Monthly Archive: oktober 2007

Allt och inget

Egobild är tydligen beställd från både det ena och det andra hållet… Får väl se om jag kan åstadkomma det. Egentligen skulle jag ju haft en ”före”bild också att visa då så ni kan se skillnaden, men det tog jag givetvis ingen. För jag antar att det är min klippning ni vill se???

Norpa är den absolut härligaste katt jag träffat! Alltså Nalla var högt älskad, men hon var egentligen inte helt trevlig jämt och ”kattigare” katt får man leta länge efter. Min saknade Birmakille Beppe var också en fasligt trevlig och social katt som man skulle kunna bära i svansen utan att han protesterade och han var mitt ständiga sällskap i badkaret, men Norpa är på något vis ännu socialare, trevligare, smartare och roligare än jag trodde katter kunde vara! Hon är just nu i en supersocial fas och lämnar sällan min sida mer än ett par decimeter under dagen och springer jamandes efter när jag går ifrån henne. Hon är visserligen busig och envis som en åsna, men lyssnar samtidigt på tillsägelser och verkar ha ”will-to-please”, nåt jag trodde inte existerade hos katter! Hon och Dizzy har skitkul ihop och t o m Silly som egentligen inte är ett dugg intresserad av katter verkar tycka att det är riktigt mysigt att gosa ihop med Norpa i soffan. Norpa tvättar sig själv och sen tar hon den del av Silly som ligger närmast också när hon ändå är i farten och så länge det inte är under fötterna på kittliga Silly så verkar hon uppskatta det! De är sååå söta!
Nu skulle man ju kunna tro att jag är rädd att lillkissen inte ska vara ett dugg lika trevlig och därför bli mindre omtyckt här, men det är jag inte. Jag har bara hört väldigt goda saker om både mamma Disa, hennes tidigare ungar och om den här kullen, men vår tjej i täten! Vi längtar efter henne nu!!! Det ska bli skitkul att få hem henne!!!

Här händer inte mycket alls just nu. Jag funderar över mina val vad gäller studier, jobb osv och kommer inte fram till någonting egentligen. Jag vet ju vad jag vill syssla med, men inte i vilken form eller hur jag ska ta mig dit. Om man bara hade en massa pengar så fanns där knappt inga hinder, men som det är nu med en sparad peng inte så långt ifrån noll så finns det mängder med hinder och inte många möjligheter… Jag går nog fortfarande omkring och väntar på det mirakulösa tecknet på att jag nu är vuxen och med ett facit i hand med tillhörande karta med den exakta vägen att gå för att komma dit jag vill… Smile Nä, jag kommer nog på hur jag ska göra förr eller senare och egentligen har jag inte alls bråttom att ta mig till ”målet”. Livet handlar om så hemskt mycket annat än karriär och de andra delarna är jag fasligt nöjda med precis som de är just nu! Kiss

Dogsen har fått annorlunda träning de senaste dagarna. Jag har helt brutit ned alla moment och filar på smådelar och testar lite nya tankegångar för att nå det perfekta resultatet. Vintern ska spenderas med just detta, att förbättra moment och en hel del nyinlärning av nya moment. Till våren då jävlar kommer vi att lyckas som bara den på tävlingsbanorna!!! Sådeså!!! Laughing

Nu är det klippt!

Igår var N, M och Caddy här på middag innan vi tillsammans gick på bio. Pysmys! Hela dagen innan de kom spenderade jag och A med att damma lampskärmar, moppa golv, dammsuga under soffkuddarna och rensa avlopp. Sånt där som måste göras ibland men som inte är så kul. När hemmet såg hyfsat ut igen så var det bara att slänga sin mindre fräscha lekamen i duschen och när jag stod där naken framför spegeln i badrummet så fick jag infallet att klippa mig. Sagt och gjort så hämtade jag min älskade hundsax (en sån där dyr och fin sak) och klippte av mig ca 20 centimeter hår! Det låter ju radikalt, men det syns nog knappt för nån som inte tittar på mig dagligen… Trots att jag haft långt hår länge så tycker jag att det är lite äckligt när det blir för långt. När jag inser att det faktiskt hamnar innanför byxlinningen på regnbrallorna (de har visserligen en hög midja, men ändå) så fick jag rysningar. Duktig kvinna klipper sig själv, eller hur heter det? Laughing Wink

Bion vi såg var Rattatoille (antagligen felstavat). Den dög. Den var snyggt gjord och lite gullig, tidvis skikul, men långtråkigt utdragen och trots att jag verkligen älskar lyckliga slut så gav mig det här slutet mig nästan kväljningar.

Mina hundar har fått vila från all sorts träning sen i lördags. Promenader och bus har det givetvis blivit och Dizzys hundmötesträning tar vi inte paus i (den funkar f ö tokbra nu och hon är nästan alltid fullständigt avslappnad och glad!), men annars är det stiltje. Jag har istället funderat en hel del över vad som behöver göras, hur det ska göras och hur problem ska åtgärdas. Listälskande som jag är så blev givetvis även detta en lista. Nu ska jag bara sätta den i verklighet. Med början imorgon. Smile

F-N

Cry Nä, det går nog lite troll i vårt tävlande… Idag var det inte alls hundens fel, utan mattes. Ni vet grundregel nr vid spårning ”Lita alltid på din hund”? Den som jag alltid är så noga med och som jag alltid påtalar för andra, den föll ur mitt minne under dagens spår och därmed gick det heller inte bra trots att Dizzy spårade som en pärla… Suck. Bara att packa ihop, bryta ihop och åka hem. Herregud, är det jag som är så värdelös på att avgöra om min hund är tillräckligt bra för tävling eller har vi bara hemsk otur som lyckats göra tre tävlingar så dåligt? För i min mening är hon gott och väl redo för detta och det borde gå bra! Nej, det är bara att slå sig själv hårt, hårt i huvudet, gråta en skvätt och ta nya tag inför våren… Undecided Just nu känns det bajs, men det går väl över antar jag.

Sista försöket

Imorgon gör jag och Dizzy ett sista försök i appellen för hösten. Jag hoppas på lite mer flyt än tidigare försök. Jag vet inte om jag är en obotlig optimist som faktiskt nog trodde att vi skulle klara det rätt så lätt redan första gången, men jag tror att jag brukar vara ganska realistisk över chanserna att lyckas på tävling. Efter två misslyckade försök så är man ju onekligen lite nedslagen och hoppas väl inte alltför mycket på morgondagen. Å andra sidan så har vi faktiskt alla möjligheter att klara det bara hon spårar som hon brukar göra och inte som hon gjort på de två tävlingarna vi gjort…
Ikväll var vi iaf till Bollebygds brukhundklubb för att låta Dizzy se stället en gång innan och för att träna lite på planen så hon inte (borde iaf) tycka att den doftar fullständigt oemotståndligt imorgon. Om detta hjälper återstår att se.

Håll tummarna!

Nya tips och vackra bilder

Det var både givande och jätteroligt att träna och prata med Anneli och Spader idag! Spader var enligt Anneli ovanligt lugn idag och då framstod Dizzy som desto galnare. Spader var för den delen inte direkt lat eller långsam utan imponerade som vanligt på mig! Jag måste väl erkänna att Spader är lite av ett ”facit” för mig, för mig veterligen finns det ingen aussie som ser lika härlig ut i lydnaden. Jag fick även äran att kampa lite med en bitstock med Spader vilket hon verkade gilla och gick igång bättre och bättre för varje gång hon släpptes till mig. Duktig kampSpader!
Anneli gav mig en del mycket vettiga tankar och tips så nu ska jag tänka mig lite för när jag tränar vidare och inte bara köra på som jag brukar. Det är ofta så för mig, jag får nya tips som jag tycker verkar bra men sen glömmer jag bort att använda dem när jag tränar och då är de ju värdelösa…
Jag valde att köra lite fritt följ med och utan kommendering men med Annelis kritiska(?) blick och det gick väl hyfsat. Bättre blev det när jag slutade fixa och bättra Dizzy när hon gjorde aningen fel och istället belönade när hon höll ihop och koncentrerade sig. Det är jag nog dålig på att göra, alltså dela på när jag jobbar med position och precision och när jag vill ha uthållighet och koncentration på längre sträckor. Lite hopp med bollkast för att få henne att sluta styra åt höger körde vi och det gick lysande. Efter bara ett par kast så siktar hon rakt på (trots att jag är usel på att sikta med bollen) och hon går ut långt och fint och väntar jag bara tills hon stannat och vänt upp så sätter hon sig fint också.
Sen körde vi lite apportering med fokus endast på lugn och tystnad. Jag körde som jag gjorde häromdagen och lade ut bollen bredvid apporten på några meters avstånd och när Dizzy testat att ta bollen en gång så tar hon apporten och blänger lite på bollen bara. Tyst, lugn och koncentrerad är hon och när jag testade att lägga ut boll och apport på längre avstånd så gick det lika fint. Duktig skithund!  Duktig var hon faktiskt ända tills andra hundar äntrade planen. Vi hade ju gjort ett litet läger med pläd, våra väskor och fika vid en bänk och Dizzy vaktade nåt fasligt. Bajshund var hon då. Detta är inget hon brukar göra på klubben, det var nog lägret som ”gav” henne nåt att vakta…

Anneli hade med sig sin kamera (som jag hemligt hoppats på!) och tog givetvis helt underbara bilder! Jag tycker visserligen alltid att min röda tjej är fin, men på Annelis bilder är hon ännu finare! Kolla här !

Glömde!

Jag glömde ju att utmana vidare förut ju!!!

6 tyckte jag var lite mycket så jag tar 4 istället…
Så, mamma, Yohanna, Ida och Nadia är härmed utmanade! Om nån annan känner för att utmana sig själva är det givetvis fritt fram!

Återkommer senare ikväll eller imorgon med rapport om träningsdejten med Anneli och Spader som jag och Dizzy var på idag!

Utmanad och självutmanad

Agnetha har utmanat mig att nämna 6 underliga saker med mina jyckar och sen så ”hittade” jag en utmaning hos Anneli som jag blev sugen på att svara på när hon ändå inte utmanade vidare.

 6 underligheter med Silly:

* Silly har förmågan att se fullständigt pryglad ut så fort hon ens misstänker att hon ska bli instängd i typ köket eller så. Hon sjunker ner som en blöt fläck på marken och blir helt platt och ögonen ser ut att skaka av skräck för vad den elaka matten ska göra. Ber jag henne sen gå in i köket så gör hon snällt det och hon är inte ett dugg långsint, men man kan ju förstå hur det tricket har fungerat både en och fler gånger…

* Silly äääälskar sin biabädd. Så fort jag närmar mig sovrummet vid gonattdags så slinker hon förbi mig och dyker ner i sin säng. När jag sen släcker lampan så hör man hur hon gnider sig på rygg i rent välbehag och ljudligt berättar det också med ett härligt knorrande!

* Silly är en extrem mattegris. Hon gör nog vad som helst för mig och anstränger sig för att förstå vad jag vill medan hon med andra har selektiv hörsel och en attityd som visar att hon anser sig klara sig bra själv. Däremot kan hon träna med andra och vara jätteduktig om jag står bredvid och säger åt henne att göra det.

* Silly är löjligt svartsjuk när det gäller Dizzy och andra hundar. Dizzy är ju som bekant en vild själ som inte tackar nej till bus med andra hundar, men är Silly med så får jag hålla henne vid sidan för hon anser att Dizzy är hennes lillasyster. Bara hennes. Får hon vara med så blir det något liknade en dragkamp om röd hund eller möjligtvis en brottningsmatch för att komma i mellan Dizzy och den andra… Hela tiden vilt skällandes. Själv är Silly ytterst sällan intresserad av att busa med nån annan än just Dizzy.

* Silly gillar att träna lydnad och hoppar på bakbenen ut på planen…

* Silly springer sällan sådär effektivt och lågt som de flesta hundar gör. Hon ser mer ut som en kombination mellan gasell och gunghäst där hon skuttar fram i höga språng… Även på lydnadsplanen.


6 underligheter med Dizzy:

* Dizzy är en spontan apportör och en retriver-wannabe. Hon simmade som en säl vid 11 veckor och har självmant apporterat sen hon var 8 veckor. Behöver jag tillägga att det absolut bästa hon vet är vattenapportering?

* Trots att Dizzy är så glad i vatten att hon skriker när vi kör in på parkeringen vid sjön där hon brukar på få vattenapportera så tycker hon vågor är rätt så läskiga. Trots att vi bor så nära kusten så har hon sällan badat i havet och varje gång hon träffar på vågor så måste hon fundera lite innan hon vågar skutta i och då simmar hon inte så långt ut som normalt. Galenpannan har alltså liiite självbevarelsedrift iaf!

* Dizzy är rasist. Hon gillar oftast aussies och bc och liknande. Särskilt tikar brukar vara ok. Däremot avskys schäfrar, storpudlar (särskilt silver av nån underlig anledning) och kortnästa hundar och svarta med hår i ansiktet. Då speciellt hanar. Hanar som raggar på henne har hon absolut nada överseende med och de får snabbt och hårt veta att de lever och att hennes bakdel är hennes bakdel.

*Dizzy har ett sorts glädjeyl-ljud som hon ger ifrån sig så fort man slår upp ögonen på morgonen. Då står hon en decimeter från ansiktet och viftar på svansen och berättar hur glad hon är att jag vaknade idag med! Ljudet var jättegulligt när hon var liten, men ganska snart blev det irreterande… Ljudet hörs givetvis också när någon kommer hit, när husse kommer hem eller när hon hälsar på hos nån annan…

* Dizzy har en stark förmåga att lära sig saker bara av att se andra utföra det. Rutan t ex har jag aldrig tränat med henne och aldrig förstärkt men ser hon en på hyfsat nära håll så provar hon gärna att springa dit och ställa sig i mitten och titta uppfordrande på mig och tycka att hon åtminstone borde få bollen för det. Hon ser ju ofta andra hundar göra så ju!

* Dizzy tittar på tv. Men till skillnad från Bucks som tydligen gillar hundar och andra fyrbeningar så blir Dizzy sur och tycker inte de har att göra i vårt vardagsrum. Hon vet dock att det är förbjudet att skälla på tvn och att det är jag som bestämmer så hon hoppar ner från sin favvofåtölj och går småmorrandes ut i hallen och lägger sig för att slippa se hundarna, lejonen eller vad det nu råkar vara på tvn. Det behöver inte vara något ljud, det kan t o m vara tecknade djur, men hon ser att det är ett djur och går därifrån. Är det däremot människor så kan hon ligga och kika och är det typ en debatt el så när människor blir lite arga och upphetsade så tycker Dizzy det är jätteintressant!

Vad jag skulle göra med pengarna om jag vann 50 miljoner: 

Ooooh yes, vilken lycka!!! Totalt ologiskt dock eftersom jag aldrig spelar.

* Jag skulle köpa en mindre gård med plats för ett par hästar (Nordisar), några kor (Black Angus), lite får (bruna) och höns (gärna nån lantras, men äggläggandet är det viktiga).
* Jag skulle ta körkort (som inte blivit av än pga pengabrist) och köpa en ny bil åt mig och en åt A. Kanske han t o m skulle få den önskade Wranglern…
* Jag skulle åka till London med mamma och shoppa, äta gott, bo lyxigt och bara pysmysa vi två.
* Jag skulle ta med lillebror till typ Hawaii el Thailand, bara vi två. Sen skulle han få en fin bil han också.
* Jag skulle gifta mig med A, ha ett fint bröllop och åka på bröllopsresa till en sisådär tre-fyra länder (inte pga stor budget utan för att vi inte kan enas om ett ställe! Wink Vi brukar enas om att vara oense.)
* Sen skulle jag leva gott, göra det som föll mig in (antagligen en hel del) och inte nåt som jag inte ville!

Dubbelt

Jösses, nu är jag uppe i tre inlägg idag med! Ganska meningslösa inlägg dock, men vad tusan!

Jag såg precis att Norpas övre hörntänder är dubbla! Alltså bebiständerna har inte trillat ut. Hon är 6 månader nu och alla de andra bebiständerna (ganska säker iaf) har trillat ut för länge sen… De två som sitter kvar sitter stenhårt. Hur gör man för att få dem att trilla loss? Med valpar kan man ju alltid vara lite elak och kampa ordentligt men en trasa, men det funkar ju mindre bra på en katt helt klart… Att åka till vet och söva henne för att dra ut dem har jag heller ingen lust med.
Nån som har nåt bra tips att dela med sig av?

Å andra sidan så förklarar ju dessa dubbla tänder att hon gnager på allt möjligt sånt som katter normalt inte skulle komma på tanken. T ex är handtagen till fönstren som är i metall himla mysiga… Som tur är så är de vuxna hörntänderna raka och fina än så länge så de verkar inte ha tagit skada av att de gamla inte trillat ut ännu, men de får ju inte plats att komma ner helt heller. Hmmm.

Surt

Det bidde ingen långis. Mitt huvud tyckte det passade bättre att slänga in en rejäl dog huvudvärk så det blev en rastrunda och sen liggläge i soffan…
När jag efter ett värkdämpande piller satte mig vid datorn med lite eftermiddagsfika så spiller jag flädersaft över A’s flera-tusen-kronors wacombord! Tur att han inte var hemma och såg det!!! Torka som en tok och jag tror att inget fukt kom in i bordet som tur är. Pust. Huvudvärken blev inte bättre av den plötsliga utryckningen med disktrasa och papper direkt och nu dunkar det finfint däruppe…
Som tur är så blir huvudvärk aldrig så farlig på mig utan det går över rätt så fort. Värre är det mer yrseln som kommer i mellan åt. Senaste ”anfallet” var i fredags. Då var jag tvungen att lägga mig i soffan och bara ligga fullständigt stilla för att det inte skulle kännas som att jag skulle spy och svimma om vartannat. Det är totalt urvidrigt. A fick ställa upp som betjänt och rasta djur, laga mat och t o m skära min pasta så jag kunde skyffla in den i munnen liggandes med huvudet på en kudde… Jag hatar att vara beroende av någon annan och att inte klara mig själv.

Well, jag ska inte sura över sånt jag inte rår på och som dessutom inte är just nu. Roligare saker är M1:an som jag ska gå i november t ex. Eller att platsliggningen med fröken Röd änligen börjar kännas positiv inte bara för henne utan även för mig. Eller att det snart är jul. Eller alla andra saker som faktiskt går bra och är bra! Som att mitt sinne känns lättare nu än för några veckor sedan.

Höstväder

Den fantasilösa titeln på det här inlägget är just det, fantasilöst. Hela jag är lite fantasilös idag. Mkt klurerier i mitt huvud just nu… Mycket -ska jag/ska jag inte? är det rätt eller fel? vad tycker andra? bryr jag mig om vad andra tycker? vad tycker JAG? osv, osv…

Tack för alla namnförslag jag fått till lillkissen!!! Jodå, visst finns där ett tema på att sno, men det blev lite svårt att gå vidare på då det är lite ont om ”fina” ord med den betydelsen. N var mest en tillfällighet och inget egentligt tema, men kanske ska jag gå vidare på det istället? En del bra förslag har jag fått och några bra har jag kommit på själv, men min vana trogen så döper jag inte någon förrän jag träffat individen ”live”. Då brukar det liksom trilla på plats av sig självt! Smile Norpa döptes i bilen på vägen hem när hon sov innanför min tröja och regnet smattrade så A var tvungen att köra i 50 på motorvägen. Norpa Regnrusk. Självklart liksom! Nalla döptes samma kväll hon föddes. Jag hittade ju hennes mamma mitt i förlossningen ute i snöstorm och 10 minusgrader. Nalla Snöstorm. Självklart som sagt! Wink
Alltså är det nog så att efternamnet är viktigare att det ”matchar” än förnamnet. Ett vädertema där alltså. Riitta, vad var det för väder när Disa fick sina bebisar? Eller blir det hämtningsvädret kanske? Tja, mycket funderingar som sagt och än har jag några veckor på mig…

Igårkväll blev jag och Dizzy upphämtade av N & M som skulle på sin vardagslydnadskurs med Caddy. Jag har sagt sen deras kurs började att jag ville komma och kika på hur det går för dem, men så har alltid nåt kommit i vägen. Nu fick jag iaf gjort det! Jag måste, helt opartiskt, säga att Caddy är kursens stjärna. Men å andra sidan har han ju gott diverse kurser sen innan bl a lk1-kursen två gånger så han borde ju kunna det grundläggande rätt bra vid det här laget. Ändå måste jag säga att han gjort framsteg sen jag senast såg honom på en lydnadsplan! Han kopplade av helt i passivitet, sket i de andra hundarna och gjorde det han skulle på ett mer fokuserat sätt än innan. Kastreringen gjorde nog nytta i hans söta huvud och N & M har jobbat bra med honom vilket givetvis också väger in. Allra roligast att se var att han låg tyst på platsliggning trots att ingen annan hund låg vare sig stilla eller tyst och det var mer eller mindre kaos runt honom!!! Han brydde sig inte ett dyft om de andra hundarna! Alla som känner till Caddys och min tävlingshistoria och som vet hur mycket både jag och A slet som djur för att få hans platsliggning att funka ens nästan, inser vilket framsteg detta är för vår svarta kille! Vem vet, kanske blir det en lydnadskarriär för honom iaf? Wink

Dizzy fick givetvis tränat en del igår också. Vi tragglade en hel del ff med bollen liggandes på planen precis där vi gick för att jobba på att inte lukta, släppa kontakt och sånt som hon gjorde på förra helgens tävling. Duktig skithund klarade det rätt bra. Hon går jättefint ända tills hon belönats för att hon var duktig, då släpper hon mig helt och jag får sura lite på henne för att få henne tillbaka till mig och koncentrationen… Hmm.
Apporteringen jobbade vi lite på också. Jag lade ut apporten på kanske 3 meters avstånd och sen lade jag bollen en meter vid sidan om innan jag gick tillbaka till Dizzy och skickade henne. Första gången försökte hon proppa in bollen i munnen utanför apporten. Det gick inte så bra. Andra försöket tog hon apporten snyggt, blängde på bollen och kom sen in fint. Så här gjorde vi kanske 5-6 gånger och alla apporteringarna var tysta och fina! Duktig skithund!
Sen körde vi lite hopp. Dizzy har ju fått för sig att svänga rätt så rejält åt höger efter hindret och hamnar därför en bra bit bredvid hindret och återhoppet blir då galet svårt i onödan. Därför kastade jag bollen över huvudet på henne när hon hoppade. Jag kastade rakt el ngt åt vänster och efter bara två kast så drog hon fint rakt ut igen så jag kunde jobba vidare och sätta henne innan bollen kom.
Förutom vettig träning blev det en hel del passivitet, vilket är nyttigt för min lilla röda. Hon försöker rätt så länge med diverse trix för att jag ska komma igång och belöna innan hon ger upp och slappnar av. Det är inte så att hon stressar, hon vill bara jobba hela tiden vi är på planen och fattar inte alls varför inte jag vill det. Lite söt är hon när hon snurrar, bugar, rullar och slänger sig plats om vart annat! Kiss
En hel del platsliggning blev det också. Hon bjuder på det själv mest hela tiden vilket jag gillar. Igår låg hon flera gånger 30 sekunder perfekt med hakan i backen med främmande hundar jagandes efter bollar och liknande runt omkring henne. När två hanhundar ur Caddys kurs vrålade till när de kom lite för nära varandra lyfte hon på huvudet en kort sekund för att se vad som hände, men lade snabbt ner det igen. Att kolla läget tycker jag nog ändå att hon kan få göra, så det stör mig inte bara hon genast återgår till hakan i backen.
På hela taget var jag nöjd med henne igårkväll! Det är bara att hoppas på att hon kan visa den sidan på tävling också… Surprised

Idag är det superfint höstväder så en långis så här på eftermiddagen sitter nog fint. Normalt går vi långisar på förmiddagen och sen en innan läggdags, men idag hade vi sovmorgon jag och tjejerna så det bidde ingen långis då… Kanske ska jag se om min gamla kamera vill följa med ut också? Det enda som saknas, och som jag verkligen saknar mer och mer, är promenadsällskap! Varför bor alla så långt bort för?