Monthly Archive: juni 2009

Naken

Jag känner mig naken. Och det är inte för att jag i dagarna har väldigt lite kläder på mig. Min ring ligger nämligen i ett skåp och mitt finger är naket. Jag höll på att förlora blodtillförseln i fingret igår och det krävdes milt våld för att få av ringen innan den fastnade helt och nu vågar jag inte sätta på den igen förrän värmen avtagit och mina fingrar återgår till normalt tillstånd. Men naken känner jag mig…

Livet i en bastu

Det är varmt så in i bänken. Mamma skrev idag i sin blogg att hör man till dem som gnäller över kylan hela vinterhalvåret så får man snällt stå ut utan att gnälla i värmeböljan. Som tur är är jag inte en av dem. Jag gnäller sällan över kyla så jag får gnälla bäst jag vill över värmen. Jag trivs INTE! Optimalt Sandraväder är 15-18 grader med lagoma vindpustar. Lagomt för jeans och tröja. Nu sitter jag i kortkorta shorts och bh och håller på att smälta bort. Not najs.

Hundarna lider också av värmen. Kanske allra mest Monster som vägrar ta det så lugnt som han borde. Igår körde han räser på eftermiddagspromenaden och fick middag ganska nära inpå efteråt. Den kom upp igen. Stackarn var väl helt enkelt för varm för att kunna hantera mat just då… Idag har jag badat underredet på alla fyra i kallt vatten i duschen efter promenaden för att förhindra överhettning och det verkade som att iaf de två herrarna tyckte det var supernajs! Silly har alltid varit bra på att ta det lugnt och föredra skuggan när det är varmt och Svansa har helt klart ärvt den egenskapen. Det ihop med att de har mycket mindre päls än grabbarna gör att de håller sig svalare också.

Annars går det bra här med hundbytet. Monster föll in i våra rutiner som om han alltid bott här medans Carrey måste sura en hel del över att vi inte följer hans invanda rutiner med mat och rastningar. Det går ingen nöd på honom alls, men sur är han! Att få skrutta lös hela promenaderna gillar han desto bättre! Igårkväll när det svalnat en aning tog jag och A med oss alla fyra på dagens längsta promenad. De två seniorerna skruttade lösa och samarbetar i jobbet att scanna av alla lukter och markera flockens dofter. De två yngre blå i varsitt flexi skruttade lite planlöst men ack så duktigt. Monsterhunden är inte alls van vid såna uppfinningar men sköter sig exemplariskt! Även lös sköter han sig finfint, men man får verkligen ha ögon i nacken då för viljan att springa fram till allt som rör sig och säga hej är stor. Lite ovant när vi bara har tjejer som skiter rätt fett i främmande människor och oftast även hundar.

Sluttampen på arbetet inför årets aussiespecial är i full färd. Jag hoppas allt flyter fint nu och att helgen blir precis så lyckad som jag förväntar mig!!

Monstervinst

Igår var vi i Borås på utställningen där. Med oss hade vi Svansa och Monster. Svansa blev 2a i juniorklass efter Maries supersöta Miranda och fick ck. Hon slutade sen som reserv i bästa tik. Ett mycket fint resultat som är jag mycket nöjd med. Särskilt med tanke på den tuffa konkurrensen och att domaren var en amerikansk grupp1-specialist av mycket sympatisk modell.

Monster skrällde först till med att vinna unghundsklassen över bl a brorsan Skrot och Nemo med ck. I bästa hane fick han möta Thornapplegrabben Major som bl a blev BIS-R i Larv i maj. Bara de två hade fått ck av hanarna! Monster drog längsta strået även här och fick möta Miranda om BIRet och vann även det!!! Då skrek mamma högljutt vid rinsgside kan jag berätta!!! :-) Familjens blåöga är en mycket fin grabb, det har vi vetat hela tiden, men att gå och vinna sådär var inte direkt väntat även om vi själva tycker han är värd det. Finaste, finaste Monsterhunden!!!
I finalen hade vi ingen framgång hos den danske domaren, men Door Keeper’s-gänget fick fina placeringar i både avelsklass och uppfödarklass där Monster och jag medverkade. Grattis Tina!
Bilder från dagen kommer i mammas blog. Om inte får ni gnälla på henne! ;-)

Nu har mamma och Anders åkt hemåt igen. Med sig har de Dizzy och Mella. Carrey och Monster stannar hos oss i två veckor istället. Monster ska ju med oss till rasspecialen nästa helg och Mellan väntas ju fortfarande börja löpa snart så hon fick hänga på till Kalmar hon också i utbyte mot Carrey. Förutom att det är skitkul att ha grabbarna här så känns det rätt bra att lämna bort Mellan en stund. Självklart saknar jag både henne och Dizzy redan (mer än jag trodde!) men systrarna bus mår bra av att vara ifrån varandra lite och Mellan kommer må bra av att uppleva lite nytt utan vare sig matte eller syster vid sin sida. Mamma har hon verkligen fattat tycke för så trygghet har hon ändå. Dizzy är på det viset å andra sidan väldigt enkel. Lika trygg överallt och är väl bekant med både mamma och hennes hem och känner sig säkert helt hemma där.

Sillen mår efter bara ett par dagar på medicinering, mycket bättre! Igårkväll såg jag knappt inget på hennes rörelser alls och idag ingenting. Hennes energi i stegen är mycket bättre än på länge och hon är hur glad och lekfull som helst! Det är fullständigt underbart att se!!!

Idag är också vår C-kulls ettårsdag. Det är helt otroligt hur fort det här året har gått, hur mycket som har hänt och hur stolt jag är!! Ikväll eller imorgon kommer ett längre inlägg om alla Sillys och Carreys underbara ettåringar. Nu ska jag laga middag och duscha, igen. Det är vaaarmt!

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN DAISY, COFFEA, STELLA, SVANSA FOCUS OCH ORCA!!!!!

Avklarat veterinärbesök

Silly har pålagringar i tårna. Det är dagens diagnos. Det satt sannolikt inte alls i armbågen som jag trodde, utan i fötterna. Dessutom gör det inte ont enbart i höger fram som jag trodde utan även lite vänster. Pålagringar har hon även i tårna bak, men där verkar hon smärtfri iaf. Hur som haver så är det inget underligt eller oväntat med slitage och pålagringar på en så pass gammal hund som hon ändå är och inget man gör så värst mycket åt. Hon ska dock gå på en långkur med antiinflammatoriskt/smärtstillande så får vi se vart vi landar efter det. Sen blir det besök hos sjukgymnast och förhoppningsvis får vi henne smärtfri så hon får leva ett lååååångt och aktivt liv! Glad och pigg är hon som sagt redan nu och hon verkar inte ett enda dugg påverkad av att det nog gör rätt ont i framfötterna och så länge hon är glad och ”med” så får hon hänga på i vårt dagliga liv. Jag hoppas och tror att hon kommer få leva länge, länge, men samtidigt är jag fast besluten att inte utsätta henne för ett ovärdigt och smärtsamt liv. Det här är bara ett gupp på vägen, men jag tar allvarligt på det för att försäkra mig om att jag gör vad jag kan för hennes välmående.

Mitt hjärta är mycket lättare nu än när vi klev in hos veterinären imorse och magen mår redan bättre. Mattes hjärta mår i det stora hela utmärkt! Det blir ingen utställning för henne på lördag i Borås och heller inte på rasspecialen vilket jag verkligen sett fram emot, men det är verkligen en piss i havet mot att få ha henne frisk och hel!

Småbrudarna fick sin ettårsspruta också. De blev igenomklämda och lyssnade på och ansågs helt friska. Goa och glada och lätthanterade är de också! Bara en sån sak kan ju göra en glad! :-)

Bättre!

Nopp, Silly är oförändrat halt. Eller tja, halt och halt. Hon stöder på benet utan problem, men går ojämnt och stöter tydligt. Not funny. Imorgonbitti ska vi till vet och min mage gör ont.

Bättre känns iaf livet i stort än för ett par dagar sen. Saker och ting löser sig och får ett avslut. Det gillar jag. Och min mage. Magen är förövrigt i uppror just nu. Den klarade inte riktigt mensvärksdrogerna ovanpå den stress den tampats med på sistone och nu gör den oooont. Av erfarenhet vet jag att den behöver några dagar på sig att läka och sen går det över, men ont gör det. Men som sagt, livet känns iaf bättre!

Lite orolig

Silly markerar fortfarande på sitt framben. Det är över en vecka nu och även om det är mycket bättre nu så gör det mig klart orolig och därför är veterinärbesök inbokat. Min teori om sträckning känns väl inte så trolig längre, en sån borde väl gått över vid det här laget? Mitt hjärta har en väldigt mjuk plats för min älskade Sill och jag blir gråtfärdig av tanken att hon har ont. Som tur är så är Silly själv precis hur glad och nöjd som helst. Hon hoppar och skuttar och jag får ständigt be henne ta det lugnt. Tur är väl det, annars hade jag väl gått av på mitten. Utställningen på lördag blir väl inte av för hennes del, men det kan kvitta. Huvudsaken är att hon mår bra!

Min tid just nu är fylld till bristningsgränsen av måsten, borden och vill. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna allt och samtidigt göra allt vardagligt. Jag försöker iaf så får jag väl se hur långt jag hinner. Förhoppningsvis hinns alla måsten och borden iaf…

Upprätt

Idag är det lite bättre. Jag kan sitta och stå och gå iaf. Och tänka hyfsat. Därmed görs det stora försök att hinna ifatt en massa av det som borde gjorts igår. Allt lär väl inte hinnas men jag gör så gott jag kan iaf…

A är underbar förresten. Han såg till att komma hem tidigt igår för att ta hand om hundarna och med sig hade han två sorters choklad. For me. Oj vad jag älskar honom!

Piss

Mensvärk suger. Ifall nån missat detta faktum. Idag är en dag som är irriterande handikappad pga av detta och jag är suuur. Massor av måsten, borden och ännu fler vill och få blir tyvärr gjorda. Suck.

Glad Midsommar!!!

Vi vill önska er alla en riktigt härlig midsommar med trevligt sällskap och god mat!! Själva ska vi fira lite här och lite där och trevligt blir det nog på båda håll!

sill
Så här tjock var Silly på midsommarafton för ett år sen. Helt otroligt att våra små snart fyller ett år!!

Små irritationsmoment eller allmänt svammel

Jag blev påmind om nåt som stört mig ett tag när jag läste Lottas blogg idag. Efter att ha blivit påflugen för mina åsikter om ansvarslöst småhundsägande så ber jag väl bara om mer skit nu, men så får det väl vara då. Det gäller nämligen utekatter. Katter som får vandra vind för våg och skita i sandlådor, pinka i utemöbler, irritera hundägare och riskera sitt liv i trafiken. I bästa fall har de ett fint halsband runt halsen, som om det skulle göra nån nytta när katten redan är död eller redan har orsakat nån annan olägenhet… Lagen pratar ju rätt så likvärdigt om tillsynen av hundar och katter så jag förstår inte riktigt hur det kan anses vara självklart att släppa ut sin katt utan tillsyn. Illa nog är det väl på landet eller i villaområden, men vi bor ju för tusan mitt i stan i ett hyreshus! Att så gott som varje hundpromenad stöta på en katt med pinglande halsband är inte så kul. Mina hundar blir smått upprörda varje gång nåt pinglar numera… ;-)
Mina egna katter är inomhuskatter. De får ibland gå ut i koppel. De leks med, klickertränas med, stimuleras med godisuppletande och en hel del annat pyssel. De trivs kan jag helt ärligt påstå. Den ena av dem hade säkert gått ut om hon fått, men jag tror inte hon saknar det heller. Den andra är inte ens intresserad av att gå längre ut än balkongen om hon själv får välja.

Mitt andra ”gnäll” för dagen är SKK. Inte organisationen i sig kanske, och inte heller nåt de gör (iaf inte just idag), men för att det den senaste tiden så duktigt försvarat sig i debatten om osund hundavel med att hävda att de arbetat i 30 år med att motarbeta osund hundavel och exteriöra överdrifter. Pyttsan. För man kan ju inte påstå att de gjort nån nytta iaf. Under dessa 30 åren har ju i princip alla ”extrema” raser blivit alltmer extrema. Det är ju bara fakta! Då kvittar det faktiskt om man säger sig arbetat emot det i mina ögon… Det hade varit bättre att medge att de inte lyckats, att det blivit värre på många punkter, men att man faktiskt försöker ändra på det. För det tror jag verkligen att de gör. Försöker alltså. Nya listan på riskraser och de speciella formulären utställningsdomare som dömer dessa raser måste fylla i efter utställningsdagen kommer förhoppningsvis göra nytta. Om inte annat för att tvinga domare att öppna ögonen för de problem som faktiskt finns men som nog blundats för många gånger för att individen med problemet var ”snygg”. Nu blir det svårt att ”missa” sånt. Själv tror jag mycket på att se saken lite som Cesar – the dogwisperer. Hund först, sen ras och sist individ. (Fast han säger det ju i helt andra sammanhand dårå…) Är det inte en sund HUND så blir det inte en bra rasrepresentant och allra minst en bra hundindivid. Alltså – sund HUND, korrekt enligt rasstandard och till sist en snygg individ. Ojoj, så lätt det är att vara expert när man inte är domare själv! ;-)