Monthly Archive: mars 2010

BF

Beräknat födelsedatum. Bäst före. Idag det… Och nä, ingen bebis. Och ingen vattenavgång kl 12 Ida, fast jag hoppades sååå att du skulle ha rätt. Men kanske du menade 12 inatt?

Hela dagen igår kände jag mig knepig. Huvudet gjorde ont och jag var illamående till och från som i vågor hela dagen. Men jag kanske bara ätit nåt dumt… Idag mår jag som vanligt igen. Sov som en stock i nästan 9 timmar (med en mängd toapauser då förstås) och vaknade av att magen skrek. Av hunger. Eftersom jag mådde så konstigt igår så blev aldrig några gardiner strukna så det ska jag göra idag istället hade jag tänkt. Får väl se hur mycket som blir gjort…

Att blogga känns ganska meningslöst numera. Jag har verkligen inget annat än ordbajseri att komma med, för här händer verkligen inte ett dugg. Men jag antar att inläggen ändå är uppskattade av den enkla anledningen att det finns många nyfikna som vill veta om det händer nåt med min mage så jag fortsätter bajsa ord varje dag. :-)

var-04-246
Lotta fick mig att inse att gamla snöfria bilder tappat sin poäng när det faktiskt inte finns nån snö kvar här längre. Men precis som hon har jag svårt att få med mig kameran ut och fota färska snöfria bilder så det får bli en gammal till. Dagens föreställer mammas hjärta Pepsi och är tagen våren -04. Den sista i terrierklanen och en av de absolut mest speciella och egna hundar jag nångsin träffat. Den enda jag vet som är i samma klass i ”uddhet” jag kan komma på är Svansa… ;-)

Nähä

Nåt marsbarn verkar det inte bli. Känns lite konstigt när man hela tiden sagt i slutet på mars på frågan när det skulle vara dags att det nu inte blir mars iaf… El tja, skyndar han sig så hinner han ju fortfarande, men det känns inte speciellt troligt. Oh well, bara han mår bra så får han väl komma när han vill. Inte mycket jag kan göra åt saken liksom.

Det här med sömn är underligt numera. Varannan natt ungefär sover jag som en klubbad säl och varannan sover jag jättelätt och vaknar tidigt som attan för att vara jag. Idag var jag klarvaken när A’s klocka ringde vid 6 så det blev mysig frukost tillsammans innan han for till jobbet. Jag som annars är världens morgontröttaste och gärna sover till 10-11… ;-) I säng kommer jag inte tidigare än förr så sovtimmarna blir väldigt få, men det är väl nån slags övning för vad som komma skall antar jag.

Dagens projekt är att få upp alla gardiner som tvättades i helgen. De ligger kvar i tvättkassen och är väl superskrynkliga kan jag tänka mig så strykningen lär väl bli halvkul.

norpa4
Dagens snöfria (lite fusk eftersom det är inomhus, men ändå). Norpa alldeles nyhämtad och sisådär 8-10 veckor gammal -07. Söt som socker!

Fantasilöst

Dagarna går fortfarande fort, men känns ändå tradigt enformiga och fantasilösa. Jag har rätt mycket energi och massor av vilja att göra en massa, men kroppen vill verkligen inte alls. Försöker röra på mig lite varje dag, men det straffar sig alltid i att bäckenet skriker av smärta. Men det ÄR inte långt kvar nu, oavsett hur mycket han vill stanna kvar därinne, det är lite skönt att veta ändå.

Igår spenderade jag en rätt lugn förmiddag hemma medans A och Mella sprang en mil med två arbetspolare. En av dem brukar ha med sin dotter i en springvagn och jag tror allt att A är lite inspirerad inför framtiden! ;-) Mella brydde sig inte ett dugg om vagnen iaf, trots att hon blev påkörd ett par gånger. Det bådar gott det! Silly har vana sen gammalt med barnvagnar och Dizzy är precis lika tålig som Mella så det osäkra kortet är väl lilla Blå antar jag. Hon kommer säkert hamna i vägen för vagnen, bli påkörd och tycka att jag är skitelak som kör på henne… Det är lite sån hon är liksom. Precis som sin mor kan hon ge en så anklagande blickar att man skäms trots att det var hennes eget fel. ;-)
Eftermiddagen spenderades hos svärföräldrarna med födelsedagsmiddag x 3. Både jag, Thore och A’s faster B fyllde år i veckan som gick och då slår vi praktiskt ihop det och firar ihop. Mellan och Silly fick följa med dit medans de andra två fick stanna hemma. Dizzy fäller nåt helt fruktansvärt och det matchar lite dåligt med svärmors fina, välstädade hem (i mina ögon alltså, svärmor klagar inte) och Svansa går som bekant inte så bra ihop med barn och det matchar dåligt med gudbarnets rejält hundrädda storasyster (7 år). Storasystern blir dock bara bättre på att hantera hundarna. Dels ser hon skillnad på individerna och vet vem som inte bryr sig om henne alls (Sillen)och vem som eventuellt kan utdela nån puss, knuff eller skall (Mella och Dizzy) och vem som inte alls gillar henne (Svansa) och hanterar dem därefter. Dels har hon lärt sig att hålla sig lugn och sansad själv och faktiskt med myndig ton mota bort dem när de kommer för nära vilket hundarna verkar acceptera utan problem. Hennes lillebror (3 år), vår gudson, däremot är helt tvärtom. Han äääälskar hundarna! Han kan namnen på hundarna, men bryr sig inte helt mycket om vem som är vem egentligen, han gillar dem alla. Han fnittrar lyckligt när de pussar honom i ansiktet, matar dem mer än gärna vid matbordet om man inte har ögonen på honom och pratar ständigt med dem. Allra mest Silly då som alltid placerar sig under hans höga stol vid bordet och sen håller blicken fäst vid honom i hopp om nåt ätbart. Hon kommer nog inte alls bli ledsen över att få en liten grabb här hemma som spyr, tappar och kladdar! :-)

Idag var det mvc-besök igen. Efter att i två veckor inte växt nåt så hade magen växt en liten, liten aning idag. Skönt för det betyder att vi slipper tillväxtultraljudet vi annars hade blivit skickade på. Annars är allt som det ska fortfarande och barnmorskan hävdar att han verkligen ligger extremt långt ner med huvudet och hon trodde inte att vi skulle gå över tiden, men tillade att hon bara kan gissa och spekulera precis som alla andra. BF är på onsdag så ska jag inte gå över så är det helt klart dags nu! Min magkänsla om att det skulle hända nåt igår gick ju på skam och nu ger jag nog upp alla typer av spekulationer. Det händer när det händer och när han är redo. Lagen om allts jävlighet säger att det säkert blir på torsdag som mamma sagt hela tiden. Det är 1a april och hur kul är det att vara född just den dagen då?

Nä, ett ryck med vårt hopplösa hem som aldrig tycks bli färdigstädat och en genomkamning av Dizzy väntar…

badkar
Dagens snöfria. Dizzy älskar att bada, det har väl ingen missat? I brist på naturliga vattendrag funkar hästbadkar bra också! Bilden är från extremvärmen i början på sommaren -07.

Sommartid och id-lös

Sommartid idag. Men det har väl ingen missat? Underbart är det iaf att officiellt gått över till sommarhalvåret och att allt ligger framför oss! :-)

Vi har köpt en bilstol till bebis från Ida. Denna skickades på posten och jag skulle glad i hågen hämta ut den i fredagskväll. Tyvärr låg inte mitt pass alls där jag trott, där det brukar ligga.  Såna grejer har jag benkoll på trots att jag annars kan vara rätt slarvig så jag fick lite småpanik. Till saken hör att det är min enda giltiga legitimation eftersom jag varit för lat för att skaffa ett nytt leg. Gah. Som om det inte vore nog att hela gårdagen gick åt till att fundera över vart passet kunde tagit vägen så insåg jag att man ska ha leg med sig till förlossningen. Tänk om jag inte hittar det och förlossningen startar. Vad händer då? Får jag inte komma in på BB? Eller kan de vägra att identifiera barnet som mitt? Inte helt rationella tankar kanske, men paniken spred sig helt klart…
Inatt under en av mina natturer till toa så slog det mig att det kanske ligger i min jackficka. I jackan jag använder varje dag. Och visst det gjorde det ju! Så nu kan jag inte bara hämta ut stolen idag utan dessutom börja föda barn utan att få panik! :-)

Ännu mer panik har jag en känsla av att Nadia fick igår när hon insåg att deras källarplan var totalt översvämmat. Jag pratade med henne när vi satt och fikade på ikea. Då stod hon och öste vatten med sammandragningar i källaren, stackarn! Jag vet att hon inte läser detta eftersom de dessutom har strömlöst (fast det kanske har löst sig nu?), men du ska veta att jag tänker på dig Nadia!!

I bloggarna runt omkring börjar det rapporteras om tävlingar, spårträningar på barmark, agilityträningar utomhus och annat trevligt. Fy så avis jag är!!! Mina hundar också kan jag lova! A motionerar och vardagsstimulerar dem, men det börjar verkligen synas att det inte riktigt räcker för dem. Nåt klickerpass med trix har jag gett mig på ibland, men min koncentration är i höjd med en guldfisks just nu så det blir bara misslyckat och det är inte till nån glädje för hundarna. Svansa som är med på kontoret varje dag är väl den som känns mest nöjd med livet och Silly gör inget väsen av sig fast jag kan se att hon också är sugen på att göra nåt vettigt snart. Rödnäsan och den Svarta Räserbrallan börjar se lite desperata ut. Dizzy är visserligen rätt skön för hon kräver väldigt lite för att bli trött och nöjd nu när hon är skendräktig (även om hon skulle orka göra hur mycket som helst om man bad henne) och det faktum att hon faktiskt börjar bli nästan vuxen märks också. Mellan sprudlar av energi, livsglädje och bara ber om sätt att få utlopp för allt detta! Inte lätt att vara tonåring med kapacitet för en hel hög med hundar och ha en matte som är höggravid och inte klarar att ta vara på det. Men, men det kan inte bli sämre än det är nu och snart har jag iaf en kropp som klarar att göra saker om bara bebis är snäll nog att tillåta det… Hjärtat brister när jag tänker på att halva min flock kommer att flytta temporärt dock och jag önskar jag kunde klona mig själv så jag slapp det…

Inget ikeavatten

Ikeabesöket är avklarat och inget vatten gick. Phu. Fast det kan ju bero på att vi hoppade över hela övervåningen sånär som på barnavdelningen och fiket och passerade alltså inte kontorsavdelningen. ;-)

Kort sömn

Jag har alltid varit en person i behov av mycket sömn. Gärna 9 timmar per natt vill jag ha för att må bra och vaknar gör jag alltid väldigt sömnig och med lång ”framkörning”. Detta har de senaste dagarna förändrats. Inatt slog jag personligt rekord och somnade inte förrän kl 2 (det är inget ovanligt dock) och vaknade kl 6. Klarvaken och inte en chans att somna om. Magen kurrade och ryggen värkte så det var bara att gå upp och äta och sätta på tensen. Tro nu inte att det är nåt på g, för det är det inte. Om sömnbristen beror på förväntningar (säkert därför jag har svårt att somna iaf) eller på nån slags hormonomställning som ska göra så jag klarar att sova lite och vakna fort för att ta hand om liten vet jag inte, men lite kul känns det ändå att inte känna igen sig själv i denna pigghet! :-) Fast… jag lär väl behöva en tupplur framåt dagen istället.

Drömde inatt att vattnet gick på ikeas kontorsavdelning. Vår välfyllda gula kasse gav A till första bästa anställda och ursäktade oss att vi behövde åka utan att passera kassakön. På vägen ut hittade han förpackningsplast som jag fick sitta på för att skydda skinnsätena. En dröm som kändes fullständigt orimlig och skruvad, men nu när jag skriver så inser jag att det ju verkligen kan hända idag och inte ens vore konstigt!!!

Nu ska jag koka frukostägg till A som är ute på morgonpromenader med jyckarna!

Längtan

Mina dagar består av längtan nu. Längtan efter bebis, längtan efter att A ska komma hem från jobbet om kvällarna (har ett stort närhetsbehov till honom just nu), längtan efter att kunna gå långa promenader i vårvädret, längtan efter att våga ta ut cykeln, längtan efter att bli en barnfamilj, längtan efter att kunna träna hund och sen tävla, längtan efter omväxling efter en lång period som präglats av tristess och kanske allra mest längtan efter att det ska sätta igång nångång dårå!

Inatt hade jag jättemycket förvärkar, ”mensvärk” och hade riktigt ont. Sov därmed helt värdelöst och vaknade med huvudvärk. Men inte händer det mer än så inte. Nopp. Det ringer folk varje dag och undrar om det händer nåt, men jag kan inte ge några upplyftande svar på den saken alls. Ringer jag någon, vilket jag undviker lite, så möts jag alltid av en nervös röst som halvt ropar ”har det börjat nu?”. Nä, här är så lungt så. Och lär vara i sisådär två och en halv vecka till innan lillgrabben därinne blir uttvingad… ;-)
Nu låter det väl som att jag håller på att tröttna fullständigt på att vänta, men så illa är det faktist inte. Det är smått omöjligt att tänka på nåt annat, men ändå känner jag mig helt lugn och införstådd med att det händer när det händer. Det jag inte greppat ännu är att det kommer att resultera i bebis oavsett när det sker. Kanske är det min övertygelse om att vi inte kunde få barn som spökar fortfarande, eller så är det så för alla, men det känns fortfarande som att det ”förhoppningsvis” och ”kanske” blir en bebis om vi har tur. Inte som att jag förväntar mig en katastrof så här i sluttampen alls utan mer som att det ska säga pffffssss och sen sjunker magen bort och nån kommer och säger att jag bara blivit lurad på alltihop. Eller att jag lurat alla andra… Att vi ska få barn, att vi ska bli föräldrar känns fortfarande helt verklighetsbefriat och så långt ifrån vad som känns rimligt att jag nästan borde skratta åt det. Kanske har jag bara nån underlig och mystisk åkomma som får mig att platsa som patient i Grey’s Anatomy eller House?

Fredag idag. En vecka till avklarad och en hel helg framför oss. Naaajs. Önskar att jag kunde röra mig lite bättre så helgen kunde spenderas med spår och långpromenader. Det får istället bli inomhuspyssel, ikeabesök, födelsedagsfirande x 2 och kanske, kanske en förlossning…

12
Dagens snöfria står Caddy för. En härlig vårdag i mars -07 på vår favoritplats i vår favoritskog. Älskade saknade Nallen.

Inga framsteg

Gud så trögt det är nu. Jag har inte ens passerat bf ännu, men jag kan knappt tänka på nåt annat än förlossning nu! Känner mig fånigt enkelspårig och spenderar tiden mest med att känna efter om jag känner minsta lilla tecken på att nåt kan vara på g. Det gör jag inte. Eller jo, tecken på att det faktiskt är nära känner jag ju hela tiden, men nära kan ju vara imorgon eller om två veckor… ;-) Drömde inatt att jag löste sudoku och om jag fick löst det så skulle det starta förlossningen, men om jag inte löste det så skulle jag förbli gravid forever. Skruvad dröm som säger en hel del om vad mina tankar och min tid gick åt till igår… ;-)

Mår iaf mirakulöst mycket bättre idag. Halsen är fortfarande inte vad den borde men energin är iaf tillbaka på en helt acceptabel nivå och huvudet mår bra igen. Energin går väl åt till dagens to do tvättning, golvskurning, hundkamning och promenering dock. Och så behöver vi nog åka och handla mat igen… Våffeldagen idag så man behöver ju iaf inte vara kreativ och komma på vad man ska laga för middag! :-)

Hmrpf

Vaknar flera gånger hela natten av rejäla förvärkar. De griper tag i hela kroppen på mig och molar ordentligt. Men nåt mer ”på riktigt” händer inte. Kroppen gör sig mer och mer redo bara. Undrar bara när den är helt redo? Jag känner mig ju redo ju!

Imorse vaknade jag med svullen och ond hals och ett huvud som bultade tungt. Att bli sjuk nu vore ju inte helt passande så jag hoppas att det går över lika fort som det uppkom. Dagen får iaf bli av det lugnare slaget i soffan och inte mycket mer. Piggelinglass finns i frysen så det ska jag smaska på till det goda te’et jag fick av Linda och Jojje med det passande namnet ”Mammas mirakel”.

Min födelsedag blev förresten en dag precis i min smak! Frida kom förbi och plockade upp mig och min galna Svarta för vidare tur till Nadia där vi bjöds på smaskig fika och Frida lade nya vårfräscha blonda slingor i både min och Nadias kalufser. Massa tjejsnack och ännu mer hundsnack blev det och jag fick en söt blå body till lilleman av Nadia. Strax innan avfärd, när jag stod med huvudet uppochner i Nadias diskho och sköljde ur färg så kom Linda och överraskade med en babyblå spann full med gott och blandat för en sån som jag! Till på köpet hade hon budapestbakelser med sig som jag ääälskar! Gulliga, underbara vänner är ni alla tre!!!
Hemma igen hann jag decka en kort stund i soffan innan A kom hem och hade med sig Brothers and Sisters på dvd som jag önskat mig och en stor påse lösgodis. Kycklingpita till middag, budapestbakelse och te till efterrätt. Kan det bli bättre? :-) Och då hade jag ju ändå flyttat min födelsedag till på lördag… Då får jag det jag tycker är allra viktigast med min dag, dvs frukost på sängen och tårta!

Hade jag varit piggare idag hade jag gjort ett ryck i vår ommöblering. Den tar liksom aldrig slut… Man kan tycka att det borde vara ett snabbt och lätt jobb att flytta arbetsrum till en halvan av vardagsrummet (där det faktiskt fanns outnyttjat utrymme) och sen alla bebisgrejer till det fd arbetsrummet. Det är det inte. Alla prylar och jox och skit man samlar på sig tar ju aldrig slut! Och då är jag ändå en person som är hyfsat bra på att rensa och slänga med jämna mellanrum! Gah. Men, men endera veckan blir det väl klart hoppas jag. Om det inte kommer bebis i mellan så planerar jag ett ikeabesök på lördag för inköp av gardiner, matta och överkast till bäddsoffan i barnrummet. Några ramar ska till också för uppsättning av lite bilder jag vill ha upp där och gärna några fina förvaringskorgar av olika storlekar till allt småjox. Sen fasenimej kan vi nog kalla Sams rum för klart! :-)