Monthly Archive: januari 2009

Inga bilder

Jag har letat en lång stund och hittar vare sig kamerasladden eller alla cd-skivor med bilder på… Suck. En större städning och rensning av arbetsrummet är planerat till helgen som en del i vår årliga storstädning och A ska banne mig få ta tag i alla skivor som ligger lite varstans och innehåller gud vet vad helt utan organisation eller ordning. Jag vill veta vart alla mina gamla bilder finns, hur jag hittar rätt bild och att alla finns i tryggt förvar! Just nu hittar jag bara bilder från när Caddy var liten och på datorn ligger bara bilder från i höstas och framåt… Gah…

Lovade bilder

Jag har lovat att lägga in nya bilder på småflickorna och gamla valpbilder på Dizzy, men kamerasladden är puts väck och tiden rann ifrån mig och jag har inte tid att kika på gamla fotoskivor ikväll. En annan dag alltså… Imorgon med lite tur! ;-)

Annars njuter jag mest av min stora flock. Att se fem hundar ligga i en hög och busa på ett fint sätt med varandra är hur härligt som helst! Tränandet har ääääääntligen fått iaf en liten skjuts framåt och det börjar kännas lite kul igen. Jag njuter också av alla rapporter om hur bra det går för Dizzys barn. Alla fem som flyttat verkar ha stora personligheter med massor av bus och ”full-i-faan” precis som sin mor! Dock ska jag tillägga att Dizzy faktiskt var en väldigt lätt valp på alla möjliga sätt och vis. Hon hade lätt för att koppla av, lämnas ensam, hon klarade alla miljöer utan att blinka och hon bet aldrig sönder en endaste sak. Hennes barn verkar bra på att tugga sönder och lite svårt för att lämnas ensamma, men det skyller vi på deras far!! ;-) (Sorry Siv!) MEN, Dizzy tog igen allt det där när hon blev lite äldre… Som tonåring var hon rätt så skitjobbig i sina perioder även om de också var en ljummen vind i jämförelse med storebror Caddys. Det ska iaf bli precis lika kul att följa dessa valpar som ”mina” egna bebisar!  Våra valpar som igår blev 7 månader och snart inte kan kallas valpar längre… Här hemma slås jag dagligen av hur otroligt olika våra småtjejer är. På många sätt är de ju lika också och det är inte svårt att se att de är syskon, men på många sätt är de som natt och dag. Stella är redan lite tonårstrotsig och börjar vilja ta vidare svängar i livet, medan Svansa fortfarande är en lite töntig valp. Inte så att hon är feg alls, för det är hon inte, men lite nördig och barnslig. Det märks också tydligare för varje dag vem de hör till. Svansa är hussehund ut i klospetsarna och tycker helst att hon ska få ha husse för sig själv och vissa hussevaktande fulheter mot de andra hundarna tas det hårt på. Stella är mattehund hon, ska helst vara nära, nära och ser alltid till att veta vart jag är. Går jag ifrån henne när husse håller i kopplet så skriker hon. Båda två tycker det är lite lagomt onödigt att lyssna på ”fel” människa och stänger då gärna av öronen gör som de själva vill. I slutänden är de båda två väldigt trevliga och roliga hundar med massa personlighet!

Blandras någon?

Satt och skrotade runt på blocket.se och hittar följande annons.

Lite skrämmande, men samtidigt måste jag säga att de var fasligt söta! Men hur blir det med sockersöta cavalierliknande jyckar med aussietemperament? Tjohej liksom…

Sen…

Jag är väldigt nöjd med mitt påhitt att skapa press och stöd ihop med mamma för vår hundträning genom dagliga rapporter och väl genomtänkta planer. Och jag var så på g förra veckan och kände mig superpepp. Sen kom Dizzy hem och luften gick ur mig lite… Jag vill mest bara ligga i soffan idag och gosa med henne tätt intill och hon är gosigare än någonsin och verkar tycka att det är en mycket god idé. Igår struttade jag runt och gjorde en himla massa saker och hade hela tiden en äckligt sprängande huvudvärk och träningen ”glömdes bort”… Två av tre skitiga hundar (Sillen håller sig ren bra mycket längre än de andra tre ihop) blev badade och friserade och kvar smutsgris är bara Svansa men hennes bad är husses ansvar. Så lite duktig var jag ju på hundfronten ändå och alla fick de ju ordentliga promenader och så, men tränat fick bara Svansa… husses ansvar ja.
Det är så farligt lätt att tänka ”sen… då ska jag vara duktig” eller ”jag ska bara först”. Oh, well. För att hinna med mina tre pass per hund senast fredag så har jag nu 6 pass att klara på 4 dagar så det är bara att komma igång. Enkel matte avslöjar att jag inte tränat ett endaste pass sen i fredags, vilket vi räknar som förra veckan… Till helgen har jag tänkt sätta igång Dizzy också så då blir det 9 pass per vecka och då behöver man lite bättre rutin och självdiciplin än vad jag visat de senaste dagarna. Hej och hå, lätt att sitta här och gnälla när man kan göra nåt åt det istället!

Dizzy har annars spenderat förmiddagen idag med att busa med slynglarna. Hon är fantastiskt bra på att anpassa lekstil efter vem hon leker med och hon har inga problem med att hantera båda småtjejerna samtidigt utan att leken ballar ur. De har dragkamp, brottas lite och ligger på golvet och munhuggs på ett trevligt och lugnt sätt som är helt acceptabelt inomhus. Annars har småtjejerna en viss tendens att jaga upp sig ibland och bli lite väl vilda för att jag ska anse det ok i vardagsrummet. När Silly lägger sig i leken så blir det alltid ljudligt eftersom hon inte kan leka tyst med sina döttrar av nån anledning. Silly verkar förövrigt väldigt nöjd med att ha Dizzy hemma som avlastar henne i uppfostrings- och lektantsysslorna. Dessutom är Dizzy hennes bästa väninna, det syns! De delar biabädd om nätterna och varje morgon ska Dizzy tvättas noga i ansiktet av Silly. Det är så härligt att se dem två ihop. Att Silly gillar sina barn är mer biologiskt och inte så konstigt, men Dizzy har hon ju medvetet valt att tycka om på ett helt annat sätt! Att Dizzy gillar sin ”storasyster” är inte svårt att se heller. Hon slänger till med en puss i mungipan när hon går förbi och hon vill gärna ligga nära henne i soffan och biabädden och ber så tydligt om lov att få komma nära innan hon slår sig ner. Min flock är underbar!!!

Nä, träna var det va?

Lydiga valpköpare!

Det är inte bara mina valpköpare som är lydiga och skaffar blog på uppfödarens begäran. Även Tinas valpköpare är rätt så duktiga och än så länge har (mig veterligen) fyra av Dizzys barn blog. En egen kategori har de fått i länklistan också och nu hoppas jag kunna fylla på den med fler länkar och ett tilltalsnamn här och var…

Hemma!

Nu är min älskade rödnäsa hemma igen! Herregud vad vi har längtat!!! Mamma (som fortfarande är lite ”skadad” sen tiden med terrier) frågade för ett tag sen om jag inte var orolig för hur det skulle funka mellan Dizzy och Silly när de varit ifrån varandra så länge. Det var jag inte. De tycker alldeles på tok för bra om varandra för att vilja bråka och båda har ett sunt språk och ingen av dem har några översittarfasoner. Och när jag och A tog med oss våra fyra på en promenad i skogen hos Tina så hade visserligen Silly svansen rakt upp som en pinne i början och höjde nacken lite, men Dizzy gav henne en snabb puss i mungipan och sen var de bästisar och som om de aldrig varit ifrån varandra igen! Slyngelbrudarna fjäskade och pussade på Dizzy och sen lekte de alla fyra i skogen med dunder och brak. Den synen gjorde mig alldeles varm i själen, flocken var samlad igen!
Lilla fröken röd ser annars rätt anskrämlig ut. Tunn, omusklad och fullständigt pälslös (fast hon fortsätter fälla så det yr om henne!) med tomma hängtuttar halvvägs till knäna. Men hon är glad, pigg och ser ut att må alldeles oförskämt bra ändå. Hon blev salig över att få träffa sina älskade katter igen och pussade båda två blöta innan hon klättrade upp i sin fåtölj och somnade med en djup och nöjd suck. Honung för mattehjärtat att se henne ligga där igen!

Dizzys valpar är nu sålda allihopa. Alla verkar ha fått superba hem och hela fem av dem hamnar i Göteborg med omnejd! De andra två hamnar i Norge och Danmark. Jag ser sååå fram emot att få se dessa små vildbasar växa upp och utvecklas och eftersom Dizzy nu köps loss av oss så snurrar det givetvis redan framtida planer på snygga, trevliga aussiegrabbar i mitt huvud. Men först ska vi spendera 2009 med att träna, tävla och förhoppningsvis skaffa oss lite framgångar. Den här kullen ska växa upp och utvärderas och sen, till nästa vår kan jag börja fundera på vad som kan bli aktuellt. Nu fokuserar vi på tävling som sagt! :-)

Storstädning

Jodå, idag fick jag och A äntligen tummen ur och började vår storstädning. Det brukar bli en riktigt ordentlig i början på året då precis allt gås igenom och det rensas och sorteras i varenda skåp och låda och sen en lite mindre grundlig i början på hösten. Jag har tagit mig igenom hela vardagsrummet utom byrån med hundprylar som ska rensas lite. A har städat badrummet från topp till tå och börjat på köket. Jag har också planterat om och duschat alla blommor. Duktiga vi! Som paus i städningen tog vi en riktig långis med hundarna i strilande duggregn. Slynglarna var obstinata och jävliga och hade massa spring i benen så både jag och A var väl på lagomt dåligt humör när vi kom hem. Skönt iaf att de fått röra på sig ordentligt för då kan man ta en riktig slappkväll utan dåligt samvete! Just nu sitter jag här framför datorn och ojjar över min spända mage som ser ut att vara gravid i sisådär 4e månaden. A’s kycklingburgare stavas problemet… ;-) A själv är desto piggare och klickertränar med Svansa i köket. Deras träning är imponerande och de är sååå duktiga!

Imorgon ska vi till Tina och hämta en mycket saknad och efterlängtad Dizzy! Dessutom får vi chansen att träffa valpköpare, iaf de som kommer mest långväga ifrån. Ska bli riktigt roligt! Att få hem Dizzy ska bli otroligt skönt. Hon saknas verkligen när hon inte är hemma!!!

Valpar till salu

090122okull

Kennel Door Keeper’s har två valpar kvar i sin O-kull, dvs vår Dizzys valpar. Det är en svart trefärgad tik med lång svans (näst längst till höger på bilden) och en svart trefärgad hane med kort stubbsvans. Hela kullen är framåt, sociala, orädda och har massor med kampglöd! Valparna är 8 veckor nu i helgen och längtar efter ett eget hem att busa loss i!

Apelsinsprut

Vissa dagar är lite mer irriterande än andra. Många dagar är  såna i mitt liv. Kanske för att jag är född klantig. Vissa dagar är man hela tiden på gränsen att fumla till det men lyckas på nåt underligt vis rädda situationerna hela tiden. Såna dagar mest bara förunderliga. Som när jag och tjejerna rundar hörnet på huset på väg in efter morgonpromenaden och det på andra sidan hörnet dyker upp två rottisansikten med tillhörande matte i andra änden kopplen. Jag tror alla 7 blev lika rädda. Alla fem hundarna vrålskäller mot varandra i ren förskräckelse (de har inte nåt emot varandra i vanliga fall) och mattarna slirar hysteriskt bakom i snöslasket som ligger på gräsmattan. Men jag föll inte! Det hade varit det normala nämligen. Att halka och slå mig rejält. Jag blev inte ens lite blöt. Då kan jag inte låta bli att bli lite förvånad. Nyss hällde jag upp en kopp kaffe och med nån slags ofokus slog jag kannan i koppen så koppen flög iväg. Men jag hällde varken ut kaffe på bänken eller knockade ner koppen på golvet! När jag sen skulle skala en blodapelsin så sprutade den till ordentligt rakt upp när jag körde tumnageln genom skalet. Normalt hade jag självklart träffat mig själv i ögat, men idag prickade strålen mitt i pannan istället. För en klantig själ som jag är detta stordåd ska ni veta! :-)

En plan

Efter att ha läst i Idas blog så bestämde jag mig genast för att sno en av hennes idéer och tvinga in mamma i det på köpet! Ida och en kompis har nämligen bestämt sig för daglig rapport om vad och hur de tränat varje dag till varandra för att kunna sätta press, ge stöd och pepp och för att få rutin på att träna mycket och bra. Himla bra tanke tänkte jag och ringde mamma! Så nu har vi båda utformat en plan kring vår träning med mål och allt! Det finns ingen jag kan vara så ärlig med som med mamma och förhoppningsvis är det likadant åt andra hållet så vi kan vara just det där stödet och pressen som vi båda faktiskt behöver… Liiite ojämt är det ju eftersom jag har tre hundar att träna och hon har en. Carrey har gått i pension från tävling eftersom han helt enkelt avskyr det så hon har ju bara Monster. Eller bara, bara förresten… Monster är nog på många sätt mer än mina tre ihop. Efter Dizzys uppväxt vet jag vad hon har att handskas med och då var ju Dizzy ändå alltid samarbetsvillig vilket lite glappar hos Monster. Han saknar inte på något vis arbetsvilja, det är bara samarbetsbiten som inte alltid är så viktig i de blå ögonen… ;-)
Tja, iaf så satte jag igång redan igårkväll med två bra pass med tant Blå och fröken Svart. Kände mig lite duktig, gick hem och skrev en träningsplan och insåg att det jag nyss tränat på inte alls var det som jag borde träna på… Men det är ju just därför en uttänkt plan är så bra att ha! :-) Gör om, gör rätt!

Här kommer iaf mina mål för första halvan av 2009:

Silly:
* Start i Lk2 med två förstapris = LP2
* Start i Lk3 med förstapris
* Visas i veteranklass på utställning några gånger

Dizzy:
* Start i Appell-Spår med uppflytt till lägre (nångång måste det ju gå vägen även för oss väl?)
* Start i Lk1 med förstapris (skiter i LP med henne)
* Start i Lk2 med förstapris

Stella:
* Visas i valpklass och juniorklass på utställning
* Starta i Lk1 med förstapris i maj
* Träna för start i appell-spår i höst
* Kanske hitta sitt föralltidhem…

Svansa:
* Visas i valpklass och juniorklass på utställning
* Starta i Lk1 i maj (med husse!)
* Träna för start i appell-spår i höst (med husse!)
* Träna för start i appell-rapport i höst (med matte)

Till hösten blir det också MH för hela C-kullen, HD- och ED-röntgen och ev ögonlysningar (vill hellre ha det gjort vid två el tre års ålder om det bara görs en gång som vuxen).
Vidare planer för hösten är kennelläger, förhoppningsvis i samband med MH för att underlätta för långväga valpköpare, fler tävlingsmål och förhoppningsvis nya framgångar. Det är långt dit dock och jag har svårt att planera så långt framåt för tävlingsmål och fokus där står som sagt i första hand på planeringen för MH och läger…
Nu ser jag iaf fram emot en ljus vår med mycket hundträning och en hel del tävlingar!