Monthly Archive: januari 2008

Tuva och nya länkar

Stormen som viner utanför fönstret heter Tuva. Det tycker jag är ett på tok för sött namn på ett så äckligt väder.
Riktigt snuskigt är det ute och båda tjejerna vänder när vi är ute och de anser sig ha gjort vad de behöver. Promenaderna har alltså blivit väldigt minimala idag för jag tänker då inte övertala dem att gå längre än de vill en dag som denna! Mina hundar är  nog väderbortskämda enligt många. En aussie ska ju tåla vilket väder som helst och lika glatt gå ut och jobba ändå och det gör nog mina hundar också om jag ber dem(bortsett från att Dizzy ogillar regn i ögonen… Smile), men att gå promenader tycker de är helt onödigt när det stormar och vräker ner både det ena och det andra i sidled! Jag tar helt på mig detta för jag inser att man kan behöva träna i skitväder ibland för att kunna tävla i det om det skulle behövas, men att promenera när det är för jävligt gör jag ogärna. Med ”för jävligt” menar jag då givetvis inte normalt Göteborgsväder med ihållande regn och starka vindar, utan allt utöver det. Det är å andra sidan fasligt skönt att med gott samvete skita i långisar dagar som denna! Smile

Tre nya länkar finns på ”jag”sidan. Den ena till Siri som vi träffade i somras på aussielägret. Hon var i samma grupp som oss och det är en skitsöt och trevlig liten aussietjej med en väldigt trevlig matte! Den andra är till Sillys underbara son Texas och hans nya lilla lillasyster Tequila och deras matte Carina och husse Leo. Tequila är f ö kullsyster med Caddys nya lillasyster Nea och de båda är systerbarn till Caddy! Den tredje är till Gucci och hennes fyrbenta och tvåbenta familj. Gucci är kullsyster till mammas Monster och bor nära A’s föräldrar…

Pissväder

Jag vaknade alldeles för sent med en dundrande huvudvärk som sen fick sällskap av yrsel och illamående. Yes liksom… Ut på morgonprommis med tjejerna och Dixon (som husse hälsade välkommen i ottan och som sen sovit under mitt täcke några timmar!) och
det råder halv storm. Najs tillbehör till det ömma huvudet… Kaffe och frukost och en huvudvärkstablett senare hade jag iaf ork att klickerträna lite med jyckarna i vardagsrummet och sen började det regna/snöa/hagla mot rutan och jag insåg att en långis på fjället inte kändes helt aktuellt just idag så jag avbokade den planerade promenaden med Yohanna och hennes jyckar och kröp ner i soffan en stund till. En ytterst kort rastning lite senare och jag insåg att det nog var tur för fler än mig att jag avbokat långisen efter Dixon frös fasligt eftersom hans täcke var trasigt… Det är som sagt opraktiskt med korthåriga hundar.

Nä, usch för sånt här väder och usch för huvuden som inte samarbetar!
Igårkväll var det bättre väder. Kallt, frostigt och stjärnklart. Jag är förtjust i våra dagliga, sena kvällslångisar även med normalt kasst väder, men såna kvällar är det underbart! Jag och A pratar om våra dagar och om ditten och datten och det är så skönt att gå där i mörkret, rätt så ostörda och bara vara! Tjejerna verkar helt klart uppskatta dessa promenader lite extra mycket de också. Hela flocken är ju samlad… Smile Lydnadsträning på bouleplanen blev det också som vanligt. Det är en jättefin liten plan med supergrus som aldrig är geggigt el dränkt och dessutom är det upplyst. Sillen gick som en klocka igår och hon gjorde mig såå stolt! Söta, söta tanten! I brist på musmatta så använde vi ett slängt cigarettpaket som target och tränade skick till. Hon dunsar dit och verkligen slänger ner framfötterna på paketet. Väldigt demonstrativt, -Titta så duktig jag är! Och det är hon verkligen! Jag har inte tränat nåt som ens kan liknas vid rutaträning på säkert mer än ett halvår (och inte speciellt mycket innan det heller) och ändå vet hon så självklart vad jag vill! Nu ska bara matte få tummen ur och lyckas få till resten av momentet också… Jag skyller ofta på att det är så jobbigt att ta med sig korner ut och det är därför det inte blir tränat. Embarassed
Dizzy var också duktig och framförallt både tyst och koncentrerad och utan att överarbeta i fria följet. Gött med tanke på att hon ofta varit så övertaggad på sistone… Däremot tramsades det en hel del med vanligt kvarsittande! Hon reste sig flera gånger när jag gick ifrån henne! What???  Alltså hon är klart lite mysko just nu så jag antar att det kommer ett löp snart. Eller hoppas kanske jag ska skriva, för annars vet jag inte vad jag ska skylla på! Surprised Dizzy fick givetvis ligga plats också. Först satte jag Silly bredvid henne eftersom hon behöver träna på sittande i grupp och de fick sitta/ligga i ca 3 minuter. Dizzy pep lite irriterat ett par gånger men låg stabilt och fint. Sen kallade jag in Silly förbi Dizzy ett par gånger, gick runt Dizzy med Sillen i en tajt cirkel och sen fick husse gå runt Dizzy i cirklar. Dizzy lyfte huvudet en snabb gång när husse kom nära, men lade lika snabbt ner det igen. Annars låg hon jättefint! Sammanlagt låg hon i 10 minuter med kanske 5 belöningar bara. Oh, vad det känns skönt! På söndag ska hon få ligga med andra hundar för första gången sen innan jul 06!!! Det känns så hoppfullt just nu och jag tror att vi kan få en riktigt säker plats i slutänden trots allt och efter alla bakslag och gråa hår vi fått!! Laughing

Hehe

Nä här blir ingen valp just nu och inte heller tänker jag avslöja vad erbjudandet gällde eftersom det endå inte blir av. Visst är jag taskig? Laughing Själv hade jag nog strypt mig själv för att få stilla nyfikenheten… Min mamma hävdade när jag var yngre att det är nyttigt att vara nyfiken ibland. Det tror jag inte ett skit på dock! Tongue out

Erbjudande

Idag fick jag ett erbjudande som var för bra för att vara sant och oerhört svårt att motstå. Ojojoj. Som ”tur” var så fanns det ett hinder för att mottaga detta erbjudande och som fick mig att avstå. Men jisses vad svårt det är att säga nej ibland!
Jag har fått ett likadant erbjudande en gång förut, fast då fanns det en annan hake. En dag hoppas jag såååå att jag får ett sånt erbjudande som jag kan ta! Som inga hakar eller hinder har! Till dess drömmer jag vidare… Smile Kryptiskt värre idag. Wink

Nya utställningsbestämmelser

De nya utställningsbestämmelserna damp ner i på hallmattan i förmiddags. Utställningsförbudet för kuperade hundar som infördes fr o m årsskiftet är allt annat än självklart och lätt att förstå. Jag är inte alls emot det eftersom alltför många köper in dyra hundar med kuperade öron och svansar, till synes, bara för att vinna på utställningarna… Att dessa hundar sen ofta går bättre än sina okuperade raskompisar är en annan sak och mer komplext än att domarna bara går efter svansar och öron, men det känns ändå konstigt där i flertalet raser är den klara majoriteten på utställningar kuperade och importerade. Föds det inte upp några hundar av de raserna i Sverige eller är avkommorna till dessa kuperade importer helt enkelt fula? Eller är ingen intresserad av att ens försöka konkurrera med de kuperade? Tja, skitsamma vilket. Det var inte det jag skulle skriva om egentligen utan att den nya regeln är luddig och onödigt krånglig med alltför många ”om” och ”men”. T ex så har hela grupp 7 (stående fågelhundar) dispens för kuperade hundar på utställning. Why??? Hundar av alla raser som kuperas av veterinärmedicinska skäl ( t ex bruten svans el extrem kroksvans) får inte visas på utställning oavsett anledningen till kuperingen. Om detta gäller t ex aussies som föds med stubb men kanske har en taskig krok som gör det obekvämt att sitta och därför kuperas av veterinär, framgår inte riktigt av reglerna. Naturligt födda stubbsvansade aussies (och diverse andra raser) får ju lov att visas på utställning och det pratades om att det skulle krävas veterinärintyg på detta för att få deltaga, men inget om intyg nämns i reglerna. Räcker det med intyg i samband med besiktningen av 7-8 veckorsvalpar eller måste intyget skrivas för valpar på bara ett par dygn? Ska man då ta med hela kullen till veterinärkliniken med all dess baciller och smittor eller ska man ta hem veterinären (och betala dyrt för det) med bifogade baciller? Vad gäller alltså? Och hur trovärdigt kommer det att vara med importerade nbt-hundar i vår ras? Kommer det att bli ett jäkla sug efter nbt-valpar från ex USA och kommer uppfödare där att vilja låta bli att kupera valpar som ska exporteras? Man blir ju tvungen att bestämma vilken valp man ska ha redan inom ett par dygn efter födseln isåfall och vill man verkligen det när man lägger ut stora summor för att importera en hund som då helst ska vara av avelskvalité? Många frågor och dåligt med svar…

Tja, det bästa med hela regeln är iaf att man får lov att ansöka om tillstånd att visa den kuperade hunden på utställning en gång för att få en kvalitetsbedömning och man får lov att göra MH, MT och tävla helt fritt och det är ju trots allt de bitarna som är de allra viktigaste för aveln!

Lördag med husse

Det senaste har hussen jobbat mycket. Väldigt mycket. Så när han var hemma hela dagen igår så njöt både jag och hundarna av hans närvaro! Pga det vidriga vädret som knattrade på sovrumsfönstret när vi vaknade låg vi kvar lääänge i sängen och myste. Efter det en lååång frukost i soffan och sen hade regnet faktiskt avtagit och vi kunde åka till Sisjön och gå en långis med en och annan solstråle! Tjejerna badade glatt och jag gladde mig åt att Dizzy (åtminstone för stunden) hämtat sig lite ur sin äckeltrots och lyssnade riktigt fint på mig! Liten aning mogen har hon nog gått och blivit också, för hon simmar mycket lite så här års när det är kallt i vattnet! Hon är i och badar och plaskar en hel del, men simmar som sagt inte som hon gör på sommarhalvåret då hon sällan har mark under trampdynorna. Tyvärr är det lite skymning så bilderna är mörka, men ganska fina ändå med mina mått mätt.

dscn7859.JPG dscn7864.JPG
dscn7866.JPG  Det finns demoner vid stranden i Sisjön! Laughing
dscn7869.JPG

Efter prommisen så vallade vi av en ruta (kanske 30 djup och 10 bred) och lade ut åtta föremål medan Dizzy fick sitta i bilen en stund. Dizzy är fortfarande en absolut nybörjarhund på uppletande eftersom jag aldrig får tummen ur eller vågar (undrar vilket) sätta igång med den träningen, men ändå har hon glänst som en stjärna varje gång vi provat hittills. Dock inte igår… Hon gick ut fint, hittade föremål, vände på en femöring och kom i rasande tempo, hittar ett till föremål på vägen och byter… gah! Nästa skick går hon lika fint rakt ut och ända ut på djupet, hittar ett föremål och istället för att gripa så sticker hon ut ur rutan snett bortåt och gör nåt helt annat! Jävla hund! Alltså jag kräver inte så mycket av henne eftersom hon trots allt inte fått nån vettig träning i detta, men arbetsmoral har hon alltid haft och det är inte likt henne att avbryta mitt i och göra nåt annat. Sur matte ropar in henne och efter ett par rop till så kommer hon glatt in, utan föremål. Jag platsar henne bredvid husse och tar med mig Silly ut i rutan och leker med föremål, skuttar och retas. Sen går jag tillbaka med Silly och lägger sen ut ett föremål längst ut i rutan medans Dizzy ser att jag går (hon ser inte hela vägen dock) som jag sen skickar henne på och hon gör ett perfekt skick och kommer tillbaka i hundranitti. Duktig idiothund. Nä, jag är nog sur mest på mig själv för att jag inte tänkte igenom övningen ordentligt innan. Att hon gör fel eller inte fattar stör mig verkligen inte alls, men att hon är olydig gör mig vansinnig och med tanke på hur hon varit sista tiden kanske jag skulle gett henne mindre spelrum att göra fel och hitta på annat att göra… I efterhand insåg jag också att vinden låg i rakt sidled vilket ju inte gjorde saken lättare… Klantmatte alltså.
Synintryck är inget jag gillar att jobba med på en hund som Dizzy som gärna taggar upp sig och sen bara springer och använder näsan för lite. Jag ser hellre att hon tar det lugnt och har näsan påslagen från början. Att gå ut på djupet verkar inte vara ett problem för Dizzy, inte heller med fullstora rutor. Skicken blir naturligt rätt så raka, men att rikta in henne är skitsvårt! Hon kan titta rakt fram och se laddad ut åt det hållet och ändå springa 90 grader åt sidan när jag skickar henne! Och så detta med att byta föremål… Inte helt lätt enligt Dizzy som helst kommer in med det som är roligast att leka med… Detta är väl bara att träna på utanför själva uppletandet antar jag så det får vi väl börja med, men hur göra detta med riktningarna? Och hur gör ni andra när hunden gör fel i rutan??? När den är olydig, inte kommer på inkallning, inte går åt närmelsevis rätt håll, går ur rutan och gör nåt helt annat eller nåt annat dumt? Jag skulle verkligen behöva gå en kurs i uppletande… Jag har bett om råd och fått många sådana av superduktiga människor i min närhet utan att egentligen fattat ändå tror jag. Antagligen beror det mycket på att jag inte har någon bra målbild över hur jag vill att det ska se ut i slutänden… Ju fler man frågar om saken, desto fler svar får man ju. Alla tränar olika, så långt är jag med och förstår, men uppletande verkar vara ett moment som alla ser på väldigt olika! Vissa verkar fullständigt nöjda med att hunden går ut och letar och kommer tillbaka med dessa oavsett hur det ser ut i rutan, medan andra vill ha spikraka skick, dundrande fart och perfekta avlämningar varje gång.
Jag blir osäker på hur jag ska göra, vad hunden ska göra och inte göra och när det då blir fel så blir jag irriterad trots att det verkligen inte hjälper till… Sån är jag ju inte i träning där jag vet hur jag vill ha det. Då kan jag ha massor av tålamod och kunna bryta i tid om det inte funkar för att istället analysera och klura på hur det ska lösas bäst för just den hunden. Som sagt, det handlar nog om målbildsbrist och osäkerhet. Till saken kanske hör att jag inte sett någon riktigt duktig hund på hög nivå köra uppletande. Är det nån som har en hund som får 10:or på tävling och känner för att visa mig så jag får nåt att sikta på???

Friska katter

Svansflickorna har varit förkylda. Norpa började först med att nysa i fredags, men blev aldrig mer sjuk än lite hängig. Efter ett par dagar började Nita nysa också och hon blev lite mer hängig och sen rätt så loj. Hennes ögon geggade igår och jag började fasa över dyra vetrinärräkningar, men idag är hon som vanligt igen. Eller det är en lögn. Hon är vildare än vanligt! Hon har nog samlat på sig extrakrafter när hon varit krasslig de senaste dagarna. Inga mer nysningar och ögonen är nästan helt bra redan. Skönt! Mindre skönt då att hon levt rövare sen tidigt imorse… Yell När hon väl slutat springa som en galning så tog hon sig ann köket och drog ner saker från bänkarna och brötade runt. När  hon tröttnat på det så skulle hon busa med Dexter. Helt ok, de leker jättefint för det mesta (dvs när de inte kör tokrejs genom lägenheten…) och när jag ansåg att Dexter, som trots allt är en bebis, skulle vila lite så bestämde Nita att hon skulle kela. Med mitt ansikte medan jag försöker se skärmen på datorn… Hon kunde inte ligga i knät och bli klappad och kunde inte hålla sig vid sidan om skärmen utan skulle helst trampa runt på tangentbordet och ”stånga” mig, högt spinnandes, i ansiktet! Jovisst är hon söt och gosig, men lite måtta och gärna liiite på mina villkor hade känts roligare… Norpa är lättare. Hon är signalkänslig på ett sätt katter sällan är och fattar oftast vinken när jag inte vill ha henne gnoandes i ansiktet. Hon lägger sig snällt i knät och spinner och sover en skvätt istället. Men, men det är väl den röda genen i Nita som gör henne så ”påig” och envis och det är ju en gen jag ofta säger mig älska på hundar så varför inte på katter? Och visst är hon totalt underbar vår lilltjej! Det är de båda två, men det är rätt skönt när de sover.. Wink

Dexter är också en goding! För att vara blandras mellan tysk spets, shih tzu och chihuahua så är han förvånansvärt mycket terrier och inte bara till utseendet. Han har humör och är envis som synden! Men han är också följsam, arbetsvillig och skittrevlig! På promenaderna går han lös nästan hela tiden bortsett från när vi är alltför nära trafik eller små barn och han följer hur fint som helst och kommer glatt skuttandes när jag ropar. Han är ordentligt vaktig på småhundsvis och larmar gärna med både morr och skall om han tycker att någon eller något behöver bli uppmärksammat av mig och tjejerna, men det är ändå inte speciellt svårt att få honom att bryta. Och framförallt är han inte sådär dvärghundsbjäbbig som jag får lite krupp på!
Han kampar glatt med både mig och Dizzy och spontanapporterar (en av mina favoritegenskaper!) och han jobbar glatt för en liten kattgodis. På hela taget är han härlig och har potential att bli en sjujäkla tävlingshund om hans matte vill det! Det är väl förövrigt en av de ytterst få nackdelarna med daghundar, att jag har så svårt att låta bli att tänka på vad jag hade gjort med hunden om den var min… Wink Tongue out Och jaaa, jag börjar bli fasligt valpsugen och sugen på att börja om från början med en ny hund! Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge…

Bilderna är ifrån igår när vi hade härligt fint väder i Mölndal med minusgrader och strålande sol!
Dexter har hittat Norpas favvokartong och där ligger han och sover när jag sitter vi datorn. Söt lillkille!
dscn7840.JPG dscn7845.JPG
dscn7853.JPG dscn7851.JPG
dscn7854.JPG

Måndag

Jag har fantasi som en kamel idag och kommer inte på nån överskrift… öh.

Imorse kom Nadia astidigt och hämtade mig och tjejerna för en dag hemma hos henne. Förutom att prata hund så har vi inte gjort så mycket vettigt och den planerade lydnadsträningen hanns inte med av nån anledning…
Vi har gått en långis i skogen så hundarna fick rejsa ordentligt och hade tungorna på svaj och fötterna kolsvarta av lera.
Vi träffade Caddys nya ”dog-walker”, en mysig hästtjej med fötterna på jorden och mycket humor. Hon och Caddy kommer nog ha roligt om dagarna!
Vi (Nadia alltså) lagade skitgod mat som åts tills magarna stod i fyra hörn och sen snaskade vi bullar i soffan…
Inte mycket vettigt alltså, men givande och kul och jag tror hundarna är hyfsat nöjda trots utebliven träning.

Imorgonbitti kommer Dexter hit och förutom bus och mys så hade jag tänkt få till ett ordentligt lydnadspass med tjejerna. Vi får se om det blir med en liten svarting runt fötterna eller om det blir till kvällen när han åkt hem, men tränat ska det bli! Tänkte se om jag kan lära lillkillen nåt kul också att imponera på hans matte med. Han ska vara här både onsdag och torsdag också så nåt borde vi ju hinna med att lära sötnosen!

Mina tjejer är två humörsdamer för tillfället. Silly är skendräktig och lite lätt grinig och framför allt rätt porrig och juckar på sin lillasyster så fort hon får chansen. Annars är hon väldigt lite påverkad som tur är och den här gången verkar hon inte fått nån mjölk iaf. Dizzy närmar sig nog löp tror jag (ja, jag veeet att jag säger det rätt ofta, men nu tror jag det faktiskt!) och är hyfsat bångstyrig. Hon lyssnar på ett halvt öra och väntar ofta att lyda tills jag blivit lite lagom sur… Lite tonårstrots så där. Fast utan att hon kan kallas tonåring längre dock. Gah. Lite mer struktur och mindre frihet för rödnosen så blir det nog hund av henne igen. Trots allt så lyssnar hon ju och hon är ändå rätt lydig, bara lite för mycket ”ska-bara” just nu.
Hussen han jobbar idiot igen. Deadline på fredag så jag hoppas på lite kvalitétstid i helgen. Saknar honom när jag knappt ser honom alls ju…

Messtorm

Det varnades från både det ena och det andra hållet och nyheterna pratade i allvarlig ton om den kommande stormen. Och jag satt inne igårkväll och väntade lite förväntansfullt på den stora stormen som skulle komma. Det är i mitt tycke jättemysigt att sitta inne med en kopp varmt te och höra hur det dundrar där ute. Och visst blåste det och det regnade i sidled, men inte värre än flera andra kvällar den gångna veckan… Snopet. Idag vaknade jag till blå himmel och solsken och vinden var alldeles ljummen! Vårkänsla i stort mått!!!
Nu sitter jag med fönstret på glänt bredvid datorn och känner den ljumma, våriga vinden medan svansflickorna sniffar i luften på fönsterbrädan. Klart mesig storm. Iaf i Mölndal.

Nu ska vi åka ut till Gräppås och äta middag med svärföräldrarna. God mat är aldrig fel och sällskapet och värmen där är alltid lika sköna för själen! Tjejerna blir säkerligen lika glada som vanligt. När vi kör upp på deras uppfartsväg så gnäller båda två i bilen av ren iver och när man öppnar buren så far de ut som raketer och rusar allt de kan till trappen där de hoppar jämfota på stället tills någon öppnar dörren åt dem! Jag tror inte de blir så glada av att komma någon annanstans, inklusive klubben, skogen eller hem!

Pinsamt, men tack!

Tack för alla fina kommentarer om bilderna i förra inlägget! Det värmer trots att jag inser att de inte håller nån högre klass. Men det kan kvitta! Huvudsaken är ju att de visar ”modellerna” och det gör dem ju! Wink
Riktigt, riktigt pinsamt är det dock att jag på varje bilds text (den som ploppar fram när man håller musen över) skrivit Dixon och inte Dexter… Jag sa ju redan från början att det skulle bli svårt att säga rätt namn till killarna när jag ju kallat Dixon för Dexter av nån anledning sen första början och jag nu fick en riktig Dexter också. Det har inte bara varit svårt för jag tror att jag konstant kallat Dexter för Dixon och Dixon för Dexter… lite pinsamt som sagt! Embarassed Laughing Tur att grabbarnas mattar inte tar illa upp iaf!