Monthly Archive: augusti 2010

Gift

osabrollop-031

Ojoj. Nu börjar vi landa en aning igen efter världens intensivaste vecka som kulminerade med vårt bröllop och Sams dop i söndags. Jag lovar att skriva mer om det en annan dag men just nu fattar jag mig kort med ordet UNDERBART! Fullständigt underbart!!! Allt blev inte helt som det var tänkt, men allt blev bra och själva vigseln var helt perfekt med vackert väder, gråtande nära och kära, hoppande knäskålar, ljuvlig musik och världens allra bästaste man som blev min för resten av livet!

Bilder kommer också en annan dag, men för den som är nyfiken ploppar det säkert upp lite varstans innan det kommer här. Dessa två är ärligt snodda från Elin.

Nu ska jag och A njuta av ett par lediga dagar och ta hand om vår kära son som hållit ihop och varit glad och snäll genom allting, men nu sen igårkväll är väldigt känslig, mammig och trött och säkert mest behöver kärlek, trygghet och lugn. Jag återkommer!

osabrollop-032

Underbara vänner!!!

Igår började dagen med sovmorgon eftersom vi kommit hem mitt i natten efter att A sprungit Midnattsloppet (han är lite missnöjd med resultatet, fast det var riktigt bra) och sen tog vi tag i att bada hundarna. Lite energipåfyllning och sen en långis med hundarna, A och Sam i vagnen. Väl påväg tillbaka hem så börjar A bli lite kämpig och ska gå fel väg tycker jag. Jag försöker påtala att jag ville hem för jag var kissnödig, men får inget gensvar alls… Sen tycker han bestämt att jag behöver sitta på en bänk och vila benen lite efter promenaden. Jag fortsätter tjata om att jag är nödig och kan sitta hemma istället. Sådär kämpig har han inte vart sen han friade till mig för sex år sen… och ungefär då går det upp för mig! Han tar fram ögonbindel och musik i lurar under bänken och sätter på mig och sen kommer det armar från olika håll och drar iväg med mig. Möhippa med andra ord! Jag hade faktiskt inte misstänkt det trots att jag varit på helspänn i ett par veckor i väntan på att det kunde hända när som helst.

Efter en del rundor och poseringar för kamerorna, fortfarande utan att jag såg eller hörde ett dugg, så anlände vi sen till Nadia och det hade jag listat ut innan de tog mig ur bilen. Av med skorna och ner i hundpoolen som var fylld med bubbelbad för dagen och sen av med ögonbindeln. Satan vad kallt vattnet var! Där stod så Nadia, Linda, Yohanna och Helena och flinade nöjt åt mig. :-)

Lite spabehandlingar och en supergod middag senare så landade vi i soffan med en film och popcorn. Massa tjejprat och fnitter och jag fick nosa mig till A’s t-shirt bland ett gäng andra och lyckades pricka rätt och svara på ett gäng ingående frågor om A och oss och svarade rätt på det mesta.

Underbara vänner som prickade helt rätt och gjorde en möhippa som helt passade mig! ”Something old, something new, something borrowed, something blue” heter det ju och jag fick en sak av dem var. Det gamla var från Linda och var hennes ringkudde i hjärtform. Jättesöt och jag lovade att den ska få fortsätta vandra vidare till nästa brud. Det nya var från Helena och det var ett superfint armband i silver med rosor och pärlor på. Riktigt jag, vilket är svårt med smycken! Det lånade var från Nadia och var fritt val ur hennes gigantiska och mycket välorganiserade smyckesskrin. Jag valde ett par små öronhängen i form av blommor med pärlor i mitten som matchar armbandet bra. Det blå var från Yohanna och var två par trosor i mer eller mindre sexig variant att välja mellan för bröllopsnatten. Under klänningen fungerar de tyvärr inte eftersom klänningen är så pass tunn att det blå skulle synas igenom, men glädje kommer jag (eller A…) absolut ha av dem ändå!

Jag var dödligt trött när jag trillade in hemma inatt, rastade hundarna en snabbis och dök sen i säng och ammade min ack så saknade bebis innan jag övergick till att halvt krama ihjäl min stackars blivande make.

Jag är så töntigt lycklig just nu så ni anar inte! Jag längtar sååå till söndag!

 TACK SÅ OERHÖRT MYCKET NADIA, HELENA, LINDA OCH YOHANNA!!!!

Resten av bilderna…

81
I pyjamas kvällen den 27e hos gudmor och gudfar.

101
Med farbror Daniel.

111
Med farfar Thore. Lite lika, eller hur?

12
Balkongmys med pappa.

13

14
Oj vad jag älskar detta barn!!!

Förstår mycket väl om alla ”hundiga” besökare här tycker att min blogg blivit astrist… ;-) Men så får det vara. Bloggen har alltid varit min blogg och handlat om mitt liv och inte endast om hundar, även om de alltid varit en mycket stor del av mitt liv. Och det är de fortfarande i allra högsta grad även om livet nu består av nåt ännu större också.

Nu vaknar Sam när som helst. Han har sovit jättelänge efter att vi kommit hem från dagens alla ärenden som han envist höll sig vaken till. Strax dags att laga middag till A som sen ska iväg och springa Midnattsloppet. Håller vädret sig hyfsat så hänger jag och Sam på och hejjar på fadern. Imorgon väntar massa bröllopsjox och på måndag anländer min far. Han jag inte träffat på flera år… Jag är faktiskt riktigt nervös utan att veta varför.

Nä, han har inte vaknat än… Skriver väl lite till då.

Mina hundar gör mig imponerad ganska ofta. Och ungefär lika ofta frustrerad. Den senaste dryga månaden har de fått massor av långpromenader, en hel del träning (visserligen på halvtafflig nivå, men iaf) och den Röda och den Svarta har fått springrundor med husse typ varannan dag. Den sista veckan nu har de bara fått löprundorna och kortare promenader. Båda två (jag räknar bort tanten, hon gör verkligen inget väsen av sig, hon är nöjd med mys i soffan) har gått mig på nerverna den här veckan. De är sååå uttråkade och har sååå mycket spring i benen och bus i ögonen. Lite frustrerande när man verkligen inte har vare sig tid, ork eller möjlighet att göra nåt åt det just nu. Men ack så imponerande ändå. För stora delar av vintern och hela våren fick de verkligen inte göra ett piss. Några långpromenader med husse i veckan och that’s it. Och de klagade inte alls. Visst blev de väldigt lyckliga när nåt äntligen hände, men annars verkade de fatta att jag inte var mobil nog att göra nåt med dem. Underbara jyckar!!! :-) När vår bröllopsyra är över så ska både tid, ork och engagemang läggas på dessa två ljuvliga tjejer!!

Garbo

Häromdagen förlorade Margot sin underbara Garbo. Dotter till Carrey och halvsyster till Mella, Svansa och Dizzy. Det lilla jag träffade Garbo visade på en aussietjej jag kände igen i Dizzy på så många sätt. En lite galen tjej med skinn på näsan och en arbetslust som hette duga.

Mina tankar går till Margot som förlorat sin hund i alldeles för ung ålder pga otursamma omständigheter.

En hel månads bilder

I måndags var vi på bvc. Inget märkvärdigt mer än att nya sköterskan var bättre än jag vågat hoppats. En trevlig dam som gullade sådär lagomt med Sam och var lagomt ”nojsig” samtidigt som hon kunde prata klarspråk vilket jag lite saknade hos den förra. Sam hade vuxit en massa precis som jag anat och väger numera 72oo g och är 65 cm lång. Jag hade nog trott att han skulle vara längre eftersom många kläder i stl 62 är urväxta redan, men jag tror att han är lång i kroppen och inte så lång i benen och armarna så det är kanske därför.

Annars händer här en hel massa. Sam har de senaste dagarna bara lärt sig en hel massa nya grejer! Häromdagen fick han syn på Mella i andra änden av rummet när han satt i gåstolen (som han tidigare mest råkat förflytta sig med) och satte iväg mot henne! I sidled och antagligen helt utan att fatta att det var han själv som gjorde det, men det var med vilje iaf! Sen dess är det mer rörelse i gåstolen helt klart! :-)
Samma dag började han jollra tvåstavigt. Tydligen nåt han inte ”ska” kunna förrän om flera månader. Kul att han är lite tidig med vissa bitar för andra verkar han ju klart sen med istället. Som det där med att ligga på mage och att vända sig. Ligga på mage har ju börjat bli acceptabelt först nu och styrkan och tekniken börjar komma och därmed blir det också roligare. Att vända sig har han gjort flera gånger från rygg till mage, men verkar ändå inte fattat att han kan. Eller så är det det att han helt enkelt föredrar ryggläge och inte vill vända sig… ;-)
Äter puréer av olika slag gör han med stor aptit. Det var bara de två första han fick, potatis och palsternacka, som ratats men jag tror jag ska göra mer av dem och prova igen. Gröt äter han en liten portion varje kväll innan läggdags och sen ammar eller äter han en hel flaska pumpat innan han somnar.
All denna utveckling har återigen gjort honom till en storätare och en sömntuta. Det kostar på att bli stor kille!

Hundarna har fått lite latdagar igen. Jag vill jättegärna träna men min hjärna är full med bröllopsgrejer och funkar inte att fokusera på bra hundträning så jag avstår hellre ett par veckor. Fysiskt håller Mella och Dizzy hög nivå eftersom de varannan dag sådär springer med husse. Runt 7-10 km per runda gör de. Långisar blir det självklart också, även om dessa blir rätt mycket i koppel eftersom de bästa ”lösvägarna” är oframkomliga för vagnen. Silly däremot är lite skruttig i sina framfötter igen. De har varit bra länge, kanske för att vi tagit det såpass lugnt under graviditet och första bebistiden, men nu är hon lite stel och går inte helt rent igen. En kur med antiinflammatoriskt och smärtstillande ihop med lite kortare promenader så hoppas jag att hon är fräsch igen snart!
Svansa är hos Nadia. Hon var hemma några dagar i helgen medans Nadia var på bröllop och vi njöt av att ha henne hemma. Det är så sorgligt att vi inte kan behålla hela vår flock… Jag tröstar mig med att Svansa är en tokrolig hund som kommer göra någon så lycklig!!

Här kommer ett gäng bilder från den gångna månaden. Sam är mellan tre och fyra månader gammal.

1
Debutdopp i farmors och farfars pool. Även om det var 27 grader i poolen kändes det kallt mot de dryga 30 i luften och upplevelsen var väl inte helt uppskattad…

2

3
Sötnosen

4
Babygymmet är en favvis hos Sam. Inte lika mycket hos mamma. Plyschmaterialet är INTE kompatibelt med husdjur…

5

6
På grillkväll hos Petra, PA och Calle. Petra förvånades över hur liten min klump var. :-)

7
Coolingen Calle i egen hög person.

Fler bilder kommer vid tillfälle. Sam vaknade precis och tvätten är klar i källaren…

4 månader!!!

Så har en månad till passerat och jag inte sluta förundras över hur fort tiden går samtidigt som det känns helt omöjligt att Sam bara funnits hos oss i fyra månader. Vad gjorde jag innan? Vad hade mitt liv för mening? Att få barn är verkligen det största av allt och kärleken är oändlig och obeskrivbar. I lördags var det fyra månader jag höll mitt lilla underverk i mina armar för första gången, men det känns som igår. 

Om förra månaden var utvecklingens månad så har denna mer varit frustrationens månad. Utvecklingen har inte gått så fort som Sam själv velat och han vill så mycket mer än han kan hela tiden och då blir det raseriutbrott… Sista veckan har det dock hänt massor igen och tålamodet har därmed blivit bättre igen. Han kan roa sig själv långa stunder i taget med leksaker och myser gärna med sina nallar.

Sam började…

– äntligen kunna ligga korta stunder på mage utan att bli hysterisk vid 3,5 månad.
– jollra nyanserat, ofta, gärna och högt vid 3,5 månad.
– dra sig upp i stående från liggande själv med bara mina fingrars hjälp vid drygt 3,5 månad.
– mysa med nallar och filtar i ansiktet när han känner sig lite trött vid drygt 3,5 månad.
– äta provportioner av potatis, palsternacka och havregröt vid fyra månader. De två första var inget vidare, men gröten är smask!

Sam tycker om…

– Mönster. Kläder och tidningar studeras noga!
– bebisar. Både andra små personer och sin egen spegelbild roar mycket!
– hundarna. De blir bara roligare och roligare!
– Pang. Händige Mannys blå hammare i plyschvariant.
– bekanta människor som kusinerna, deras föräldrar och farmor och mormor. Blir jätteglad när han får syn på folk han känner!

Sam tycker inte om…

- att ligga på mage. Fortfarande inte. Och vill därmed heller inte vända sig från ryggliggande. Till sidoläge gör han dock gärna, men välter snabbt tillbaka så fort det blir ostadigt och riskerar att falla över på mage! ;-)
– nån annan än mamma när det är hungrigt eller trött. Mammigheten blir bara värre och värre även om jag inte alls kan kalla den illa ännu.
– att ge upp och somna när han är övertrött, vilket han lätt blir.

Komplettering med bilder kommer när tid och ork infaller samtidigt…

Vardag

11
Sötaste Svansa letar nytt hem.

I måndags började A jobba igen efter semestern. Liite skönt måste jag erkänna. Inte att han är borta hela dagarna men att få lite rutiner och vardag igen. Det har varit så oerhört mycket den här sommaren och dagarna vi spenderat hemma bara vi går att räkna på en hand. Semestern avslutades med att mamma, Anders och hundgrabbarna var här i tre dagar och när de är här är det alltid lite lagomt kaos. Inte för att vare sig mamma, Anders eller hundarna är speciellt stökiga av sig utan för att det blir så trångt med fyra vuxna, sex hundar, två katter och en bebis i en trea… Det är härligt när de är här, men rätt skönt när de åker också. ;-)

8
Systrarna Bus vattenapporterar i Sisjön juli-10.

Åkt har också Svansa gjort. Inte så långt och inte till ett nytt hem, men på kollo i Härryda hos Nadia. Det var jätteskönt att ha alla fyra hemma ett tag men när A’s semester började närma sig slutet så började jag få panik. Tanken på att gå dubbla hundpromenader varje dag med barnvagn i ur och skur och med en inte alltid samarbetsvillig Sam gav mig ångest. No no. Det räcker mer än väl att behöva gå en vagnpromenad om dagen. Det finns säkert de som skulle klara det och inte alls tycka att det vore jobbigt med fyra aussies och en bebis i lägenhet (just lägenheten är en stor del av problemet, att kunna snabbrasta på tomten ibland skulle underlätta oerhört), men sån är tyvärr inte jag. Uscha, skit känns det iaf att behöva lämna bort nån av dem… Jag är dock obeskrivligt glad och tacksam för att  jag har en Nadia som gärna öppnar sitt hem för Svansen när jag inte orkar! TACK NADIA!!!

Ang hundarna så har jag så smått börjat träna ”på riktigt” med den Svarta och den Röda. När det gäller Dizzy så handlar det mest om att fila fram detaljer som fallit i glömska och att hitta en lagom balans i hennes arbetsglöd. Med Mella pysslas det mer med inlärning av detaljer för att sen kunna sätta ihop till klara moment. Det är hemskt egentligen, hon är över två år och har inte ett enda lydnadsmoment klart! Hon är dock en riktig pärla att jobba med och precis som med hennes storasyster är utmaningen att hålla balansen lagom och inte falla över i frustration, slarv och ljudande. Ingen av dem behöver man peppa eller belöna stort alls. Båda två tycker arbete är självbelönande och det gäller snarare att belöna med trist godis och ibland låta dem ladda ur med lite kamp och lek för att de inte ska bygga upp för mycket laddning och explodera mitt i träningen. Nån tävling har vi inte inplanerad än, men jag börjar känna mig sugen på att anmäla till nåt så vi har bra mål i träningen, men vågar inte riktigt innan bröllopet som tar nästan all min energi och tid just nu.

Bröllopet ja. Saker och ting faller på plats en efter en just nu, men jisses vad mycket det är kvar! Tid är det dock ont om kvar nu och paniken stiger. Det allra mesta känns som att det kommer falla på plats eftersom och annars blir det som det blir och det är ok det också. Det som inte går att påverka alls och som skulle kännas rätt katastrofalt är om vädret inte är med oss. Att gifta sig ute sista helgen på sommaren är ju rätt vågat och det kan vara allt från högsommarvärme till vinande höststorm. Det senare matchar dåligt med både vigsel och middag ute… Iiiih.
 10
Silly, Mella, Svansa och husse i Sisjön.

Sam växer och frodas. Det är ett tag sen vi var på bvc så jag vet inte hur lång eller tung han är, men växt massor den senaste månaden har han. Han har också lite gått ifrån det knubbiga stadiet och börjar bli rätt smal om kroppen och känns lång. Jag har lite tyckt att det stått still på utvecklingsbiten ett tag, men ser jag tillbaka så har det ju hänt rätt mycket ändå. Bara det att det inte är nya grejer direkt utan mer förfiningar på gamla kunskaper. Humöret är fortfarande hett och tålamodet ynkligt. När grejer inte gör som han vill eller inte får plats i munnen så blir han pissed, illröd i ansiktet och vrålar rakt ut och kan vara rätt så svår att trösta. Att ligga på mage har äntligen blivit acceptabelt. Iaf korta stunder och när han är på rätt humör. Det är inte det att han saknar styrkan, han saknar snarare tekniken och framförallt gillar han det helt enkelt inte.
Annars är han en glad kille för det allra mesta. Han har börjat vilja smaka på allt vi äter och dricker så det är helt klart dags för lite smakportioner. Smakat en droppe här och där av lite allt möjligt har han fått sen han var jätteliten, men nu är han verkligen nyfiken och sugen så det ska bli spännande att ge honom lite ”riktiga” smakprov! :-)
Arsenalen av prylar har utökats med en hoppgunga (den hade vi visserligen sen innan han föddes men har inte använt den förrän nu), en gåstol och en lära-gå-vagn. Hoppgungan har inte riktigt fattat poängen med, men älskar att hänga där och kika och tycker det är jättekul när man studsar den lite åt honom. Gåstolen rör han sig runt med baklänges och till synes utan att inse det själv, men även den är mycket uppskattad och han kan sitta där länge och suga på kanten och trycka på knapparna (batterilöst än så länge). Vagnen däremot står orörd i hans rum och lär väl så göra ett tag till innan han är mogen för den. Att sitta i höga stolen vid köksbordet uppskattas också så länge han är pigg nog. Där sitter han och tuggar på diverse leksaker medans vi äter och ser ut som en stor pojke! :-)

Nä, nu vaknade solstrålen. Dags att packa ner honom i vagnen och ta med honom och hundarna till hemköp för inhandling av blöjor som tagit akut slut.