Det fortsätter att hända massor i mitt liv. I en rasande fart ändras så mycket utan att jag kan bromsa eller kontrollera något och jag får panik. Vissa dagar känns det som att livet helt rinner ifrån mig och att jag förlorar allt jag håller kärt. Andra dagar ser jag hur otroligt mycket jag har i mitt liv som är så viktigt och som gör mig stark. Men paniken kvarstår. Att ha förlorat mycket gör att jag är vidrigt rädd att förlora resten också. \nPå kort tid har jag förlorat Silly, Dizzy har flyttat och jag har accepterat att min far är utom all räddning. Att mitt hjärta blöder är en underdrift. \n\nEn och annan vän har under det senaste året ”fallit ur” mitt liv också och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig ratad och glömd. \n\nPå det positiva kontot är en och annan ny vän som kommit att betyda mycket även om en vän aldrig ersätter en annan. Minst sagt positivt är också min älskade man som verkligen är den allra bästa, goa Mella som ger mig glädje varje dag och allra mest Sam. Sam, min lycka, mitt hopp och mitt hjärta. Att få vara hans mamma är det bästa som hänt mig! Det är dessa tre som hållit mig från att drunkna. Som ger mig en tro på att det faktiskt kommer att vända. Nån dag.\n\nJag börjar nu sakta dra mig ur det stora svarta hålet. Om jag kommer upp, eller när, återstår att se men jag har iaf påbörjat kampen. Jag har varit i djupare hål förut, men aldrig känt mig så maktlös och orkeslös. Aldrig så förvirrad och utan att se utvägen. Nu äntligen tror jag mig se en väg. Om än suddig och oklar ännu. \n\nJag tar första steget mot förändring av det bra slaget och hoppas det bär frukt. Jag ska slåss och kämpa och fan i mig ta mig ur hålet. Sådeså.