Monthly Archive: februari 2008

Vardag

Tänk att det kan kännas så underbart att dagarna återgår till det normal, till vardag, igen!
I tisdags var jag och tjejerna bort till Dexter och husse och matte och åt middag, drack vin och pratade (jag iaf, tjejerna åt upp Ds grissvansar och kelade slut på J) hela kvällen. Mycket trevligt! J är en människa jag verkligen gillar och trivs i sällskap med!
Igår och idag har lillgrabben varit här som vanligt och även om tratten är ivägen, det förbaskade bandaget inte sitter kvar så länge i taget och att han tycker faaaasligt synd om sig själv när man behöver lägga om det, så är han som vanligt. Glad, kelen, pussig och busig. Tjejerna behandlar honom som vanligt och katterna kom efter en stunds noga undersökande på att tratten inte var tokfarlig. Silly har jag ett par gånger fått säga till att man inte får lov att tvätta trasigt öra så istället har hon noga tvättat det hela. Hon är allt söt min tant! Dizzy fattar att han inte är helt hundra just nu och leker förvånansvärt försiktigt med honom och bryter utan tjafs när jag tycker att det räcker.

Igårkväll var Nadia och Caddy här och tränade lite lydnad med mig och tjejerna. Det är häftigt att se hur mycket Caddy minns av saker som ingen gjort med honom på ett och ett halvt år! Framförgåendet t ex såg riktigt bra ut, bättre än Dizzys! Ibland blir det lite missförstånd mellan honom och Nadia när hon inte riktigt får till röstläget, men försöker det gör han hela tiden! Sen ska man ju minnas att Caddy inte på något vis är en arbetsnarkoman och ser man inte till att ”ha honom med sig” så tycker han det är mer intressant att nosa i vinden eller spana på moln. Tongue out Något som ser helt otroligt bra ut är hans platsliggning som ser helt fantastiskt avslappnad och trygg ut! Ska bli kul att se honom med främmande hundar på söndagens aussieträning! För den som inte minns så kan jag ju påminna om att Caddys plats sket sig totalt på vår tävlingsdebut när han klev upp och hälsade på grannliggande tervhane som blev skitförbannad och gav honom stryk… Efter jättemycket arbete så låg han igen, men aldrig helt utan kryp och pip. Nu ligger han jättefint utan att ha tränat på det!
Dizzy hade däremot ingen bra dag igår. Hon är ju till skillnad från sin bror lite av en träningsnarkoman och har inte fått göra nåt vettigt sen i söndags och det visar sig genast i pip och överladdning. Tja, samtidigt är det ju kul att hon tycker om att träna! Laughing Silly var mest med som sällskapsdam igårkväll, men fick ligga plats och hjälpa mig visa Nadia hur jag tränat framförgående med henne och som alltid är hon en pärla!

Ikväll blev det ett pass på grusplanen och båda två gick jättefint! Gött när det känns bra med båda två! Dizzy först ut och hon var HELT tyst idag. Tänk vilken skillnad det gör att hon fick träna igår bara… Fin position, super uthållighet och hjärnan helt med hela tiden! Äntligen har jag fått tummen ur och börjat träna med vettigt på ställande under gång som jag aldrig riktigt lärt in eftersom vi bara satsat på appellen tills nu. Det börjar lossna riktigt fint, trots att vi inte tränat mycket på det ännu! Språngmarchen var stabil för första gången på länge och hon var snäll och lät bli att både nafsa mig i rumpan och gläfsa.
Silly gick fint hon med. Hon visade dock att jag tydligen tränat ställande, läggande och sättande under gång längs med ena långsidan på den planen för som på ett osynligt märke så stannade, satt eller lade hon sig varenda gång vi gick förbi! Oooops! Söt är hon som jobbar och tror hon gör rätt, men ack så klantig matte. Man kan inte göra så med hundar som tänker så mycket som Sillen…
Annars så är problemet med Dizzy just nu att hon fuskar i vänsterhalterna. Inte om vi gör korta förflyttningar eller på stället, men efter längre sträckor så hamnar hon snett som tusan. Fult eftersom hon egentligen brukar ha jättefin bakdelskontroll och veta vart hon ska ha rumpan.
Med Silly är problemet mest min inspiration. Annelie skriver om samma sak. Både hon och jag tycker i perioder att det är roligare att träna med galen rödnäsa än trogen blå tant… Silly är ju jätteduktig och vill så gärna, men av någon anledning så har vi (läs: matte) kört fast i gamla moment och gamla problem och har svårt att ta oss förbi detta och träna nya moment…

Nu ska jag sleva upp en stor skål glass, göra mig en kopp te och sätta mig under en filt i soffan och mysa med svansflickorna. A tokjobbar den här veckan så jag får trösta mig med mina pälsade älsklingar istället!

Ödmjuk

Jag är en sån där person som blir kall och planerande när det händer nåt. En sån som tar tag i krissituationer och bossar runt de andra så att det som måste bli gjort, blir gjort. Jag tar hand om andra och hjälper till och stänger helt av mina känslor för att göra allt jag kan för att göra allt bättre. När jag sen blir avlastad och situationen är löst så släpper jag allt. Jag går sönder i tusen bitar och blir bara en blöt fläck på golvet. Precis så var det igår. Jag bröt helt ihop och mådde såå dåligt. Jag kunde inte tänka klart, allt snurrade och jag förstorade saken många gånger i mitt huvud. Samma scen spelades upp om och om igen i min hjärna och jag försökte frenetiskt komma på vad jag skulle gjort annorlunda för att förhindra det som hände. Givetvis utan resultat. Jag var rädd för mina egna tankar.

Idag är en ny dag och allt känns ljusare förutom vädret som idag är jämngrått och regnigt. Mina hundar är samma älskade hundar som de var i förrgår och de vill göra någon illa lika litet idag som igår. Lille Dexter mår enligt uppgift bättre och när han bara blir av med tratten så kommer han nog vara sitt vanliga söta och smågalna jag om än med ett ”krigsskadat” öra på ena sidan. Jag och hans matte skojjade om att han som är lite fjollig och dessutom krypt kan behöva vara lite macho ärrad! Lite skäms jag för att jag bröt ihop så igår. Det var ju inte jag som råkade illa ut. Men alla snälla ord, här, i mejl, per sms, telefon och direkt, gör mig ödmjuk och glad att jag har såna underbara människor runt omkring! Ni har så rätt. Det är sånt som händer.

Nu ska jag mysa lite till i soffan med en hund på vardera sida innan det är dags att vara lite ”kusligt huslig”.

O-lycka

Idag var det vackert väder med strålande sol och härlig vårkänsla. Jag, tjejerna och Dexter gick en underbar långpromenad i förmiddags men promenerande, solande och busande om vart annat. Vi var nog ute i tre timmar och alla tre var vi nöjda och glada när vi kom hem. Sen inträffar sånt som inte får hända. Sånt som händer andra, men inte mig. Dexter får ett glädjespel och springer runt, runt. Silly tröttnar och fräser ifrån och Dizzy går rakt in i tumultet och nånstans där så förlorar Dexter en bit av sitt öra. Det var inte meningen och ingen av de tre hundarna menade någon annan illa. Dexter fryser till och blir alldeles tyst och de andra två buffar och nosar försiktigt på honom och undrar bekymrat hur det var fatt. Blodet rinner och den förlorade biten ligger på golvet. Så fort jag fått stoppat blodflödet och hjälpligt bandagerat Dexter så låter jag hundarna träffas igen och där finns verkligen varken agg eller rädsla som tur var!
Att plocka upp telefonen och ringa till J för att berätta att min hund gjort hennes hund illa var bland det värsta jag någonsin gjort. Dexters husse kommer och kör oss till veterinären som söver, trimmar sårkant, ger antibiotika och bandagerar lillgrabben. När hussen åkt hem med den nyvaknade Dexter, lämnat av mig här hemma och mina egna hundar möter mig i dörren så brister allt för mig. Jag känner mig skyldig och hemsk som inte kunnat förhindra detta och jag tänker massor av ”tänk om”… Om en vecka kommer jag säkert inte tycka att det är så hemskt som jag gör nu och egentligen vet jag inte varför jag gör det nu heller. Hade det varit ombytta roller så hade jag nog inte tyckt att det var så illa och heller inte blivit så skakad, men just det att någon av mina hundar gjort någon annans illa känns vidrigt även om det inte var med ont uppsåt. Men som veterinären sa så är det ju i slutänden djur och det är snarare konstigt att den här typen av mindre skador inte uppstår oftare… Kanske är det just det att det inte var meningen, att de inte var osams och slogs som är det riktigt jobbiga? Att det kan gå illa fast de är sams och vänner… Kanske hade det känts mindre jobbigt om det vore ett sår nån annanstans och inte en bit av ett öra som alltid kommer att synas?
Jag är sååå tacksam och glad att J och A är hundägare med fötterna på jorden nog att inte klandra mig och att tänka först och känna sen. Det hade nog varit fasligt mycket lättare för dem att känna först och tänka sen och därmed klandra mig och mina hundar. Att de litar på mig och har förtroende för mig. Nu hoppas jag bara på att Dexter kryar på sig snabbt som ögat och läker fint så han snart är i full gas i lek med tjejerna igen!

Nu finns det säkert en och annan som läser det här som antingen förfasas över vilka monster till hundar jag måste ha eller som tror att jag förskönar. Det gör jag verkligen inte. Hade jag haft nåt att dölja så hade jag inte skrivit om det alls. Jag skriver för att jag mår bättre av det.

Bajsväder

I flera dagar hade vi sol och allmänt vårigt väder med snödroppar, krokusar och såna där bolliga gula blommor i trädgårdarna. Nu är vi tillbaka i den göteborgska vintern med halv storm och snöblandat regn i sidled… Bläk. Det som precis börjat torka upp i markerna och på gräsmattorna!

Med tanke på det deprimerande vädret så har lydnadsträningen blivit lite lidande de senaste dagarna, men lite kör vi givetvis ändå. Några längre pass känner jag dock inte för när man bara kan gå åt ett håll på planen utan att få regnet piskat i ansiktet… Lite inomhus kör vi också men det gills ju knappast.

Det svarar väldigt underliga människor på bilannonser. Igår fick A förslag om att byta vår gamla bil mot en Saab sedan från -98 som gått drygt det dubbla mot våran… Öh? Varför skulle vi vilja ha den bilen och vad fick människan att tro att vi skulle vara så dumma att byta rakt av till något med betydligt lägre värde??? Nån ville visserligen ge ett bra pris på den, men undrade om det varit hundar i den eftersom han var allergiker… Det står ju i annonsen att skräddarsydd hundbur kan fås med! Vad tror han att vi haft i buren egentligen???

Det positiva med skivädret är att nyttiga inomhusaktiviteter såsom städning lämpar sig utmärkt. Inte för att jag har varit alls så flitig som jag skulle kunna varit, men ändå har det röjts och skurats in i detalj i tre av 3 av 6 rum än så länge och de andra tre blir förhoppningsvis gjorda idag eller under helgen. Det är så skönt att ha nystädat sådär in i varenda litet skrymsle och inget skräp nånstans och alla prylar i ordning sorterat och fint. Tyvärr dröjer det ju aldrig speciellt länge innan det är som vanligt igen och ännu mer tyvärr så är vår lägenhet inte ett dugg fin så speciellt snyggt blir det ju inte ändå. Längtan efter ett hus, ett eget hus, där vi kan göra vad vi vill med tapeter och inredning växer sig varje dag starkare! Men, men det kommer väl en dag, nångång i framtiden. Förhoppningsvis innan jag är gråhårig! Wink

Nä, det här var nog det mest intetsägande inlägget på länge! Mer spännande är det nog att läsa Nadias blogg idag. Idag är nämligen dagen D och Neas hemkomst!!!
Imorgon åker vi dit och hälsar på det lilla underverket och på söndag åker vi med största sannolikhet till Kinds BK för aussieträning.
Ha en trevlig helg allesammans!!!

Bilköp och bloggtorka

Den ökända bloggtorkeviruset har nått mig helt klart. Jag inser gång på gång att det helt plötsligt var en hel vecka sen jag bloggade senast. Igen! Å andra sidan så händer här inte så mycket ändå…

Dizzy är nu i präktigt höglöp (dygn 14-15) och är rätt så löpkossig. Seg, lite grinig och vill inte leka med de andra hundarna. Helst vill hon mysa med husse i soffan eller ligga under sin älskade micro i köket. Inte för att hon bangar att följa med på promenad och inte för att hon drar fötterna efter sig, för det gör hon verkligen inte, men hon är ändå lugnare än vanligt. Träna gör hon dock lika villigt och glatt som vanligt och det gillar jag verkligen! Vi gör inget nytt just nu utan det är traggel och putsning på gamla moment mest. Lite fjärr och target till rutan har vi börjat med också och det går bra. Något jag inte tränat fast jag borde är hennes ljud på apporteringen… Jag vet inte riktigt hur jag ska knäcka den nöten bara… Får lägga lite energi på att klura på det!
Silly är å andra sidan i sin mest glada, busiga och flamsiga period och busar hej vilt med Dexter när vi är  ute! Hon drar omkring på pinnar, jagar löv och skuttar glatt muffandes framför mig och bjuder till lek eller träning! Hon är så söt så ni anar inte och jag kan inte annat än le och översköljs av en obeskrivlig tacksamhet för att hon är min!! Underbara hund!!!
Dexter sköter sig exemplariskt fast ”hans” tjej höglöper framför näsan på honom. Jag har dem delade med en grind för det mesta men det är inga problem att gå morgonpromenad och ge dem mat och så ihop. Han låter henne vara för att jag sagt det och respekterar mig. Lite ser man ju så klart att hormonerna sprutar som fyrverkerier ur öronen på honom just nu, men han sköter sig som sagt helt utomordentligt!

Igår gjorde jag och A vårt hittills största köp. Vi köpte en ny bil. Inte sprillans ny, men ny för oss och himla fin. Det blev en svart Ford Focus kombi Flexifuel. Det är en -06a och har bara körts av en bilförsäljare som hade den som tjänstebil. Den är maxutrustad och har lyxiga atteraljer som soltak, feta fälgar och skinnklädsel. A är salig över att få en lite cool bil igen efter några år i vår ”tantbil”! Själv känner jag mig lite nervös för att träna på att fickparkera och köra i stan med en så fin bil, för att inte tala om att jag ska köra den här bilen alldeles själv sen när körkortet är i hamn! Hua! För att spä på min nervositet lite så berättade Josefine (Dexters matte) om alla roliga parkeringsolyckor hon lyckats med… Gulp! Nä, men nu är jag lite taggad att få det där körkortet gjort snart så jag får utnyttja vår nya, fina bil lite!
Lite konstigt kändes det igår när vi skrivit på papper och sen åkte hem med den gamla bilen… Den nya ska nämligen servas och bytas framruta på (stenskott) först och vi får inte hem den förrän om en vecka. Under tiden ska vi få sålt den gamla också är det tänkt. Så om ni är sugna på en välhållen Scènic -02a med tillhörande hundbur så hojta! Smile

Löptider

Löptider är alltid mer eller mindre spännande tider. Dels är det ju då som en hög helt nya liv kan börja sin bana om man låter tiken ”kuckilura” lite med nån stilig grabb och det är ju vansinnigt spännande så klart, men även mindre omvälvande och klart mer vardagliga ting kan vara nog så spännande! T ex att räkna hur många gånger man glömmer ta av trosorna innan tiken går ut och kissar eller hur många gånger man glömmer sätta på dem igen innan tiken lägger sig i soffan. Det kan vara spännande nog att gå en vanlig promenad och få okända hanhundar i släptåg. Eller för att inte tala om att ha två ungtuppar till daghundar som tidigare inte träffats och nu gör det för första gången när deras älsklingstjej doftar oemotståndligt! Det sistnämnda var lite väl spännande och började med avgrundsvrål och att den ena talade om för den andra att han på fullt allvar tänkte käka upp honom till lunch. Efter några hårda ord, lite hot från min sida och en hel del ”Cesar-metoder” så var killarna istället bästaste polare som busade glatt tillsammans! De brottades, hade dragkamp, sprang som galningar på promenaderna och sov sen tätt ihop i soffan! Sååå söta sååå!!! Dizzy som är lite grinig när hon löper tyckte nog att det var rätt skönt att slippa agera lektant och låta grabbarna ha kul med varandra istället. Smile

Både i söndags och igår spenderades hela dagen hos N & M. I söndags hade vi husse med oss ut och det var spår på agendan. I tisdags var N & M här och åt middag och efter det följde jag och tjejerna med dem hem för att sällskapa med Nadia på hennes lediga dag igår. Vi hade stora planer om lydnadsträning, men det blev en lång promenad, slapp i soffan och en underbar stund på altanen med en tekopp i handen och solen mot ansiktet! Hundarna gillar helt klart att få skrutta runt på tomten i godan ro och särskilt Sillen. Hon är så söt när hon blänger lite på mig och tydligt säger att hon inte vill gå in ännu! Med tanke på att hon helst var utomhus mest hela tiden när hon bodde hos Tina så trodde vi aldrig att hon skulle trivas i lägenhet, men det har hon ju verkligen gjort. Men jag tror ändå att hon vill att vi ska skaffa ett eget hus med en egen tomt för henne att mysa på!  Jag hoppas jag kan ge henne det… Wink

Idag är det som bekant Alla Hjärtans Dag. Jag och A ska ut och äta och sen på bio så nu måste jag gå och tvätta håret… Som en enkel hälsning till alla er som jag tycker om och bryr mig om så kan ni väl tänka er det som ni verkligen, verkligen önskar er och sen veta att jag så gärna skulle ge er det om jag bara kunde!!! Kiss

Ont

Sen senast har jag haft ont. Ont i höfter. Ont i axlar. Ont i rygg. Ont i huvud. Ont i magen. De tre första säkerligen pga det rätt så kalla, mycket fuktiga och fasligt råa väder som varit på sistone. Det fjärde som följd av de första tre och det femte pga mens. Hur kul som helst med andra ord. Not.
Men, men det är inte mer än att man får stå ut, knapra en näve värktabletter (och hoppas på att magen står ut med dem) och bita ihop. Hundarna har väl inte världens mest givande dagar när jag mår så här, men de klagar inte heller utan verkar veta att jag mår pest och förstå att det bara är att vänta på bättre dagar… Sötaste A har det inte lätt när jag har så här ont. Han får stå ut med all min frustration, dåliga samvete och trötta, ledsna ilska över att inte vara herre över min egen kropp. Att han står ut är ett under och jag är oändligt tacksam. Jag är nämligen inte ett dugg snäll mot honom och han är bara söt och hjälpsam tillbaka. (Mina ögon tåras och hjärtat bultar hårt när jag tänker på det…)

Nog om såna tristheter. Våren kommer nog snart och med den böjligare och mindre onda leder och muskler och därmed en gladare, piggare, snällare och aktivare matte och sambo!
Igår var jag på 1årskalas hos bästaste Anso och för att fira hennes söta dotter Matilda på födelsedagen! God tårta och kaffe bjöds det på och med mig hem fick jag en söt, rosa mjukisgris som Silly snabbt lade beslag på och tyckte var skitkul! Jag räddade den innan Dizzy fick fatt i den eftersom hon har en tendens att ”ha ihjäl” leksaker som tillhör andra hundar (hennes egna är dock alltid hela!) och nu vilar den tryggt i bokhyllan, men den ska nog få följa med ut på lydnadsträning med Sillen när gräsmattan är mindre lerig…
Efter kalaset blev jag upphämtad av Nadia och Mattias och vi for ut till Fjärås för att pussa på valparna hos Tina . Det var dimma modell ogenomskinlig och Mattias missade avfarten från asfaltsvägen och fick leta efter lämplig plats att vända på. Någon sådan hittade han uppenbarligen inte eftersom han körde oss rakt ner i diket när han skulle vända!!! Och där satt vi fast. Jättefast. På landet är ju folk hjälpsamma och vänliga av naturen på ett helt annat sätt en här i stan och på en kort stund stannade fem el sex bilar för att höra om vi behövde hjälp! Första killen som stannade försökte hjälpa till och putta men det var lönlöst så jag ringde Johan som var i ridhuset och förklarade läget. Johan blev givetvis inte ens förvånad när jag ringde och sa att vi stod i diket (typiskt mig att råka ut för sånt liksom trots att jag var helt oskyldig!) och ringde i sin tur till P-A som kom med hjullastaren (heter det så?) och drog upp oss. Sötaste P-A!!!
Väl hos Tina så gosades, pussades, busades, fotades och granskades valparna in i minsta detalj! Sexveckorsvalpar är nästan otäckt söta och min valpsjuka är utbredd och starkt blossande nu ska ni veta! (Annorlunda känns det nog om ett par månader när Nea ska vara här som daghund, pinkandes, bitandes och sådär allmänt jävlig som bara aussievalpar kan vara…)
Mina favoriter är  två stubbsvansade hanar, en red merle och en blå och så en liten röd trefärgad tjej med kort stump… Av dem tre hade jag haft svårt att välja, men de röda är jag ju fasligt svag för och hanar ska jag ju inga ha… Men å andra sidan så var de ju fasligt läckra båda två och båda med härligt trevliga temperament på varsitt sätt… Nä, ingen anledning att fundera vidare eftersom jag inte ska ha nån alls! Men oj vad det är lätt att fundera och fantisera lite!

På tal om tillökning så måste jag gratta Ida som väntar en liten tvåbening!!! GRATTIS!!!

Idag har jag, A och tjejerna varit i Sisjön och promenerat och spårat med Dexter och hans matte. Efter Dizzys normala protester första biten för att hon inte genast får springa till sjön och slänga sig i det blöta, så skötte sig alla tre hundarna hur fint som helst! Dizzy lyssnar fint på inkallning igen efter en period med lite ludd i öronen och mycket ”ska bara” och kan dessutom numera gå fint i koppel fast de andra två skuttade lösa framför oss. Tänk att nästan 3 år och nu börjar det kännas som att vi närmar oss ett vuxet stadie i hennes liv! Sillys spår gick enligt uppgift bra (husse både lade och gick det) och de hade med sig 5 av 6 apporter tillbaka. Dizzy fick ett upptag vinkelrätt rakt ut och tog det hur perfekt som helst!!! En 12a minst!!! Hon fortsatte precis lika snyggt, tog apprter och vinklar och en 45-graders spetsvinkel som en dammsugare. Fortfarande 12-mässigt! Men sen vek spåret ut på en äng och hon snurrade en del, gick bredvid en del och missade två apporter. Vi tog oss fram, men snyggt var det inte. Slutet tog hon fint bortsett från busken som det nog bodde någon i som hon var tvungen att undersöka lite innan hon kunde gå vidare och hitta slutapporten. Trots den kassa biten på ängen så är jag nöjd. Ängspår är inte hennes starka sida och träningen på just äng är bristfällig tyvärr. (Jag SKA träna på äng, jag lovar!) Dexter fick sitt allra första spår och fattade inte ett dyft av vad vi gjorde. Josefine fick lägga ett rakt, ca 50 meter långt spår på ängen med leksak som första slut och köttbullar som andra slut. Tanken var att Dexter spontant skulle ta spåret, men pga hästar, skällande hundar, ordentliga skott från skjutbanan och en sur gubbe som blängde på oss så fick han inte en vettig chans att förstå vad han skulle göra. Nästa gång hoppas vi på bättre nybörjarförutsättningar och vi ska nog välja en bättre nybörjarmark än vältraffikerade Sisjön. Matte Josefine tyckte nog ändå att spår var lite spännande och hennes hund är ju en pingla så det blir nog ett finfint ekipage framöver!

Ikväll är jag ensam eftersom A är hos polare för ”grabbkväll”. Jag är rätt nöjd ändå med ett glas vin, lite choklad och mina fyra tjejer. Imorgon åker vi till N & M för en heldag med spår, långis i skogen, lydnad och middag! Det ser vi fram emot!!!

Inte så illa ändå…

Nya Hundsport trillade just in på hallmattan. Efter en snabb genombläddring konstaterar jag att vår ras utveckling i antal inte är så hemsk ändå! Jag hade befarat betydligt högre siffra för gågna året än den som faktiskt var! Att rasen ökar i antal tycker jag nämligen inte är hemskt alls! Inte ett dugg. En alltför snabb utveckling (ofta då med dålig, ogenomtänkt avel) däremot är läskigt och i säkerligen alla fall inte ett dugg bra för rasen. Aussien ökar stadigt i Sverige, men inte lavinartat. Inte ännu iaf.

Aussien hade 128 nyregistreringar år 2000 och 260 förra året. Chihuahua hade 144 resp 162 nyregistreringar år 2000 och 882 resp 877 förra året. Totalt antal nyregistreringar 2000 var 48 032 st och 2007 var det 61 820 stycken. Bara för att sätta saken i perspektiv…

Nu är det säkert många som tycker annorlunda och tycker jag är allmänt korkad, men det skiter jag faktiskt i! Tongue out

Dålig på att uppdatera…

Alltså januari är inte en av de mest händelserika månaderna på året och februari ligger nog i samma liga angående händelselöshet. Iaf hos oss… Visst kan jag blogga om den dagliga träningen, men blogglusten är väl inte super just nu. Jag hoppas den kommer tillbaka samtidigt som våren!

I söndags var det aussieträning i ridhus utanför Borås iaf. Jag och A tog med tjejerna, fika och Yohanna och Malva och det blev en ytterst lyckad dag! Bra träning, trevligt sällskap och många fina hundar! Extra trevligt var det att träffa Linda med hennes tre (särkilt sötaste Cleo). De bodde granne med oss till för två år sen och Dizzy stannar fortfarande vid deras port när vi går förbi och lägger huvudet på sned och undrar om inte Cleo kommer ut och busar snart. Att det var minst sagt svårt för henne att koncentrera sig på träning med Cleo framför näsan var väl en underdrift, men ändå gick det bra och jag är nöjd med henne. Jag har ju sagt att hon känts lite underlig och okoncentrerad och splittrad de senaste två veckorna och trott de berott på löp. Detta är ju nåt jag misstänkt många, många gånger i Dizzys liv utan att det varit sant (hon har ju bara löpt en gång om året hittills) men den här gången var det sant. Igårkväll började hon! Gött för då är det färdigt för i år och vi kan koncentrera oss på träning och tävling sen!
Iaf så låg hon sin första plats med främmande hundar sen platsliggningen kraschade fullständigt för ett drygt år sen och det med betyg godkänt! Hon pep en del och lyfte huvudet några gånger, men låg stabilt och tryggt hela tiden! Pipandet är jag normalt väldigt hård på, men ljust då var det inte läge för hårda ord med Malva på ena sidan och Cirkus på andra. Båda två är ju hundar som är känsliga och milda och jag vet inte hur de tagit det om jag rutit i och jag vill verkligen inte förstöra för nån annan! Iaf så låg hon utan någon tvekan eller tanke på att gå upp och det är jag helt nöjd med! Hon fick ligga flera gånger under dagen med andra hundar runt omkring och då med ”vanliga icke-pipa regler” och hon låg jättefint varje gång! Nu så jävlar är vi äntligen på g!!! Ett överstökat löp och lite traggel på ljud och annat fjanteri som uppkommit nu inför löpet så är vi snart tävlingsklara för både Lk1 och appell!
Silly gick finfint! Hon ligger ju som en padda på platsen och det är nog inte mycket som får henne att resa sig upp. Förövrigt kändes hon på g och taggad och mycket koncentrerad! Hon hade lite svårt att hålla en fin position i ridhuset, men det tror jag var pga att jag pga underlag och stora pjucks gick rätt så hjulbent och vingligt. Hon är känslig för sånt tanten… Fast det kan man väl förstå? Vem vill ha en klantig matte på tassen liksom? Hon visade dock upp en sak som inte visat sig på länge men som varit ett problem förr, dvs att inte vilja ta andras apporter… Tarraks apport var tydligen skitsnuskig och det krävdes två försök innan hon behagade ta den. Träning på andras tuggade och slemmiga apporter med andra ord!

Igårkväll gjorde vi en budföring för första gången sen i höstas. Sillen gick som en klocka från mig till A och sen tillbaka igen. Dizzy gick fint från husse, kraschade rakt in i mitt lår så jag trodde benet gick av och sen startade hon inte mot husse… Ett försök till och hon fick en klart bättre, men inte bra, ingång hos mig och gick sen på första kommandot till husse. Träning är bra har jag hört… Alltså får vi försöka komma ihåg att träna lite budföringar i det närmaste och då helst med främmat folk…

Tja, nu är det löptid igen alltså. Dixon var här idag men jag tror inte ens att han märkte att Dizzy löpte. När Silly löpt i höstas så var han jätteduktig (efter lite stryk av tanten vill säga) och lät henne vara ända tills höglöpet då vi satte grind i mellan och då var allt lugnt. Hoppas han fortsätter vara lika fin med Dizzy nu. Imorgon kommer Dexter och lillkillen är klart könsmogen så det ska bli spännande att se hur han reagerar!

Hästmatte!!!

Idag for jag och Anso och K till Norrköping för att titta på en Nordsvensk travare där. En härlig grabb på 8 år och 165 cm i manken! Alla tre blev vi nog smått kära vid första ögonkastet och efter mycket prat och lite provridning så skrevs kontrakt och pållen flyttar till västligare breddgrader om ett par veckor!!! Självklart är det inte jag som köpt häst, men liten aning min blir han ändå då jag ska vara hästmatte nån dag i veckan! Jag har inte ridit regelbundet på fem år, men saknat det jättemycket så det ska bli skitkul!!! Nu måste jag bara skaffa mig en ny ridhjälm och en cykel så jag tar mig till stallet… Smile

Här är grabben med stort G! Namnet är Görlaprinsen. Inte det vackraste namn dock kanske…
Vädret på vägen hem var inte ett dugg kul. Ordentlig snöstorm…
dscn7877.JPG dscn7878.JPG
dscn7881.JPG dscn7898.JPG