Monthly Archive: januari 2010

Lugna puckar…

Jodå, allt är som det ska. Det var hundvakter jag glömt att fixa. Två, alt tre, får följa med oss. Svansen lämnar vi hos Nadia på vägen och Sillen får ev spendera helgen hos ”farmor och farfar”. Ingen fara på taket alltså, men klart irriterande att inte ens tänka tanken förrän det i sista stund!

Annat som legat och hängt över mig ett tag har också rett ut sig idag så det känns som en rätt så bra dag! Trökigt med fint väder och A hann inte köpa broddar igår så inte heller idag har jag kunnat njuta av vädret ihop med hundarna. Lite hundträning i källaren har det blivit iaf och där bör jag träna oftare så här års! Långa korridorer med bra, ganska halkfritt golv att träna allt från framförgående, apport, kryp, ff och rutskick i.

Ibland går inte hissen ända upp…

För ett par veckor sen blev vi inbjudna på kalas i skogen denna helgen. Glada såg vi fram emot detta och tänkte inte så mycket mer. Igårkväll började en misstanke om att jag glömt nåt rätt så avgörande. Jodå, mycket riktigt. Suck. En gravid hjärna är fullständigt förvirrad, iaf är min det. As hjärna är inte så gravid men å andra sidan manligt förvirrad mest jämt. ;-)

Oåtkomligt finväder

Idag skiner solen från blå himmel. Temperaturen är hel lagom på ett par plusgrader och solen värmer både kropp och själ. Snön gristrar kritvit och allt är bara inbjudande.
Och jag sitter inne. Snön är nämligen inte alls snö, utan is. Blankis. Det växlar mellan svinhalt och snorhalt precis överallt och inte hjälper det att gå bredvid gångvägarna heller för ovanpå snön ligger ett centimetertjockt lager skithal skare som man inte trampar igenom. Hundarna får kortisar i dag med och A är beordrad till apoteket för inköp av pensionärsbroddar att fästa på mina skor.
Tur att hundarna har sin husse utan ömtålig bula på magen förresten. De får sin dagliga motion av honom när jag inte kan.

Lillgrabben i magen börjar få det trångt nu. Han får inte in lika galet hårda sparkar längre och han snurrar inte runt, runt heller längre. Nu tror jag att han legat åt samma håll i över en vecka och tyvärr är det inte ”rätt” håll, dvs neråt. Men, men det finns väl fortfarande plats och tid nog att vända sig rätt antar jag. Hoppas det iaf. För nåt vändningsförsök vill jag helst inte vara med om och ännu mindre en sätesförlossning eller kejsarsnitt…

Jag har förväntat mig att jag ska hamna i nåt slags läge av ”blivande-mamma-som-boar-hysteriskt”, men än har det inte hänt. Trist för jag skulle verkligen behöva lite extraork att ta itu med storstädning, organisering och allmänt iordningställande innan Kurt anländer. Just nu är inspirationen till det absolut noll så jag skjuter det glatt på framtiden ett tag till! ;-)

Fruset pissväder

En plusgrad och snö på tvären. Eller nån slags isigt snöblandat regn är det nog snarare. Äckligt värre iaf. Det känns lite som att få en Slushy kastad i ansiktet när man går ut.
Hundarna får snällt klara sig med inomhusaktiviteter idag och bara kortare prommisar. Dizzy och Svansa är som jag och tycker vädret suger. Sillen är rätt nöjd ändå under sitt älskade täcke och den Svarta galningen har nog inte ens märkt att vädret är kasst. Nä, klickerövningar, godislet och varsitt tuggben gör nog dem rätt nöjda så så får det bli idag.

Kul att jag kunde roa en massa människor med min näsa igår! :-) Tro mig Agnetha, jag har INTE näsan i rumpan på löpkossorna. Det kan räcka med att de går förbi mig bara för att det ska vända sig i magen på mig. För att inte tala om när de lägger sig på golvet bredvid mig och börjar ta hand om sin intimvård… uäck! Jag får väl igen för att jag sluppit mensen själv i över ett halvår nu… ;-)

Känner mig retlig och trött idag. Det är väl normalt antar jag, men lite irriterande ändå. Jag har redan börjat längta till förlossning och att få se vår lille grabb. Det är lite väl tidigt, det är ändå runt 9 veckor kvar… En hel hundgraviditet m a o!
A har massor att göra på jobbet och det verkar som att han kommer att ha det hela våren. Positivt på sätt och vis, men samtidigt väldigt stressande. Hans chef verkar inte alls ha fattat att han faktiskt tänker ta ut sina tio pappadagar eller att han vill kunna ta det lite lugnt och dra ner på tempot på jobbet när bebis närmar sig för att inte ha idiotmycket att göra just då. Hoppas chefen fattar ett och annat och att A får möjlighet att förbereda sig mentalt på det som komma skall. Nu känns det som att han får lite panik så fort förlossning kommer på tal. Bebis är han däremot nog mer förberedd på än vad jag är…

Nä, nu behöver jag mer kaffe och säkert ett telefonsamtal med min mor. Flera dagar sen nu ju! Sen ska jag nog våga ta tag och börja med projektet kryp med rödnäsan… Det kan bli klart spännande!

Hanhundsnäsa

Att vara gravid har inte bara fördelar. Oh no. Det otroliga luktsinnet t ex är inte av godo. Disktrasan kan lukta skit ända ut i vardagsrummet och måste slängas ögonblickligen och då räcker det inte med soptunnan, utan den måste ut ur lägenheten. När en katt går på dass vänder det sig i magen på mig trots att de inte är ett dugg kassa i magen och vi har riktigt bra sand i lådan.
Nu har jag också lyckats skaffa mig en hanhundsnäsa. Utan hanhundens preferenser ska tilläggas. Löptikar luktar. Mycket! Det har jag aldrig nånsin märkt förut. Nu luktar de typ begagnad tampong… Not najs.

Kattjakt och överkissning

Att kissa över eller inte, det verkar vara frågan just nu. Och vem som ska kissa över vem, vem som ska acceptera att bli överkissad och vem som helt enkelt ska ge upp överkissandet. Normalt är Silly vår enda markeringspinkare. Utmärkt anser jag eftersom hon är högsta hönset och dessutom den enda som ständigt går lös och därmed har ”fria tyglar” att pinka här och där. I koppel pysslar man enligt mig inte med sånt nämligen, man pinkar när man nödig och sen kan det räcka.
Förutom att Silly alltid pinkar över alla grannskapets jyckar så har hon alltid varit noga med att pinka över Dizzy. Sina döttrar har hon väl inte ansett vara värt besväret. När Svansa satte igång att löpa den här gången (hennes 2a löp) så började hon pinka över sin mor. Kaxigt kan tyckas och det tyckte tydligen Sillen också som pinkade över en gång till. I nästan två veckor, sen gav hon upp. Dizzy pinkar över småtjejerna nu i löptider (hon började fö löpa i lördags), men inte Silly. Det har hon för mycket respekt för. Svansa i sin tur kissar inte över Dizzy, men ibland över Mella… Tja, ni fattar. Det pinkas högt och lågt mest hela tiden och den enda som inte är med i leken ett enda dugg är Mella. :-)

Igår blev ytterligare en bra dag i lugn och ro med hemmamys. En långpromenad med hussen, Silly, Dizzy och Svansa i skogen och sen brödbak, smaskig mat och semla till efterrätt. A var hurtig och tog årets första springtur och tog Mellaboll med sig. De sprang 5 kilometer och det låter mycket i mina öron men ingen av dem verkade ens anfådda när de kom hem. I’m impressed.

Nattrastningen igår tog jag. Första svängen gick med Dizzy och Mella och vi hann inte mer än runt husknuten innan brudarna fick syn på en katt som låg där och tryckte vid husväggen. Vid gaveln på huset är det blankis och självklart hade jag inget fotfäste alls när båda två kastar sig framåt och drar iväg med mig. Gah! Ingen idé att vråla. Ingen idé att dra i kopplen. Ingen idé att bli arg eller försöka förhindra jakten. Mitt enda mål blev att hålla mig på fötterna. Det lyckades jag med som tur var och efter sisådär tio meters isåkning i ilfart efter två galna hundar så fick jag gräs under fötterna och kunde bromsa ekipaget. Puh! Brudarna tittade lite förvånat på mig och trodde nog att jag vid det laget skulle vara vansinnig, men jag kunde lungt bara be dem följa med mig åt motsatt håll vilket de faktiskt också gjorde snällt. Kanske för att katten inte sprang nåt långt utan bara precis utom räckhåll för hundarna och katter är ju egentligen inte speciellt intressanta om de inte flyr. Kanske för att jag behöll lugnet? Lite väl spännande sådär mitt i natten var det iaf… ;-)

Myshelg

Vi har en lugn helg. Inga måsten. Inga besökare här. Inga besök hos andra. Inga tider att passa. Bara jag och A. Och hundarna.

Gårdagens gemensamma långpromenad gick runt Oxsjön. A har sprungit där förr, jag har faktiskt aldrig varit där. Trevlig runda iaf och lagomt lång för att konka mage runt. Vackert väder och mängder med folk och hundar, men det var bara trevligt! Mellan och Svansa skötte sig fint och den Svarta skuttade lös mest hela tiden, kom som ett skott på alla inkallningar och brydde sig inte ett skvatt om mötande hundar. Den Blåa som är i höglöp fick mestadels gå i koppel, men skötte sig lika fint hon också. En vanlig, men väldigt trevlig promenad helt enkelt och jag kom ihåg att njuta av det! Lägg god mat och en kvällsemla på det så har du en bra dag! :-)

Kameran kom inte bara med ut igår utan användes lite också. Av A ska väl tilläggas, därav alla bilderna på hans hund. ;-)

bus

bus2

bus3

bus4

bus5

mella

svans2

svans3

svans4

Beslutat

Tja, som vanligt behöver jag ofta inte mer än tänka tanken klart och högt för mig själv innan jag inser vad jag behöver göra. Beslutet är taget. Jag har hoppat av instruktörsutbildningen. Jag vill hemskt, hemskt gärna gå den men just nu verkar det inte finnas hjärnkapacitet till den också. Jag hade säkert klarat den och blivit godkänd om jag lagt i alla extraväxlar, men det hade knappast blivit bra i mina mått mätt och framför allt inte kul.

Fuck. Jag hatar att misslyckas. Men att prioritera bort saker för att fokusera på mig, mitt och mina just nu känns faktiskt lättare än jag trott. Och jag har svårt att få min grumliga hjärna att hålla de bollar jag har i luften ändå. Men, en dag, sen nångång så ska den där utbildningen baske mig gås! Sådeså!

Val och kval

Det borde gå. Jag borde kunna göra allt. Men ändå känns det övermäktigt när pusselbitarna inte riktigt passar med varandra. Hjärnan är en syltburk utan större kapacitet på att fokusera på nåt alls. Allra minst i nya banor. Men jag vill ju. Allt på en gång.