Monthly Archive: maj 2009

Städångest?

Jag läste nyss Ursulas kåseri i senaste Hundsport. Jag kan inte annat än garvandes hålla med om hennes ångest vid bara tanken på att någon skulle anmäla mig till programmet Rent Hus. Det programmet är verkligen inte gjort av hundägare eller för hundägare! :-D

Lunchpromenader

Många inlägg idag… :-)

Här kommer ett gäng bilder från dagens lunchpromenader. Silly och Mella fick en i avstånd kort med lång stunds mys på gräsmattan ihop med Caddy. Han ska ju fortfarande ta det relativt lugnt efter op. Mellan spenderade den dryga halvtimmen vi satt där med att springa runt, runt och lite mer runt. Oftast slängandes med en pinne. Hon och Silly fick ändå en rejäl långis imorse men ändå har hon hur mycket energi som helst!

caddy
Sötaste Nallen med världens snällaste ögon! Han fyller 6 år snart!

caddy2

caddy3

caddy4

caddy5
Han tyckte jag var hemskt tröttsam som ville fota honom hela tiden! ;-)

mella1
Mellabellabråk i ett ytterst kort avbrott i springandet. Silly var inte alls på modellhumör och vände bara rumpan till idag så hon slapp.

Dagens lunchlångis fick Dizzy och Svansa. Efter att vi hamnat i nåt som kunnat sluta illa, men inte gjorde det mer än att min puls gick upp i taket och jag började koka, så hade vi en trevlig promenad. Jag släppte mina hundar på en äng vi brukar gå över innan vi går upp i skogen. Det är en mycket välanvänd ”hundäng” och jag hann inte mer än släppa mina innan det dyker upp två medelålders damer med varsin gigantjycke runt buskarna. Jag bryr mig inte mer om det utan traskar vidare och tar för alldeles självklart att damerna ska vänta med att släppa sina jyckar tills jag och mina kommit en bit. Det gör dem inte. Nä, man ska inte ta för självklart att folk har nåt sunt förnuft, intelligens eller social kompetens alls! Givetvis kommer deras två dundrandes mot oss. Varken Dizzy eller Svansa blir ett dugg upprörda för ovanlighetens skull och jag låter dem ta mötet med de framspringande hundarna eftersom jag ändå inte hade hunnit avstyra det. Jag ropar till damerna och undrar om de är riktigt kloka i huvudet varpå jag bara får nåt snäsigt svar… Jag ropar att jag hoppas att det inte är hanhundar de har eftersom mina tikar löper och får som svar att det var det inte. Fast den ena är en hane, det ser jag ju! Mina tjejer är ju inte i höglöp alls så det oroar mig inte direkt för den sakens skull men det är väl jäkligt irriterande att man inte kan få gå ut med sina löptikar utan att få en lös hane i röven på dem!
Jag ropar in mina och fortsätter därifrån men hanen hänger givetvis med oss. Damerna ropar tafatt men han skiter ju i dem. Jag bryr mig faktiskt inte. Han var inte påträngande på tjejerna alls och det är inte mitt ansvar att se till att deras hund springer tillbaka till dem. Snarare var jag bra sugen på att lära damerna en läxa om att inte bara släppa sina hundar mot främmande hundar på det viset! Han hängde på i sisådär 300 meter upp i skogen och en bra bit ur synhåll för sin ägare innan Dizzy tröttnade på honom och fräste lite varpå han vände. Då hade damerna för länge sen tystnat och inte kom de efter oss heller! Ville de bli av med honom eller??? Suck!
Jaja, det blev en helt ok upplevelse för mina hundar som dessutom skötte sig perfekt. Det är huvudsaken! :-)

svansodizz
Ett försök till posering. Svansa är sådär samarbetsvillig på den punkten. Hennes udda sittstil kan man ju inte klaga på dock! :-)

svansodizz2
Nytt försök… Kolla Svansas bakben! Hon är vig den tjejen! Dizzy bjuder på fint platsbeteende. Sötnäsan!

svans4
Jag kan inte bestämma mig för om Svansa vill vara med på bild eller inte. Ofta ser hon till att hamna ända upp i kameran iaf. :-)

dizz1
Älskade fröken Röd!

bus
Sen ballade mina försök till fina bilder ur i allmänt bus och bilderna blev därefter…

bus2
Attack!

bus3
Benen uppåt – sträck! :-)

bus4
Dizzy gör sig redo för en ny attack, uppifrån!

bus5

bus6
Dizzy ber mig ta hand om skitungen. ;-)

Personligheter

Som alla vet så har ju hundar egna personligheter precis som vi. Mina hundar är inga undantag. Snarare tycker jag att jag har fyra väldigt tydliga och väldigt egna personligheter här hemma!

Silly är ju som alla som känner henne vet, ett helt eget kapitel. Ingen är som hon! En hund med större värdighet, stolthet och trygghet i sig själv har jag nog aldrig träffat. Samtidigt som hon kan vara grinig, egensinnig och förolämpad när man ber henne om nåt, så är hon den smidigaste, mest anpassningsbara och snällaste individ jag vet. Att jag älskar henne högre än allt annat vet ni redan… :-)

Sen har vi de tre systrarna bus. Samma pappa och deras mammor är halvsystrar så de borde ju vara lika, eller hur? Visst ser man drag som är lika på de alla tre och Mellan påminner ofta starkt om storasyster, men de är ändå tre fullständigt olika tjejer!

Dizzy borde väl egentligen haft ett namn som Storm, Kalabalik eller kanske Kaos. Ingen är vildare eller galnare än hon. (Inte ens hennes sjövilda lillebror Monster!) Ingen kan gå från överlyckligt ylande till förbannat avgrundsvrål och tillbaka till glatt yl igen på så kort tid som hon. Det finns inga mellanting alls. Inga gråskalor. Det är aldrig ”lagom”, ”nästan”, ”ganska” eller ”lite” med henne. Det är på eller av, 0 eller 100. Allting är dessutom mycket. Hon är aldrig lite småglad utan alltid skitlycklig. Hon är aldrig grinig utan asförbannad. Det finns inga gråa dagar med en Dizzy i huset! Hon livar upp och ser till att man är sysselsatt och hennes antingen-eller smittar och man älskar henne så det gör ont i hjärtat ena stunden och andra stunden har man ont i huvudet för att man bankar pannan i nåt hårt pga henne! ;-) Men, men jag ska erkänna att t o m Dizzy mognar så sakteliga. :-)

Våra två kullsystrar är kanske allra roligast att jämföra och studera likheter och olikheter mellan. En sak som slog oss på spårlägret var att Svansa har lite svårt för att bryta linjer i miljön. I spåret visar det sig med att hon inte gärna går över terrängskiften, bäckar, murar och så utan letar efter spåret längs med linjen först. På hemmaplan syns det tydligt i hur hon t ex älskar att gå längs trottoarkanter eller gräskanter och följer den linjen jättetydligt och det ska till nåt rätt så intressant för att hon ska bryta det. Hon har däremot svårt för att förstå det här med att gå fint vid sidan av en tvåbening. Det faller sig inte naturligt för henne helt enkelt.
Mella är tvärtom. Hon sicksackar sig genom livet och studsar mer runt i, över, under och på än hon följer linjer. Jag tror faktiskt inte hon ser dem ens om jag inte tydligt påtalar dess vikt (trottoarkanter är förbjudna att korsa utan tillstånd nämligen, det tog tid för Mella att lära sig). Hon är däremot tvärtom sin syster en naturtalang på fotposition. Är hon inte alltför springig i benen så hamnar hon lätt där alldeles av sig själv och går där fullständigt avslappnad i perfekt position hur länge som helst helt utan uppmuntran.

Mella förresten, hon heter mer och mer så. Stella är namnet hon fick av Josefin och jag tycker mycket om det, men det faller sig inte riktigt naturligt för mig på nåt vis… Stella betyder stjärna och det är hon verkligen! Mella kommer sig från karamell och är A’s föräldrars ord för hundgodis. Och en riktig hundkaramell är hon ju också! :-)
Innan valparna föddes så viskade jag i Sillys öra att jag önskade mig en svart tik och hon skulle heta Mella. Sen föddes dem och det var Stella och Svansa som kändes mest i magen och var aktuella att behålla. Svansa hade precis som Coffea nåt alldeles speciellt och hon blev den som fick stanna (då visste jag ju inte att hon inte skulle bli min ”speciella” utan husses!) medan Stella hamnade på halvfoder hos Josefin. Ödet ville ju sen att hon fick komma tillbaka och när min mun av sig själv började kalla henne för Mella och hjärnan insåg det och mindes mina viskningar till Silly flera månader tidigare så var det ju givet att hon skulle få stanna! Min karamell, min stjärna, min svarta pärla! Och angående namnen så kommer hon nog alltid få behålla dem båda! :-)

Hur man än gör…

Hittade följande text skriven om uppfödar- och utställningsvärldens mindre trevliga, men rätt roande, sidor. ;-)
Skulle tro att det är skrivet av en amerikan, men vet inte.  Mycket känner jag dock igen mig i och det gör man säkert även om man inte är utställningsnörd eftersom det går att överföra på all hundsport.


With some people you just don’t have a chance…

If you talk about dogs, you’re a know-it-all; if you
don’t, you’re a snob.

If you don’t stop to chat at a show, success has gone
to your head; if you do, you’re a show-off.

If your dogs are at all the shows, you’re not letting
others have a chance; if your dogs aren’t at all the
shows, you’re afraid of the competition.

If your dog wins, you know the judges; if they don’t
win, you know nothing about breeding.

If you win and thank the judge, you’re playing
politics; if you win and don’t thank the judge, you’re
rude.

If you lose and congratulate the winner, you’re a
hypocrite; if you lose and don’t thank the winner,
you’re a poor sport.

If you’ve been breeding less than 20 years, you’re
a novice; if you’ve been breeding for more than 20
years, you should step down and let the newcomers have
a chance.

If you use your own stud, you’re kennel blind; if you
go outside for stud services, you don’t think much of
your own breeding.

If you sell most of your puppies, they aren’t good
enough to keep; if you keep them, you can’t find buyers.

Fina Monstret!

Monsterhunden har prima höfter och armbågar. Resultatet från SKK har kommit och där står HD A/A och ED ua/0. Naaaaajs!!! Nu är det bara att vänta tills det är dags för C-kullens röntgen och sen väntan på resultaten på dem… Hua!

Aussielägret 2009!!

A frågade mig igårkväll om inte jag ville åka på aussielägret i år. What??? Jag hade för länge sen prioriterat bort det eftersom det är hyfsat dyrt och var visserligen sugen och lite lagomt avis på de som skulle åka, men hade ju klart för mig att det får bli ett annat år för mig. Världens gulligaste A tyckte annorlunda och tyckte jag förtjänat att åka. Han vet ju hur kul jag tycker sånt är sa han… Hur underbart söt får man lov att vara?

Så jag kastade mig givetvis direkt över tidningen och började klura på vilken grupp jag ville vara med i. Agilityn lockar väldigt och Emelie gillar jag ju skarpt som instruktör och Mellan tror jag är en naturtalang i ämnet, men lydnad hade jag ju säkert haft himla massa nytta av ihop med Dizzy och spårgrupp med Mellan hade ju varit både kul och nyttigt… Fast agilityn segrade. Och när jag sa det till A så blev han fasligt sugen han också, så nu har vi anmält oss båda två!! Jag med Mella och han med Dizzy! Svanstrams får nog lov att hänga på också och kanske vara med på ett litet hörn medans Sillen får vara hos ”farmor och farfar”.
Extra kuligt är att Nadia och Nea har anmält också fast till spårgruppen, så vi blir ett litet gäng som ska bo ihop. Husvagn att låna sista helgen i augusti efterlyses!!

Ett nytt steg i utvecklingen

Svansas löp har uppenbarligen satt igång nåt i huvudet på henne. Alltså hon började igår och redan igårkväll var hon jättespökig och trodde hon såg troll i varenda soptunna och trädstam. Hon har haft väldigt lite sånt för sig någongång så det förvånade oss lite. Mellan däremot har ju haft perioder av mer eller mindre spökerier då och då sen hon var liten. Söt var hon iaf, Svansen. Hon såg ett troll och blåste upp sig, men sa ingenting och kunde utan problem gå fram och kika vad det var själv. Men man kunde verkligen se hur det snurrade i hennes lilla huvud! Idag är hon lite rastlös och traskar runt och terrar de andra som försöker vila med pauser för paniktvättande av röd bakdel. ;-) Inte lätt att bli stor flicka ju!

Tillbakablick

Jag skrev följande om Dizzy den 2a mars 2006. Hon hade då en månad och nio dagar till sin ettårsdag. Idag har våra småbrudar en månad och tre dagar till sin.

Allt är som vanligt här iaf. Hundarna drillas i lydnadsträningen mest nu och det går klart framåt, särkillt med Dizzy som tar stormsteg varje pass nu! Annars är Dizzy hyfsat skitjobbig. Hon vill jobba precis hela tiden och pockar väldigt ofta efter uppmärksamhet eller försöker få igång någon till lek. Det är iaf skönt att veta att hon normalt kan koppla av riktigt bra, att hon går igenom diverse olika faser nu och att hon kommer att landa, förr eller senare.

Slutsatsen är att våra småbrudar är ganska lika sin storasyster. Fast i ärlighetens namn så är de betydligt lättare att ha att göra med än vad hon var!:-)

Idag är annars en stor dag. Svansa har nämligen börjat löpa för första gången och därmed blivit en stor flicka!!! Nu håller jag tummarna benhårt för att syster yster hänger på!!!

Myshelg och bildkavalkad

Helgen har varit lugn och inriktad på återhämtning och några nyttigheter. Jag har putsat fönster och plockat en hel del medans A har dammat och torkat. Det är så jäkla trist att det inte blir fint fast man städar hemma hos oss bara. Lägenheten är så sliten så det ser skitigt och trist ut iallafall. Det har tränats en del hund, men inte jättemycket och helt utan den ”seriösa gnistan”. Ibland är det liksom bättre att göra det roligt och flamsigt istället för att peta i detaljer när man inte är på topp själv… Mormor har besökts och härliga långpromenader har gåtts. På lördagens promenad i Änggårdsbergen med A, Mella och de två Blå fick kameran följa med.

pinne
Systrarna bus kampar om en pinne…

jakt
… som Mellan vann!

sill1
Sillen tigger godis och leker schäfer… ;-)

tre
Mor och döttrar. Tycker bilden säger så mycket om deras mentaliteter! Mellan är först, brötigast och mest på. Svansa har en otrolig förmåga att tränga sig imellan och trycka sig emot. Sillen är mild, snäll och söt bara!

alskade
Älskade, älskade A!!! Mitt livs stora kärlek är en underdrift…

svans1
Svansa ser ofta väldigt dryg och självälskande ut. :-)

svans21

svans3
Sötare så här!

sill21
Mattes hjärta solar sig.

sill31

Vi gjorde några försök till ståbilder på en sten. Sådär lyckat. Svansen förvånade med att vara den enda som blev hyfsat bra!

stensvans
Svansa är riktigt välbyggd och fin. När hon står rätt vill säga. För benen kan lika gärna hamna i kors fortfarande!
;-)

stensill
Visst är hon vacker fortfarande? Drygt 8,5 år och mitt hjärta. Hon haaatar uppställningar tyvärr och står helst som en ostbåge då…

stenmella2
Den Svarta pärlan. Ville då rakt inte stå där på en sten när hon kunde tokspringa istället.

mina
Mor och dotter.

skog
Jag älskar skogen!!! I änden på en sån här väg vill jag bo!

simm
En liten damm funkar utmärkt att simträna lite i och Mellan fick ut sin lillasyster ordentligt för första gången!

blotmella
Enda huvudbilden på Mellan. Hon är verkligen aldrig still den hunden!
:-D

blotsvans
Blöt Svans väntar på att pinnen ska kastas i dammen igen.

sot
Det här är världens vackraste hund. Ifall ni inte visste redan. Och tänk att hon är min, bara min!!!

sotast
Hur söt får man bli?

vackrast
Kommentarer är överflödiga…

nita
Avslutar med en bild på Nita som har en förmåga att se väldigt evil ut, men skenet bedrar… :-)

Stolt Dizzy!

Det går bra för Dizzys barn på utställning! Harry har ju redan dragit hem flera stycken BIR-valprosetter och Chili ungefär lika många BIM-valparrosetter. Nu i helgen gjorde norska Ronja debut i ringen och blev både BIR-valp och BIG-4a!! Att jag är stolt över Dizzys barn är väl en underdrift trots att jag inte är uppfödare till dem! Nu när hon löper börjar dessutom tankarna och planerna för nästa kull spira och klaffar allt (och det är mycket som ska klaffa ska ni veta!) så blir det småvalpar här nästa vår!

3an2
Ronja (då ”3an”)  2,5 veckor gammal ylandes. Hon är fortfarande är mycket ljudlig dam, precis som sin mor!

4an2
Harry (då ”4an”) 2,5 veckor och lite trött. Söt som socker var han redan då!

5an2
Chili (då ”5an”) 2 veckor visar gapet! :-)