Monthly Archive: april 2012

Jaja!

Det har tjatats om en uppdatering här, men varken tid eller ork har funnits. Först var det påsk med påhälsning av mamma, Anders och deras hundar, påskmiddag med Gammis (Andreas mormor) och födelsedagsfirande i dagarna två för underbaraste 2-åringen nånsin. Först familjekalas med bl a kusinerna och sen barnkalas med alla kompisarna (minus bästa grannen som var magsjuk). När sen alla åkt hem så halvdog vi lite, laddade snabbt om och på tisdagen efter påsk började jag min fyra veckor långa APU-praktik på ett äldreboende. Grisigt tidiga morgnar, långa dagar, många intryck och inget stillasittande gjorde mig totalt deckad om kvällarna hela första veckan. Helgen spenderades i Sätila som ringsekreterare på SSRK-utställning och sen var det praktik igen. När jag inte sovit eller varit på praktiken har jag pluggat och försökt hinna iaf lite hushållsarbete och pussa på Sam och hundarna lite.
Det dåliga samvetet för både hundar och barn är totalt. Jag vet att andra är annorlunda och jag respekterar det till fullo och vet att det funkar för många, men för mig känns det rent hemskt att Sam ska vara på dagis fem hela dagar i veckan. Jag tycker han är alldeles för liten för det och trots att han går på ett jättebra dagis med väldigt bra fröknar och en bra grupp så känns det inte ok. Jag har inte skaffat barn för att låta dagis ta hand om honom merparten av hans vakna tid. Jag vill uppfostra honom själv och jag vill att han ska vara merparten av sin tid hemma med oss. Jag är övertygad om att det är bäst för honom och jag vet att det är bäst för mig själv.
Hundarna har fått ett absolut minimum av aktivitet sen påsk och knappt ens korta promenader. Tur i oturen så har deras inskolning i hundgården tagit en massa energi och de har sovit gott om kvällarna. De skuttar glatt in i hundgården på morgonen och enligt grannen är de lugna och tysta och verkar nöjda under dagarna. Nu den här veckan har de börjat sova en del om dagarna också så de trivs nog rätt så bra. Den här perioden med långa dagar för både mig, hundar och Sam är som tur är kort och vi ska nog alla överleva bra. Min energi har börjat komma tillbaka och jag har väl vant mig hyfsat vid att gå upp innan tuppen och orkar lite mer än det livsviktiga om kvällarna igen. När den här perioden är över ska jag jobba sisådär halvtid har jag tänkt (fått sommarjobb och med stor sannolikhet även timvik till hösten på boendet jag praktiserar på)  och plugga vidare på distans på halvtid och då blir dagarna borta på mycket mer rimlig nivå för vårat liv.  Så länge A jobbar som han gör och periodvis knappt kommer hem och sover ens och vi har småbarn eller hundar så kommer jag inte kunna jobba heltid. Inte vill jag heller, så för oss funkar det bra. :)

Igår fick jag sms från A när jag varit på praktiken ett par timmar att han fått hämta Sam från dagis igen. Han hade lagt ett par riktig kaskadspyor… Skit. Eftersom A redan var hemma fick han ta dagen och jag kunde vara kvar, men nu när jag varit hemma med Sam får jag inte komma tillbaka till praktiken utan samma karantän gäller mig som Sam. Dagis har utökat den normala 48 timmarsregeln efter sista spya/diarré till 72 timmar eftersom det verkar vara ett udda virus som ger upp till två dygn mellan ”utfallen”. Här har varit helt lugnt sen igår förmiddag, förutom feber igårkväll, så förhoppningsvis var det allt och vi andra slipper. Jag har liksom inte tid att vara sjuk nu och egentligen inte att vara hemma med Sam heller, men å andra sidan har det ju gett mig en chans att plugga ifatt och hinna umgås med både Sam och hundarna lite så jag ska väl inte klaga för det är värt så mycket.
Sam har förresten varit helt speedad idag. Han vaknade kvart i fem imorse vilket är väldigt ovanligt för att vara han (han sover gärna till 8 om han inte väcks) och sen busat runt i ett hiskeligt tempo. Undrar vad han fick i vällingen imorse? Nu ikväll började energin sina lite och han fick tillbaka lite grann feber, men han somnade gott. Hoppas på en lite mer lagom energinivå imorgon så mamman har en chans att hinna med i svängarna. ;-)

Fick tummen ur och vägde och mätte Glassa idag. 6 månader och 10 dagar gammal väger hon 18 kg och mäter 51 cm i manken. Jisses!!! Vilken jättebebis jag har!! Fast sen var jag tvungen att backa i bloggen och läsa vad Svansa och Mella vägde och mätte i samma ålder och bara några dagar äldre vägde de båda 19 kg, Mella var 52 cm hög och Svansa hela 53,5 cm. Då kändes Glassas mått genast bättre för både Mella och Svansa stannade faktiskt där i höjd och väger bara nåt udda kilo mer nu.
Glassa är förövrigt fortfarande rätt så sladdrig i kroppen och ena dagen ser hon ut att vara helt ur balans när hon travar och nästa dag ser det riktigt fint ut. Mycket rull över ryggen ännu och hon skjuter upp ryggen en aning fortfarande. Annars ser hon rätt så trevlig ut. Ingen supershowig hund på nåt vis, men sund och lagom och det gillar jag. Hon har ett jättesött huvud som ännu är ganska litet, men hellre det än ett stort. Fast det är litet så är det välpropotionerat och inte tunt. Hon är bra vinklad bak och hyfsad fram (är ju bortskämd med Silly och Monster som på den punkten var/är ovanligt bra vinklade fram), har en lite kort hals och aningen lång länd, men ser ändå rätt så välbalanserad ut.  Jag är väldigt kritisk mot mina egna hundar som ni förstår… ;-) På det stora hela så blir hon nog rätt så fin ändå och vad som finns innanför skallbenet är viktigast och det gillar jag skarpt i de allra flesta lägen! Lite spökig är hon ibland och ibland lite känsligare än vad jag vill ha. Och hon är inte som Mella och Dizzy som skulle gå genom eld och tillbaka för att få jobba och göra ett bra jobb, men jag tror inte alls att jag kommer sakna arbetsvilja eller kapacitet alls för det finns ändå gott om det. :-) Som jag skrivit förut så är det allra bästa med henne hennes lugn och coolhet. Hon är så otroligt lätt att ha att göra med och hon är redan nu lite av en tanthund sådär som Silly var. Det är oftast Mella som är vildast och galnast av dem två och Glassa hinner till skillnad från storasyster tänka lite innan hon gör nåt och hon brötar inte på på samma sätt som Mella.

Den här helgen blir det praktik och barnkalas och nästa vecka massa praktik, plugg och prov. Nästa helg blir det äntligen kennelläger med Lojocas och Force Galaxies där jag även i år ska drilla deltagarna i handlingens underbara värld, men också var aktiv deltagare med ”lilla” Glass. Det ska bli riktigt, riktigt kul!! Helgen efter det blir det ett ännu roligare och mer spännande äventyr men det håller jag på ett tag till. ;-)

Lagomt fin

Igår var det utställning igen. Den här gången en inoff i Dingle med Eva Eriksson som domare för valparna. Alltid trevligt med en ”riktig” domare och dagen bjöd på vårsol och väldigt trevligt sällskap som värmde trots isiga vindar. In i det sista visste jag inte om vi skulle åka alls för Glassa lyckades göra illa en klo på en bakfot några dagar innan och var öm. Inte så hon haltade men minsta lilla ojämnhet i underlaget så stötte hon till. Eller stöter till ska jag skriva, för det är lika fortfarande. Eftersom hon inte haltar egentligen och inte är brydd av det själv alls så valde jag att chansa och hoppas på mjukt underlag och det var ju tur det!

Jag hoppades på att det skulle gå lagom bra, dvs att hon skulle få hp men inte bli BIR, då vi skulle på barnkalas på eftermiddagen och ändå inte hade kunnat stanna till finalerna. Jag fick exakt det jag hoppats på och Glassa blev BIM-valp mot snygga lillebror Hamlet som blev BIR. Kritiken är finfin och Glassa uppförde sig som den prinsessa hon är. Härligt att se att den lilla blyghet hon haft mot människor inte verkar finnas kvar alls. Inte just nu iaf. Den kan ju såklart komma tillbaka i nån av alla tonårsperioder hon har framför sig, men just nu är hon precis sådär lagomt social, nyfiken och framåt utan att vara ”påig”. Me like.

Mindre kul är att första spöktiden är här. Grannen rensade undan lite pulkor och snöskyfflar häromdagen och istället kom cyklar och grill fram från förrådet. Cykeln med barnsadel var skiiiitläskig och ett klart hot menade Glassa. När hon inte släppt det till dagen efter så tyckte jag det räckte så jag ropade på henne och gick dit för att kolla på cykeln. Ja hon hann ju inte mer än dit innan hon insåg att cykeln var väl ingen fara men samtidigt får hon syn på grillen med svart överdrag som stod mitt på deras uteplats och det var tydligen det läskigaste hon nånsin sett och sprang skällandes hem. Pust. Jag gick hem och släppte ut Mella så hon kunde agera draghjälp och visa att även grillen var ofarlig. Glassa kom halvvägs och sprang sen hem igen. Jag gick efter en gång till och hämtade koppel och valp. Visserligen tycker jag inte om att tvinga henne till nåt hon inte tycker är trevligt, men att tycka att nåt helt ofarligt och ”dött” är såååå läskigt är ju liksom inte hållbart så jag tog henne till grillen med milt våld och väl där kunde hon lukta på den och gå runt den nära, men ändå släppte hon den inte helt. Imorgon ska hon och jag ha picnic bredvid grannens grill. ;-)

Mella var med igår och fick komma ut och mingla lite och träna lite ff. Med tanke på att hon varit ute i stora världen så otroligt lite så är hon helt fantastiskt duktig på att hålla fokus när vi jobbar i störning. Älskar den egenskapen! Det blir nog hund av henne också! ;)

Bilder kommer förresten från utställningen. Imorgon. Eller så.