gör nåt bättre såklart och det är bara att svälja ilskan, andas djupt och sen försöka tänka pedagogiskt. Lättare sagt än gjort så det blir att tänka igenom lite och lägga upp en plan.

Utöver att hon i vardagen stoppat bomull i öronen så är hon väldigt trevlig att jobba med. Lugn, tänkande och sansad. Kan tänka mig att vi kommer få lägga lite energi på att bygga upp fart i vissa moment i framtiden, men det ska faktiskt bli ett skönt komplement till allt dämpande av fröken SprattelBoll. Glassa är ju inte direkt stillsam eller lat så det blir nog inga problem med den saken. :-)
Saker som stadga och omvänt lockande kommer väldigt naturligt för henne och arbetet på klossen går fint framåt trots att vi tränat ytterst lite (på pass 8 nu…). Lite ingångsträning med handtarget och lite följaövningar gör vi också och det går fint det med. Till skillnad mot Boll där jag ständigt får jobba på att inte ska hamna för långt fram så hamnar Glassa gärna lite långt bak istället, särskilt i halter.
Vi tränar lite stå för utställning och där får man ju stadga i stå lite på köpet och sen har vi byggt vidare på det. Vi har också börjat lite med apporten och den tar hon både från golvet och från min hand och håller i sisådär fem sekunder utan att tugga eller bolla. Lite löst håller hon fortfarande och hon skulle inte fortsätta hålla om jag inte klickade och belönade ännu. Men vi har kört tre pass än så länge så det har ju ändå gått fort framåt.
Plats ligger hon nu ihop med Mella, fast med bara några meters avstånd och fortfarande utan kommando. Det där med kommandon förresten. Hon kan fortfarande inga. Eller jo, ett par-tre vardagskommandon som kom, lägg dig och nänä (som används för att förbjuda/hindra att ta, gå ut genom dörren osv), men fortfarande inte ett enda för tävlingsmoment. Skärpning matte! Helt klart dags att göra nåt åt det nu!

Mella då? Tja… vi tragglar på med ljud och ännu mer med att hon taggar upp sådant att hon har svårt att koncentrera sig och gör det hon tror att jag vill att hon ska göra och inte det jag säger att hon ska göra. Men, men. Med henne handlar det väldigt mycket om att få upp träningsfrekvensen och köra tillräckligt långa pass för att hon ska hinna landa lite och det håller vi ju på med nu efter en månads vila. :)

Näsan ovanför vattenytan

Min praktik är klar och mycket av allt annat som stått i kalendern är avklarat och nu har jag lite ”lediga” dagar framför mig igen. Ledig och ledig, jag pluggar ju på heltid och så är mitt hem och mina hundar gräsligt eftersatta efter en period med vansinnigt mycket så jag har att göra ändå. Men jag hinner andas nu. Och sova mer än de alldeles för  få timmar jag fått den senaste månaden. Jag hinner tänka och jag hinner vara lite social.


Välkommen till Sverige Mello!

Förutom praktik har jag och Glassa varit på kennelläger för Force Galaxies, Lojocas och Ärteplättens i Tånga Hed. Jag höll i utställningsträningen på måndagen men resten av helgen var jag och Glassen deltagare och fick drillningar (mest prova-på) lydnad, sök, viltspår och vallning.
Vallningen var det som absolut gav mest. Precis som jag trodde tyckte Glassa att fåren var ena läskiga typer och körde hela ramsan av lugnande signaler mot dem. Vi fick därför testa att gå in till ankorna istället och där tände hon genast till, rundade, höll ihop dem, höll lagom avstånd och visade en hel del fina instinkter.  Efter det tände hon en liten, liten aning på fåren också men var då så trött att vi valde att bryta där. Jag har inga planer på en storartad karriär inom vallningen men vi ska absolut prova mer och försöka träna lite och se hur mycket det finns i henne. Kanske allra mest för att jag vill lära mig mer själv och för att hon är en tillräckligt mild och lättstyrd hund för att jag ska våga. ;-)
På måndagen drillade jag som sagt deltagarna i utställning, handling och lite klippning. Tyvärr slutade det hela väldigt tråkigt när jag blev biten ordentligt i handleden av en hund jag friserade öronpäls på. Jag hade hållit på en stund när han utan varning vände sig om och högg sig fast. Förutom att det gjorde så ont att jag svimmade (herrejösses jag som är smärttålig och inte ett dugg lättskärrad) så var jag mest ledsen för ägarnas skull. Det är jag fortfarande. Det är fruktansvärt när ens hund gör något dumt och att bita en människa är väl ungefär det dummaste som finns… En av tänderna skrapade mot en sena och det är väl därför det gjort så jäkla ont, men det läker fint så snart är jag som vanligt igen.

Dagen efter lägret, den 1a maj, var det utställning i Smålandsstenar. Som vanligt med många anmälda aussies, solsken och en härlig stämning. Glassa badades kvällen innan av husse, klipptes på plats av Eike och fick sen äntra ringen med Sabine, en för henne helt okänd människa. När Glassa stod framför domarbordet flyger en collie på en sheltie precis utanför ringen och sheltien panikskriker. Länge. Glassa tyckte det var klart obehagligt, men fortsatte ändå jobba med Sabine och släppte det fort när sheltien tystnade. Duktiga, fina Glass! Resultatet var inte direkt lysande med sist av 3 i klassen och inget hp, men kritiken var fin och jag är nöjd ändå. :-)


Suddig bild, men söt ändå. ;-)

Förra helgen bilade jag, mamma och Anders ner till Holland för att hämta hem vår senaste lilla familjemedlem. En liten röd aussiehanvalp som ska bo hos mamma. Det jag hittills sett av det lilla knytet så är han väldigt lovande med en väldigt trevlig exteriör och ett väldigt, väldigt stabilt och nyfiket temperament. Jag ser verkligen fram emot att se honom växa och utvecklas och jag är så glad för mamma som den här gången äntligen verkar ha fått den arbetshund hon velat ha så länge. Inget ont om Monsterhunden men det där med samarbetsvilja har han helt missat och nån arbetande hund är han verkligen inte ett dugg. ;-)


Så himla fin!

Igår var vi på Levis 2-årskalas och myste av synen av glada barn som lekte fint ihop och såklart pussade vi noga på Yohannas 6 veckor gamla dsg-valpar. Den lilla tik hon valt att sätta ut på foder är verkligen speciell och jag blev återigen helt kär. A och jag är rörande överens om att det blir en liten gårdshund i familjen nångång framöver. Jag brukar skoja om att när Sam är stor nog att be om en egen hund så ska han få en dsg. Att det sen mest är mamma och pappa som vill ha en kan liksom kvitta. ;-)

Idag jobbar A. Trots att det är söndag. Jag och Sam ska spendera så mycket som möjligt av dagen utomhus i det vackra vädret (man får ju passa på när det för en gångs skull inte regnar!) och nu medan han sover ska jag träna lite hund i trädgården och dricka kaffe på verandan. Jag ska försöka blogga lite oftare nu när livstakten lugnat sig en aning igen.


En riktigt kass bild men ack så fint motiv!