Svansflickorna har varit förkylda. Norpa började först med att nysa i fredags, men blev aldrig mer sjuk än lite hängig. Efter ett par dagar började Nita nysa också och hon blev lite mer hängig och sen rätt så loj. Hennes ögon geggade igår och jag började fasa över dyra vetrinärräkningar, men idag är hon som vanligt igen. Eller det är en lögn. Hon är vildare än vanligt! Hon har nog samlat på sig extrakrafter när hon varit krasslig de senaste dagarna. Inga mer nysningar och ögonen är nästan helt bra redan. Skönt! Mindre skönt då att hon levt rövare sen tidigt imorse… Yell När hon väl slutat springa som en galning så tog hon sig ann köket och drog ner saker från bänkarna och brötade runt. När  hon tröttnat på det så skulle hon busa med Dexter. Helt ok, de leker jättefint för det mesta (dvs när de inte kör tokrejs genom lägenheten…) och när jag ansåg att Dexter, som trots allt är en bebis, skulle vila lite så bestämde Nita att hon skulle kela. Med mitt ansikte medan jag försöker se skärmen på datorn… Hon kunde inte ligga i knät och bli klappad och kunde inte hålla sig vid sidan om skärmen utan skulle helst trampa runt på tangentbordet och ”stånga” mig, högt spinnandes, i ansiktet! Jovisst är hon söt och gosig, men lite måtta och gärna liiite på mina villkor hade känts roligare… Norpa är lättare. Hon är signalkänslig på ett sätt katter sällan är och fattar oftast vinken när jag inte vill ha henne gnoandes i ansiktet. Hon lägger sig snällt i knät och spinner och sover en skvätt istället. Men, men det är väl den röda genen i Nita som gör henne så ”påig” och envis och det är ju en gen jag ofta säger mig älska på hundar så varför inte på katter? Och visst är hon totalt underbar vår lilltjej! Det är de båda två, men det är rätt skönt när de sover.. Wink

Dexter är också en goding! För att vara blandras mellan tysk spets, shih tzu och chihuahua så är han förvånansvärt mycket terrier och inte bara till utseendet. Han har humör och är envis som synden! Men han är också följsam, arbetsvillig och skittrevlig! På promenaderna går han lös nästan hela tiden bortsett från när vi är alltför nära trafik eller små barn och han följer hur fint som helst och kommer glatt skuttandes när jag ropar. Han är ordentligt vaktig på småhundsvis och larmar gärna med både morr och skall om han tycker att någon eller något behöver bli uppmärksammat av mig och tjejerna, men det är ändå inte speciellt svårt att få honom att bryta. Och framförallt är han inte sådär dvärghundsbjäbbig som jag får lite krupp på!
Han kampar glatt med både mig och Dizzy och spontanapporterar (en av mina favoritegenskaper!) och han jobbar glatt för en liten kattgodis. På hela taget är han härlig och har potential att bli en sjujäkla tävlingshund om hans matte vill det! Det är väl förövrigt en av de ytterst få nackdelarna med daghundar, att jag har så svårt att låta bli att tänka på vad jag hade gjort med hunden om den var min… Wink Tongue out Och jaaa, jag börjar bli fasligt valpsugen och sugen på att börja om från början med en ny hund! Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge…

Bilderna är ifrån igår när vi hade härligt fint väder i Mölndal med minusgrader och strålande sol!
Dexter har hittat Norpas favvokartong och där ligger han och sover när jag sitter vi datorn. Söt lillkille!
dscn7840.JPG dscn7845.JPG
dscn7853.JPG dscn7851.JPG
dscn7854.JPG