Monthly Archive: november 2009

Förmiddagsnöje på Åby

Imorse vaknade jag tidigt och knatade iväg till Åby för att träffa Pernilla och Tina med Harry och Chili. Väl där hittade jag också Emelie med Segra och tre Vinnadöttrar till och instruktörslärare Åsa med sötaste och fräckaste sheltien Billy. Lite underligt känns det alltid att vara på utställning, oavsett storlek och varken ställa eller jobba, men desto trevligare att hinna prata med de man vill och bara kika på fina hundar! Kameran hann jag använda lite också och bara det är ju ovanligt! Några fina bilder blev det inte, men ljuset är som bekant värdelöst i såna miljöer och jag är verkligen ingen mästerfotograf med finfin kamera på nåt vis.

harry
Harry var först ut av ”kändisarna” och bidde bästa hane m hp utan konkurrens. Himlans fint uppträder han i ringen iaf. Själv minns jag hans mamma i samma ålder med fasa och inte kan jag påstå att hon är bättre nu… ;-)

harry2
Vackraste huvudet. Så mycket Dizzys son men samtidigt så mycket Caddy i honom att det gör ont i hjärtat ibland…

harry3
Harry Boy på travet!

fyra
Därefter var det dags för bebisflickorna som bestod av Emelies Vinnadöttrar. Vet inte, men tror alla fick hp. Segra stod iaf först.

chili
Mammas dotter och kanske ännu mer morfars tjej, Chili.

chili3
Chili och Pernilla i ringen.

chili4
Dizzys härliga dotter. Najs med hundar som är så korrekt byggda att de alltid tycks stå bra!

segrasvinst
Segra gick till slut och plockade BIRet! Inte alls oväntat enligt mig, men Emelie blev desto mer överraskad och gladare! Segra är fiiin i mina ögon! Hon har samma dumboöron som Svansa, men de är bra charmiga! :-)

mellaomakeabus
Till sist en bild från Mellas besök hos Tezze och Makea igår. Bättre bilder än så här fick vi inte av galningarna! Att de hade kul ihop behöver väl inte tillägas va? :-) 

För att roa Tezze…

För mitt eget och Tezzes nöje (och kanske nån enstaka till…) kommer de nu lite gamla före- och efterbilderna på slyngelbrudarna.

mbefore
Mella efter hälsodopp i Harrys Spa.

mearbefore
Badad och ren med landets längsta öronludd.

mearafter
Friserade och fina öron!

mfotbefore
Lite luden fot innan…

mfotafter
… mindre luden fot efter.

msvansbefore
Halvskabbig svans innan…

msvansafter
Prydlig svans efter bara några få klipp.

sdusch
Svansen i duschen. Långhårig vinthund av nåt slag kanske? ;-)

searbefore
Svansas öronludd innan…

searafter
… och efter.

sfotbefore
Svansafot i ”naturell” style.

sfotafter
Svansafot i lite mer friserad stil.

ssvansbefore
Svansas hemska pompomsvans.

ssvansafter
Svansas svans i klippt format. Medvetet lite hårt klippt för att sen få växa ut och hållas efter så den är fin till MyDog.

Några helkroppsbilder i uppställt format bidde det inte då jag glömde ta A’s hjälp när han hade tid och att ställa upp dessa töser och försöka fota samtidigt är omöjligt… :-)

Stort steg

Idag har vi gjort nåt stort. Eller litet. Beror på hur man ser det och vem som bedömer. För oss var det stort.

Vi har köpt en vagga. Jättefin, fräsch och komplett, hittad på blocket. Bra pris också. Nöjda blivande föräldrar! Att köpa så tidigt stör säkert nån, men för oss handlar det faktikst mest om logiskt tänkande och ekonomi. Att sprida ut utgifterna känns klokt. En vagga stog på önskelistan, men var självklart inget måste så lite av en julklapp i förskott kanske det blev? Nu funderar vi som bäst på om vi ska måla den eller låta den vara träfärgad… :-)

Surt

Hatar när A ringer och säger att han blir sen. Jättesen oftast. Jag hatar att vänta överhuvudtaget och mest av allt hatar jag nog att vänta på honom. Jag vill ju ha honom hemma hos mig hela tiden ju… Ja, ja han kommer väl hem tids nog idag med. Suck.

Advent

Jag måste nog klargöra en sak när det gäller förra inlägget. Detta gäller alltså hemma hos oss. Våra hundar har gjort både det ena och det andra på andra platser som man som hundägare skäms över. Både Silly och hennes svarta dotter har plockat mat direkt ur händerna på folk och Dizzy smakade lite på en glass hållen av en tvåårig hand i en barnvagn vi passerade för nåt år sen t ex… Och kattmaten snor de lite till mans ibland. Men som sagt, jag önskar att jag visste vad jag gjorde för nåt smått magiskt så jag kunde dela med mig av det! :-) Alla vet ju att aussies är ökända för sina tjuverier…

På söndag är det första advent. Najs! Jag ääälskar julen och tycker alltid hela hösten att den inte kan komma fort nog. I år känns det lite mer speciellt än vanligt. Sista året bara jag och A. Sista året utan att vara föräldrar. Konstigt och häftigt på en gång! Vi har båda börjat fundera lite på det här med traditioner, vad vi vill ha för traditioner själva, vilka av dem vi hade som små som vi vill fortsätta med och vilka vi inte vill ha kvar. För mig har traditioner alltid varit jätteviktiga och jag hoppas kunna föra de goda bitarna av det vidare.

Nu i helgen så väntar städning, fönsterputsning och lite pyntning. Jag hoppas vi får till lussekattsbak och kanske några kakor också. På lördag ska vi träffa Tezze för att hennes galna blå ska få dejta vår galna svarta med förhoppningsvist fungerande resultat så den svarta kan bo hos dem luciahelgen. Ett par spår eller så vore najs för dogsen och motionering av den röda och de blå. På söndag ska vi till Åby på förmiddagen och kika på Harry och Chili som ska ställas ut inoff och på eftermiddagen har jag lite förhoppningar om julmarknad eller jul skyltning kanske… Får väl se hur mycket vi orkar. Jag med höfter som inte orkar lika mycket som jag vill och A som har hållt i sin första inspelning på jobbet idag och väl kommer hem snart i form av en mentalt urkramad disktrasa. Viktigast är iaf julstjärnorna, adventstaken och mys i soffan med tända ljus, glögg (alkofri=trist) och pepparkakor. Tillsammans.

”Ska bara”?

Har glömt att berätta vad som hände här igårkväll! Dagens middag hade varit pannkakor och resterna som A skulle ha till lunch idag stod på en tallrik längst in på spisen. När vi var ute och kvällsspårade med Dizzy så var slyngeltjejerna som vanligt instängda i köket eftersom Mellan så gärna boffar vid dörren annars. Att det står mat på bänken är inget problem och den har aldrig blivit stulen i mitt hem. Fråga mig inte varför för jag har inget svar. Silly var ökänd tjuv innan hon flyttade hit och mammas pojkar snor mat hemma men inte här. Det är verkligen nåt jag är glad för men inte kan påstå att jag förtjänat.

Iaf, när vi kommer in så är det leriga tassavtryck längs hela spisen och ända upp i höjd med tallriken. Mella var den skyldiga eftersom Svansa ännu inte varit ute och därmed inte hade leriga fötter. Pannkakorna var dock helt orörda!!! Puckad hund? Lydig hund? Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka, det hela känns mest underligt. Hon har ju uppenbarligen stått där med framfötterna på spisen och funderat på saken och luktat på pannkakorna rätt så länge med tanke på mängden tassavtryck, men ändå har hon inte tagit nåt? Minns nu att det här är hunden som utan att tveka biter dig i fingrarna för att komma åt godisen fortast möjligt, som har hemskt svårt att hålla sig i skinnet i närheten av ätbart och som t ex under malmövalpresan förra året hann sno hiskeliga mängder ur både väskor, påsar och fickor.  Så fräckhet och matsug finns det så det räcker och blir över för att sno några pannkakor från bänken när ingen är hemma! Hmmm… Man skulle kunna tro att jag har elstaket runt maten. :-D

Nattligt Dizzyspår och svart råtta

Närområdesspår mitt i natten med Dizzy har blivit en vana. Hon äääälskar det och är sååå duktig! Ett par gånger i veckan traskar husse iväg med spårpinnar och hennes älskade nalle och sen traskar hon och jag efter med kattmatsburk i fickan. Igårkväll blåste det halv storm så det borde varit svårt men den otroliga blötan hjälpte väl antar jag. Jag ljuger inte när jag säger att jag hade lerstänk ända upp i ansiktet när vi kom hem. Och då har jag alltså bara gått på asfalt och klippta gräsmattor! En ytterligare svårighet fick vi när det helt plötsligt stod en liten jycke med tillhörande jollrande matte mitt i vårt spår. Tja, det är ju sånt man får räkna med när man lägger spår mitt bland husen och Dizzy är fullt upptagen med sitt jobb. När matten och den lilla jycken inte flyttar på sig utan står kvar mitt i spåret och när matten börjar fråga lite försiktigt om min hund kanske vill leka med hennes så ballar Dizzy ur lite och blir arg. Damen fattar ändå inte att Dizzy inte vill leka så jag säger att det nog är bättre i dagsljus och då traskar damen och den lilla jycken långsamt vidare. Suck. Alltså Dizzys skall i såna lägen är allt annat än glada och jag har svårt att fatta att folk inte kan höra det, men så är det tydligen… Tja, ett kort samtal med den rödnästa om att hon borde hålla käften gör att hon iaf inte skäller mer än några riktigt förbannade morriga skall innan hon vill fortsätta spåra. Duktig spårgalning. Alla apporter togs klockrent, vinklarna inkl spetsarna mitt på planen togs finfint och husse hittades sittandes på en bänk på skolgården. Nöjd och stolt Dizzy får bära sin nalle hela vägen hem gåendes mellan husse och matte. Oj vad hon mös!!

Mellan tappade all sin underull häromveckan. Allt på en gång. Tror inte det tog mer än en dryg vecka från det att hon började fälla tills allt var borta! Då ingick visserligen ett bad och tillhörande föning den veckan, men ändå! Nu ser hon ut som en anorektisk svart råtta med sträv och spretig päls. Täckhåren är påväg av de också, men de är klart trevligare. De flyger inte och fastnar inte överallt och är mycket lättare att dammsuga upp. För första gången sen förra vintern ser Mellan ut som en sticka bredvid sin syster. Svansa har i sin tur nämligen fått för sig att bygga päls äntligen! Än så länge är det mest en bred röv a la Silly, men det ser ut att ta sig även i kragen och kanske med lite flyt även på mitten. Vore ju himlans trevligt om hon inte såg ut som en mask på MyDog!

Den svarta råttan är annars lite lagomt påfrestande. Den energin den hunden har gör mig alldeles matt! Att gå i koppel går finfint ena dagen och nästa hystar hon sig själv i kopplets längd med en kraft som borde krävas bra mycket mer än hennes 21 kg att få till. Hennes glappkäft är vissa dagar hemsk och jag tror ibland inte att det finns nåt som någonsin kommer få henne tyst, men så nästa dag så säger hon inte ett skvatt om vare sig folk som dundrar i trapphuset eller hundar och människor ute. Så visst kan hon, det är bara total glappkontakt i huvudkontoret! ;-)

Bläk

Måste bara gnälla lite över vädret. Jag vet att alla andra har det lika illa och jag vet att det inte är nån direkt nyhet, men blääääääh!!!
Vill ha frostigt, kallt och torrt ute. Snö vore trevligt, men absolut inte nåt måste. Bara det slutar regna och storma och bara leran torkar eller fryser så är jag nöjd!

På söndag är det första advent. Klart mycket trevligare än vädret!

En tisdag…

Idag är en helt vanligt grå dag i slutet på november. Inget händer alls. Inte ett dugg. Och rätt skönt är det. Vi har verkligen hamnat i vinterdvala här. Min cykel har ingen luft i däcken och eftersom ingen cykelpump ägs och ”vår” mack blivit av med allt utom pumparna så orkar jag inte göra nåt åt det heller. A är lite hurtigare än jag och både cyklar och springer med slyngelbrudarna så de får vad de behöver ändå, men lite delaktig hade jag ju helt klart kunnat vara… Träning i seriös form existerar knappt. Iaf inte sådär så man tänker igenom vad man ska göra i förväg, packar träningsväskan och traskar ut. No, no. Nåt udda moment (mest plats) görs på promenaderna och nåt litet i vardagsrummet, men mer än så blir det inte. Rätt skönt det också och tur är väl att våra hundar tycker det är rätt ok också. Dizzy är väl den som får göra mest just nu, mest för att komma tillbaka i nån slags mental stabilitet igen. Hon har sen olyckan liksom tappat greppet om sig själv lite och påminner mest om sig själv som typ ettåring när allt var högt och inget lågt liksom. Hon exploderar i vilja vid minsta lilla stimulus och vill så mycket att hon inte riktigt kan hantera det själv. Men, men ju mer vi gör desto mer dämpad (om man nu kan använda det ordet på den hunden) blir hon. Härligt lycklig över att få göra små lydnadsövningar, gå lite promenader och få röra på både kroppen och knoppen är hon iaf! :-)

Bebismagen växer inte mycket just nu. Inte så det syns iaf. Desto mer utvecklas kraften i de små benen och armarna och sparkarna syns numera ibland på utsidan. Nästan lite läskigt men A tycker det är helcoolt. Aktiv som tusan verkar han vara iaf!

ps. Pratade med mamma för en stund sen och om hon inte uppdaterar själv så kan jag meddela att hon mår bättre om än inte bra.

Arlanda

Sitter med mammas dator på Arlanda och inväntar flyget. I flera timmar till… Anledningen att vi är här i extremt god tid är att damerna från Öland som vi hyrt bil ihop med är av sorten som är livrädda för att inte hinna om man kommer i normal tid. ;-) Jaja, värre ställen hade man väl kunnat slå ihjäl några timmar och eftersom jag väntade här i tre timmar på de andra i fredags så kan jag liksom plejset nu.

Mamma ligger och sover på bänken bredvid mig. Första halvan av dan trodde vi det var migrän i antågande, men det verkar mer som influensa eller nåt nu. Bra mår hon iaf inte, men hon är iaf lite roligare än när hon har migrän och bara stönar och inte svarar på tilltal. Förhoppningsvis så är det väl bara ”vanlig” flunsa eller bihåleinflammation el nåt, men det känns väl samtidigt som ungefär lika sannolikt att det är svininfluensan… Tur att inte resten av resenärerna på Arlanda vet det! Lite nojjiga verkar folk vara och jag har sett flertalet utländska resenärer med munskydd. Själv är jag precis lika onojjig för sånt som vanligt och dessutom är jag ju vaccinerad. :-)

Helgen har iaf varit jättetrevlig och klart mer givande än jag trodde! Yvonne Brink och Bo Wiberg var bra lärare, maten var god och boendet helt ok. Att jag på plats hittade flera bekantingar från hemmaklubben och fick chansen att låna en härlig 6månadersbebis till och från gjorde ju inte saken sämre och att få umgås med mamma hela helgen är som alltid guld värt för en mammagris som jag!!

Nu längtar jag hem med stor L. Saknar A, min säng och hundarna. T o m kattflickorna saknas nog lite när jag tänker efter. :-) Längtar till Hund09 också. Ska bli skitkul att få visa hund där igen, träffa alla nära och kära och mysa med A och Silly en hel helg!!! Att Lisa och Focus kommer ner är helt klart ett extra stort guldkorn och att få se stockholmsgängets rasmonter ska bli spännande. Kanske får vi nåt braigt tips som vi kan ta med hem till vår monter på MyDog?  Agility i hög klass ska beskådas, nåt ska förhoppningsvis shoppas och finaler ska ses med chokladbanan i högsta hugg såsom traditionen bestämmer. Just nu ser jag i första hand fram emot att få krama A, sätta på mig mysbrallor och slita av mig bh’n! :-)