Monthly Archive: april 2009

Helgens bilder

Nu hoppas jag att det ska funka att lägga upp bilder. Trots att både jag och A gav oss den på att fota en massa så har kameran inte gått varm direkt och många hundar fattas bilder på helt tyvärr. Ändå är det många bilder så tycker ni det är trist så gå till nån annan sida! :-)

bil
Så här har våra tjejer bott under helgen. För tre aussietikar är vår bur riktigt rymlig, men för fyra är den trång och vi har börjat fundera på alternativ med ev grindar istället…

bil2
Älskade A poserar… ;-)

nea
Nea på sitt första spår för helgen.

nea2
Rejält tapp och Nea tappade modet lite. Diskussion om hur fortsättningen ska ske…

piggyride
Nadia var inte klädd på fötterna för myrmark. Engagerad instruktör hjälper självklart till! :-D

lennart
Lägret SBCH-ekipage Lennart och Frisco gör sig redo för spårstart.

frisco1
Swisch sa det och sen såg det mest bara ut så här… Frisco är en snabb hund och hans husse är en gasell!

frisco
En apport är hittad.

frisco2
Spårslut. Frisco och husse var lika pigga som innan spåret, medans alla som sprungit lungorna ur sig efter var helt slut!

svansa5
Husse och Svansen selar på. Bröstselen fortfarande, nomeselen är inte helt accepterad av den finkänsliga ännu.

dizzy1
Dags för Dizzy och mig…

rumpa
A håller i kameran och jag har inte den blekaste aning om vad jag pysslar med… :-D

dizzy2
Apport hittad och levererad och kattmatsburken öppnad.

boll1
Bollbelöning!

dizzy3
Dizzy är bra på att belöna sig själv för väl utfört arbete. Ett lerigt dopp sitter alltid fint då!

motivation
Lilla sjumånader gamla Crozza fick sitt livs första spår a la motivationsövning med synretning.

prat
Åsa och Silva har spårat klart.

titta
Mycket av ett sånt här läger går ut på att titta på andra hundar och det lär man sig massor på!

yvonnelisa
Att fika när man tränar hund är livsviktigt! Yvonne och Lisa och söta Cleo som firade sin 10-årsdag på söndagen!

asanadia
Åsa och Nadia, lite lagomt slut efter att ha kutat efter i diverse spår.

bad
På lördagen grillade vi korv vid en sjö och hundarna njöt givetvis av vattnet!

bad2
Nea och Svansa. Två blå i det blå!

nea3
Neas andra spår gick mycket bättre och modet kom tillbaka och dubblades tror jag!

dizzy4
Söndagens spår. Dryga kilometern med mängder av spetsvinklar. Dizzy gick som en pärla!

dizzy21
Jag har fått lära mig att hålla avstånd till min hund för att inte störa henne (inte för att det går att störa henne men ändå) och att vara snabb i fötterna och hänga på i hennes tempo. Det har resulterat i en hund som slår mindre och är mindre frustrerad i spåret och därmed ännu bättre!

dizzy31
Dizzy visar slutapporten för husse!

genomgang
Genomgång och fika. Vi lyssnade bättre än vad det ser ut… ;-)

kelly
Söta, lilla, nätta Kelly från Meet MyOwn.

nadia
Nadia är nöjd efter söndagens spår!

sang
Glad och nöjd instruktör bjuder på sångstund!

skippo
Skippo är redo att börja spåra. Matte ska bara diskutera lite med Kurt först. :-)

coffea
Vackraste underbara Coffea!

bus1
Bus grabbar imellan.

bus2
Skogsbus!

posering
Lite poseringsbilder fick vi också.

vacker
Vackraste björnen i hela Dalarna!

dizzy41
På väg till måndagens idiotspår.

start
Sitter och väntar på att jag ska kalla in henne genom buskarna för påselning.

efter
Efter ett galet svårt spår med mängder av ordentliga terrängövergångar, spetsvinklar, myrmark, snustorrt hygge och nån underlig växt som luktade starkt som min fästingspray och Dizzy tydligt visade att hon avskydde, så var hon trött och svalkade sig i snön. Hon är bra på att belöna sig själv som sagt! :-)

nea1
Påsläpp på Neas måndagsspår.

nea21
Nea i fullt arbete. Hennes självförtroende steg verkligen i helgen!

grilla1
Vi stannade och grillade korv och marshmallows på vägen hem.

fniss
Nadia och jag är trötta och lagomt bäng…

ful
Helgens fulaste bild. Grillade marshmallows är barnsligt gott!

lappis
Söta lilla Meiti som vi fick med oss hem.

lappis2
Jag älskar färgerna!

lappis3
Pias nyförvärv.

Sikken helg!

Idag är vi trötta. Dizzy och Silly har inte gjort fler knop än absolut nödvändigt inomhus och småbrudarnas lek har varit betyldigt lugnare och kortare stunder än normalt. Själv känner jag mig som en klump play-do eller nåt. T o m kattflickorna känns dästa, kanske är det jobbigt att ha reda på hemmet själva en hel helg?

Fredagen började med packning av bilen. Redan med bara våra grejer var den full, så jag undrade lite lätt om A glömt att Nadia skulle med också? Det hade han inte och med lite pussel fick hennes grejer plats också. Silly lämnades hos underbara Yohanna som hon gillar sååå och Silly vände sig inte ens och tittade efter mig när Yohanna tog kopplet och gick. Skönt men samtidigt blir jag larvigt svartsjuk! ;-) Mattehjärtat brast lite…
Vidare mot Härryda för att lämna av Stella hos syster Orca. Frida och Niklas tog systrarna på röjpromenad i skogen på en gång och Stella hade lite svårare att släppa matte, men lek systern lockade tillräckligt för att hon skulle glömma mig fort. Mattehjärtat brast ännu lite till och ett par tårar trillade nerför kinden.
Nadia och Nea plockades upp och vi startade resan norrut. Själva resan gick smidigt trots mängder av stopp i diverse affärer i jakt på ett koppel till Nea då Nadia glömt det. Vi hittade en söt liten djuraffär i Örebro med supertrevlig personal där koppel och tuggben införskaffades. A bevisade återigen för mig att han verkligen är hundbiten på allvar nu med att hitta en söt pippigul pipis med dinglande svans åt sin lilla Blå. Tänk att såna detaljer kan säga så mycket! Jag blir varm i hela kroppen av att se honom göra sånt och inse vad det betyder!!

Väl på plats boade vi in oss i klubbstugan, blåste upp luftmadrasser (riktigt bekväma!) och fällde upp hundarnas burar. God mat har vi fått hela helgen och sällskapet har varit mycket trevligt och vi blev snabbt en glad grupp spårentusiaster med fin ”flockkänsla”! ;-) Instruktör Kurt var mycket givande och otroligt engagerad och engagerande. Han gav verkligen allt för oss och det blev precis som jag önskade många ”aha”, ”mhm”, och ”ja det är ju klart!”. Allt känns inte rätt för mig, men så är det ju alltid och det är ju trots allt olikheterna man lär sig på och andras helt annorlunda tankar som man hittar nya infallsvinklar av! Mycket nytt tänk har jag fått och dessutom en hel del viktiga påminnelser av sånt jag kunde, men ”tappat” på vägen. Bland annat har det pratats mycket om vikten att kunna läsa terrängen och vindens betydelse i spåret och därmed också förstå vad hunden håller på med. Att hundens ska ha näsan mitt i våra fotspår är ju såklart helt oviktigt när den egentliga spårkärnan ligger två meter i sidled. Vi har också alla blivit drillade i att hänga på hunden och inte hålla emot i linan. Ett tänk som går helt stick i stäv med vad jag tidigare lärt mig, men sååå mycket mer logiskt när jag väl provade och tänkte igenom det! Att inse att hunden slår i spåret för att det är helt naturligt och inte för att den ”flamsar” och så till det klassiska som alla sagt och alla hört så många gånger: ”LITA PÅ DIN HUND”!!!

Alla våra ”utställningsjyckar” har visat att de är utomordentliga spårhundar och själv är jag fånigt stolt över både Dizzy och Svansa, men kanske allra mest över Svansa som är så otroligt grön i spåret och ändå en fantastisk spårhund! Dizzy visste jag ju redan att hon var duktig som tusan och har bara fått det bekräftat igen i helgen. Hon är nu utan problem mogen för högrespår åtminstone. Tänk om man slapp lydnadsbiten bara… ;-)

Det har varit skitkul att träffa både nya och gamla ansikten och se så många aussies i arbete i skogen. Det är ju först när man ser andras hundar som man kan värdera sina egna. Alla hundarna på lägret var jätteduktiga även om de hade lite olika stil och helt olika personligheter, men jag måste säga att de tre D-K’arna (Dizzy, Nea och Silva) och vår lilla Tramsa stod sig mycket väl i gänget!

På lördagen höll det på att bli lite väl spännande i skogen dock. Helt plötsligt vägrade vår bil helt att starta. Vi kan ju inte ett dyft om bilar och även om ett par av karlarna på lägret försökte efter bästa förmåga att hjälpa oss så var det först när Lisa ringde sin far som vi började kunna känna lite hopp om saken. Med startkablar gick den igång och med nytt batteri går den nu finfint igen. Tack alla ni som hjälpte till, skjutsade oss och hundar och ringde pappor för råd!!! Guld värt och lite till!!

Söndagkväll styrde vi kosan norrut igen för att spendera en natt i Maritas husvagn. Coffea har utvecklats fint sen senast jag såg honom och han är fortfarande galet lik Svansa på så många sätt, men på hanhundsvis. Vi hann både få se Coffea och Marita i lydnadsträning och i spår innan vi styrde kosan hemåt på måndagen och det var jätteroligt! Jag är så stolt över er båda två!!! Coffea visar finfina grunder och stor potential att komma långt! Han har också under helgen gjort debut på officiell utställning med en 2a med finfin kritik och priset pga orena rörelser/hälta som ingen annan såg än domaren och andra dagen fick han 1a m Hp och en minst lika fin kritik! Grattis!

Med oss hem fick vi en söt, grå Finsk Lapphundstik. Hon skulle från en uppfödare i Mora till Pia i Varberg och fick åka mellan mina ben hem. En otroligt okomplicerad och trevlig liten tjej som vi skämde bort bäst vi kunde med grillkorv och marshmallows! En lekfull och kampglad tjej som dock inte verkar van vid att samarbeta med människor överhuvudtaget. Inget gensvar alls fick man när man pratade med henne (nej, hon är inte döv), men hon var desto säkrare på hundspråk.

När vi lämnat av N & N, hämtat upp både den Svarta och den Blåa och den lilla grå med krullsvans blivit hämtad så damp vi ner i varsin hög här hemma. Inget gruff mellan några hundar och alla verkade väldigt glada över att flocken var samlad igen. Silly och Dizzy har sovit tätt ihop och systrarna bus ihopslingrade. Kattflickorna har legat som plåster på min mage hela natten vilket är ovanligt så de har nog saknat oss de också.

Nu har vi tre dagar på oss att ladda batterierna och lära Stella att trava innan hon gör sin officiella debut i Smålandsstenar på fredag!

Tyvärr buggar nåt så jag kan inte lägga upp bilder här just nu, men det kommer! Mer ingående rapport om spårlägret kommer här istället.

Laddning

Vi håller som bäst på att packa inför helgens läger. Eller jag har lagt fram allt vi ska ha med oss i fina högar och nu håller A på att packa ner det i väskor. Den biten får jag nämligen av nån besynnerlig anledning jätteångest av.

Imorgon bitti ska allt packas in i bilen, in med alla hundar och sen ska först Silly lämnas hos Yohanna och sen Stella lämnas hos Frida innan vi hämtar upp Nadia och Nea och knökar in deras grejer för att tillsist styra kosan norrut. Katterna hade jag förträngt, men det löste sig snabbt med att Josefin kommer hit och killar dem under hakan, rensar lådan och fyller på deras mat. Helgen ska sen spenderas  med bl a Åsa med Silva. Förhoppningsvis lär vi oss nåt nytt, om inte annat lär vi ha roligt iaf!

På söndag styr vi kosan lite till norrut till Marita och Coffea som i helgen ska göra debut på officiell utställning två gånger om. Lycka till!!! Ena dagen kommer de träffa Pernilla och Tezze med Nemo, Harry och Makea. Först på måndag vid lunchtid drar vi oss hemåt för att återförenas med den splittrade flocken. Fya, tänk att det ska vara så vidrigt att lämna bort hundarna en helg när jag vet att de kommer att tas om hand på allra bästa sätt och jag inte är ett dugg orolig. Men ont i hjärtat gör det ändå.

Ha en väldigt trevlig helg allihopa!!!

Ingen träning

Här blev då ingen träning av igårkväll. Jag ”sparade” det till midnatt nånstans. Då brukar jag vara som bäst på g och jag tränar ofta lydnad så dags. Skulle bara gå ut med gänget på kvällsrastning först. Silly lös och de andra tre odågorna i koppel. Vid vägen här håller det till en svart katt. Vi stöter ofta på den på samma ställe och den sitter bara lungt kvar och blänger på oss med öronen surt rakt ut. Igår fick Silly för sig att hon nog skulle sätta katten på plats (hon bryr sig normalt inte ett dugg) och hoppade mot den skällandes. Katten bidde av naturliga skäl lite skraj och skuttade undan några meter, men när jag vrålat åt Silly att ge fan i såna dumheter och hon stannade upp så vände kattfan, reste raggen och morrade högljutt spottandes mot Silly!!! Sånt tänder ju Dizzy på och blev asförbannad vilket även Silly blev. Nu står jag alltså där med en argsint katt och fyra vrålande och hysteriskt galna hundar varav de tre i koppel drar mig framåt utan att jag kan göra ett dyft. Not funny. Jag inser att det mycket snart kommer att sluta med att jag ligger raklång i gräset medans fyra hundar jagar katt runt Mölndal så jag släpper Dizzys koppel för att kunna kontrollera de två unga galningarna som inte riktigt fattat vad de yrar om ens. Samtidigt tar jag till ”mordrösten”, den jag bara använder när jag verkligen, verkligen menar allvar och som säkert hörs flera mil. Jodå, både Dizzy och Silly vände slokörade och kom tillbaka genast och alla fyra fick höra precis hur förbannad jag var. Jag vet att det inte löser nåt, men i det läget är det mest bara en ventil för mig, för att jag inte ska göra nåt riktigt dumt. Alla fyra gick sen så fint och lugnt och helt utan att dra i kopplen hela vägen hem. Duktiga grisar! Vad som hände med katten? Ingen aning, men den tog Dizzy på allvar iaf och sprang fort som fan! :-)

Efter den promenaden var jag inte upplagd för lydnadsträning längre. Konstigt va?

Idag strular jag mest omkring och städar och försöker samla tankarna tillräckligt för att komma ihåg allt som ska packas i de fyra väskorna för helgen. Jag en, Dizzy och Svansa en, Silly en och Mella en. A får packa själv han. Picnic, engångsgrillar, luftmadrass och kattmat ska införskaffas och allt ska tryckas in i bilen och takboxen. Helst skulle jag se att den dammsögs först, men det hinns nog inte. Kul som fasen ska det bli iaf! Jag har inte gått kurs el dyl sen aussielägret för två år sen och dessutom kommer jag ju få träffa Marita och Coffea i helgen! Och Åsa och Silva!

Här händer stora saker!

Nu händer det grejer här ska ni veta! Jag har röjt i hundbyrån. Först var det bara en låda i en stor byrå som snabbt utvecklades till att bli hela byrån, en hurts, en stor bit av en garderob och i källarn vet jag inte hur mycket plats. Iaf i hundbyrån finns mängder och åter mängder med halsband och koppel bland mycket annat. Jag har rensat. Jag har SLÄNGT halsband och koppel! Sånt som varit trasigt i många år, aldrig funkat och kanske inte ens passar på de hundar vi har idag. Flera stycken hamnade i soppåsen. Fast flera trasiga och ”går-nog-att-ändra-så-de-funkar” fick vara kvar. Herrejösses så mycket pryttlar man har!

Helt plötsligt händer det…

Svansa har länge mest bara passat och galopperat och möjligtvis travat sladdrigt och dant. Men idag så föll tydligen nåt på plats och hon hittade en gångart hon inte haft sen hon var liten. Hon travade! Samlat med långt fint steg och riktigt vägvinnande! Så häftigt att se!!! Mjuk i ryggen är hon ju fortfarande och lite lös i fronten, men det hör åldern till trots allt. Men det var precis som att hon insåg att så här kan man ju röra sig också!

Peppad av hennes fina trav så tränade vi lite vänstervarv och hon rörde sig jättefint vid min sida i utsträckt och stabil trav utan att slå över i vare sig pass eller gallopp! Så nu kanske jag vågar anmäla henne till officiell utställning… ;-)

Mellan travar ju fint. När hon inte studsar rakt upp och ner eller så förstås. Och hon är rätt fin i pälsen också till skillnad från sin syster som är luddigt pälslös på sidorna. Men hon är som ett benrangel. Hon hade inte nåt att ta av innan heller men de senaste dagarnas spyor har verkligen fått henne utmärglad. Undrar hur mycket man kan få en hund att lägga på sig på en vecka? Hon äter ju glatt allt jag ger henne iaf, till skillnad från den anorektiska katten. På tal om Nita så har hon ätit bättre de senaste två dagarna. Jag kom på att hon äter mycket bättre om man lägger lite av maten utanför skålen så det pysslar jag med nu. Portionerar ut lite och fjäskar… Vad gör man inte för sina djur?

Det tar sig

Bara för att mamma startade en proffsigt finfin träningsblogg på HundarHundar.se så har jag inte kunnat skriva där knappt alls. För att kunna skriva i en träningsblogg krävs att man tränar nämligen… Och det har jag inte gjort. Luften gick helt ur mig när Dizzy började backa i platsliggningen och trots att vi tagit oss ur det och hon ligger still igen under våra småpass i köket, så blev resten av lydnadsträningen med både henne och Stella väldigt lidande. Gah!

Däremot närmar sig spårlägret med stormsteg och äntligen har vi löst problemen med takboxen. Takräckerna vi köpte som är speciella till vår bil är nämligen betydligt bredare än fästena på takboxen från åttitalet eller nåt. Nya metallbrickor har därför köpts och sen har sötaste svärfaderna modellerat dem så det funkar och takboxen sitter nu redo på biltaket. Igår kom A hem med en finfin tunn lila spårlina som jag önskat mig dessutom så nu känner jag mig rätt så redo att åka! Nu fattas bara luftmadrassen, men den har vi kikat in vilken vi ska köpa så det är lungt. Hundvakter är ordnade till de två hemmavarande jyckarna så det känns tryggt. Fast att lämna bort mina hundar är nog bland det värsta jag vet, trots att hundarna kommer ha det ljuvligt och jag litar till fullo på vakterna… Fast det ska bli skönt att kunna koncentrera mig helt på Dizzy hela helgen å andra sidan.

Liksom Agnetha så har jag lite städnojja när jag ska åka bort. Jag får jätteångest om det är inte är städat och undanplockat så det ser fint ut när jag kommer hem igen. Vårt hem är allt annat än städat så idag har jag satt igång projekt storstädning. Bäddsoffan som står i arbetsrummet var så full med prylar att jag inte visste att sängkläderna mamma och Anders använde senast de var här, ligger kvar i en hög i botten… Hmmm, det är länge sen de var här nu.

Annars är här lugnt. Lite lydnadsträning med brudarna hade jag tänkt att få till ikväll iaf. Hoppas inspirationen rinner till!

Toapapperskonsumtion och anorektisk katt

De senaste dagarna har vi konsumerat galna mängder toapapper. Kiss och spyor är det som torkats. Silly närmar sig höglöp och det porras hejvilt här hemma. Inte Silly själv så mycket men de andra tre är desto snuskigare och de rider på varandra omvartannat. Dizzy våldtar dessutom Norpa när hon kommer åt… I hormonvirret blir tydligen Svansa lite förvirrad och pinkar inne. Ingen mängd alls utan en typisk markeringspink. Efter några dagar börjar jag se mönstret, det kommer efter porrsessionerna. Än har jag inte lyckats ta henne på bar gärning men hennes blonda byxor skvallrar att det är hon som är skyldig.

Stella har sen igår haft nåt i halsen som irriterar. Hon snor runt och slickar i sig hår från golvet, nopprar det från plädarna och spyr sen mängder. Ute betar hon som en utmärglad ko och sen spyr hon igen. Magen är det inget fel på så hon får att äta, men endast ris för att det ska vara lite skonsamt för den vid det här laget ändå upprörda magen efter alla spyor. Förhoppningsvis kommer vad det nu är som irriterar upp snart, annars får det väl bli en tripp till veterinären för halskoll… Jag tycker så synd om henne för hon är verkligen inte glad.

Dizzy har de senaste dagarna pinkat massor. Utomhus dock. Det brukar betyda att löp är på g så det hoppas vi på. Det vore gott att få alla löp avklarade nu så vi har löpfri sommar att se fram emot sen!

Våra två kattflickor är fullständigt olika. På alla sätt. Norpa har alltid haft lätt att lägga på sig och är lite matgalen precis som Nalla var. Nita äter för att hålla sig vid liv och knappt det ens. Hon är mager som en sticka. Eftersom Nita ska få i sig så mycket som möjligt så står maten alltid framme vilket gör att Norpa äter för mycket och är rätt fet och väger bly. Hur gör man? Hade vi bara haft Norpa så hade hon fått betydligt mindre och på bestämda tider och antagligen av nån lightvariant. Nita äter typ ingenting förutom sitt torrfoder så det är svårt att få i henne nåt extra. Är det nån som har käcka tips för hur man får en anorektisk kisse att gå upp i vikt så hör av er!!!

Studiebesök på MH och omplacering

Igår spenderade jag och A förmiddagen i Varberg tittandes på ett gäng Door Keeper’s-hundars MH på Schäferhundklubben. Dels för att det är roligt och nyttigt att ha sett så många nära besläktade hundars MH som möjligt så klart, men mest för att jag funderade på att boka kull-MH där för vår C-kull och ville se hur arrangemanget sköttes. Är det nåt jag lärt mig med åren är nämligen att MH är väldigt olika på olika ställen och Monsters katastrof-MH i höstas bekräftade verkligen det. Han gjorde inte alls dåligt ifrån sig, men arrangemanget var pinsamt och det färgade hans agerande beskrevs dessutom klantigt och utan raskunskap.

Iaf så var arrangemanget helt ok i mina ögon. En liten miss med att hundarna fick vind på ena spöket (vilket ingen av de hundar jag såg utnyttjade dock) och en mycket dålig pistol som låste sig mest hela tiden så skotten kom inte alls när de skulle och ibland med jättelång fördröjning och testledaren fick t o m springa dit och hjälpa till vid nåt tillfälle. Annars kändes allt väldigt bra, trevligt och beskrivningarna kändes korrekta, iaf bedömt av vad beskrivaren berättade (protokollen har jag ju inte sett). Det var en fin och öppen bana där man såg bra och alla funktionärer var glada och trevliga och inte ett endaste schäfersnack hörde jag på hela dagen vilket jag hade förväntat mig!
Så om allt klaffar så hoppas jag att hela vår kull har möjlighet att komma dit i början på hösten. Jag återkommer  till berörda parter snarast om detta!

Omplaceringar är aldrig kul, men oftast är det ju av kärlek och respekt för hunden man väljer att ta steget att hitta ett nytt hem åt den. En hane ur Sillys första kull är nu till omplacering och jag hoppas han hittar ett hem med massor av tid och kärlek för honom! Hans husse jobbar mängder och Phenix får inte alls den tid han förtjänar och som hans husse vill att han ska få. Han är inte alls nån problemhund och som jag uppfattat det inte heller nån krävande hund på något vis. Han vill nog mest bara hänga på och vara med, gå långa promenader och vara aktiv familjehund. Han Han påminner mig massor om Silly på många sätt och han är riktigt, riktigt fin. Om nån är intresserad så hör av er till hans uppfödare Tina!

Igår gjorde han sitt MH och det var kul att få chansen att se det. Det syntes tydligt skillnad på honom och de unga hundarna. Att vara fem år och ha massor med erfarenheter och betydligt mindre nyfikenhet och ”framåtdriv” än de unga, märks. Han gjorde ändå ett fint MH, lade inte på sig nåt på vägen och var cool och balancerad hela tiden. Han är inte nån hund med en massa ”fräs” i och inte speciellt tuff, men trygg, social och trevlig. Han visade tydligt att han tyckte husse kunde fixa sånt som blev jobbigt och utan unghundens nyfikenhet så väntade han ofta att gå fram förrän husse kallade på honom. Sen löste han allt fint. Skotten var helt ointressanta.

pheanix
Samma fjärrskådande blick som sin mor när man kliar honom. Och på samma sätt trycker han upp rumpan i knät på en och visar tydligt att han älskar det!

pheanix2
Sötnos!

pheanix3
Visst är han lik sin mor!

pheanix4
Lång tunga efter MH’t.

Första CERTET!!!!

utstallning-ovik-002
BIR och BIM. Visserligen partisk, men jag tycker Focus är bra mycket finare än tiken också! :-)

Hur underbart är det inte att börja helgen med glada rapporter från sina valpköpare? Marita rapporterade att Coffea blivit BIR och BIG-2 på dagens inoff. Grattis! Dagens stora skräll stod Lisa och Focus för dock. Focus gjorde kullens debut på officiell utställning och fick Ck, blev BIM och tog CERT!!! Stort, stort grattis!!!!

focus-95-man
Focus 9,5 månader. (Ärligt snodd bild från Lisa.)

Åh, så stolt jag är! Och ännu gladare blir jag för Lisas fina ord om sin hund. Att han är precis vad hon ville ha och att hon är så nöjd med honom! Uppföderskans hjärta smälter… :-)

focus-9-man
(Ännu en ärligt snodd bild.)