Lördag med husse

Det senaste har hussen jobbat mycket. Väldigt mycket. Så när han var hemma hela dagen igår så njöt både jag och hundarna av hans närvaro! Pga det vidriga vädret som knattrade på sovrumsfönstret när vi vaknade låg vi kvar lääänge i sängen och myste. Efter det en lååång frukost i soffan och sen hade regnet faktiskt avtagit och vi kunde åka till Sisjön och gå en långis med en och annan solstråle! Tjejerna badade glatt och jag gladde mig åt att Dizzy (åtminstone för stunden) hämtat sig lite ur sin äckeltrots och lyssnade riktigt fint på mig! Liten aning mogen har hon nog gått och blivit också, för hon simmar mycket lite så här års när det är kallt i vattnet! Hon är i och badar och plaskar en hel del, men simmar som sagt inte som hon gör på sommarhalvåret då hon sällan har mark under trampdynorna. Tyvärr är det lite skymning så bilderna är mörka, men ganska fina ändå med mina mått mätt.

dscn7859.JPG dscn7864.JPG
dscn7866.JPG  Det finns demoner vid stranden i Sisjön! Laughing
dscn7869.JPG

Efter prommisen så vallade vi av en ruta (kanske 30 djup och 10 bred) och lade ut åtta föremål medan Dizzy fick sitta i bilen en stund. Dizzy är fortfarande en absolut nybörjarhund på uppletande eftersom jag aldrig får tummen ur eller vågar (undrar vilket) sätta igång med den träningen, men ändå har hon glänst som en stjärna varje gång vi provat hittills. Dock inte igår… Hon gick ut fint, hittade föremål, vände på en femöring och kom i rasande tempo, hittar ett till föremål på vägen och byter… gah! Nästa skick går hon lika fint rakt ut och ända ut på djupet, hittar ett föremål och istället för att gripa så sticker hon ut ur rutan snett bortåt och gör nåt helt annat! Jävla hund! Alltså jag kräver inte så mycket av henne eftersom hon trots allt inte fått nån vettig träning i detta, men arbetsmoral har hon alltid haft och det är inte likt henne att avbryta mitt i och göra nåt annat. Sur matte ropar in henne och efter ett par rop till så kommer hon glatt in, utan föremål. Jag platsar henne bredvid husse och tar med mig Silly ut i rutan och leker med föremål, skuttar och retas. Sen går jag tillbaka med Silly och lägger sen ut ett föremål längst ut i rutan medans Dizzy ser att jag går (hon ser inte hela vägen dock) som jag sen skickar henne på och hon gör ett perfekt skick och kommer tillbaka i hundranitti. Duktig idiothund. Nä, jag är nog sur mest på mig själv för att jag inte tänkte igenom övningen ordentligt innan. Att hon gör fel eller inte fattar stör mig verkligen inte alls, men att hon är olydig gör mig vansinnig och med tanke på hur hon varit sista tiden kanske jag skulle gett henne mindre spelrum att göra fel och hitta på annat att göra… I efterhand insåg jag också att vinden låg i rakt sidled vilket ju inte gjorde saken lättare… Klantmatte alltså.
Synintryck är inget jag gillar att jobba med på en hund som Dizzy som gärna taggar upp sig och sen bara springer och använder näsan för lite. Jag ser hellre att hon tar det lugnt och har näsan påslagen från början. Att gå ut på djupet verkar inte vara ett problem för Dizzy, inte heller med fullstora rutor. Skicken blir naturligt rätt så raka, men att rikta in henne är skitsvårt! Hon kan titta rakt fram och se laddad ut åt det hållet och ändå springa 90 grader åt sidan när jag skickar henne! Och så detta med att byta föremål… Inte helt lätt enligt Dizzy som helst kommer in med det som är roligast att leka med… Detta är väl bara att träna på utanför själva uppletandet antar jag så det får vi väl börja med, men hur göra detta med riktningarna? Och hur gör ni andra när hunden gör fel i rutan??? När den är olydig, inte kommer på inkallning, inte går åt närmelsevis rätt håll, går ur rutan och gör nåt helt annat eller nåt annat dumt? Jag skulle verkligen behöva gå en kurs i uppletande… Jag har bett om råd och fått många sådana av superduktiga människor i min närhet utan att egentligen fattat ändå tror jag. Antagligen beror det mycket på att jag inte har någon bra målbild över hur jag vill att det ska se ut i slutänden… Ju fler man frågar om saken, desto fler svar får man ju. Alla tränar olika, så långt är jag med och förstår, men uppletande verkar vara ett moment som alla ser på väldigt olika! Vissa verkar fullständigt nöjda med att hunden går ut och letar och kommer tillbaka med dessa oavsett hur det ser ut i rutan, medan andra vill ha spikraka skick, dundrande fart och perfekta avlämningar varje gång.
Jag blir osäker på hur jag ska göra, vad hunden ska göra och inte göra och när det då blir fel så blir jag irriterad trots att det verkligen inte hjälper till… Sån är jag ju inte i träning där jag vet hur jag vill ha det. Då kan jag ha massor av tålamod och kunna bryta i tid om det inte funkar för att istället analysera och klura på hur det ska lösas bäst för just den hunden. Som sagt, det handlar nog om målbildsbrist och osäkerhet. Till saken kanske hör att jag inte sett någon riktigt duktig hund på hög nivå köra uppletande. Är det nån som har en hund som får 10:or på tävling och känner för att visa mig så jag får nåt att sikta på???

Comments (5)

  1. Yohanna

    Ser ut som om ni hade en jättehärlig promenad… =)

    Kan tyvärr inte alls hjälpa dig med uppletandeproblemet, utan bara konstatera att du iaf verkar veta det egentligen kruxet – att det är svårt att ta sig till en plats när man inte är klar över hur den ser ut eller var den ligger… =P

    Kram!

  2. Tessan

    Hej där!
    Länka på du bara =) Härlig dag ni haft!
    Ha det gott!
    Tessan

  3. Agnetha

    Duktig matte som inte vill ge Dizzy synintryck; det är ju annars en lättköpt lösning – för stunden. ;)
    Jag är ingen världsmästare på uppletande (tränar det regelrätt alldeles för sällan *suck*), men enligt de tips jag fått kan du förslagsvis göra såhär:
    * Om hon drar iväg ut ur rutan och inte kommer på inkallning – sätt henne på djupet, låt henne sitta kvar tills du är på (bas-)linjen och kalla in henne därifrån. Beröm när hon kommer in!
    * Om hon släpper föremål – ta (lugnt ;) )med henne ut i rutan till den plats där hon tog föremålet, få henne att ta det, kommendera stå, gå tillbaka till baslinjen och kalla in. Beröm om om hon håller det hela vägen in.
    * Om hon byter föremål – ta med henne ut i rutan till den plats där hon bytte föremål. Byt tillbaka, sätt/ställ henne, gå tillbaka och kalla in. Beröm om hon hon gör rätt.
    I samtliga dessa fall gäller givetvis att du inte säger ”nej” eller liknande när hon kommer in på något ”fel” sätt, utan undviker att möta hennes blick och bara – tyst – tar med henne till den plats där hon gjorde fel, och försöker få henne att göra rätt därifrån.
    * När det gäller sändandet – titta ut i rutan själv, inte på hunden! Det är ett generalfel som många gör. ;) Även om du tittar utåt så ser du hunden i ögonvrån. Och var noga med hur du själv har riktat kroppen; en vridning på (över-)kroppen åt vänster (vanligast, eftersom man riktar uppmärksamheten mot hunden) och vips så blir riktningen åt vänster.
    Hm, jag kanske förklarar otydligt? Vi får väl träffas nån gång så får jag visa dig istället! :D
    Ha det gott – kram.

  4. Nadia

    Hi hi…kom och tänka på i somras när Caddy inte alls ville vara med och istället ställde sig och åt det fina långa gräset!! Jag var inte heller speciellt glad över Caddys prestationer då…

    Igår spenderade vi hela dagen i lägenheten :( Inte kul alls när man såg solen skina där ute!!! Men nu är allt klart!! Vi lämnar nyklarna på fredag sen kan vi släppa den helt…sååå skönt

    Kram

  5. Elin

    Kan verkligen rekommendera Maria Hagströms ”nosarbete – en bok om spår och uppletande”, den är kanon! Och det där med att springa åt motsatt håll och lattja runt på egen hand skulle jag också vilja ha en ordentlig lösning på, det händer här hemma lite då och då ..

    Dela gärna med dig om du hittar det Ultimata Receptet för Perfekt Uppletande. ;) Lycka till!

Comments are closed.