Monthly Archive: juli 2010

Inte bara hundar i varma bilar…

Igår var vi i leksaksbutiken och inhandlade födelsedagspresent till gudsonens storasysters (tillika Sams äldsta kusin) 7årsdag. När vi kommer ut till bilen igen och öppnar dörrarna efter sisådär en kvart tjugo minuter i solen så väller värmen ut. Så är det ju på sommaren. Det vet alla hundägare med minsta lilla vett i skallen och skulle därför aldrig drömma om att lämna hundarna i bilen på en parkering mitt på dagen när solen skiner. Till vår stora förskräckelse så sitter det dock någon i volvon som står bredvid vår bil. I framsätet i solen sitter en flicka i treårsåldern och sover fasspänd i sin bilstol. Inte det minsta är fönstren nerdragna och inte nånstans syns en förälder till. Vi står där och velar i fem minuter innan A går in på närmsta butik (media markt, jag tror och hoppas på nåt vis att det ska vara en pappa och inte en mamma som lämnat sitt barn, på nåt vis känns det aningen, aningen bättre) och ber dem ropa upp registreringsnumret på bilen och be ägaren hämta sitt barn. A kommer tillbaka ut och efter en stund dyker en mamma upp, utan märkbar brådska och frågar lojt om flickan vaknat eller… Öh?!?! Nä, hon sov fortfarande men det var ju inte direkt så att ett vaket, övergivet och ledset barn i det här läget var det värsta! Vi hade stått där i drygt tio minuter innan mamman dök upp, hur länge flickan suttit där vet vi inte. Men som sagt, som hundägare har man ju lärt sig hur fort det blir olidligt varmt och hur lätt en hund kan få dödliga skador av värmen. Ett barn klarar sig kanske en liten stund till, men även barn dör lämnade i bilar i solen varje år runt om i världen. Det är så fullständigt onödigt och korkat och oansvarigt och jag blir ända in i själen vansinnig och ledsen att det ens riskerar att ske.

Datorsemester

Tjopp. Tja vad ska jag skriva. Vi har semester. Det innebär att vi far runt på en himla massa grejer, är en massa sociala med folk man ofta inte hinner träffa annars och därimellan försöker vi hinna med allt annat vi vill hinna med innan A börjar jobba igen. Och så bröllopet då förstås. Oh shit vad mycket det är att göra inför det! Klänningen är köpt nu iaf och det gör att allt känns mycket lugnare genast!

Ikväll åkte vi en sväng till klubben, hör och häpna! Jag, A, Sam och Silly. Trevligt, trevligt! Lite underligt att när man väl tar sig till klubben för gemensam träning med annat aussiefolk så har jag bara tantn med mig men Svansa är i sluttampen på sitt löp och både Dizzy och Mella har avskavda trampdynor sen igår. De var först ute och sprang med A så antingen hände det då, men mer troligt när de efteråt sladdade runt poolen när A badade. Det är vansinnigt orättvist att de inte får bada i poolen nämligen så då springer man runt runt och piper och tycker att husse ska komma upp också. Att sladda på trädäcket är kanske inte helt bra för fötterna… ;-) Iaf hoppas vi på ny gemensam träning nästa vecka och att jyckarnas fötter är hela då.

Imorgon blir något av en mellandag. Skitväder säger prognosen och vi har en del hemma att fixa så det blir nog en innedag. På måndag blir det Liseberg med M&H, gudsonen och hans storasyster. På tisdag fyller nämnda storasyster och A båda år. Födelsedagsfika och middag hos M&H alltså. A firas lite lugnt i år med tanke på att allt vårt fokus ligger på bröllopet men en bra present har jag iaf fixat. På onsdag hoppas vi på aussielydnadsträning igen och sen är det inte många dagar kvar på A’s semester och hur mycket grejer som helst vi skulle vilja och borde hinna med…

———

Hmm, ett avbrott i bloggandet för att ta över gungandet av hysteriskt gråtande bebis. Sam har börjat bli rätt ordentligt mammig när han är trött och jag har väl tagit 19 av 20 nattningar hittills så jag tyckte det var på tiden att A börjar natta också och så fick det bli ikväll. Jag ammade och gav sen Sam till sin far som lade honom i vaggan och började sjunga. Sam vände och vred på sig, slet ut nappen och joxade runt ett bra tag tills han blev övertrött och började gråta. A tog upp honom och har sen gått fram och tillbaka med honom sjungandes medan Sam bara blev ledsnare och ledsnare och till slut fullständigt hysteriskt gråtande. Ungefär där bröt A ihop också och kände sig värdelös och jag fick ta över. A bad mig flera gånger innan dess att ta över men jag vill att han ska klara det själv så att han får känna att han också kan och så Sam får lära sig att pappa också duger när man är trött och ledsen. Tja, idag blev det ett rejält bakslag bara… Nya tag imorgon och då ska jag se till att det finns en pumpad flaska så A kan mata så slipper Sam gå från min famn till pappa och då kanske det går bättre. Hoppas jag.
Visserligen är det en rätt skön egoboost att ha ett mammigt barn, jag skulle ljuga om jag sa motsatsen, men jag vill ju att Sam ska vara lika trygg med A som med mig och han har verkligen en fullständigt underbar far så det borde ju inte vara så svårt att få honom att fatta. Lika gärna vill jag att A ska känna att han duger och kan lika bra som jag, för det gör han!

Nu sover iaf lilleprinsen gott. Jag ska surfa runt och kika på bröllopsbuketter och frisyrer som kan passa en fullständigt ammningsurfälld brud. Om här inte dyker upp nåt nytt den närmaste veckan eller så så är det inte konstigare än att jag har fullt upp. ;-)

Röv

Om träningsvärk vore rättvist så skulle jag få stålskinkor nu. Jag har attan så ont i rumpan idag. Anledningen är något udda… Igår när Nadia och Nea gick sitt viltspårsprov så stod jag där vid bilen mitt i skogen och gjorde mitt allra bästa för att hålla två småkinkiga bebisar på gott humör samtidigt. Jag lyckades bra illa vore det väl annars för där stod jag och gungade på ett ben med Tindra i famnen och Sam i babysittern som jag gungade med den andra foten. Allt medans jag såg till att båda napparna stoppades tillbaka i munnarna så fort de for ut och sjungandes ”sov du lilla videung…” med ljuv *host* stämma. I sisådär en kvart höll jag på så innan Nadia kom tillbaka med ett stort leende på läpparna efter lyckat prov. Låter det inte så jobbigt? Testa!

Godkänt anlag!

Igår for jag, A, Sam, Silly och Mella till Härryda för grillmiddag och kvällsmys med Nadia, Tindra och Mattias. A åkte sen hem och sprang en runda med de två hemmavarande jyckarna. Vilket den Röda uppskattade som bara attan och gjorde sitt bästa för att öka tempot på A hela vägen medans den Blå tyckte det hela var klart onödigt och låg bakom A… Svansa är lite prinsessan på ärten och förstår inte varför man ska motionera sådär. ;-)

12
Me like this dog!

Idag har jag, Sam och MellaBoll varit på äventyr i skogen. Nadia lurade nämligen med oss på viltspårsprov och Mella som bara gått ett endaste viltspår i hela sitt liv och inte spårat ett enda spår sen innan jul skulle få gå sitt anlagsprov. Jag kände väl att förutsättningarna inte var på topp direkt men vet ju samtidigt att hon är en pärla i spåret. A fick lagt ett pyttekort personspår innan han for hem igårkväll bara så hon skulle fått använda näsan nåt alls innan och det gick hon 10-mässigt.
När man har bebis med sig så slipper man bli nervös iaf. För det hinner man inte! Ut ur bilen med hunden, få henne att rasta sig på de typ femton metrarna från bilen till spåret och sen på’t bara. Jag visade henne upptrampet och sen strosade hon iväg. Förutom en större ringning på en vinkel så gick hon rätt bra mest hela tiden. Nån mindre grej längs vägen men hon löste allt själv. Dock måste jag påpeka att hon verkligen inte har nån mental kondition för fem öre efter ett halvår mer eller mindre träningsfritt och hon var så trött så ögonen gick i kors innan vi kom till slutet. Klöven missade hon och tyckte att hon var klar när hon fick syn på vägen lite längre fram så där fick domaren faktiskt peka på klöven för att hon skulle lukta på den. Och först när jag latchat lite med den så tog hon den och bar den sen stolt tillbaka till bilen. Godkänd blev hon alltså. Lite nerdrag på strulet och orutinen men stort plus för hennes låga tempo och att hon hela tiden fortsatte jobba trots att det blev jobbigt när hon blev trött. Mattes duktiga hjärta!!! Nu så jäklar ska vi lägga några spår och sen ut på öppenklass! Jag har lurat i Nadia att köra med Svansa och sen tänkte jag att hussen kunde ta den röda faran också! :-) Kanske, kanske att t o m den gamla tanten ska få testa… Viltspår är KUL och dessutom känns det som ett så skönt och avslappnat sätt att testa och ”tävla” sin hund!

Stort GRATTIS till Nea och Nadia som klarade sitt tredje och sista öppenklasspår idag och därmed kan titulera sig SE VCH!!!

9
Mattes Svarta guld skuttar i sjön. Att bada är nog allra bäst av allt!

3 månader!

6
Midsommarafton, leker tittut med gammelmormor i farmors knä.

Ja, så har lillskrutten blivit tre månader. Förra onsdagen för att vara exakt. Ett helt kvartal gammal… Det har varit utvecklingens månad helt klart. Han har lärt sig massa nya grejer och tar in omgivningen mycket mer nu än tidigare. Detta gör också att han lätt blir övertrött och gnällig så det gäller att få honom att sova i tid. Det har också visat sig att lille Sam har ärvt sin fars dåliga tålamod och heta temperament (för det har inte jag, ooohnej!) och han blir skitarg när grejer han fått fatt i inte går in i munnen! Annars är han mest bara söt och gullig och himlans glad och skämtsam liten kille.

11 21 31
Allra första gången i höga stolen. Spännande med utsikt över hundarna!

13
Sam och min kusin Bella på fina uteserveringen i stan.

Sam började…

– väldigt medvetet gripa och stoppa saker i munnen vid 9 veckors ålder.
– skratta högt och kiknande åt t ex skojjiga mammor och vilda hundar vid 10 veckor.
– dra sig upp i sittande bara med hjälp av sina egna armar vid 10 veckor.
– undersöka allt från mammas ansikte till hundarnas öron med händer (helst även mun) vid 11 veckor.
– kunna bäras på höften vid 13 veckor. Underlättar för mamman. :-)

Sam tycker om…

– titta på tuttar. Jodå, alla kvinnors behag studeras noga. ;-)
– nya platser och ansikten att studera.
– när hundarna busar och skäller. Då skrattar han så han kiknar!
– att stoppa allt han kan i munnen. Slemmigt…
– hårda leksaker såsom sina nycklar och fischer pricegymmet som han kan ha över sin sitter.

Sam tycker inte om…

- när grejer inte går in i munnen. Helst på en gång dessutom.
– att åka vagn eller bil när han är för pigg numera. Minsta trött så somnar han dock gott precis som förr.
– när det inte händer nåt. Sånt är skittrist.

5
Sams ”flickvän” Tindra döptes i söndags. En liten prinsessa i rosa så klart!

Värmedöden och hundflytt

Fy fan vad varmt det varit här. Jag tvärhatar när temperaturen går över 25 grader och börjar det närma sig 30 så lider jag med varje fiber i min kropp. Runt 30 har vi haft i flera dagar här och inomhus närmare 35. Igårkväll kom ett efterlängtat åskväder med ösregn och det blev iaf lite bättre. Vi hamnade runt 25 igen och med fläkten ständigt gåendes så blir det iaf drägligt. Imorse promenerade jag hundar i linne och shorts i regnet och njöt i fulla drag! :-) Både bebis och hundar är lite tagna av värmen och båda parter sover mer än vanligt, men ingen verkar i närheten lika illa tagen som jag själv. Nopp, jag är en hösttjej jag! Ge mig 12-15 grader, jeans och stickad tröja, hög kall och krispis luft och en promenad bland höstlöv så blir jag fullständigt lycklig!

Hundantalet är uppe i fyra igen. För första gången sen Sam föddes så har vi hela flocken samlad och det känns riktigt bra! Svansa var ju på en tillfällig visit i Hedared som inte var tänkt som så tillfällig alls, men det blev inte som vi alla hoppats så hon kom hem igen. Ingen skada skedd och hon är ack så älskad här hemma så hon kommer inte flytta i det närmaste även om det är planen på sikt.
Vi tänkte ju tanken redan när vi insåg för ett år sen att Sam skulle äntra våra liv, oplanerad men fasen så önskad, att vi hade minst en hund för mycket. Hade vi planerat för barn hade vi inte suttit i en lägenhet med fyra hundar, säkerligen inte ens tre, men så fungerar ju livet sällan och när vi gett upp hoppet om barn så valde han ändå att komma och då får resten av livet helt enkelt rätta sig efter det. Tja, iaf så valde vi då att vänta och hoppas på att det skulle funka med fyra hundar även med bebis. På de senaste tre månaderna har vi insett att tre hundar varav två väldigt aktiva, är mer än nog och att fyra inte fungerar med bebis och i lägenhet. Inte för oss iaf. Inte för mig, för det är ju jag som tar hand om dem mesta tiden när A jobbar. Visst hade vi kunnat få det att fungera, men inte utan att ständigt känna oss jagade för att hålla både barn och hundar glada och tillfredställda och inte utan ett ständigt gnagande dåligt samvete och känslan av att inte räcka till.
Alltså letar vi efter ett nytt hem till en av våra älsklingar. Att det är just Svansa som är aktuell är mest för att vi tror att hon är lättast att flytta på. Hon är anpassningsbar och lätt att leva med och vi vet att hon skulle klara en flytt på ett bra sätt och att hon skulle göra någon annan till en mycket lycklig hundägare. Mindre anledningar till att valet fallit på just henne är att hon inte kommer att gå i avel och att hon och jag inte fungerar ihop i arbete. Det första är inte på grund av nåt annat än att jag vill ha mer ”go” och ”jävlar anamma” i mina avelshundar och beror inte alls på att hon skulle vara en dålig hund på något vis. Det andra beror på ungefär samma sak som det första. Så fort nåt blir minsta lilla fel i träningen så flinar Svansa med hela kroppen och jag blir irriterad. Inte heller detta gör henne till en dålig hund på något vis. Hon äääälskar att träna oavsett gren och ger inte upp när det tar emot i första taget, det är bara jag som inte fixar hennes lite töntiga attityd… (fy skäms på mig). Svansa har alltid varit husses hund och det är också lite en anledning. Det passar helt enkelt bättre i vårt liv att ha hundar som antingen är mattehundar eller som funkar lika bra med oss båda.
Fy, nu när jag skriver ner det så låter anledningarna så fjuttiga. Men saken är ju den att någon måste flytta och nånstans måste man ju välja… Och dessutom ska jag säga att inget är skrivet i sten. Om helt rätt person dyker upp och funkar bäst med Dizzy eller Mella så är vi beredda att fundera på att placera ut en av dem på foder.
Oavsett hur eller vem det blir så har vi alltså en alldeles underbar aussietik till omplacering och är det nån som känner att det vore nåt för dem så är det bara att höra av sig!

Så nu har jag skrivit det. Jag har fasat så för det. Jag hatar verkligen att behöva inse att vi måste och jag hade såå hoppats på att rätt hem bara mirakulöst skulle dyka upp ändå och jag trodde det hade gjort det när K&M tog Svansa på prov. Oh well. Pissigt är det, men det är ju för allas vårt bästa…

Mindre pissigt är resten av livet! Bröllopsförberedelserna rullar på, A har semester, världens underbaraste lilla kille gör stora framsteg var dag och hundarna är mest allmänt trevliga och härliga. Måste säga att de är bra goa våra tjejer. Efter att Dizzy varit hos mormor i tre månader och inte träffat Svansa alls och de andra två bara ett par gånger under den tiden, så har det inte varit minsta gruff sen hon kom hem. Ett par mutter dem imellan för att klargöra att allt är som det brukar och sen är de bästisar igen! Ljuvligt att se. Än bättre är att Dizzy på nåt vis känns lite ”landad”. Hon har inte sagt flaska till mötande hundar ute (hennes stora problem annars) och under dagens lilla lydnadspass så kom inte minsta lilla pip från henne! Dessutom känns hon lite mer avslappnad än förr och polisar t ex inte alls lika mycket som förut. När hennes småsystrar som vanligt lekte väldigt tufft ute idag så slängde hon sig inte imellan med ett avgrundsvrål utan med ett ganska gällt skall. Låter kanske inte som så stor skillnad, men det är det.
Sötaste Sam blev tre månader förra veckan och endera dagen kommer ett tremånadersinlägg här. Ska bara tömma kameran och fundera lite först…

Nä, jag som bara skulle skriva ett kort inlägg inser att detta blev lååångt. Sängen ropar på mig och jag ska genast lyda…

Varm helg

7
I brist på bilder från helgen så bjuder vi på diskhobad för två veckor sen hos mamma. Notera att barnvaktshunden har noga koll på vad vi gör! :-)

Hua, vilken helg!

I fredags var A på ett gäng ärenden och hade Sam med sig så jag fick tid att göra allt det sista inför helgen. När de kom hem framåt eftermiddagen så mådde han lite risigt vilket snabbt övergick till skitkasst (i båda ändar…) och helt plötsligt visste vi inte om helgen var genomförbar alls. Jag som hade lovat att visa Dizzys son Merlin i Borås på lördagen blev minst sagt ledsen när jag insåg att vi skulle behöva hoppa över Boråsutställningen om vi skulle lyckas ta oss till Eskilstuna. Fast i smyg blev jag samtidigt lite lättad också. Den otroliga hettan som utlovats på en utställningsplats som även vid mer normala sommartemperaturer är smått olidligt varm kändes inget rolig med lille Sam och hundarna.

På lördagen tog vi alltså lite sovmorgon innan vi packade bilen och for till Borås runt lunch. Där mötte vi upp Molly och matte Kicki och husse Mats och lämnade över vår Svans. Hon ska bo hos dem ett tag och ha lite aktiv semester och träna Molly i samboskap. Enligt rapporter så funkar det alldeles super med de två blå (men annars fullständigt olika) brudarna!
Efter en amningspaus i gräset hade Nadia, Mattias, Tindra och Nea packat ihop sig efter sin utställningsdag och vi for i samlad trupp norrut mot Eskilstuna. Resan hade sitt slut vid en söt liten stuga på en camping med sängplatser för vårt sällskap och mamma, Anders och deras tre (Dizzy räknas dit ett litet tag till). Grillen var tänd när vi kom dit och maten smakade ljuvligt på den lilla uteplatsen med utsikt över Mälaren! Ett svalkande kärringdopp i sjön blev det innan jag och Nadia greppade varsin sax och tog tag i grabbarnas ofriserade pälsar.

En natt med mygg och en snarkande Anders senare for vi till Eskilstuna Bk och årets aussiespecial och en minst sagt stekvarm dag. Jag var innan lite nojjig för hur hundarna och allra mest för Sam skulle klara värmen, men jag tror att det var jag själv som mådde klart sämst. Hela dagen gick jag omkring högröd i ansiktet och det var inte på grund av solbränna och ett tag var jag så varm att jag blev yr i huvudet och det dånade i öronen… Hundar och bebis doppades med fötterna i kallvatten och hade kyldukar på sig, men jag själv tänkte inte riktigt så långt förrän jag redan var överhettad.
Utöver värmen så var det en riktigt bra dag och vi blev klart nöjda och glada över våra egna resultat, (Monster 4a bh o Sill r bt, bim vet och bästa bruksmeriterade) men mest nöjd själv är jag för att utställningen verkar ha flutit fint på alla håll och alla verkade glada och nöjda! Det verkar dessutom som att aussiefolk har vett nog att ta hand om sina hundar på bästa sätt i värmen och ingen hund mådde illa så vitt jag vet.
Hemfärden gick smidigare än uppfärden och det var minst sagt härligt att sova i sin egen säng utan mygg!

Igår var hela familjen lagomt trötta utom MellaBoll som spenderat helgen i stillhet. Hon hade överskottsenergi modell illa…
På kvällen var vi och åt middag hos svärföräldrarna i Gräppås där A’s faster Pia var på besök (första gången jag träffade henne) och hon var en väldigt trevlig bekantskap! Hennes fulsöta lilla hund av märket Irish Glen of Imaal Terrier var lika trevlig hon.

Idag har vi varit och köpt en matchande mjuklift till nya vagnen och haft en hundbaddejt med Nadia och Nea i Härskogen. Mellan simmade som vanligt som en liten motorbåt. Roligt är det att Sillen blir mer och mer simglad för varje år och nu har hon dessutom börjat apportera både dummies och pinnar i vattnet ibland! Den tanten har ingen aning om att hon snart fyller tio utan verkar snarare bara bli yngre, vildare, galnare och mer lekfull för varje år som går! Jag hoppas sååå att hon har många, många år kvar och extra påmind över deras dödlighet blir man när man får veta att underbara aussielegender som Chessie gått ur tiden. Tankarna går till Marie och Stefan på kennel Chess Player.

Imorgon väntar tremånadersbesök på bvc inklusiva sprutor. Hoppas att vi slipper febern som kan komma efteråt…
På eftermiddagen far vi till Hedared för besök hos Kicki, Mats, Molly och Svansa. Det ska bli jättekul att se hur de bor och träffa Svansa på ”bortahemmaplan”!
På torsdag kommer mamma, Anders och hundarna hit och fredag och lördag jobbar mamma på utställningen i Tvååker. På fredag har jag lovat (och borde väl kunna hålla det denna gång!) att visa Merlin så då är jag där antagligen hela dagen om bara vädret är hyfsat lagomt.
På söndag är det Tindras dop och innan dess måste jag inhandla en riktigt braig present till Sams tjej…

Pärlor!

När det krisar lite så dyker dem upp. Helt oväntat och helt oombett. De riktiga pärlorna. De som ställer upp och gör lite extra bara för att de vill och för att de tycker att det är självklart att ställa upp. Så är det både i det privata livet och i det mindre privata och alldeles nu fick jag en stor dos pärla på föreningslivsfronten. Tack K! Du gjorde min dag!

Andra pärlor är min egen familj. A som ställer upp för inte bara mitt eget hundintresse (för det är ju mest mitt intresse även om han också tycker det är kul) utan även för mitt föreningsarbete och jag måste säga att han gör massor för SASK utan att hans namn ens nämns.
Lille söte Sam som håller humöret uppe fast hans mamma stressar och inte är riktigt mentalt närvarande hela tiden dessa dagar.
Våra härliga hundar som trots minimal stimulans  är glada, lugna och trevliga. Jodå, de är lite lagomt jobbiga i kopplet ute och visst märks det att de skulle vilja göra mycket mer än vad som bjuds just nu, men ändå håller de sig i skinnet.

101
Mella 2 år, Dizzy 5 år, Silly snart 10 år, Monster 3 år och Carrey snart 9 år.

Ytterligare andra pärlor är nära och kära som ställer upp på diverse sätt för vårt stundande bröllop och ett par ytterst speciella personer som nog kommer att få en alldeles speciell plats i vår vänkrets framöver och på sätt och vis bli en del av vår familj.

Hmm, pärlor ja. Hjärtat blir varmt och leendet sprider sig på läpparna!

Monstergrattis!

Hade nästan glömt att finaste, goaste Monsterhunden fyller hela tre år idag!!! Tänk att den hunden nu alltså borde vara vuxen och städad och uppföra sig som en gentleman. Eeh. Tja, fast å andra sidan är han ofta både mognare och mer städad än sin storasyster Dizzy som fyllde fem i våras… ;-)

bad9mons

GRATTIS till Monster och hans syskon! En särskild tanke går till Anneli med familj som inte har sin fina Winston hos sig längre.

Allra bästaste

Igår var en riktig sugdag. Älskade söta Sam var visserligen på strålande humör men väldigt närhetskrävande och blev sur så fort han inte satt i famnen och hade min fulla uppmärksamhet. Till på köpet vägrade han att sova längre en typ en kvart i stöten vilket gjorde att jag bara han gå på dass och ev äta nåt innan han vaknade igen. Min långa todo-lista blev därmed inte ens nuddad igår. På kvällen skulle jag ta Sam och möta upp A i stan kl 5 med lagad middag som vi skulle kunna äta på hans jobb medans vi tryckte katalogen till helgens special. När klockan närmade sig 4 satt jag i soffan och insåg att jag fortfarande inte hunnit duscha, äta lunch, laga middag eller ens rasta hundarna. Packa ner lilleman i liften och ner med hundar och honom för trappen. Lilleman i vagnen och ut med den medans hundarna sitter innanför porten och vibrerandes (överskottsenergin dallrar dessa dagar) väntar på klartecken att få komma ut. Då inser jag att det är punka på vagnen. Jättepunka. In med vagnen igen, ur med liften och sen fösa hundarna uppför trappen (gissa hur förvånade och besvikna de var) och in igen. Ner med svettig och nu ganska ledsen lillkille i bärselen och sen ut med hundarna som nu studsade jämfota för att de var så taggade. När jag efter en kort men intensiv promenad lyckats få hundarna att sköta sig någorlunda igen möts vi av den nya grannen ståendes i strumplästen i porten pratandes med en snubbe. Hundarna som nu var på tårna, snällt beskrivet, och dessutom hungriga och ville in och få mat, gick givetvis loss fullständigt. Jag backade två steg, satte ner hundarna jämte mig och väntade. Jag trodde ju i min enfald att grannen skulle inse att jag, mina tre hundar och barnet på magen ville in genom porten och att hon stod i vägen. Närå. Till slut tröttnade jag och knödde mig in. Slyngelbrudarna hoppade givetvis på grannen och Silly muttrade surt. Jag blängde lite grinigt på grannen som nog blev väldigt förvånad över att blivit ”överfallen”, men jag tvivlar på att hon fattade poängen. Tja, alltså är jag redan säkerligen ovän med grannen som flyttade in i förra helgen… ;-)

Efter allt detta skickade jag ett sms till A, sa att jag kommer inte in och att han får skynda sig hem för nu bryter jag ihop. A hittar mig inte alls lång stund senare med torkade tårar över kinderna sovandes i soffan med Sam sovandes över mig. Inte nog med att han skyndade sig hem för att avlasta, laga mat och låta mig få en lång dusch ifred, han erbjöd sig att flytta sina sista två arbetsdagar innan semester till nästa vecka så han kan vara hemma och underlätta för mig nu innan specialen! Underbara A!!!

Idag är en helt annan dag och jag är tio kilo lättare minst. Jag har fortfarande asmycket att göra, men jag tvivlar inte längre på att jag ska hinna och jag har inte dåligt samvete för att jag är en dålig mor heller. Kanske t o m att hundarna får en långpromenad idag!