Monthly Archive: mars 2009

Ljummet

Trost gråväder har det varit alldeles ljummet i Mölndal idag. Härlig vårkänsla och trots att dagens promenader inte blev så långa med meter mätt så var vi ute länge. Tränade lite lydnad med Dizzy, lite påbörjan till upplet och vänstervarvande med Stella, några trix med Sillen och Tramsa fick mest bara träna på att titta på smygande barn utan att bli upprörd. Silly fick en mysig morgonpromenad med matte ensam och det uppskattades. Hon bjöd upp lite lek t o m trots att hon är i en väldigt ”olekig” period nu så här innan löp.

Dizzy fick träna med extrem störning av en hoppande Svans som ömsom bjöd upp till lek med pinnar, ömsom prejade sin storasyster i hundranitti och ömsom helt sonika skuttade fram och hängde sig fast i halsskinnet på henne. Dizzy är helt fantastisk som inte bara kan fortsätta koncentrera sig på det vi gör, utan dessutom har en ängels tålamod med sina slyngelsystrar. Dock finns det gränser och när jag senare på promenaden kallade in Dizzy och Svansa for rakt in i sidan på henne med all sin kraft så fick Dizzy nog och vrålade ifrån. Den lilla Blå fattade vinken iaf för en stund…

Svansa har aldrig varit helt glad i barn. Inte så att hon ogillar dem eller beter sig illa, men hon är ovan vid dem och litar inte helt på dem. När de då, som de vi stötte på idag, beter sig underligt och smyger runt på varandra så tycker hon att det blir jobbigt och vill helst skälla på dem. Men, med lite stöttning och påpekande hur man beter sig så kom hon snabbt över det.
Annars tycker jag att Svansa utvecklas åt rätt håll. Hon känns stabilare i kroppen och rör sig bättre och bättre. Även i huvudet börjar saker och ting falla på plats, för att nästa dag vara borta igen så klart. Men i det stora hela är jag väldigt nöjd med henne!

Stellan har inte riktigt det föremålsintresset jag vill ha. Hon älskar pinnar och bollar och bär mer än gärna och hon kampar glatt och fint, men det där lilla extra fattas. Och att hämta och lämna i handen är nåt hon fått lära sig från grunden för det är inget som kommer naturligt för henne alls. Därför försöker jag komma ihåg att ta med en leksak eller vante eller nåt ut varje dag och köra lite hämtaövningar, gärna så hon får leta lite efter grejerna också och visst går det fint. Men får vi störning så skiter hon i sakerna helt…

Nopp, nu ska jag ställa mig i en mycket efterlängtad dusch innan A kommer hem och det är dags att laga mat!

Bra dag!

dizzy2
Fröken Röd i höstas

Idag har varit en riktigt bra dag! Dels kom A och Svansen hem i förmiddags nån gång, trillade i säng och sov ett par timmar innan de var kontaktbara igen. Dels gick vi en härlig långpromenad med hela gänget i Änggårdsbergen i eftermiddags. Visserligen med koppeldragande slynglar, men desto mer lyhörda lösa slynglar och i jämförelse med tidigare slynglar så måste vi ändå erkänna att dessa två både är lätthanterade och förhållandevis väluppfostrade redan. De är trots allt bara nio månader än och i den åldern var Dizzy bra mycket jäkligare och Caddy minns jag med en rysning (och glädje förstås!). Sen har vi mest bara myst. Jag har fått ett jobb. Inget heltidsjobb eller ens nästan lite. Utan bara ett pyttejobb och i ekonomisk mening verkligen pytte, men det är nåt och jag tycker det ska bli kul att göra nåt!

silly2
Mattes hjärta och allra, allra bästa vän! (bild från i höstas)

Jag och Silly ska imorgon ta en myspromenad bara hon och jag. Dela en glass kanske om vädret tillåter. Vi får en fnurra på tråden ibland när jag lagt för lite tid och kärlek på henne. Jag får rysligt dåligt samvete, hon surar och skiter i att lyssna, jag blir sur och då surar hon ännu värre och lyssnar ännu mindre. Som tur är så är det lättbotat när jag väl inser den onda cirkeln och jag blir snabbt förlåten. Mattes hjärta, inte skulle jag glömma henne inte!

Märks det?

Märks det att A jobbar hela helgen? Har en känsla av att mängden blogginlägg skjuter i taket när han jobbar mycket… Han jobbade hela dagen igår, kom hem och så åkte vi på kalas på kvällen. Imorse var han och Svansa på jobbet lååååångt innan jag och de andra hundarna vaknat och de är fortfarande kvar. Klockan är nu halv 2 och senast jag pratade med honom menade han att det nog blir en halvtimme på soffan på kontoret i bästa fall och han kommer inte hem förrän imorgon eftermiddag nångång när projektet är ivägskickat. Jag saknar honom nåt hemskt när han jobbar så här mycket och försöker minnas fördelarna som att han kan ta kompledigt rätt mycket periodvis… Tycker lite synd om Svansa också som får sova på kontoret. Inte för att det går nån nöd på henne alls, men mattehjärtat lider lite ändå. Själv är hon nog himlans nöjd bara hon får vara med sin älskade husse… Nä, tänk om man själv skulle gå och lägga sig?

Underlig diskussion

Jag har på något underligt vis hamnat i en diskussion per mejl med en blandrasuppfödare. Jag vet inte ens vilka raser hon blandar, men seriös som tusan hävdar hon att hon är. Hon både veterinärbesiktigar sina avelsdjur och håller kontakten med sina valpköpare. Jaha. Är man seriös då? Är jag ultraseriös då som både röntgar, ögonlyser, meriterar, gör MH, forskar i hejdlöst många timmar om släkt till mina tilltänkta avelsdjur, inte bara håller kontakten med valpköparna utan propsar att de ska röntga, ögonlysa, göra MH och iaf försöka meritera sina hundar och framförallt är registrerad så många uppgifter om mina hundar är öppna för allmänheten att se på internet? Eller är jag oseriös bara för att mina hundar har stamtavla, är registrerade i SKK och råkar vara av samma ras?

Kvällens omtalade program i ämnet har jag inte sett och kommer inte att se. Jag blir bara så arg och ledsen att jag inte kan sova flera nätter efter sånt. Utan att ha sett det eller vet exakt vad det handlat om, så kan jag garantera att det är hänsynslöst ensidigt skildrat och allt för att blåsa upp en debatt som ökar tittarsiffrorna. Jovisst är det bra att dylika program finns, för en hel del dras ju upp till ytan i diverse ämnen som verkligen behöver komma upp, men oftast handlar det nog bara om sensationsjournalistik ändå…

Jag väljer att tro på rasaveln även om jag samtidigt absolut håller med om att vissa raser är ”sönderavlade”. Men varför dra alla över en kam? Jag är heller inte emot blandrashundar. Inte alls. Dexter är en av de häftigaste, snyggaste och mentalt bästa hundar jag träffat trots sin osannolika härstamning. Jag skriver ”trots”, för många hundar med dylik blandning blir inte bra. Många, många avlivas i tidig ålder, vandrar runt bland olika hem och får aldrig det liv de förtjänat.
Vad jag är emot är oseriös avel. Oavsett om det är på rasrena hundar eller blandraser. Hittills har jag dock inte stött på nån blandrasuppfödare som klarar min standard för ”seriös uppfödare”. Och jag tror inte ens det är möjligt. Men jag skulle faktiskt bli glad att överbevisas på den punkten för då fanns det ju någon mening med blandrasaveln iaf…

Länkar

Jag har sorterat lite bland länkarna, lagt till nya, nån har fallit bort och så ska alla vara i bokstavsordning igen nu. Några av de nya är riktigt gamla favoriter som trillat bort men som jag saknat så nu är de tillbaka igen. Milo & Japp t ex. Nickie och Milo lärde jag känna när vi bodde i Karlshamn och hade Caddy. Blondie, Kokos & Kenya är ett annat exempel. Martines blogg har jag läst sen innan hon skaffade Emil och alltså långt innan de hundar hon har idag.

I valet och kvalet

Sitter och funderar på vad jag ska anmäla till och med vem/vilka… Jag har ju varit i Smålandsstenar vartenda år nu och vill självklart åka dit även i år. Hade först tänkt anmäla båda småbrudarna för debut i off juniorklass och Silly i veteranklass. Dizzy går ju liksom fortfarande runt naken så henne finns det ingen tanke på att anmäla. Silly har i dagarna börjat rasa päls vilket innebär att hon kommer se ordentligt skabbig ut om en månad och en skabbig veteran känner jag inte för att visa upp och lägga pengar på. Svansa har också börjat fälla och gör det på samma sätt som Dizzy normalt gör, dvs bara på sidorna så där är det jättekort, luddigt och helt glanslöst medans hon fortfarande har sina sträva långa strån på ryggen. Inte ett dugg fint och hon ser ut att vara bred som ett grässtrå ungefär… Dessutom behöver hon fortfarande växa i sin kropp innan det känns meningsfullt att visa henne officiellt. Kvar står alltså Stella. Men ska jag åka så pass långt för att visa en hund? Måste nog höra mig för hos mina valpköpare om de kommer… Och tjata på mamma att anmäla Monsterhunden.

Sen blir det förhoppningsvis några utställningar till framöver. Några SBK-utställningar med småbrudarna och förhoppningsvis nån internationell med Dizzy när hon fått tillbaka pälsen. Jag har en liten förhoppning om att hon ska plocka ett cacib för det nya internationella championatet för att sen åka utomlands och plocka ett till för att få titeln. För detta krävs ju som bekant en handler av utomordentliga mått. Många har provat att visa henne och ytterst få har lyckats ens nästan bra. Bästaste Fanny har visat henne en hel del och gjort det superbt, men så är hon ju trots allt inte alltid på samma utställning som jag så jag har raggat upp en till som iaf har lovat att testa. Hon är mycket hund min rödnästa lilla tjej! :-)

Tävlingar som kräver mer än ett vackert utseende och eventuellt en bra handler, blir det förhoppningsvis framöver också. Främst siktar jag på Lk1 med Stella. Hon är långt ifrån klar för det ännu, men det börjar gå rätt så fort framåt så helt långt bort är det inte trots allt. I sommar hoppas jag.

Dizzy tränar och tränar på att ligga still och när hon kan det så bra som jag vill så ska hon ut i både Lk1 och appell, men lydnaden blir nog inte förrän andra halvan på sommaren och appellen till hösten skulle jag tro. Den här gången ska det bli fullständigt riktigt från början med henne. Hon och jag har haft vår beskärda del av oflyt, misstag, otur och misslyckanden och nu ska vi inte ut och tävla förrän vi absolut kommer att lyckas. Bellan tar jag mer avslappnat med. Inga krav på lyckanden på en gång och mest ska vi ut och tävla för att det är roligt och för att skaffa oss rutin ihop!

Första junioren!

Focus har idag varit först ut i kullen på utställning som junior på inoff. Det gjorde han finfint, fick HP, fin kritik, blev BIR och sen BIG-4a!!! Jag är sååå stolt! Ett stort grattis till Lisa och Focus!!!!

trim-familjefoto-0301
(ärligt snodd bild från Lisas blogg)

Inte mått så bra

Jag har varit fullständigt frånvarande från världen sen torsdagskväll pga magont, feber och sen en självklar dundrande huvudvärk ovanpå det. Datorn och hundarna har fått lite semester och soffan har fått jobba desto hårdare. Idag mår jag bättre om än inte helt najs ännu, men jag kan iaf stå upp.

Nu ska jag försöka åtgärda en del jag missat dessa dagar och skicka iväg en drös mejl och läsa ikapp mig i bloggarna. Förmiddagen vigdes åt nåt mycket viktigare att ta igen, dvs mina älskade fyrbeningar. Svansa är med husse på jobbet så jag tog mina tre på en solig och vårlig långpromenad i maklig takt. Dizzy rullade sig säkert tio gånger i nåt mindre fräscht. Bästa säsongen för snusk är påbörjad… Stella skötte sig finfint och drog inte armarna ur led på mig en enda gång men hon är sin mor upp i dagen på ämnet snuskätning.

Jag fick ett mejl i dagarna från sydskånska kennelklubben som innehöll ett bifogat mejl från domaren jag satt för på söndagen i Malmö. Först står det en rad om klubbens arrangemang och sen kommer ” Everything went smoothly. And my stewards were excellent.”. Tänk så himla glad man kan bli för nåt så litet!!

Löptider på g?

Silly började i dagarna att rasa päls. Hon är skön på det viset för hon tappar ytterst få strån när hon inte fäller och sen rasar allt av på ett par veckor. Iaf, så betyder det att hon kommer löpa om sisådär en och en halv månad eller så vilket stämmer med hennes 6-månaders cykel. Om Dizzy nu har tänkt hålla 7,5 månad som det var mellan förra löpet och det innan så börjar hon i början på maj. Om hon tänkt återgå till sina normala 10 månader så blir det inte förrän i juli. Småtjejerna blir 9 månader om ett par dagar och jag hoppas de håller sig ett tag till, men å andra sidan vore det himlans skönt om de blev igångdragna av sin mor och att alla fyra sen kunde hålla samma cykel.
Fyra tikar som alla löper olika vore inte ett dugg kul. Å andra sidan lär det väl inte bli så kul med fyra som löper samtidigt heller, men då är det iaf avklarat för ett tag sen. En annan orsak att jag vill att småtjejerna kniper en stund till är att jag tänker på hösten. Om de löper i slutet på maj eller senare så passar det bra med MH i september och sen ett löp till innan röntgen nästa vinter/vår. Börjar de löpa nu snart så kan man ju ge sig tusan på att löp nr 2 krockar med med MH… Hmm, tänk vad enkelt det är med hanar på vissa punkter.

Idag tog jag mig ork att gå fyra lite mindre långa, men enskilda eftermiddagspromenader med brudarna. Efter att både hundmöten och koppelgående gått bättre och oftast riktigt bra ett tag så har det nu blivit sämre igen. Jag är en lat människa som helst går med alla på en gång (vilket än så länge endast sker på kortkorta rastrundor som inte inträffar i rusningstider) eller med flera samtidigt för att slippa gå massa gånger men när jag väl tar mig ork så är det både skönt och trevligt att gå med dem en och en. Påpekas bör väl att småbrudarna får iaf en tre-fyra egna utflykter av större eller mindre slag utan de andra hundarna varje vecka så det är ingen brist på egentid på så vis.

BellaStella fick en promenad med fokus på koppeldrag, hundmöten och träning på fotgående och plats. Hon är duktig på att gå i koppel när hon har selen på sig, men hon har attan så mycket spring i benen och då är det svårt att hålla sig i skinnet hela tiden… Hundmötena har blivit både bättre och sämre på samma gång på sistone då hon tidigare tyckt att hundar som stirrar och/skäller är lite jobbiga att möta vilket hon nu är tryggare med. Däremot har hon själv börjat bli glappkäftig och skäller gärna i nån slags blandad glädje och frustration för att hon vill fram med att hon har ett rätt stort mått vakt i sig och försöker tala om att hon vill ha avstånd. Kortslutning i det lilla huvudet m a o och det blir gaff av det. Bättre och bättre blir även detta och går man själv hinner man parera och belöna bättre så klart.
Rena lydnadsträningen går verkligen framåt med tjejen nu och plats ligger hon ute i ca 30 sekunder på 5 meters avstånd helt tryggt och stilla. Hon skulle säkert ligga både längre och med större avstånd men jag tar det mycket lugnt på den punkten. Fotpositionen har hon väldigt naturligt så den har vi inte jobbat så mycket med än. Ingångarna börjar äntligen bli fina och inte alltför hoppiga. Apporten kan hon nu plocka både från golv och min hand på kommando och komma in i position och lämna på kommando finfint. På alla sätt och vis är hon skitkul att jobba med!!!

Svansa fick träna på att gå i sele. Som bekant så får hon spatt och tror att hon ska dö bara man håller i en sele, täcke eller reflextäcke och ska hon nån gång kunna spåra i sele (vi ska ju på spårläger om några veckor ju!!!) så är det mer än dags att träna på den saken. Och jodå, utan hennes älskade husse i närheten så går det rätt bra faktiskt. Man får parera några gånger i början så hon inte slänger sig rakt ner för trappen eller in i knävecken på en, men sen så rör hon sig rätt så obehindrat rätt fort. Duktig Tramsa!

Dizzys platsträning går framåt. Sakta men säkert. Vi kör fortfarande bara inne och hon börjar äntligen få både koncentration och lugn i momentet tycker jag! Annars så finliras det en del på andra moment, men lite halvhjärtat eftersom platsen går före allt annat och jag verkligen känner att vi måste fixa det innan vi kan sikta på tävling igen.

Silly hon njuter av livet som pensionär! Att få skrutta runt och göra det man gillar är verkligen hennes melodi och hon har lärt sig två nya trix på sistone. Dels kan hon nu gå sick-sack mellan mina ben och peka ut min näsa och mun genom att nosdutta. Jag använder henne också flitigt som störning för de andra och som konkurrens vid apporten med Bella. Hon låser sig nämligen lätt om det blir fel för många gånger i rad och vill inte ta den alls, då kan Sillen få visa ett par gånger och sen kan dottern också igen. Himlans bra med äldre läromästare i huset!!! :-)

Nä, nu ska jag värma gårdagens rester till middag och slå mig ner i soffan med första säsongen av Gilmore Girls som jag fick av A i födelsedagspresent (+ säsong 2-4). A jobbar sent den här veckan och resultatet får ni förhoppningsvis se på tv om en vecka eller två!