Jag tappade bort min blog nånstans där innan flytten och sen har jag inte kommit mig för. Jag har visserligen saknat den men det har tagit emot för mycket att sätta sig ner iaf. Det blir lätt så för mig när jag varit frånvarande för länge, det blir så mycket jag vill skriva och så mycket jag borde skriva att det blir jobbigt istället för lockande… oh well, I’m back.

Flytten gick bra och vi trivs nåt så in i norden i vårt lilla hus! Ocharmigt och än så länge rätt fult och lite litet, men planerna är stora och många och det kommer bli ett superhus när vi är klara! Och tills dess är vi galet nöjda med att bara ha ett hus som är fräscht och vårt eget och med en tomt utanför som gränsar till skogen. Hundarna äääälskar sin tomt och skogen och att de ibland inte har koppel på sig på flera dagar i sträck. Katterna trivs de också och förvånansvärt kanske mest Nita. Lilla Nita Nysnö från Kreivi’s som alltid varit lite försiktig och inte den mest sociala och verkligen inte visat nån iver att gå ut förr. Hon är den som nu börjat gå ut så smått några gånger om dagen. En kvart i taget typ och sen sitter hon utanför dörren och vill in igen. Kallt för en lägenhetskatt kan jag tänka mig… ;-) Norpa Regnrusk däremot som alltid varit den kaxiga av de två och som alltid velat ut och när hon fått chansen varit trygg och gått långt, hon vågar inte alls. Och när hon vågat sig ut så får hon panik och springer till altandörren och slänger sig med huvudet före i den tills man öppnar. Jaja, hon blir nog gladare när våren kommer med torrt och varmt väder.

Sam utvecklas med stormsteg numera! Han kryper, ställer sig upp mot saker och idag sprack ”piggarna” på båda nedre framtänderna igenom huden. Han bemästrar sen länge pincettgreppet och har börjat sortera och flytta runt grejer på ett till synes planerat vis. Han bubblar och pratar gojja en himla massa och både ”mamma” och ”pappa” kommer titt som tätt, men givetvis helt utan betydelse ännu. Han älskar både hundarna och katterna och allra mest Mella. De två är superbästisar och han kan klättra, banka, slita, dra, peta och nypa bäst han vill i henne utan att hon gör mer än blundar och pussar honom. Hon tar hand om spyor och är alltid i närheten för att se så han har det bra. Blir han ledsen så är hon där och pussar på honom för att göra honom glad igen (vilket visserligen sällan funkar, men man hör på hans gråt att han iaf blir tryggare och lite lugnare av hennes omsorg). De andra två hundarna tycker väl att han är rätt jobbig, men står ut med honom och tycker nog egentligen rätt mycket om honom. Blir han för närgången så går de sin väg bara. Nu när han börjat krypa börjar väl den första riktiga uppfostringsfasen. Att lära honom att det inte är ok att jaga hundarna om de går undan, att inte plaska i vattenskålen och att inte dra katterna i svansen. Jaja, det ger med sig vad som behövs tränas på och vad som faller sig naturligt av sig självt.

Hunderiet då? Tja, det har väl vilat länge nu. Ska jag vara ärlig så har det varit så gott som dött sen jag blev gravid… Ett och ett halvt år m a o. Jisses. Ursäkter finns väl inte, men anledningen är väl att graviditeten var en sån chock för mig att den lamslog mig och sen har det liksom blivit svårt att komma igång. Att det inte finns tid är en lögn, men jag måste TA mig tiden och det är svårare än jag trott. Samtidigt hamnade jag i ett läge där allt från tävling, träning och avel gjorde mig smått illamående pga det ena och det andra som inte  har med hundarna att göra utan med ”hundfolket”, så det blev inte kul att göra nåt alls. Mina hundar hade helt klart kunnat levt ett mycket roligare och mer givande liv under den här tiden, men jag tror ändå inte att det gått nån nöd på dem. Omplaceringen av Svansa till allra bästaste Charlie och Emma gav mig en kick i baken och lite ny lust att göra nåt med mina egna hundar (inte för att vi blev av med Svansa utan för att Charlie och Emma är så underbara hundägare!), men då hittade vi huset och hamnade mitt i flyttruschen istället. Och sen kom jul. Och nyår. Tja, ni ser ursäkterna är många och ingen direkt giltig…

Men nu JÄVLAR! Jag och Mella ska i vår gå på Elitsatsningen på Vinna Hundcenter för Emelie Merenius. Jag vet inte hur länge jag längtat efter en kurs som faktiskt skulle ge mig nåt, som skulle ligga på en nivå som känns vettig för oss som inte tränar vår första hund och inte siktar längre än till Lk1. När Elitsatsningen annonserades så kändes det så fullständigt rätt för mig och för Mella! Att Vinna Hundcenter ligger bajslångt bort (Vårgårda) och vi nu dessutom flyttat ännu längre bort är inte direkt optimalt, men det är det värt! Sen alla avelsplaner på C-kullen lades ner så har jag prioriterat om lite för MellaBoll. Istället för att satsa på brukset i första hand (som jag visserligen tycker är allra roligast, men som är svårt att komma med på tävlingar osv) så satsar vi helhjärtat på lydnaden. Och vi satsar på elitklass från start! Med Dizzy satsar jag istället endast på brukset och med målet att klara uppflytt till högre bara. Vi har feltränat och haft oflyt så det räcker och blir över och hon må vara en skitrolig hund att jobba med och hon har kapacitet så det räcker för två elithundar, men det har blivit så mycket fel och så mycket trist (för mig då, Dizzy är lika glad som alltid) för att jag ska orka större mål än så. Sen kanske vi lyckas ta oss högre upp i klasserna iaf, men målet är nu att klara ”bruksmeriterna”. Jag har inte gett upp drömmen om en kull valpar på Dizzy, men det ska till en hel del och lite till innan jag parar henne och uppflytt till högre är en av de sakerna.

Jag återkommer med läxan från Elitsatsningen (att skriva sina mål) och med allmänna mål för 2011. Nån årskrönika för 2010 tror jag däremot inte att jag orkar fixa…Månadsinlägg för Sam kommer. De är ju mest för min egen skull och jag tycker de är viktiga så det ska jag lägga lite energi på. ;-) Bilder kommer väl endera dagen eller så och säkert nåt mer fylligt inlägg om våra planer för huset. Den som lever får se helt enkelt! :-)