Monthly Archive: maj 2010

Mors Dag

101
Löser livets gåtor och suger på tummen 7 veckor gammal.

För första gången har jag blivit firad på Mors dag. En stor sak för en nybliven morsa som jag! :-)
A tog Sam och gav mig sovmorgon och kom sen och väckte mig med frukost på sängen. Gud så mysigt att ligga där och mysa med kaffekoppen med både Sam och A bredvid! Dagen fortsatte med en mycket uppskattad present, en liten shoppingtur och sen vidare till Gräppås för grillmiddag för tre mammor – jag, Sams farmor och gammelmormor. Vår bil fick en otroligt välbehövd storstädning invändigt och en långpromenad med hundarna och lillgrabben i bärselen på pappas mage blev det självklart också. En stor bukett liljekonvaljer fick jag med mig hem och träningsvärk i benen eftersom promenaden var den första i terräng (”rakt-ut-i-skogen-medellen”) sen i vintras eller nåt. ;-)  
Kvällen avslutades ganska tidigt med helkroppsmassage. Kan det bli bättre?

Bildkavalkad

Den senaste tiden i bilder…

12
Bärselen är ett sååå najs komplement till vagnen! Tack Carin!!! (Ursäkta min klädsel och fulmin…)

21
Tre generationer. Farfar Thore, farmor Florence, Sam och pappa A.

32
Stolt kusin!

41
A – före Göteborgsvarvet…

52
… och efter en halvmara. Själv satt jag bekvämt i skuggan m Sam under tiden! :-)

63
Goaste gudsonen sprang Minivarvet. 250 m på gräs. Kanske är Sam med om ett par år?

71
Kommentarer är överflödiga och stoltheten stor efter första Lilla Göteborgsvarvet!

82
Den stora mannen i mitt liv!

93
Den lilla mannen i mitt liv!

Inte en endaste hundbild hade jag i kameran… Underligt. Förr var det ju bara hundar och sällan människor alls! Men för den sakens skull är hundarna inte på nåt vis bortglömda eller satta på undantag. Hundar är fortfarande min stora passion och det ändras inte bara för att jag fått barn.

Bättre

Nu funkar internet igen. Just nu iaf. Nu börjar även jag att funka igen efter några dagar i soffan med egendiagnostiserad halsfluss. I måndags var jag på efterbesök på mvc och efteråt traskade jag och Sam hem till Yohanna och Levi där vi blev bjudna på underbar rabarberpaj och många timmars hund- och bebisprat. Lille Levi som var sånär som på tjugo gram precis lika stor som Sam när han föddes var ju pytteliten jämte min lille klump och Sam framstod som en tjockis! :-) Mycket trevligt hade vi, men när jag satt i soffan på kvällen började jag ana oråd och morgonen efter vaknade jag med skitont i halsen och en med en snorig bebis i vaggan. Suck. Jag fick sen feber, skallebang och snorvårflod också och hur kul är det att försöka göra småkinkig bebis glad då? Extra trist är det när pappan måste jobba över en massa. Värst var det i onsdags när jag helt tappat rösten och Sam försökte med sina allra bästaste leenden och gurgel att få mig att prata med honom och jag bara kunde göra miner tillbaka… Jag hoppas så att Y och L slapp bli smittade iaf! Idag börjar jag så smått må bättre och tur är väl det när A åkt till Karlshamn för reunion på ky-skolan han gick på där. Ännu mer glad är jag för att Sam verkar ha klarat sig med ”bara” snorig näsa och lite rossel i halsen. Det är illa nog ändå att se en sån liten inte må helt bra!

Lillgrabben verkar ha skaffat sig lite nya rutiner. Han somnar för natten lite senare, typ 10-11, vilket medför att jag får sova ett par timmar till på morgonen så vi går inte upp förrän runt 9. Sen sover han ett långt pass på runt tre timmar mitt på dagen så då hinner jag få lite nytta gjort. Annars sover han bara korta stunder i taget och är lättväckt så då hinner man i bästa fall gå på dass eller värma lite mat till sig själv innan han vaknar igen. När han sover middag och på natten är han dock heldeckad och man kan lyfta runt honom eller köra dammsugaren precis brevid utan att han så mycket som gör en min ens. :-)

Hundarna har av förklarliga själ har hundarna haft en trist vecka. Svansa har fått varit med på jobbet en del och Mellan har fått lite trixträning men det är typ allt. Förutom att de blir lite ”tjatiga” inne (klandrar dem verkligen inte!) och skuttiga i kopplet ute så måste jag säga att de hanterar tristessen väldigt bra! Vildast och galnast just nu är faktiskt Silly! Gamla tanten på 9,5 år springer och tacklas som en tok med sina döttrar och ser så härligt lycklig ut! Gråare och gråare blir hon men annars verkar hon inte bli äldre alls.
Jag körde ett kort pass lydnad med henne imorse. Något vi inte gjort på säkert fyra-fem månader, men jisses vad hon gick bra!! Som en smäck i fotgåendet och en elitfjärr som borde ha gett 10:or! Allt med en ivrigt viftande stump därbak och ögon så glada att de glittrar! Underbara, underbara tant!!!

Datortrubbel…

Gah. Jag är datorlös. Eller tja, datorn lever och mår bra, men internet funkar inte alls av nån anledning. Lite lagomt krisigt nu när anmälningarna till årets aussiespecial börjar trilla in. Nu sitter jag på A’s jobb och svarar på mejl. Vill ni få tag på mig så är telefonen klart säkrare än att kommentera här eller mejla just nu. Numret hittar ni på kennelsidan om ni inte redan har det. Förresten har vi ingen hemtelefon längre om det var nån som missat det, alltså är det mobilen som gäller.

Allt är väl med oss iaf!

Hjärtan

Vi var i Gräppås och firade A’s mormor, Sams gammelmormor, på födelsedagen i torsdags och med oss hem tog vi Silly. Älskade, saknade mattehjärtat är hemma igen!! Jag känner mig betydligt mer hel och hela jag slappnar av på nåt vis när hon är nära. Hon tog Sam med ro. Hon har ju träffat honom flera gånger och har ju barnvana sen förr så det är väl inte så konstigt för henne. Dessutom är jag övertygad om att hon visste att jag var gravid innan jag visste det. Att se henne ge Sam en liten snus i nacken eller puss på handen är som sammet för mig!

10
Silly, 9 och ett halvt år.

Långhelgen har vi njutit av tillsammans. Vi har promenerat en hel massa (om det inte börjar ge resultat på min kropp så vet det tusan!), shoppat lite, fikat i solen under nya parisethjulet i stan, myst i soffan och promenerat lite till.
Småtjejerna verkar väldigt nöjda med att ha morsan hemma igen och ännu mer nöjda med att det börjat bli lite vettig aktivering och träning här hemma igen. Allra roligast har de trots allt med varandra. Deras relation är otroligt tajt!

81
Syskonkärlek på hög nivå! :-)

91
Underlig, men härlig bild! Vackra Svart!

111
Svansa, mer surikat än hund? Söt som attan är hon iaf! :-)

51
Ord saknas för vad jag känner…

7
Söt när han sover… precis som alltid annars också förstås!

62
Sam med de blå ögonen. Gud, vad jag är nyfiken på vad det blir för färg på dem till slut!

Bebisdejt

Jag har haft så sanslöst tråkigt sen A började jobba. Att hela dagarna (o hela kvällarna) gå ensam här hemma och bara ha hundarna och Sam att prata med gör att  jag saknar nån att få ”vuxna” svar av. Lite lagomt låst blir man ju trots allt av att ha en liten… ;-)
Igår fick jag dock ett mycket välkommet avbrott i ensamheten när Nadia och Tindra kom och hämtade upp mig och Sam för f’ärd mot Fjärås med kort mellanstopp på IKEA. Efter att snabbt ha konstaterat att det skulle bli tungt att bära de små så satte vi helt sonika bilstolarna på en sån där stor platt vagn. En bebis får rätt mycket blickar men det är ingenting mot vad man får när man kommer traskande med två kan jag meddela! Inte så konstigt för attan så söta är de ju! :-)
Vidare färd till Petra och Calle där vi sen spenderade hela eftermiddagen med prat om förlossningar, amning, ”eftermagar” och annat bebisrelaterat medans vi ammade i kör och turades om om skötbordet. Helt galet egentligen. För ett år sen hade jag verkligen aldrig kunnat tro att jag skulle sitta sådär, men härligt, roligt och spännande är det!!
Bilder på de tre små kommer både i Nadias och Petras blogg har jag en känsla av. Jag hade visserligen kameran med mig jag också, men hur givande känns det att fiska upp min lilla kompaktkamera när de har såna dära stora braiga liksom… ;-)
Mycket, mycket trevligt hade vi och jag hoppas vi träffas snart igen!!

En annan sak jag aldrig trodde att jag skulle göra är att gå upp såhär tidigt på morgnarna utan att ha en tid att passa. Jag är helnöjd om jag får sova till 8, men ofta blir det snarare 6-7. Jag vaknar utsövd trots att jag lade mig vid 12-1 och sen varit vaken i sisådär en halvtimme runt 3. Annat än de nio timmar ostörd sömn jag förr behövt…

A har sin deadline i eftermiddag. Med ett stort mått flyt kommer han hem nånstans i kväll om det inte blir så stora sista ändringar från kunden, men troligen inte förrän imorgonbitti då leverensen gått. Han har inte varit hemma sen igår morse och jisses vad jag saknar honom nu! Som tur är väntar en långhelg tillsammans!

Bebisar!!!

Det händer grejer i dagarna!!!

Yohanna  fick igår en liten son, Tytti jobbar på det om den lill* inte redan tittat ut och Eike fick en pojke i förrgår! Snacka om att det är grabbar i majoritet i år!!!

STORT GRATTIS till er alla!!!

1 månad!

11
Pappa matar med flaska för första gången!

Idag fyller Sam 1 månad!!! Helt otroligt att det är så länge sen jag låg där i badkaret, blundade och andades. Ofattbart att det är en hel månad sen jag fick upp honom på bröstet alldeles, alldeles färsk. Men underligt nog är det ännu konstigare att det bara är en månad han har funnits. Nu är han ju så fullständigt självklart en del av mig, en del av vår familj att det känns som att han alltid funnits hos oss. Älskade, älskade Sam!

4
En dålig bild, men hittills bästa i jakten på att fånga leendet på bild.

Tänkte, mest för mig själv försöka sammanfatta varje månad lite med nya utvecklingssteg och sånt så här kommer den första:

Sam började…

– fästa blicken ordentligt under längre stunder runt två veckors ålder.
– le mot mamma och pappa på riktigt med hela ansiktet och ögonen den 2 maj, 3,5 vecka gammal.
– drack ur flaska (modersmjölk) för första gången den 6 maj, en månad gammal.
– följa andra saker än ansikten med blicken vid 3 veckors ålder. Nappen, hundarna och katterna är favoritföremål att titta på.

Sam tycker om…

– att sitta upp i famnen, studera ansikten och ”prata” med miner.
– nappen. Sugbehovet är stooort.
– åka vagn och bil. Sover oftast tungt och gott.
– sova i sittern på liggläget eller på mammas eller pappas bröst i soffan dagtid.
– sova i vaggan på natten och framåt morgontimmarna få komma över till vår säng för lite kroppskontakt.

Sam tycker inte om…

– att sitta i sittern när mamma ska laga mat eller äta middag.
– babygymmet. Har inte alls förstått tjusningen att ligga där.
– när maten inte kommer när han vill.
– när vagnen stannar till på promenader när han är vaken.

31
Han är omtyckt, av alla familjens medlemmar!

Smekmånaden är över

Ja nu är vardagen och verkligheten här igen. Inte ett dugg som den var förr visserligen, men  vardag likväl. A började jobba i måndags och har ett gigantprojekt att ro i land inför deadline i nästa vecka. Därmed har jag inte sett honom många minuter den här veckan… Jag tycker det är lite pissigt när han jobbar så mycket, men jag och Sam klarar oss bättre på egen hand än jag vågat hoppas. Inte för att Sam är svår att ta hand om alls, utan mer för att jag tvivlade på min förmåga att bolla runt med både honom, hundar och allt annat som måste göras i hemmet. Jag hade inte behövt tvivla, det har funkat jättebra! En bärsele ska verkligen införskaffas snarast dock för att underlätta en del såsom t ex tvättande i tvättstugan… ;-) Att kunna gå promenader med hundarna utan att dra med mig vagnen ut varenda gång vore också skönt. Nä, som sagt, vi klarar oss bra! Den som mår sämre är nog A. Han tyckte verkligen det var hemskt att gå tillbaka till jobbet i måndags och att knappt hinna se sin son alls, än mindre i vaket tillstånd. Jag förstår honom för tanken på att inte få vara hemma med Sam gör mig nästan gråtfärdig. Det är underligt hur de små påverkar oss så starkt!

9
Mina älsklingsgrabbar! Sams hår har blivit rödlätt, men inte på långa vägar så rött som det ser ut på bilden.

Idag blev jag och Sam upplockade av H och gudsonen W för en förmiddag i Slottskogen. Hur mysigt som helst att spatsera runt där med barnvagnen och njuta av sällskapet, W’s härliga lekar och det underbara vårvädret! Sam sov sig igenom alltihop och var tvungen att väckas för att få i sig lite mat när mina bröst påtalade att det var dags. Snällt barn! :-) (Eller tja, det är ju inte så att mindre lugna barn är ”dumma”…)

8
Att titta på honom kan hålla mig road i flera timmar i sträck… kärlek!

Hundflickorna är nog glada för att deras matte börjat bli lite aktiv igen. Långa promenader tar vi varje dag och det uppskattas av både dem och mig. I nästan tre månader har ju husse stått för allt sånt och gud vad jag saknat att röra på mig och att komma ut ensam med hundarna och rensa tankarna ordentligt! Lite griniga är de dock eftersom promenader med vagnen innebär grimma för dem båda. De går för det mesta rätt hyfsat i koppel numera, men på unghundars vis så blir det en hel del tokryck och en del diskussioner för att få dem att gå ordentligt och det funkar dåligt med vagn. Med grimma (som killar en massa, men annars verkar fullständigt accepterad av dem båda) så slipper vi allt det och kan koncentrera oss på att gå framåt istället. En fusklösning visserligen, men det skiter jag i. Koppelgående kan man träna när man inte har bebis med sig!
Lite, lite har jag börjat pilla i lydnadsträningen också. Mellan är lite överladdad efter lång vila, jag lite ringrostig och jag behöver sätta mig ner och göra en ordentlig plan för träningen, men ändå känns det riktigt bra!

En riktigt rolig nyhet är att Kissy, som är våra tjejers äldre helsyster, har röntgats om och fått B på höfterna! När hon röntgades för ett år sen hade hon en C-höft som antagligen berodde på fel-/undermuskling efter en olycka, men nu är hon alltså helt fin på höfterna!
Själv hoppas jag att vi får tummen ur och röntgar våra tjejer i sommar nån gång. Det har fått vänta pga lika delar ekonomi och att de inte haft de muskler jag velat under min graviditet. Muskelbiten blir ju bättre nu när jag är på benen igen, men ekonomin är det väl sämre med och allt vi har över läggs på sensommarens bröllop så vi får se om det blir att vänta till hösten istället. Oh well, de fyller två år i sommar så de är ju inte direkt lastgamla ännu… ;-)

Nu ska jag pyssla det sista för kvällen och sen natta världens ljuvligaste lilla kille och själv ta en kopp te i sängen med en god bok!

Vuxenpoäng

Att få barn ger ju självklart en hel massa vuxenpoäng. Att skaffa barnförsäkring ett gäng till, men att skaffa försäkring på sig själv inkl livförsäkring måste ju ge rekordmånga vuxenpoäng!! Det gjorde jag och A igår iaf. Inget jag ens funderat på innan, men nu känns det helt plötsligt inte bara vettigt utan rätt självklart att ha nån slags ”back-up” ifall nåt, hemska tanke, skulle hända antingen Sam eller mig eller A.

I dagarna var vi iväg och kikade på barnvagnar. Vi har en ärvd, lite äldre, men helt ok briovagn som är riktigt skön att köra. Den går dock bara med god vilja och total isärplockning (inkl borttagning av hjulen) in i vårt baksäte. I bagaget står ju dubbelburar så där går den inte in ens om hundarna inte är med så det är baksätet som gäller. Det går alltså, men det är allt annat än praktiskt eller smidigt. Därför önskar vi oss en vagn av smidigare, modernare och lättare modell. En sittvagn men med möjlighet att ställa mjukliften i så han kan ha den redan nu. Och så ska den ju gå att köra i hyfsad terräng också och inte vara trehjulig. Lättare sagt än gjort att klara de kraven när man samtidigt inte vill betala hur mycket pengar som helst… Vi tror iaf att vi hittat en modell som vi gillar båda två och som vi testat och får in i baksätet med god marginal så nu ska vi bara lyckas finansiera det hela också. ;-)

I veckan har A varit ledig. Hemskt skönt och jag och Sam har njutit av att ha honom hemma. Jag har fått sovmorgnar när A har tagit med sig Sam i vagnen på morgonpromenaden och sen väckt mig lagomt till frukost. Helt underbart! På måndag börjar han tyvärr att jobba igen. Och det ordentligt också med kort tid kvar till deadline så vi lär väl inte se jättemycket av honom de närmsta två veckorna. Gah. Lite småpanik får jag av tanken på att ta hand om hem och hundar helt själv och samtidigt ta hand om Sam, men det ska väl gå det också och snart nog känns det nog självklart det också.
Sam är iaf fortsatt en lätt kille att ta hand om och är för det allra mesta nöjd och glad. Äter bra, sover mycket och gråter mycket litet – det verkar vara ord som beskriver honom bra. :-) För varje dag som går blir han starkare och starkare i kroppen och han är nu nästan helt stadig i nacken. Händerna börjar treva sig med lite mer medvetenhet även om de sällan lyckas med det de såg ut att försöka med ännu. Han låter mer för varje dag och har olika ljud för allt möjligt. Mycket knorr, knirr och små marsvinsljud har han för sig när han är nöjd och när han är trött låter han som en mycket liten gnäggande häst! Ler gör han ofta men än så länge inte riktat mot något eller någon. På alla sätt gör han sina föräldrar vansinnigt stolta varje dag!! :-)

Det skrivs väldigt lite om hundarna i den här bloggen numera. Det ska bli ändring på det tids nog, men till dess kan jag meddela att det inte går någon nöd på dem alls. Silly är kvar hos svärföräldrarna och Dizzy hos mamma och båda verkar väldigt nöjda med sina tillfälliga hem. Brudarna här hemma har inte fått nåt som kan liknas vid träning på hur länge som helst, men de får långa promenader, springturer, trixträning och annan hjärngympa så de är nöjda ändå. Iaf Svansa. Mella hade nog önskat nåt mer ”riktigt jobb” egentligen, men verkar ändå inte klaga. Det börjar dra rejält i min hundträningstarm så snart nog är vi nog igång så smått igen!

Min kropp var under nio månader väldigt mycket i fokus. Jag älskade min stora mage och saknar den verkligen nu. Däremot saknar jag inte alls bäckensmärtorna eller osmidigheten. Jag gick till slut upp ca 16 kilo och hade efter tre dagar gått ner fem av dem vilket väl mest bestod av Sam, fostervatten och sånt jox. Nu har jag gått ner nio kilo och kroppen börjar så smått anta normal form igen. Magen är sladdrig såklart och snittet har gjort att jag fått ett ”veck” där så sladdret liksom pöser över lite ovanför och rumpan och låren har en del fläsk kvar. Jag tvivlar inte på att restan av extrakilona kommer att trilla av av sig själva, det jag behöver jobba lite på är kondisen och den totala bristen på muskler i mage och rygg. Ryggen har alltid varit en av mina svaga punkter och därför behövt vara välmusklad för att orka och nu har jag inga muskler kvar och har därför skitont i slutet på dagen. Frågan är då hur jag bäst tränar ryggen utan att belasta magen som ska vila i minst tre veckor till pga snittet?

Nä fasen, nu är klockan halv ett och mer än dags att gå och lägga sig. Ska bara lägga upp några bilder på sötaste Sam först…

1
2,5 vecka gammal.

3
Extremt dålig bild på stoltaste plastmorfar som noga ser till att göra Sam till fotbollsfan. Laget kan ni nog gissa själva… ;-)

5
3 veckor. Ligger i mitt knä och övar på miner.

6
Dagsfärsk badbild. Att bada är mysigt om än litet läskigt!