Monthly Archive: december 2008

God jul och fortsättning med oförtjänad sorg

Julen var god mot oss här i Kalmar. Både Dizzy, valpar och katter rapporteras må bra och själva mår vi finfint. Dagarna spenderas med långa sovmornar, röjpromenader för slyngelbrudarna, cykel/springrundor för de vuxna och mängder med hundprat och allmänt tjatter med mamma för mig. Vi har det gott m a o!
Ikväll har vi varit på bio med mamma och Anders. Den omtalade Australia blev det och den gillades mycket av oss alla. Men det är inte det som fyller mina tankar nu. Ibland blir goda människor drabbade av oförtjänade sorger. Ibland får de goda leva för korta liv. En svart lurv har dragit sin sista suck i mattes trygga knä. Ikväll trillar tårar på Skyttelund. Och jag gråter för deras skull och för rädslan att förlora mina egna hjärtan.

img_4852-copy
(Bilden är ärligt snodd från Ullis.)

Mycket

Det är mycket nu. Helgen har varit fylld av besök av Agnetha, Kjell & Susann och Linda & Jojje, och julförberedelser och valpmys. Idag flyttade Dizzy och de små till Tina. Det var hemskt. Att släppa en av mina hundar för en så pass lång tid är som att skära ut en bit av hjärtat och lämna den biten kvar. Men, Dizzy har det kanon där och tog hela flytten med stor trygghet och lugn och jag oroar mig inte ett dugg. Men visst saknas hon mig…
Imorgon går den svarta forden mot Kalmar och det ska bli skitkul!!! Länge sen jag och mamma hann umgås ordentligt utan en massa inplanerade grejer eller småvalpar! Nu ska jag egentligen packa och inte sitta här så det här blir kortfattat värre för att vara jag… Lite bilder på Dizzys bebisar kommer i dagarna och kanske en och annan bild från julfirandet med fem hundar också.

GOD JUL allesammans!!!!

Valpar

Bebisarna börjar verkligen bli fullständigt underbara nu! De morrar, leker, skuttar och viftar på svansarna. Allt på ett oemotståndligt fumligt sätt och ofta slutar det med att de sprattlandes ligger på rygg som skalbaggar! 3an var lite olycklig över att vara den enda vakna valpen en stund igårkväll och satt mitt i lådan och ylade. Långa, hjärtskärande toner som fick Dizzy alldeles olycklig. Ett gäng blöta pussar från mamma gjorde livet bättre och 3a somnade nöjd bredvid sina syskon. När valparna låter olyckliga så står både Silly och Stella på andra sidan min säng och vrider på sina huvuden. Svansa håller sig undan och verkar inte speciellt intresserad av de små ens…

Dizzy är en normalt dominant och självsäker tjej som inte låter yngre trampa på henne. Utan att behöva använda hårdhandskar så uppfostrar hon på ett bra sätt yngre tikar och alla hanhundar (bortsett från Monster som hon av nån anledning aldrig riktigt rått på). Som dräktig och nybliven mamma så orkade hon dock inte bry sig ett skvatt om slyngelbrudarnas bus så hon tappade lite greppet över de två. De kaxade sig och försökte styra och ställa med Dizzy som i sin tur svarade med total nonchalans. Ungdomarna vann alltså inget på sitt kaxeri, men blev heller aldrig satta på plats. De senaste dagarna har Dizzy mer och mer blivit sig själv igen och båda snorungarna har fått däng rejält. Först var det Svansa som under en promenad försökte plocka Dizzys hittade boll ur munnen på henne. ”MIN boll!!!” sa Dizzy med ett vrål och sen försökte inte Svansa mer. När laxen låg på upptining i badkaret var alla fyra hundarna mycket intresserade och stod och hängde över kanten så fort de fick chansen. Igår var alla med in och trängdes vid badkaret när jag var på toa och Stella fick för sig att det nog var hennes lax och att Dizzy stod för nära den. Hon lyfte läpparna och visade alla sina tänder för Dizzy och morrade lite dovt. Vilken tabbe! De två blå smet ut ur badrummet snabbt som tusan men Stella som stod i hörnet kom inte undan Dizzy. Med ett vrål och ett ordentligt tag i nacken fick Stella veta att laxen då rakt inte var hennes. Sen fick Dizzy veta att den inte var hennes heller. Den är mattes! Efter dessa två händelser så är balansen återställd och ingen kaxar med Dizzy mer. Inte Silly heller, fast det är hon som bestämmer. Men att ha småvalpar ger makt och just nu har Dizzy överläge, men hon är väldigt noga med att visa sig underlägsen och snäll inför Silly när de inte är i närheten av sovrummet och valparna! ;-) Skönt är det iaf att detta kom nu och inte sen när Dizzy kommer hem igen. Då har ju slynglarna hunnit bli ännu äldre och ännu kaxigare och konflikten kanske hade blivit större då… Skönt är det också med hundar som löser sånt här så bra. Att de kan bli förbannade och vråla ifrån men inte göra illa eller gå för långt.

A har fortfarande inte kommit hem. Han har jobbat i drygt två dygn nu och bara sovit knappt två timmar på de dygnen… En av tjejerna på jobbet hade föreslagit att nån skulle köra hem honom och bilen och sen ta taxi tillbaka. A hade tyckt att det var lite larvigt. Jag svor lite åt honom och förbjöd honom att köra själv. Att han är en trafikfara för både sig själv och andra just nu krävs ju liksom inget geni för att förstå… Snart är han iaf hemma äntligen och vi kan börja ladda lite inför julen ihop! I helgen kommer lite valptittare för att mysa med de små, det ska göras lite mer julgodis, slås in paket och julbadas hundar. Lite mys i soffan hinns nog med också!

1an11
1an. Att de är väldigt mjuka i benen fortfarande är inte så svårt att se ibland!

2an7
2an med pricknäsan.

3an9
3an lite lagomt trött.

3an27
Mindre trött 3a. Hon yyyylade och yyyyylade igårkväll. Såååå sött!!!

4an9
7an. Söt kille!

4an24
4an. Pojkfavoriten!

4an32
4an sötnos. Han håller på att utveckla superhärliga tantecken!

5an11
5an mitt i en gäsp!

5an6an
Systrarna 5an och 6an myser i ett hörn.

7an10
7an har mjölkbaren för sig själv för en gångs skull. Lyx!!!

dizz1an1
1an busar lite med sin mamma.

grabbar
Två nöjda, mätta, feta och trötta grabbar! :-)

red
Tre röda systrar. 3an över 1an och 5an i förgrunden. Längst bort ligger 2an med ryggen till.

sheep
1an, 2an och fåret.

tass1
6ans underbara fötter. Valpfötter är fullständigt ljuvliga!!!

dizzy
Dizzy ser ut att ha roligt… ;-)

dizzy2
Dizzy som jag är van att se henne. Pigg och allert, men samtidigt lygn och trygg. Älskade rödnäsan!

Slapp, frosseri och ökad panik

Idag har varit en totalslapp dag. Jag vaknade kvart över 9 (!) av att två busflickor väckte mig och menade att de var kissnödiga. Så länge har de inte sovit en endaste gång så jag var riktigt utvilad trots att jag somnat många timmar senare än jag lade mig. Jag har alltid svårt att somna när A är borta och nu har han jobbat sen igår morse och är fortfarande inte hemma och är alltså uppe i sisådär 42 timmar nu. När han väl kommer hem nångång inatt så är han dock ledig i tre veckor så jag ser fram emot det istället…
I förmiddags fick jag städat en hel del, men sen har jag inte gjort många knop. Några promenader, men ingen direkt lång. Orken fanns inte riktigt idag med mensvärk, huvudvärk och väder som är ytterst deprimerande. Jag har mest legat i soffan med en eller annan hund på magen och myst med dålig tv och julgodis. Att ha i princip fri tillgång till julgodis när man har mens är ingen höjdare. Gott för stunden, men frosseriet leder snabbt till illamående och huvudvärk. Iaf på mig…

Annars har jag mest väntat idag känns det som. Väntat på att A ska komma hem. Fy vad jag saknar honom när han inte ens kommer hem och sover… Paniken över måndagen stiger hela tiden också. Jag försöker låta bli att tänka på det, men det är kanske bättre att förbereda sig mentalt på det? På måndag flyttar Dizzy och bebisarna till Tina och mitt hjärta kommer gå sönder. Att lämna de små kommer bli sorgligt och trist nu när jag lärt känna de små personligheterna, men att lämna Dizzy i fem veckor känns allt annat än kul. Jag är larvigt bunden till mina hundar och trots att jag vet att Dizzy mår perfa hos Tina så värker hjärtat och jag kommer på mig själv med att undra hur Tina ska kunna ta hand om min älskling? Det är ju klart hon kan!!! Det vet jag ju!!! Men ändå mår jag dåligt över det… Dizzy är inte ens så bunden vid mig att hon kommer att sakna mig. Hon tycker om alla människor och är dessutom rätt så självständig och behöver inte alls min närvaro. Inte alls som Silly som jag vet tycker det är pest att bli lämnad av matte och som har ytterst få personer utöver mig som hon tycker är ok att vara med. Nä, Dizzy kommer ha det jättekul! Hon kommer ju få röja i skogen varje dag och skita ner sig, busa med Kissy och Dreamer och få vara i centrum när valpköpare och andra nyfikna kommer för att titta på hennes bebisar. Hon kommer ha jättekul. Men jag kommer gå sönder lite grann… Larvmatte som sagt. Tur att jag har tre till som pockar på min uppmärksamhet och fyller min tid och tur att fem veckor ändå går fort. ;-)

Elva hundar och två katter…

Ibland kan jag känna att det är tur att grannarna inte vet att hur många djur vi egentligen har. Inte för att de stör någon, men rena antalet kan säkert få många att surna till… ;-)

Att ha fyra hundar (de sju små räknas inte riktigt) är iaf inte så jobbigt som man kan tro. Att ha två kullsyskon på ett halvår är heller inte så jobbigt som man kan tro. Jag var förr av den fasta tron och övertygelsen om att man ALDRIG bör skaffa sig kullsyskon för det kan endast leda till att det går snett. Så självklart har jag inte sett på saken de senaste åren, men ändå hävdat att det verkligen inte är att rekomendera om man inte är två personer som engagerar sig väldigt mycket i syskonen och de får massor av tid var och en för sig för att inte bli beroende av varandra och ha en vettig chans att binda starka band till människor och inte bara andra hundar. Det står jag fortfarande för. Men Svansa och Stella har ju haft flera månader med varsitt hem där de fått lära sig en massa och de tycker visserligen oerhört mycket om varandra och har väldigt starka band mellan sig, men vi tvåbenta slår ändå lite högre i deras ögon och båda väljer mänsklig kontakt före varandra i de allra flesta fall (undantaget är när de är mitt i vild lek utomhus, då har särskilt Svansa rätt mycket ludd i öronen…) och jag tror faktiskt att det till stor del är just tack vare att de växt upp så nära varandra och det aldrig har varit en så stor grej att ha någon jämngammal att leka med. För dem är det vardagsmat att få leka med varandra, medans det för många valpar är mer eller mindre ovanligt och då så jäkla kul att de liksom hoppar ur brallorna och definitivt inte har varken öron för matte eller någon vidare självbehärskning.
Dock ska sägas att jag är noga med att våra flickor (fortfarande lite konstigt att kalla Stella vår…) sällan går på promenader ihop om inte både jag och A är med, att det tränas massor på att kunna vara tillsammans utan att leka hysteriskt (detta funkar inomhus super, men behöver mer träning när de är lösa ute) och vi kommer se till att de båda får miljö- och socialträning var och en för sig. För mig har det i flera år varit lite av en dröm att få tillfället att ha två kullsyskon eller väldigt jämngamla valpar samtidigt för att just få känna på hur det är, lära mig och få se samspelet dem imellan. Att det skulle bli nu var ju allt annat än planerat eller ens önskat, men det behöver ju inte vara mindre bra för det. Tanken är verkligen inte att behålla båda brudarna i längden, men just nu känns det jättebra så här och nån brådska finns som sagt inte alls. Både jag och A är klart lockade av tanken att behålla Stella, men så känns det säkert inte om ett halvår när de inte är valpar längre… ;-)

De lite mindre valparna utvecklas i rasande takt nu! De har alla tripplat sin födelsevikt och idag fick de klorna klippta för fjärde gången. De rör sig en massa, låter ännu mer och de börjar bli mer och mer sociala med både varandra, deras mor och mig. Även de andra hundarna (mest Stella) är där och kikar på dem ibland, men håller sig på sin kant i respekt för Dizzy. Båda katterna är nu välkomna in i lådan för Dizzy bara hon inte matar och de är ofta där och snusar på de små. Här kommer gårdagens och dagens bilder!

1an10
Gjorde igår tappra försök att fånga allas ögon på bild. Vissa var dock på tok för trötta för att orka hålla dem öppna… 1an är iaf sötaste lilltjejen!

2an6
2an.

3an8
3an snodde jag från mjölkbaren ett par sekunder. Det syns på minen vad hon tycker om det! ;-)

4an8
4an.

5an10
5an vägrade vara still. Det är alltid hon som sprattlar värst när det är dags för kloklippning eller vägning…

6an10
6an är en linslus. En sån där som visserligen alltid är söt på bild men som helst är i kameran… :-)

7an9
7an sov djupt trots att jag plockade upp honom i knät och Dizzy gjorde sitt bästa för att hjälpa till och väcka honom. Gullegrabb! Undrar just om den ”off-knappen” kommer sitta kvar när han är 18 månader… ;-)

1an23
1an visar en av världens underbaraste, rosa små tungor! En puss på näsan av den är som en kyss av en ängel…

1an32
När man övar på att gå så blir det ofta så här…

1an41
Men skam den som ger sig! 1an visar hur fint hon kan gå. Näsan neråt än så länge, lite som ett stödhjul! :-)

1an51
Vackraste. Min klara favorit bland flickorna. Mer och mer för varje dag…

2an23
2an gosar till det hos mamma.

3an33
2an kisar lite…

3an26
3an sover gott. Hon är den som är mest skrynklig i ansiktet fortfarande. Lite som en boxer! ;-) Klart störst av de röda och inte alls långt efter svarta 6an.

4an23
4an visar sina fina tantecken. Min favorit bland pojkarna. Fråga mig inte varför bara för pojkarna är otroligt lika, men det är nåt visst med honom…

4an31
4an uppochner.

5an25
5an funderar lite…

5an34
5an. Trots att jag oftast inte är ett stort fan av mycket vitt så måste jag erkänna att 5an är sååå söt!!! Att hon faktiskt är riktigt asymetrisk hon också gör väl kanske lite till för är det nåt jag älskar så är det asymmetriska tecken!

5an43
5an sitter och filurar på om hon ska gåträna lite…

5an-1an
5an och 1an. Vackra röda systrar. Min absoluta favoritfärg iaf!!!

6an24
6an smakar lite på handduken.

6an34
6an låg en lång stund såhär och bara spanade på mig! Känslan när man vet att de ser en är enorm!

katt
Nita på besök i lådan. Hon smyger runt och snusar på dem en och en, men är noga med att inte väcka dem. Hon minns väl mer än väl hur det är med lite äldre valpar som bits hårt antar jag! ;-)

alla
Nu börjar det verkligen bli trångt om saligheten! Men ont om mat är det inte. Dizzy ger allt till bebisarna och har själv rasat en massa i vikt och har varken hull eller muskler längre trots mängder med mat. Nu har jag ökat hennes mat ännu mer och hon börjar få lite, lite hull över revbenen som gått att spela på så mattehjärtat mår lite bättre iaf.

nita
Vackraste Kreivi’s Nita Nysnö. Lite drygt ett år och äntligen en rätt så mogen tjej. Hon har varit hemskt billig under ett halvår, men nu är hon tillbaka till samma ljuvliga kisse som vi köpte och ack så gosig! Snygg har hon blivit också!

nita2
Goseflickan!

stella2
Finaste Stella. Oj vad det är lätt att tycka om henne!

svansa3
Kass bild, men ett försök att fånga Svansas olikfärgade ögon. Det högra är ganska normalbrunt, medan det vänsta är jättemörkt med små, små blåa stänk i. Varför vara som alla andra liksom! :-)

svansa21
Bushunden har krypit upp i sängen medan jag gosade med småvalparna och försöker sen se ut som att hon alltid legat där!

Många inlägg på en kväll… 5 minuter

Lotta tänkte en intressant tanke. Eller ställde en intressant fråga kanske… ”Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?”

Intressant som tusan ju! Här är vad jag sagt till mina fyrbeningar:

Med Silly hade jag pratat om varför hon valde mig, om hon känner för mig som jag känner för henne? Jag hade förklarat att jag ALLTID kommer tillbaka när jag lämnar henne med någon annan. Att mitt hjärta tillhör henne och det behöver hon aldrig oroa sig för. Jag hade frågat om hon har några krämpor som jag kan hjälpa till med, för att göra hennes liv så bra och långt som möjligt. Jag hade sagt en och annan sak om förbjudet att jaga vilt, men det vet hon ju liksom redan… Jag hade frågat henne om hur hon vill ha resten av sitt liv, hur hon vill spendera sin pension och vad jag kan göra för henne. Mest av allt hade jag bara förklarat hur oändligt mycket jag älskar henne trots att hon med all sannolikhet redan vet.

Med Dizzy hade jag tagit ett allvarligt snack om det här med att gapa på mötande hundar. Jag hade försäkrat henne om att jag ALLTID gör allt i min makt för att skydda henne och det är mitt jobb, inte hennes. Jag hade pratat om att det kan vara bra att kika på vad den andra hunden säger innan man blir arg, för de flesta hundar är ju jättetrevliga och det tycker ju hon med när hon väl mött dem. Jag hade förklarat att platsliggning är ett nödvändigt ont om man ska tävla och tävla gillar vi ju båda två och då är det kanske bra om hon kan tänka sig att ligga still och tysta några minuter ibland. Att man inte får jaga vilt vet hon också, men några ord om det hade jag nog klämt in också. Slutligen hade jag försäkrat henne om att jag älskar henne dyrt och heligt och att inget dumt hon gör kan förstöra det. Jag hade frågat om hon mådde bra och om jag kunde göra något för att göra hennes liv bättre och sen hade vi nog pratat om hur häftigt det är att få bebisar! Både Dizzy och Silly hade jag pratat om hur mycket godis de fått om de lärt sig hålla klaffen när det kommer folk. Man behöver inte vare sig sura högljutt eller ropa ut sin glädje, folk fattar ändå!

Svansa hade fått ett snack om att man inte alls kommer fram fortare bara för att man drar i kopplet och att det finns klara fördelar med att lyssna på matte och inte bara gå sin egen väg jämt. Jag hade frågat henne vad hon ville göra i sitt liv och vad hon gillar för att försöka klura ut vilken gren hon själv skulle vilja göra karriär inom. Jag hade frågat om hennes ben som hon kraschade i höstas och frågat om allt var bra med det nu och om inte, vad som är felet. Jag hade förklarat för henne att hon ska anstränga sig för att jobba fint med sin husse så han kan vara stolt över henne, för det lönar sig! Hussar är som snällast och gosigast när de är stolta! Jag skulle också säga att jag tycker hemskt mycket om henne fast hon är lite jävlig ibland och att jag älskar henne massor.

Stella hade jag frågat vad hon tycker om flytten. Om hon saknar sin matte fruktansvärt och vad jag kan göra för att göra det bättre. Jag hade förklarat för henne varför det blev så här och att hennes matte älskar henne massor. Jag hade frågat henne hur hennes önskematte eller önskehusse ser ut och vad hon vill pyssla med i livet. Jag hade förklarat att man inte behöver boffa på gamla tanter i mörkret och att de flesta pojkspolingar på sparkcyklar är schyssta grabbar som inte behöver skrämmas bort. Jag hade förklarat för henne hur underbar hon är och hur älskad hon är och att jag lovar att se till att hon får det super, vart hon än kommer att bo resten av sitt liv.

Kattflickorna hade givetvis också fått sig varsitt snack. Norpa hade jag pratat om det farliga med övervikt med. Att man inte behöver äta bara för att det finns mat i skålen. Att jag förstår att hon vill vässa sina klor men att hon väl kan hålla sig till tillåtna ytor? Matte blir så mycket gladare och snällare då och om hon är en snäll kisse bjuder jag på extra gott snask! Nita hade jag frågat om varför hon gapar så? Jag hade bett henne låta oss andra ha sovmorgon ibland och att hon väl kan leka lite tyst eller så istället för att argt ropa på mig att det är morgon. Jag hade bett henne sluta vässa klorna på otillåtna ytor och sluta köra svansen i mitt ansikte jämt. Om hon skulle vara en snäll kisse hade jag lovat att klappa henne hårt oftare.

Asförbannad och julklappsutmaning

Först måste be er kika i mammas blogg. Fyrverkerier är ett helvete på jorden och ICA Maxi har gjort nåt så himla fint och bra och vågat som att sluta sälja dessa otyg helt!!! Man får onekligen lite hopp om mänskligheten! :-) Att det sen finns en hel massa människor som inte bara tycker att ICA Maxi gör helt fel, utan att det finns hundägare som tycker det, gör mig ledsen, arg och fruktansvärt besviken. Hur kan man prioritera ”tradition”, ”pampigt” och ”mysigt” före djur, människor och miljö??? Det har funnits och finns traditioner att som att dränka häxor, könsstymta småflickor, våldta djur, köra bil utan bälte, röka inomhus med småbarn närvarande, dricka alkohol gravida och annat som vi idag ser som självklart puckat, vidrigt och dumt. Inte fortsätter vi bara för att det är ”tradition” heller!!! Usch vad arg jag blir!!!
Dock, som sagt, STORT av ICAMaxi att ta ett sånt bra ställningtagande!!!!

Från det ena till nåt helt annat. Jag är utmanad av Tytti! :-)
Utmaningen gick ut på att skiva en önskelista på tre hårda, tre mjuka och tre viktiga julklappar. Här kommer min önskelista:

Tre hårda klappar
* Ett gäng böcker innehållandes mestadels hundlitteratur.
* En ny, fin kamera. Samma sort som jag lade i gräset en vecka helst!
* Ett körkort.

Tre mjuka klappar
* Nya, varma, stabila kängor. (Ganska mjuka väl?)
* Ett par snyggbrallor som jag ser bra ut i. Har ingen aning om hur de skulle se ut dock…
* Massage varje kväll hela jullovet! (Bra tänkt Tytti! ;-) )

Tre viktiga klappar (viktigast av allt)
* Att fyrverkerihelvetet blir lindrigare i år än något tidigare år och att alla mina hundar slipper bli vettskrämda!!!
* Att världutvecklingen vänder uppåt igen. Helst innan alla runt mig förlorat jobbet…
* Att jag och A vinner en hel hög med pengar! (Oj, så ego och materialistisk jag blev nu!)

Så detta var min lilla lista. Jag i min tur utmanar:

Mamma
Josefin
Frida
Sabine
Lisa

Stella

stella1

Som några av er kanske anat så har Stella flyttat hem igen. Det blir inte alltid som man tänkt sig eller som man vill. Ibland händer saker i livet som inte gick att förutspå och då kan man behöva ta tuffa beslut. Ett sånt beslut har Josefin tagit när hon ganska plötsligt blev singel, flyttade och längre inte hade alls samma tid, ork och möjlighet att ha två unga, krävande hundar på ett sånt sätt som hon vill. Det handlar alltså inte alls om Stella egentligen, inte mer än att hon förtjänar en ägare som kan ge henne all den tid och engemang som Josefin önskar att hon kunde. Jag lider med Josefin då jag vet precis hur tokjävligt det känns för henne just nu. Samtidigt ska jag ärligt erkänna att det är riktigt kul att ha Stella här på heltid. Hon är en pingla till hund och så otroligt lik sin mamma i temperamentet! Hon är en enmanshund som fäster sig starkt vid en person eller några få och sen mår rätt dåligt utan denne/dessa. Inte så att hon inte går att lämna ensam hemma, för det är inga problem, men att lämnas för passning lite här och lite där är inte alls något hon trivs med. Precis som sin mamma som sagt…  Stella är en glad, framåt, busig, nyfiken och lekfull aussietjej med massor av kapacitet och mängder av ”will-to-please” och arbetsglöd! Hon lär sig fort, koncentrerar sig otroligt fint med tanke på åldern och hon är ytterst lättmotiverad då man skulle kunna ge henne löv eller småsten som belöningsgodis! ;-) Hennes föremålsintresse och kampvilja är inte lika utvecklad som hos syster Svansa, men den finns absolut där och hon leker, håller emot, morrar glatt och hämtar oftast kastade föremål. Hon har en näsa som inte är av denna värld och hon använder den målmedvetet. Hon är väldigt obrydd av miljöer och ljud, men hon är inte den mest sociala hund med främmande människor. Hon går gärna fram och säger hej, men vill inte direkt kela med okända.
Stella är en på alla sätt och vis supertrevlig hund som jag hoppas att rätt ”föralltidhem” dyker upp förr eller senare. Här får hon stanna till dess och det är ingen brådska. Jag behåller henne hellre än släpper henne till ett hem som inte känns hundra procent. Så tänkte jag ju när jag sålde kullen som små, så varför skulle det vara annorlunda nu? Tills vidare kommer jag träna henne med sikte på tävling till våren så får vi se hur långt vi kommer innan någon annan tar över. Husse har ju snott Svansa för mig så jag ser fram emot att ta mig an Stella istället! Att ha fyra hundar i lägenheten var aldrig vår plan. Tre kändes absolut som tillräckligt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum och det finns massor av hjärterum för underbara Stella! Så, om någon känner sig sugen på en liten svart stjärna så hör gärna av er, men det är absolut ingen panik som sagt! ;-)

Efterlängtade bilder?

Det har gnällts lite över att det faktiskt var fyra dagar sen jag bjöd på några valpbilder. Det beror helt enkelt på att jag prioriterat hundar, ”storvalpar”, ”småvalpar” och kanske allra mest A i några dagar. Datorn har inte varit på mer än för att kolla mejl och desto mer tid har spenderats ute med de stora och inne i lådan med de små.

Det har hänt så otroligt mycket i lådan i helgen! De har alla börjat öppna sina ögon och ställa sig på fasligt vingliga ben. Flera har helt öppna ögon och de har börjat vifta på svansarna, märka när man kommer och slicka på fingrar och ansikte. De är helt underbara hela högen!!!

Tävlingen i lördags gick räknat i poäng inget vidare. Räknat i känsla och rolighetsgrad gick det desto bättre och jag är nöjd med dagen! Silly har inte tävlat lydnad på 2,5 år och inte tävlat alls på 1,5 år. Rutan har vi tränat exakt 4 gånger med koner och att hon hittade in i den på tävlingsplanen är jag oerhört nöjd med trots att det tog 3 kommandon och därmed blev en 0:a! Den största missen var dock att jag inte laddade riktigt som jag brukar innan vi gick in på plan. Till Silly använder jag alltid husse som externbelöning utanför och hon får efter avklarat program springa dit när jag ger henne klartecken. Hos husse får hon sen godis av fin valör och allmänt beröm och mys. I lördags fick hon två gånger innan vi gick in springa till husse och få godis. Att hans blodpudding slog högre än torrgodiset jag hade i fickan är inte svårt att förstå och hon var otroligt taggad på att få springa till husse när vi var på plan… Puckomatte. Husse är inte en störning för oss i annat fall så det var ju ren klantighet från min sida. Platsen satt finfint som vanligt. Fria följet satt som en smäck tills sista sträckan som gick rakt mot hussen, då tappade hon position och gled fram. I den avslutande helt-om-halten tappade hon mig därför och det krävdes fulfula dubbelkommandon för att få tillbaka henne. Läggandet var dagens andra mattetabbe. På tävlingsledarens ”framåt march” sa jag stanna och lämnade Sillen… Efter några steg insåg jag mitt misstag och traskade tillbaka (snällt nog fick jag inget avdrag för detta!). Vi gjorde om, men då var jag så störd av mitt klanteri så jag sa ”stanna” istället för ”ligg”. Att Silly lade sig supersakta är duktigt, för det var helt fel kommando… Stackars tanten! Inkallningen har strulat lite till och från på sistone och hon gjorde som hon gör när hon blir lite osäker på mig och vill ”safe’a”. Hon stannade alltså innan mitt stå-kommando och jag fick kalla in igen. Då gör hon dock resten supersnyggt.
Rutan gick ju bättre än förväntat, men en 0:a alltså. Apporten kastades mot hussen och Silly springer ut hur fint som helst och är på väg till husse. Jag ropar tillbaka henne och hon vänder fint, men har då helt tappat bort apporten och får därmed inte med den in heller. Fjärren var asdålig mot vad den brukar vara, men det var inte konstigt för nu hade Silly tappat lusten eftersom jag fått höja rösten ett par gånger för att hindra henne från att springa till husse. Är jag sur så är hon sur, så är det alltid. Hoppet var också mot husse och hon var på väg dit då med, men gjorde som hon skulle. Fint var det inte dock. Allt detta resulterade i ett tredjepris. I det stora hela är jag ändå nöjd! Känslan var helt rätt under laddningen och början på fria följet och även om hon blev sur så gjorde hon vad jag bad henne om. Till nästa gång som förhoppningsvis blir i slutet på januari, så ska vi träna ruta, inkallning och lite regler runt externbelöningen… ;-) Taggad på att tävla blev jag iaf och därmed även taggad att träna så förhoppningsvis blir det en produktiv vinter!

Nä, valpbilder var det ni ville ha va?

1an9
1an

1an-5an
1an och 5an

3an7
3an

6an9
6an vilar på mammas tass.

6an23
6an har somnat i mitt knä. Myyyys!

6an41
6an igen.

6an2an-5an
6an, 2an och 5an i bakgrunden.

7an-3an1
7an och 3an.

fot
Underbara fötter!!! Dessa tillhör 3an.

svansar
Rastypiska bakdelar. Fyra stubbar på rad! 7an, 4an, 3an och längst bort 2an.

Jag gjorde idag ett tappert försök att fota de bedårande små gluggarna. Lättare sagt än gjort än gjort liksom… Antingen så rör små valpar på sig i en rasande fart eller så sover de. ;-)

1an22
1ans glipor spanar!

2an5
2an är blöt efter en mammatvätt men ack så  söt!

3an25
3an räcker ut tungan och rynkar näsan!

4an6
4an plirar lite…

5an9
5an var trött och fick hjälp att lyfta huvudet ur täcket…

5an24
Så häääär trött var hon!

5an33
Att gnaga lite på ett finger är rätt gott dock. Det börjar nog klia i gommarna nu!

5an42
Goa, söta 5an!

6an33
6an brukar vara en linslus, men vägrade vara still just när jag ville fota…

7an8
7an är en robust grabb! ;-) Ser ni skuggan i bakgrunden?

7an-stella
Stella är sååå förtjust i bebisarna och hela tiden jag fotade satt hon på andra sidan sängen och tittade noga. När 7an gav sig av på upptäcksfärd över sängen så kunde hon inte hålla sig längre utan klev upp och snusade, pussade och gosade med den lille! Hon är jätteförsiktig och duktig så jag låter henne hållas så länge Dizzy tycker det är ok.

svansa2
Avslutar med en bild på hur Svansa sover varje natt. Rumpan i sin bädd och framdelen under pallen. Knäpp hund! :-)