Beslutat

Tja, som vanligt behöver jag ofta inte mer än tänka tanken klart och högt för mig själv innan jag inser vad jag behöver göra. Beslutet är taget. Jag har hoppat av instruktörsutbildningen. Jag vill hemskt, hemskt gärna gå den men just nu verkar det inte finnas hjärnkapacitet till den också. Jag hade säkert klarat den och blivit godkänd om jag lagt i alla extraväxlar, men det hade knappast blivit bra i mina mått mätt och framför allt inte kul.

Fuck. Jag hatar att misslyckas. Men att prioritera bort saker för att fokusera på mig, mitt och mina just nu känns faktiskt lättare än jag trott. Och jag har svårt att få min grumliga hjärna att hålla de bollar jag har i luften ändå. Men, en dag, sen nångång så ska den där utbildningen baske mig gås! Sådeså!

Comments (12)

  1. Emelie

    Den där utbildningen finns alltid kvar längre fram när du känner att du har tid och ork att gå den. Det är jobbigt att ta sådana beslut, men det brukar kännas hemskt skönt när man väl har bestämt sig.

  2. Emelie

    Den där utbildningen finns alltid kvar längre fram när du känner att du har tid och ork att gå den. Det är jobbigt att ta sådana beslut, men det brukar kännas hemskt skönt när man väl har bestämt sig.

  3. Anki,Siri,Vilda

    Det är väl inte att misslyckas Sandra. Utbildningen finns ju kvar som Emelie skriver. Fokusera på det som är viktigt för dig nu istället. Kram Anki och Hundarna

  4. Frida

    Det är verkligen inte att misslyckas. Jag tycker det är stort av dig att faktiskt kunna se och känna vad man orkar och hinner med.
    Du har ju längtat efter detta, så då ska du verkligen ha tid och ork och kunna genomföra den så bra som du vill. Hellre vänta tills du har den tid och ork=)
    Som dom skrivit innan, den försvinner inte.

    Kram på dig vännen!

  5. Tina

    Det är inte att misslyckas! Det är att prioritera det liv som finns i magen!! Man måste dra ner på tempot och vara rädd om Sam/Kurt. Se det istället som ett moget beslut som mamma!
    Den tiden när du vill göra detta och komma ifrån väggarna och allt blöjbyten osv kommer jag lovar, och då står kursen där som ett ljus o väntar!

    Kram Tina, en som vet!

  6. Helena, förtillfället utan Lova

    Om hjärnan är mos nu så vänta tills bebisen kommit ut. Då har man ingen hjärna alls ;) Och den ynka energi man har över får man vara rädd om och förvalta. Ta hand och dig och ”magen” det är en spännande tid framöver. Ungefär som att ha valp :)

  7. Ewa

    Hej Sandra och tack för grattiset! Ibland händer det ingenting, ingenting och ingenting men rätt som det är slår det till och händer massor på en och samma gång! :-) Är jättestolt över det nya lilla barnbarnet, över att Hallon var så himla duktig vid parningen och att två av tre i första kullen nu är friröntgade. Allt känns precis lika underbart!

    Gå nu in i din graviditetsbubbla (och om ett litet tag din bebisbubbla) och stanna där så länge det känns bra – allt har sin tid. Kram och lycka till framöver :-)

  8. Agnetha

    Äsch, det kommer nya instruktörsutbildningar vart enda år och vi får väl hoppas – både för din och dina närmastes skull – att du inte tänker vara gravid vartenda år. :D

    Säger som Ewa: In i bubblan och stanna där så länge du trivs. :)

    Kram

  9. Åsa

    Jag ligger verkligen efter med att kommentera hos dig! Den röda tråden är att du älskar Andreas lika mycket som förr, kanske än mer nu. Underbat! Andreas älskar dig tillbaka i samma mängd, nivå och klass! Att du inte fungerar i samma tempo, mentalt och fysiskt är väl inte så konstigt! Visst att funderingar finns på att skylla på graviditet. Ja! Gör det! Det är väl klart att det spelar in, som om jag visste ;) :(

    Att träningstillfällen (platsliggning) inte går som planerat är inget ovanligt! Att det känns så tungt för dig förstår jag, med tanke på att Dizzy har det jobbigt med detta moment. Men hallå! Ni har kommit en bra bit på väg, jämförelse med förut, Så bit ihop och ta nya tag. Det kommer att bli bra med tiden.

    Var rädd om dig kära Sandra! Du och Andreas har det så bra och era hundar går det verkligen ingen nöd på.

    Att du känner besvikelse över kursen, kan jag faktiskt förstå! Jag är lika dan. Kännar också att det är man själv som är misslyckad för att man inte kan genomföra sina åttaganden. Men en sak jag lärt mig genom åren, är att det är ingen idé att lägga kraft och energi på sånt. Sådan kurser kommer åter, det vara bara fel tillfälle just nu. Inget att lägga vikt på, så ta dig i kragen! Njut av din Andreas, dina fyrbeningar och din kommande son.

    Många kramar
    Åsa med flock

  10. Yohanna

    Förstår att det känns lite tråkigt ändå, det är ju alltid tråkigt att behöva prioritera bort roliga saker. Men oftast brukar det ju iaf kännas lättare när man väl fattat ett beslut… =) Var sak har sin tid. =)

    Tack för HD-grattiset, känns jätteskönt! Och ja, visst är Gimson fin? =) Tror det blir riktigt fina bebbar, och det ska bli så himla kul att få ha valp igen!!

    Massa kramar till er!

  11. Kicki

    Men du, du har hela livet på dig :) Dessutom så är det klokt och sätta stopp någon gång, det behöver man ibland, tro det eller ej.

    Gravid tror jag inte jag är, du vet, man måste väl ha gift sig först innan man kan bli gravid? Det är så min mamma lärt mig iallafall. 9 månader efter man gift såg, ja då kommer storken med ett paket. *asg* ;)

  12. Lisa

    Det var nog ett klokt beslut! Hinner man inte, och har inte riktigt orken – så är det bara att vänta. Instruktörsutbildningen är kul, du får spara på den karamellen lite och gå klart en annan gång. :)

Comments are closed.