Monthly Archive: september 2010

Lite för bra för att vara sant

Jo, A kom hem igår. Fast inte igårmorse, utan igårkväll. Och han är på jobbet idag en sväng också… Förhoppningsvis blir dagens sväng inte mer än några timmar och jag och Sam ska åka in och se till att vi får med honom hem igen. A’s jobb suger verkligen i vissa hänseenden…

Igår hade jag och Sam en desto trevligare eftermiddag ihop med Petra och Calle som vi mötte upp för lunch och fönstershopping. Trevligt, trevligt! När vi skildes åt så traskade jag och Sam upp på A’s jobb för att ge honom lite moraliskt stöd och jag gick iväg och köpte middag åt oss innan jag fick med mig en trött son och en ännu tröttare make hem. Båda två sov i tolv timmar i sträck inatt!

sandrabebis
Tjockisjag i ungefär samma ålder som Sam är nu. Han är ju riktigt tunn i jämförelse! :-)

Idag ska alltså in till stan igen. Jag ska köpa ett par jeans till Sam som jag såg igår och med lite flyt så får jag nog beställt min Iphone också. Min stackars stenåldersmobil är så gammal och så misshandlad att den knappt går att prata i längre så det ska bli attans skönt att byta ut den mot ny och fräsig variant!

Dogsen har haft ett par trista dagar, men idag har jag lovat de två galna varsin cykeltur och lydnadspass. Den gamla grå ska få lite trixträning vilket hon uppskattar. Vi koncentrerar oss på rörelser och trix som hon har nytta av för att stretcha och träna sin åldrande kropp så vi får in både nytta och nöje. Allt gör hon samtidigt som hon överlyckligt knorrar och viftar frenetiskt på svansstumpen!

Focus, superhunden!

focus21

Jag har glömt att skriva om Focus som fortsätter att göra mig stolt. Inte nog med att han hela tiden lyckas på tävling efter tävling i agility, bruks och lydnad, han har nyss gjort en fantastisk korning också! 527 poäng fick han ihop och det är mycket det. Exakt hur mycket insåg inte min hjärna förrän jag fick ett sms alldeles nyss av Lisa. Det krävdes tydligen en uppmärksam Margot för att vi skulle inse att Focus har högst poäng av alla aussies som gjort det nya MT’t!!! Woooow!!!!
Det är så sablans skitsynd att han har c-höfter och att han kommer ur en kull som som helhet inte håller måttet för fortsatt avel, för han själv är så fullständigt underbar på alla plan!!!

Piggare

Ibland räcker det att bara gnälla ur sig lite. Och att få möjlighet att se ljuset i tunneln. Gnällde gjorde jag här igår och ljuset i tunneln fick jag när A garanterade att han kommer hem imorgonbitti och sen är klar för den här gången och tar ledigt några dagar helt. Najs. Ett annat ljus, ett större ljus, är vår husjakt. Bara att leta på allvar, ha lånelöfte och veta att det faktiskt är på väg att bli verklighet är fullständigt, fullständigt underbart!!! Jag har aldrig varit nån lägenhetsmänniska, aldrig en stadsmänniska och jag har längtat efter ett eget hus på landet så länge jag kan minnas. Min längtan har varit så stor att jag periodvis varit riktigt deprimerad. Men nu, nu jävlar är det snart sant!!!

91
Sam är eeh, lite teknikintresserad… Såhär ser det ut när man försöker fota med honom i knät. Och tro inte att man kan använda fjärrkontroll eller telefon när han ser heller. ;-)

Sam har skaffat en ny vana. Eller kan man säga vana efter två tillfällen? Han har iaf sovit från det att han somnat strax innan åtta till runt halv åtta på morgonen två nätter i rad! Han har sovit ”hela” nätter sen länge men ändå vaknat runt fem och velat ha mat och sen somnat om, vaknat igen vid halv sju och somnat om efter mat och sen vaknat på riktigt runt åtta. Nu de senaste veckorna har han dessutom gått tillbaka till att vakna vid 2-snåret för ett nattmål också. Det är väl för tidigt för att ropa hej, men attans vad gott jag sover!
En annan ny vana är att få somna själv på kvällen. Han kan vara väldigt ”pysslig” och ska prata, gosa med snutten, spotta ut nappen femtio gånger och sen helst stoppa fötterna i munnen dessutom och jag tröttnade lite på att sitta och titta på honom och försöka få honom att somna så jag sjöng en vaggvisa, pussade godnatt och berättade att jag älskar honom och gick sen. Och fasen, ungen somnade på knappa fem minuter istället för betydligt mer när jag sitter kvar! Coolt! Så så länge han inte blir ledsen så får han somna själv nu.

En av mina egna vanor är att göra all mat till Sam själv. Det enda jag köpt färdigt är katrinplommonpuré, majskrokar och gröt. Allt annat har jag gjort själv och planerar att fortsätta med det tills han är stor nog att äta våran mat. Självklart lär det väl bli en köpeburk nån gång ibland, men jag tycker om att ge honom mat jag vet vad den innehåller och som jag gjort själv. Dessutom tycker jag att det är kul. Kalla mig för guds skull inte präktig bara för det handlar verkligen inte om nån vilja att vara ”duktig mamma” och inte heller handlar det om att jag tror att köpematen är dålig eller mindre bra på nåt vis. Vissa av mina vänner fotar och lägger ut fina bilder i sina bloggar på vackra bakverk och renoverade möbler, själv tänkte jag lägga ut kassa bilder på gårdagkvällens puréer. ;-)

12
Råvarorna. Brocolli, blomkål, potatis, sötpotatis och vit fisk. Päronet glömdes på bilden. Den oranga hakklappen i bakgrunden är förresten ett superköp. Den är av märket Brother Max och är helt suverän!

23
Dagens lunch. Potatismos (tjoho han åt den för första gången och spydde inte!), vit fisk och brocolli. Päron till efterrätt.

31
Hela skörden för kvällen. Islådorna låter jag frysa innan jag tömmer dem  i märkta plastpåsar.

Nu blir det te och en kvällsmacka i soffan. Ikväll ska jag inte vara nyttig alls. Imorgonbitti kommer A hem och när han fått sova ska jag njuta av hans sällskap!

Trött

A är uppe i snart tre veckor av idiotjobbande och han är säkert jättetrött nu. Jag med. Fy f-n vad trött jag är. Att inte få avlastning, inte få egen tid, ständigt se todo-listan bli längre och längre eftersom jag inte hinner med är så energidränerande. Jag fattar verkligen inte hur ensamstående föräldrar klarar det! Det kanske jobbigaste av allt är att slutdatumet för det här projektet hela tiden flyttas framåt så när jag tror att det bara är två dagar kvar eller en dag kvar, så flyttas det en vecka framåt… Hade inte mamma varit här och hållt mig sällskap och låtit mig andas förra veckan så hade jag nog kreverat nu.
Sam är verkligen på alla sätt det bästa som hänt mig, men det är liksom ingen peace of cake att ta hand om en bebis, hem och hundar och helst hinna med sig själv nånstans också. Nu protesterar väl säkert en och annan flerbarnsmorsa och tycker att de har det ännu värre och det stämmer säkert, men det här är min verklighet och den är jobbig så det räcker för mig. Därmed inte sagt att jag inte vill ha syskon till Sam… sen. ;-)
Det som felar just nu är just avlösningen. Att få sätta Sam i nån annan famn en stund och vända ryggen till och bara vara Sandra, inte mamma för en liten stund. Jag har alltid haft ett jättestort behov av egentid och att få vara ensam med mina tankar och det saknar jag verkligen nu. Jag måste få hinna sakna honom lite också…
Nån jag saknar väldigt mycket är istället Sams far. Att man kan vara så fysiskt beroende av någon efter åtta år! Mer och mer för varje år. Mer och mer för varje dag. Oj vad jag älskar honom!

9
Den saknade maken och fadern och den alldeles underbare Sam (4 v).

 Jaja, nästa vecka får jag tydligen ha A hemma rätt mycket så vi hinner väl ta igen både det ena och det andra då. Jag funderar som bäst på nåt jag kan hitta på nån dag utan karl och barn för att komma ut och lufta mig lite… Förslag?

Nu ska jag vika tvätt och skura toa innan klockan blir nio och det är dags för te i soffan med Berg som flyttar in.

Slappt

Varför är det så lätt att bara hamna i ett slöläge så fort barnet somnat? Hela dagen håller jag rätt högt tempo så fort han ger mig några minuter för annat än honom. Sover han så hinner jag ju en del och är han vaken så går det ofta att pula lite om han bara är på bra humör och låter sig roas av leksaker en stund. Mycket, mycket av allt som bör och måste göras blir dock kvar till kvällen när hjärtat somnat för natten. Men då rinner liksom musten ur mig och jag blir jättebra på att ge mig själv ursäkter att bara slappa… Asch då. ;-)

61
Mella är Sams hund. Det har de två bestämt alldeles själva. :-)

Dagen har annars varit en bra dag och jag har hunnit med mer än vanligt. Inte ens regn på långpromenaden, det var sol och runt 20 grader! Liten skvätt hundträning på en gräsmatta hann vi med också innan Sam tröttnade på att vara publik. Mella som legat så fint på platsliggningar hittills har kommit till den punkt alla hundar verkar komma till förr eller senare; hon reser sig för att testa om nåt annat beteende lönar sig bättre. Suck. Tja, det är en fas hon ska igenom och lyckas jag göra rätt så blir hon än säkrare efteråt. Men just nu är det inte så upplyftande. Dizzy däremot verkar säker och trygg på platserna numera. Tänk, det trodde jag aldrig att jag skulle få säga!! Nu ska vi ”bara” se till att det funkar med främmande hundar och skott också… Skotten tror jag inte blir nåt problem, men andra hundar är desto jobbigare för en hund som blivit påflugen under platsliggningar så många gånger. Oh well, nu har vi ju större framsteg än på många, många år så det är bara att jobba på! Förövrigt handlar all träning just nu om detaljer och sinnesstämningar för båda tjejerna. Inga tävlingar planerade i höst eller vinter utan vi koncentrerar oss på att göra rätt och inte jäkta. Livet med småbarn har lärt mig att alla snabba projekt och intensiva perioder med nåt särskilt inte fungerar längre. Och det är väl egentligen bara bra det. Lika bra att skynda långsamt och fixa allt i grunden istället även om jag gärna grottar in mig fullständigt på nåt, såsom hundträning, i ett par månader för att sen gå ut och tävla och efter det ta ”paus” för att grotta ner mig i nåt annat. Att få barn tvingar en till mer balans i livet! :-) Bara kärleken till sitt barn får en ju att se allt annat ur ett helt nytt perspektiv!

Vått

Är det inte bra underligt att det så ofta börjar regna exakt när jag kånkat ut vagn, bebis och hundar genom dörren för en 1,5 timmes långpromenad och att det sen regnar hela promenaden men slutar så fort vi kommit in igen? Nä, så ofta är det kanske inte, men de gånger det händer, som idag, märks desto mer…

Har man bara bra kläder och skor (vilket jag inte kan påstå att jag har just nu) och det inte regnar i sidled pga halv storm, så tycker jag inte det är så farligt att gå hundpromenader i regn. Iaf inte när man väl kommit ut. Det tar ju emot lite innan helt klart…
Men med vagn och bebis är det inte kul alls. Särskilt inte är man har en bebis som promt ska sitta upprätt och ha huvudet utanför regnskyddet så han ser allt runt omkring. Att hans mössa och ansikte blir dyngsura bryr sig bara hans mamma om som inte vill att han ska bli kall. ;-)

Fördelen med den här typen av promenader är att det känns så gott att sätta sig i soffan i torra kläder med en kopp te, nåt gått och en god bok medans sonen sover middag!

Life

7
Nyvaken efter en tupplur. Norpa är ett ständigt tupplursällskap.

Livet kutar på. Fort. Mycket saker händer både nära oss, såsom hustittar, mormorbesök och Svansaägarletande, och mindre nära inpå såsom katastrofriksdagsvalet.

11
Det dagliga promenadgänget.

A har jobbat som en idiot i typ sisådär veckor. Deadlinen var egentligen i torsdags men blev flyttad till den här veckan och det var väl positivt för projektet, men mindre positivt för familjelivet som nu är väldigt halvt eftersom han inte är hemma alls. Tja, egentligen borde jag väl inte gnälla. Jag visste redan väldigt tidigt i vårt förhållande vad jag gav mig in i för nåt liv, men fy vad det suger att inte få ha honom hemma om kvällarna åtminstone…

21
Älskade, älskade hund!! Hon spenderar mycket av sin tid precis såhär. Nära mig och tittandes på mig. Jag hoppas hon lever tills hon är minst 20!

Sam växer så det knakar och nu händer det grejer i en sån takt att jag inte riktigt hänger med själv känner jag. Ibland ser jag nåt nytt han gör, en förfinad fingerteknik eller ett sätt att lösa ett problem, och undrar hur länge han gjort det utan att jag märkt det…
Han äter som en häst och får nu ett helt mål till lunch med rotsaker/pasta/ris med nåt kött el annat protein, grönsaker och ofta nån frukt till efterrätt. Det mesta är smaskens och nyheter tas emot med nyfikenhet. Godast är fortfarande gröt och banan. Bananerna är dessutom ett bra exempel på att han nu kan tänka i längre banor. Han vet nämligen hur bananer ser ut och att det är de där gula böjjarna som smakar smaskens i munnen så nu kan man inte äta banan själv utan att han blir halvt galen om han inte får han också. Han har också lärt sig att när hundarna låter på ett visst sätt (ett slags knorrande gnäll) så är A på väg in genom dörren efter jobbet och då tittar han sig omkring och letar efter sin älskade pappa.

3
Go och glad! För en gångs skull i liggande ställning i vagnen. Inte vanligt numera. Upprätt sittande ska det vara!

Hundarna lever rätt lungt liv fortfarande. Jag har ambitioner och önskningar att komma igång, men det vill sig liksom inte. Nu när A slutar idiotjobba för den här gången hoppas jag att det blir ändring på den saken äntligen. Mest är det Mella som klagar på overksamheten. Dizzy blir glad för alla former av aktivitet, men behöver det inte för att vara en balanserad och nöjd jycke längre. Det dåliga samvetet för Mella är totalt. Hon är en hund med så ofantligt mycket kapacitet och vilja och jag låter henne inte få visa det. Istället är hon frustrerad och överdrivet aktiv för att hon aldrig får ta ut sig mentalt. Gah. Oh well, endera dagen så…

41
Att klappa mattan är mysigt. Sköldpaddan är en favvo också.

Förra veckan var mamma här. Sams mormor. Hon var gullig och kom hit och gjorde mig sällskap när A inte var hemma och det var sååå skönt!! Att få prata hål i huvudet på nån. Nån att bolla alla mina tankar med. Nån att dela ansvaret för Sam med. Nån att ha sällskap av på hundpromenaderna och nån som bara finns där så man slipper vara ensam. Och Sam älskar sin mormor, det finns det ingen tvekan om! Mindre kul med besöket var väl då att hennes grabbar var med. Inte det att jag ogillar dem alls eller att jag inte vill träffa dem eller ha dem här, men guuud vad jobbigt med hanhundar som inte fattar att en tik löpt klart ett par veckor efter löpslutet! Carrey fattade. Monster fattade inte alls. Lägger man då till att det tydligen finns mängder med löptikar i trakten just nu så ballar hormonerna ur även på Carrey så han också var kär i stackars Dizzy som med all önskvärd tydlighet visade att hon inte löpte ett endaste dugg längre, utan att grabbarna fattade ett dugg. Suck. No, jag ska aldrig ha hanhund igen. Iaf inte utan att den är kastrerad och trevligt ointresserad av tjejer. Monster avslutade besöket med att skita löst på Sams fina, gröna matta så nu är Sams rum mattlöst.
Nä, som sagt, tolka mig inte fel. Jag älskar både Carrey och Monster och de är supertrevliga hundar båda två, men jag är ingen hanhundsmänniska alls. Alls.
Tack mamma för besöket!!! Trots att du lärde Sam att plaska ner hela köket… ;-)

5
Kass bild, men fin kille som sitter och leker. 

8
Sista gången han fick bada balja på köksbordet… Det var nerdränkt överallt efteråt, men jisses vad nöjd han var! :-)

Sam och Calle

På förmiddagen har vi varit och kikat på ett hus. Himlans fint var det så nu håller vi tummarna samtidigt som vi anstränger oss för att inte hoppas för mycket… ;-)

När vi ändå var söderut så passade vi på att våldgästa Petra, P-A och Calle för lite fika och bebislek. Som alltid lika trevligt!
Calle hade utvecklats massor sen vi såg honom senast vilket är ett tag sen. Nu kunde han inte bara krypa ordentligt utan ställa sig upp mot saker! Jag och A tittar fascinerat på honom och inser att Sam snart är där. Sam är ungefär lika fascinerad av Calle som vi är och studerar honom noga. Lite av en idol kanske? Några bilder på killarna tagna med A’s Iphone:

2
Märk väl att Sam sitter själv! Mina ben stöttar honom inte, bara där för att hindra ev bakåtfall.

4
Nya leksaker är spännande! Calle var väl sådär förtjust i att låna ut dem… ;-)

6
Mammas stora kille!! Oj vad han smält mitt hjärta!

Mat- och sovvanor

Ni andra som har bebisar i hyfsat samma ålder och ni som har större barn och själva har ett gott minne, hur sover era barn nu?

Sam somnar för natten i sin vagga ca 20.00-20.30 varje kväll. Sen sover han oftast till 5.00-6.00 då han vaknar och ammar och sen lägger jag ner honom i vaggan igen där han snällt och snabbt somnar om själv.
Klockan 7.30-8.00 vaknar han igen och är hungrig och ammar mer. Då får han somna om i våran säng vilket han oftast gör i ungefär en timme till. Klockan 8.30-9.00 går vi upp.

 Runt 10.00 är han trött igen och ammar och somnar i vår säng (han sover alltid middag där av nån anledning, det ska bli ändring på det) och sover ca 40 minuter.
Vid ca 12.00 får han lunch bestående av puré. En grönsak/rotfrukt och en frukt varje dag (kött ska vi börja med i helgen). Allmän sanering av barnet och sen en slurk tutte innan han somnar i vår säng igen och sover 1-1,5 timme.

Han vaknar vid 13.30-14.00 och ammar och somnar återigen ca 15.30 och sover då ca 40 minuter. Sen har vi en klarvaken kille som då rakt inte ska sova igen förrän läggdags. Somnar efter klockan 16.00 gör han bara om han åker bil el så.

När vi äter middag får han ett par majskrokar eller en stor bit äpple eller gurka att gnaga på, annars vill han promt ha våran mat. Ammar gör han en eller ett par gånger och sen får han en portion gröt kl 19.00. Innan han somnar ammar han eller får utpumpat på flaska från pappa. 

Såhär har Sams sovrutiner sett ut i sisådär två månader med variationer bara när det varit mycket runt honom eller vi inte varit hemma. Det är inte rutiner jag försökt skapa utan han har valt dem helt själv. Hur sover och äter era barn? Har de lika fasta rutiner? Jag är en nyfiken människa! :-)

Sam 5 månader

Ja, så har det hänt igen. Sam har blivit en månad äldre. Hela 5 månader nu! Jisses, vart tar tiden vägen? Det känns som att jag börjat alla månadsinläggen ungefär likadant med att utvecklingen stått rätt så still ända tills slutet på månaden då det varit som att nån dragit ur proppen och så har massa framsteg kommit samtidigt. Likadant den här månaden!

A sa häromkvällen: ”Herregud, vi har ett barn!” Det är så sant! Förut hade vi en liten bebis, men nu är vår lille kille mycket mer en egen liten person. Han är ett litet barn och inte bara en pyttebebis!  

Igår var vi på BVC igen och Sam väger nu 7710g och är 66 cm lång. Precis på ”normalkurvan” på längd och aningen över på vikt. Tyckte väl att han mullat på sig lite på sistone! ;-) En spruta i vardera lår fick han också och bara ett litet skrik blev det. Idag är han lite öm i låren dock och blir ledsen när jag glömmer det och bär honom fel.
Riktigt imponerad blev sköterskan när Sam snabbt löste alla fyra knapparna på en sån där plastleksak där det poppar upp djurhuvuden under lock när man trycker rätt på knapparna. Den stod framme sen besöket innan med ett betydligt äldre barn och Sam hade aldrig sett en sån innan. Stolt som en tupp blir man såklart!!! :-) Väl hemma tog jag fram hans egen likadana leksak som jag sparat i tron att han var för liten ännu och visst löste han den nästan lika fort. Det är bara den man ska vrida på som är för svår än.

I matväg äter Sam ett ”mål” puréer om dagen och en hel portion gröt typ en timme innan läggdags. Purémålet är ju inte helt färdigt mål egentligen eftersom det ännu bara innehållit rotfrukter, grönsaker och frukt, men är nog i mängd typ en halv portion iaf. Nu ska jag försöka fixa lite köttpuréer också så får vi se vad han tycker om det. Planen (en väldigt lös sådan) är att han ska äta ett ”riktigt” mål till lunch om en månad.

Sam började…

– rulla runt både från mage till rygg och från rygg till mage vid ca 4,5 månaders ålder.
– ”prata” högt (ibland skärande högt), nyanserat och tydligt riktat till någon eller något vid ca 4,5 månader. 
– Inte bara säga ”dadadada” el ”mamamama” utan mer konkret säga ”dadda”, ”mamma” och ”gagga” vid knappa 5 månader. Givetvis fortfarande utan att mena nåt, fast mamman gillar det ändå såklart! ;-)
– vilja ha sin snutte när han ska sova. Viktigt!
– sitta utan stöd vid knappa 5 månader och parera framåt och bakåt jättefint, men tippa ganska lätt åt sidan.

Sam tycker om…

– snörena på mina tröjor. Allt tyg är förresten gott att stoppa i munnen och tugga på.
– hundarna. De är verkligen skitkul och ju stojjigare de blir desto roligare tycker Sam att de är!
– de flesta av sina leksaker. Prassliga tygböcker, hårda nycklar och kedjor, mjuka nallar och plastgrejer med knappar som låter och fäller upp gubbar.
– när pappa kommer hem från jobbet. Han har lärt sig vad ljudet när nyckeln går i dörren innebär och skiner då upp i ett glatt leende långt innan han sett sin far!
– Det allra mesta i matväg med gröt och banan som klara favoriter.

Sam tycker inte om…

– när hundarna skäller argt och vaktar. Det är precis som att han inser allvaret i deras röster.
– potatis. Det och hallon är det enda han tyckt varit riktigt äckligt än så länge och det blir INTE bättre av repetion heller.
– när det blir alltför långtråkigt. Det ska helst hända nåt lite spännande varje dag.

Komplettering med bilder kommer när tid och ork infaller samtidigt…