Monthly Archive: februari 2010

Rätt håll

Det ser hemskt ut ute nu. Slaskig snö sida vid sida med gigantiska bruna vattenpölar och svartbruna vallar längs vägarna. Inte ett dugg mysigt, men ändå känns det sååå positivt! Det är verkligen ett steg i rätt riktning liksom! Jag har på nåt vis gett mig tusan på att bebis och våren kommer samtidigt och då krävs det ju att vi tar oss igenom den här läskiga perioden med slask och snusk först så det är bara att stå ut och vara glad! :-)

En lång sovmorgon och seg frukost började våran dag innan vi tog bilen på diverse små ärenden. Jag mindes häromdagen en mysig liten second-hand butik med bara barnkläder som min spårvagn åkte förbi varenda dag när jag bodde i Kålltorp så dit åkte vi. Utbudet var kanske inte gigantiskt, men en söt teddyoverall och en grönrandig mössa hittade vi till mycket trevliga priser. Vidare till jysk för köp av madrass till vaggan (undrar hur man bäst beskär en skumgummimadrass förresten – med kniv el sax?) och lite handdukar till skötbord osv. Ett varv på Allum där det bara blev fönstershopping och fika eftersom det vi var ute efter inte fanns. Fikan var äääcklig och gav taskig eftersmak för både mig och A i flera timmar…
Väl hemma igen tog A hundarna på långpromenader medans jag totaldeckade i soffan. Dels har jag väl dåligt med ork dessa dagar, men mest är det nog bäckensmärtorna som slår hårt tror jag. Några timmar på benen är vad jag klarar på en dag innan jag har så ont att jag mest vill gråta.
Känns lite töntigt att gnälla så mycket över detta för det är väl ändå inte ett skit i smärtväg mot vad som komma skall, men den här smärtan känns så onödig. Förlossningsmärtan har ju ett syfte, ett slut inom sikte och för med sig något riktigt gott i slutänden! Får se vad jag säger efter förlossningen… ;-)

Imorgon ska vi bowla och äta middag med H & M. Det skulle vi gjort redan förra helgen men då hade vi vinterns värsta snöoväder och ingen var nåt sugen på att sätta sig i bilen. Imorgon blir det iaf av och det ska bli sååå kul! Bowlat har jag väl gjort typ tre gånger förut och är klart urkass, men det känns som ett lagomt aktivt sätt att umgås just nu och att umgås med H har jag längtat efter länge då våra kalendrar inte passat ihop alls. Efteråt följer vi med hem till dem och hämtar en massa bebiskläder som vi får av dem. Kanske följer vagnen med hem också. Ska bli så mysigt att sätta sig och gå igenom allt och se vad som finns och vad som eventuellt behöver komplitteras. För varje bebisgrej som landar i vårt hem så känns det mer och mer verkligt att det ska komma en bebis också! :-)
Nu väntar sängen och en kopp te med senaste (återkommande) manin, sudoku.

caddybebis
Underbaraste, vildaste bebisCaddy augusti -03. Gud vad den hunden saknas på jorden!

Redan helg!

A kom hem till lunch idag. Efter deadline så har han tagit helg. Långhelg ända till tisdag. Naaaajs!

Ute vräker snön ner. Blöt tydligen. Själv har jag inte varit ute än då A hellre går dubbla rundor själv än släpper ut mig i modden. Sötnos! Jag är inte dummare än att jag tackar och tar emot. ;-)

Nä, nu ska jag umgås med A och sen ska vi tillsammans ta itu med lite städ och bebisförberedelser… Ha en härlig helg allesammans!

norpa1
Dagens snöfria står Norpa Regnrusk för. Bilden är tagen midsommar -08.

Tjopp

Alltså min skalle är så fullständigt tom numera. Där händer liksom inte mycket… ;-) Lite som när man är jäkligt sjuk, fast utan febern och snoret då. A kommer hem tidigare än trott ikväll och jag längtar! Imorgon har han en ”kort”, dvs normal arbetsdag och på fredag är han ledig!!!

piggyride
I jakt på dagens snöfria hittade jag den här underbara bilden. De som var med på SASK’s spårläger förra våren vet vad den föreställer… :-D

dizzy4
Dagens officiella snöfria. Också från spårlägret. Jag och Dizzy lääängtar efter spårbara skogar och en mattekropp som orkar nu!!!

Jag har börjat räkna ner nu. Man ska inte haka upp sig på BF egentligen, jag vet, men hur fasen låter man bli då? Jag har iaf idag fem veckor kvar till BF, så bebis borde anlända nånstans mellan 3 och 7 veckor från nu om han håller sig till vad som anses ”normalt”. Jag hoppas ju på att han inte drar ut på det alltför mycket och har ju hela tiden sagt att jag tror att han snarare kommer tidigt än sent, men vad vet jag egentligen? Inte mycket kan jag göra för att påverka heller…
Det påpekades att det var fasligt länge sen jag visade nån magbild här och det kunde jag ju inte annat än hålla med om så här kommer bild från igårkväll.

mage-v35
Vecka 34+5. Magen är inte riktigt så skev som ljuset får den att se ut, men inte är den symmetrisk inte. :-)

magen-v35
Om ni ser nåt som ser ut som en rejäl bristning så är det inte det utan mitt gigantiska blindtarmsärr. Den numera så omtalade första bristningen är myyyycket mindre och hade inte uppkommit igårkväll… ;-)

paranteser
Fjantade runt lite med kameran och fick till denna lite annorlunda vy… Det första Kurt får se kanske? :-)

Fan

Tror jag fått min första bristning. Tror jag. För jag ser den inte riktigt. Den sitter under magen… Skit också, jag som börjat hoppats på att slippa helt. :-(

Uttråkad

Smärtan i bäckenet är inte direkt mindre, men klart mer hanterbar när man mår mentalt bättre och varje dag inte känns som ett oöverkomligt hinder. Nu börjar jag istället bli klart uttråkad. Jag vilar mycket, rör mig så mycket jag orkar och försöker pyssla lite här hemma i mellan varven. Men shit vad trist det är att inte kunna gå långpromenader, träna hund på ett vettigt sätt eller göra några mer fysiska övningar än långsamt hasande! Idag har det varit strålande sol från blå himmel och det har verkligen gnistrat i snön. Hur vackert som helst och jag hade så gärna velat orka traska iväg till änggårdsberget och vandra runt i skogen ett par timmar med hundar, kamera och kaffetermos i högsta hugg. För visst gillar jag snön egentligen, det är sååå vackert och sååå mysigt. Men, men jag får nöja mig med att traska på välskottade trottoarer i snigeltakt. Och egentligen, egentligen ska jag inte klaga. Min graviditet har ändå varit ”snäll” i jämförelse med många andras och även bäckensmärtor kan jag leva med i lite drygt en månad till. Det är det helt klart värt! Kurt/Sam lever rövare därinne, sparkar, joxar och knör långa stunder i taget och verkar inte sova några längre perioder under dygnet alls. Ska bli spännande att se hur han är när han kommer ut! Nån sa att de vildaste barnen i magen blir lugna och snälla när de kommer ut och tvärtom. Hoppas lite på det! ;-)

skog
Dagens osnöiga bild. Älskade A och småtjejerna på promenad i Änggårdsbergen en underbar dag i början på maj -09.

Bra dag!

Jo, det blir bättre och bättre just nu verkar det som!

A drog upp mig ur sängen alldeles på tok för tidigt imorse för snabb veckohandling. Najs att handla en måndagmorgon när affären nyss öppnat förresten. Nypåfyllt överallt, rent, fräscht och helt folktomt bortsett från personalen som går runt och pysslar! :-) Hemma igen tog han hundarna på morgonpromenad och sen tog han med sig systrarna Bus till jobbet. Jag och de mogna damerna gick och lade oss igen och sov bort förmiddagen. Jag njuter ohämmat av varje ostörd lång sovmorgon jag får nu, för alldeles snart lär de väl vara ett minne blott.

Eftermiddagen har ägnats åt en, för mig för tillfället räknad, långpromenad. Jag måste säga att jag är lite kär i alla snöröjare för tillfället. Alla som plogar, skottar och fixar är hjältar i mina ögon! Allra mest de vanliga människor som bara verkar tycka om att skotta snö och tar sig an lite mer än de egentligen behöver tycker jag är hemskt trevliga! :-)
Med två lösa och glada hundar skruttandes i lagomt tempo kunde jag gå i min egen takt i min allt annat än sexiga hasande ankstil. Vi var nog ute i en timme, fast gick inte längre än en runda som jag normalt går på kanske tio minuter eller så. Jag kunde t o m njuta lite av det vackra med snön!

Ond som fan fick det bli mer siesta innan jag orkade laga mat och nu står kärleksmumsen i ugnen. Jag känner mig sanslöst lat, men bortprioriterar allt vad städning heter och gör det jag vill och mår bra av istället. Det känns fortfarande pissigt att lägga så mycket på A just nu när han till på köpet jobbar typ dygnet runt, men det får gå ett tag till. Inte så att jag har nåt val liksom… Själv tittar han bara på mig när jag säger så, pussar mig i pannan och hävdar att det jobb jag gör med ”bakandet” av vårt barn är viktigast. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?

bad6carr
Dagens snöfria står Carrey juli-09 för. Närmast simning vintern -10 stod Silly för igår när hon hoppade över en vall och inte bottnade på andra sidan. Likt drunkningspanik försökte hon simma till ”land” igen. Både hon och jag föredrar simning i vatten och då är vi ändå badkrukor båda två! :-)

Doping?

I hundvärlden är vi vana vid SKK’s till stor del mycket skumma och överdrivet stränga syn på doping. Regler som självklart är till för hundarnas bästa, men som ofta blir så överdrivna att de mest är patetiska och på inget vis gynnar hundarna.
På OS är det helt annorlunda har jag insett. OS-novis som jag är reagerade jag redan när Anja fick smärtstillande efter sin vurpa och fick fortsätta tävla. När sen Emil fått antibiotika och fortsatt tävla hajjade jag till på riktigt. Vart går gränsen för människor egentligen? Är det bara sk prestationshöjande hormoner som klassas som doping? I mina ögon är ju liksom smärtstillande och antibiotika också prestationshöjande om man behöver dem…
Kan tänka mig att det både används BoT-produkter, akupunktur och en hel massa annat som är ajjabajja i hundvärlden också… :-)

Bättre dag idag

Idag är en bättre dag.
Till viss del för att jag inte varit utomhus och slirat (och därmed slitit i mina bäckenfogar) sen igår förmiddag.
Till viss del för att A’s chef utan större knot förstod mina problem och tillät två kontorshundar närmsta veckan medans A idiotjobbar. Två kontorshundar lämnar bara Silly och Dizzy hemma och det är en otrolig skillnad mot alla fyra. För det första är det bara en promenad i taget (annars går jag ju alltid dubbla rundor) och dels innebär det att jag kan slappna av på helt annat sätt och koncentrera mig på att ta mig fram själv på bästa sätt och inte hålla ögonen på hundarna. För att inte tala om hur mycket bättre mitt samvete mår av att ha två nöjda vuxna hundar hemma och veta att tonåringarna får gott om sällskap och stimulans på kontoret. 

En annan stor del till att idag är en bra dag är sms’et jag fick från Lisa för några timmar sen. Hon och Focus tog förstapris på sin debut i Lk2 med 176 p, en förstaplats och med finfina poäng som bl a 9,5 på fria följet!!!

Dagens snöfria bilder blir därför av naturlig anledning på en sju veckor gammal Focus. (Tilläg: Bilderna är tagna av Yohanna.)

focus3

focus21

focus31
Hur söt får man lov att vara? Focus augusti -08.

Ännu mer…

GNÄLL, GNÄLL och mer GNÄLL…

Det har snöat hela natten och gör det fortfarande. A jobbar. Kom hem toksent igårkväll och somnade typ på en gång och stack långt innan jag vaknade imorse. Mellan är med som kontorshund idag och det känns iaf bra. Hon går på väggarna här hemma och tycker matte är klart meningslös numera.
Dagens morgonpromenad (sen förmiddag…) fick mig att gråta. En annan vinter hade jag säkert tyckt att vädret var häftigt och mysigt och även om jag säkert då också börjat tröttna vid det här laget hade jag ändå kunnat uppskatta det. I år, nu, vill jag bara ha bort skiten. Att gå några ynka kvarter är ett helvete. Inte blir det bättre när levnadsglade och fullständigt ouppfostrade labbehanen kommer rusandes. Igen. Vet inte hur många gånger det hänt i vinter. Alltså han är jättesnäll och vill inget illa alls och mina hundar börjar känna honom rätt bra och blir inte längre arga när han kommer dundrandes, men de blir ändå klart upprörda. Så gör man nämligen inte, det vet de! Min hundar skäller och hoppar upp och ner på stället (Dizzy i flexi och de blå lösa som tur var, annars hade jag väl vält dessutom) tills matten lite lagomt lojt kommer och fångar in sin hund. Inte en ursäkt, inte en banning till hunden, ingenting… suck. Vad händer den dagen han springer fram till en arg hane? Eller den dagen en av mina (eller andras) tikar är i höglöp? Han är stor, bufflig och tung så jag vet det tusan om jag hade lyckats fösa undan honom om tiken stod still för honom!!
Jag är glad över att inte ha gått upp så hemskt mycket och att min mage är hyfsat liten ändå och fortfarande får plats i vanliga vinterjackan. En nackdel dock. Folk ser inte magen och tar därmed ingen hänsyn. När jag kommer pulsandes på den smala stigen som trampats  upp på gångvägen och möter folk så samlar jag självklart som alltid upp mina hundar och låter dem gå vid min sida. Gubben jag mötte idag inte bara vägrade gå åt sidan en aning för att släppa förbi mig, utan blev dessutom skitsur för att Silly råkade nosa honom på handen. Herregud liksom, hur hemskt kan det vara??? Och är man så äcklad av hundar kan man inte ta ett steg åt sidan själv då? Han såg som sagt säkert inte min mage och hade ingen aning om hur jävla ont jag har så han tyckte väl säkert att jag och hundarna borde klättrat upp på den meterhöga vallen för att släppa förbi honom obesudlad…

Nä, nu vill jag inte ha mer snö. Jag kan inte gå ordentligt och varenda kisserunda med hundarna är en utmaning utan dess like. Jag hatar mig själv för det men det är hundarna som får ta smällen. Det är de som får kortkorta rundor, ingen stimulans och det är de som får ta mitt urusla humör när det gör ont och jag bara inte orkar mer. Samtidigt är det dem som får mig att orka genom dagarna när A inte är här.

Nu vill jag spola fram bandet en månad eller två. Låta bebis vara här, min kropp läkt och snöhelvetet borta.

boll1
Dagens snöfria bild. Dizzy och jag på SASK’s spårläger förra maj. Jag kan känna doften av vårsol när jag ser den!

Vitt ludd

Det snöar och snöar och snöar. Nu har det kommit sisådär femton nya centimetrar på ett dygn. Jag slirar runt som bambi på hundrastningarna och några promenader med matte blir det inte just nu. Jag har nämligen fått skitont i frontskarven i bäckenet. Jag visste inte ens att man hade en skarv där förut, men nu vet jag. Nu känner jag!! Fan, det känns som om jag fått en riktigt ordentlig hästspark rakt i skrevet och när jag slirar i snön känns det som att det inte sitter ihop alls på framsidan vilket självklart gör apont. Ett hus med en tomt att släppa ut hundarna på är så efterlängtat så ni anar inte…

Inspirerad av Lotta lägger jag in en gammal bild på en solig dag förra våren. Oh vad jag längtar efter sånt väder nu!!

vi