Monthly Archive: augusti 2007

Kontroll av skabbräv

Dizzy ser ut som sju svåra år och lite till just nu. Hon har mindre päls än vad Silly hade efter sina valpar förra hösten. Att hon dessutom inte är en stor tjej under all päls hon normalt har gör sitt till för att hon ska se smått makaber ut. Som tur är så kommer ju pälsen tillbaka om ett tag och tills dess så är det faktiskt lite fräckt att kunna se varenda muskel röra sig på henne för dem har hon gott om! Smile

Sen fröken Röd kom hem i fredags har inte mycket nyttigt gjorts. I lördagseftermiddag gick jag och tjejerna med husse och hans parenteser på en golfrunda. Sillen är som gjord för att vara golfhund! Hon traskar fullständigt nöjd runt lös på banan, är aldrig i vägen och är bara allmänt söt! Att man kan tigga godis i korvkiosken vid hål 9 gör ju liksom inte saken sämre enligt Sill! Wink Dizzy tycker det är fasligt onödigt att promenera på så stora gräsytor i koppel utan att få röja runt som en galning. Alla pauser som blir när bollarna ska slås på tycker hon är ännu onödigare… Men i slutänden måste jag säga att hon sköter sig rätt så bra. Hon är nästan helt tyst nästan jämt och hon går oftast fint i kopplet.
I söndags var jag ringsekreterare på Västkustvalpen (som i år även hade veteranklass! öh?). Inte så många hundar, effektiv (och bra) domare och allmänt flyt gjorde att vi var klara tidigt. Jag hade som plan att köpa en bitstock av någon av alla försäljare som var där, men ingen tyckte tydligen att valputställningar var rätta stället att sälja såna och hade det därför inte. En gummiboll och två pälsråttor blev det istället. Den förtstnämnda till min röda galning och de luddiga till min lilla gråa galning. Båda blev glada! Mer gjordes inte den dagen förutom förtäring av en pizza.

Igår blev det jobb mest hela dagen och jag var som en klubbad säl när jag kom hem. Jag har sovit dåligt sen i fredags och det börjar ta ordentligt på krafterna nu. Idag hade jag iaf sovmorgon och sov gott på förmiddagstimmarna iaf. Jag hade stora planer för dagen men varken städandet eller den sociala biten blev av. En långis och lydnadsträning blev det iaf. Sillen fick en lugnare träning medan Dizzy fick en ordentlig genomkörare av appellmomenten. ”Vår” plan som vi nästintill alltid har för oss själva var idag överbefolkad. Där var ett gäng invandrade kvinnor som försökte lära sig cykla på gräset, det var två lag fotbollskillar i åldern 4-5 år med tillhörande föräldrar och småsyskon som spelade nån slags träningsmatch och det var träning för ett gäng 12-13 åriga amerikansk fotbollspelarande grabbar med tillhörande högljudda tränare. Mitt i allt detta (vår plan är inte ens speciellt stor!) så tränade vi. När vi kom dit så var bara de cyklande kvinnorna där, men jag valde att stanna och utnyttja störningen när de andra kom. Dizzy gick faktiskt riktigt, riktigt bra! Om hon går så på tävling så kommer framgångarna gå lätt. Jag belönade bara med klapp och en torr godisbit mellan varje moment och körde linförighet, framförgående, läggande, inkallning och apportering i följd. Det enda vi inte körde var alltså platsen och hindret. Platsen körde vi senare, men inte tävlingsmässigt och hoppet hoppade vi över av den enkla anledningen att vårt hinder (ett cykelställ) innehöll ett helt gäng cyklar. Jag är sååå glad över att hon håller ihop så fint utan direkt peppning och med så stor störning! De torra godisbitarna kan hon nog lätt vara utan och mina klappar tror jag mest hon blir irreterad över! Tongue out Anledningen till upplägget på dagens träning var att jag ville kolla av vart vi låg. Jag ville pressa henne lite för att kolla vad vi behöver jobba hårdare på och vad som håller. Summan är att jag behöver sätta lite krav på henne i fria följet för att få full koncentration hela tiden trots störning. När bollar for lite nära så släppte hon mig med blicken och kikade lite mot bollarna, men hon släppte inte i position. Läggandena kan fortfarande bli snabbare. Jag har svårt att få till dem riktigt bra och jag vet inte riktigt hur jag ska bättra det heller. Ingången i inkallningen var idag usel. Hon brukar visserligen liksom flyga in bredvid mig i en piruett, men helt utan att nudda mig. Idag så var piruetten mest i axelhöjd på mig och hon ”nuddade” mig så mycket att jag nästan trillade baklänges. Bakläxa på ingångar m a o.  Apporteringen var skitsnygg men det måste övas på kastade apporter och liggande apporter som inte ska hämtas. Dels litar jag fortfarande inte på att jag inte får en tjuvstart när jag kastar trots att hon sitter som ett ljus och dels så låser hon sig lätt på apprten när hon fått hämta den en gång och vill inte gärna göra nåt annat än apporter sen. Inget vidare med tanke på att hoppet kommer efter… Surprised Framförgåendet hade vi nog fått en 5a för idag. Det är super med tanke på den minimala träning hon fått i momentet och det var innan starten i appellen i våras… A ska få jobba lite med den så kommer vi nog få rätt fina poäng där också! Platsen var svår med all störning tyckte Dizzy. Egentligen ligger hon stadigare ju mer störning det är, men eftersom jag kräver att hon har hakan i backen så kan hon ju inte kika på det som händer och då surar hon till lite. Detta är dock inte så konstigt att hon tyckte det var svårt eftersom vi inte tränat det med störning alls ännu. Hon jobbade iaf på fint och till slut så låg hon stabilt med huvudet pressat neråt i en halv minut med fotbollsspelande pojkar tre meter ifrån. Duktig skitunge!
Sillen fick ett peppande pass med fritt följ, inkallning, kryp och apportering. Hon gick bra hon också, söttanten! Smile Imorgon är planen den motsatta, dvs ett lättare peppande pass för Dizzy och en ordentlig genomgång av lägremomenten med Sillen. Dessutom måste jag verkligen sätta igång med inlärningen av kryp med Dizzy! Om vi ska starta i lägre nångång det närmsta decenniet så måste jag börja med det nu! Städningen jag skulle gjort idag står också på listan ihop med tvätt av sånt som ska med till Böda och början på packning till samma resa.

Ha det gott allesammans!

Blädag

Jag vaknade alldeles försent för att hinna tvätta på tvättiden jag bokat. Ute med hundarna insåg jag att det var mensdags. Ooooont. Det blev en ultrakortis för att sen gå hem, knapra lite piller, slänga till djuren lite frukost och sen decka några timmar i soffan. Att röra på sig innan man är drogad såna här dagar är inte bra. Det onda hinner fullständigt ta överhanden och det tar lång tid att återfå kontrollen över smärtan. När det onda väl lagt sig till en nivå som går att leva med så var klockan halv ett och halva dagen var borta… Surt.  Jaja, en längre prommis med hundarna, lite mys och bus med de långsvansade fyrbeningarna och se kunde jag t o m dricka kaffe och äta frukost. Eftermiddagen slösades bort framför datorn och pratandes skit i telefon med mamma (som jag ju träffar imorgon…) Tja, sen kom A hem, jag lagade middag och glodde på animal cops och nu är ju dagen slut. Ont har jag fortfarande så A får gå kvällsprommis själv ikväll, dvs ingen långis idag. Heller ingen träning… Men, men jag har tränat duktigt det senaste och en dag gör ingen skillnad.

Imorgon kommer alltså älsklingsungen hem igen efter sin Kalmarsemester. Oj, vad jag har saknat henne! Jag trodde inte att jag skulle göra det. Trodde snarare att det skulle vara lite skönt, men det har varit tomt och trist utan skitlisan och jag tror att Silly saknat henne också. Fast visst har det varit skönt att kunna ge älskade Sillen förstaplatsen i soffan varje kväll, att bara gosa med henne och att ge henne all uppmärksamhet! Eller jo, det är klart Carrey har fått både gos och uppmärksamhet han med, fast han tar inte över på samma sätt som hans dotter gör.

Det börjar bli dags att planera lite mer i detalj hur årets Familjecup ska te sig. Förra året startade vi det som vi på en gång bestämde skulle bli en årlig tradition i samband med Bödautställningen. Då var det en ren lydnadstävling, men det känns inte längre hållbart så i år har allt ändrats. Det kommer bli en ren skojtävling med div grenar där alla ska kunna vara med oavsett skolning på hunden el föraren. I år har vi följande ekipage: Mamma med Carrey så klart, jag med antingen Dizzy el Silly och A med den andra (vi har inte diskuterat vem som ska ta vem än) och Nadia och Caddy. Nästa år kommer vi ha åtminstone ett ekipage till! Reglerna är satta så att alla hundar i familjen som är över fyra månader och som inte har ordentliga skäl att slippa såsom halt, nära döden el högdräktig ska deltaga så länge förarna räcker. Alla familjemedlemmar (här räknas alltså även N & M in eftersom Caddy adopterat dem!) ska deltaga så länge hundarna räcker. I år står jag för planerandet och klurandet av grenar och nästa år får årets vinnare ta hand om. Den enda gren som måste vara med är inkallning på tid på stranden (typ valpinkallning) annars får man ändra och utforma grenar som man vill. Jag har en plan för hur det kommer att se ut i år, men detaljerna ska kluras på och dem tänker jag inte avslöja! Kul ska det bli iaf!

Före och efter x2!

Här kommer utlovade före och efter bilder. Jag tog mig an Sillen också när jag ändå var i farten så bilder jag bjuder på bilder på henne med. Båda är helt klara förutom Carreys krage och öron som torkar löjligt långsamt. Att föna med min lilla mesfön hjälper liksom inte… Smile 
Tyvärr är min kamera fortfarande lika kass, jag har inte förbättrats som fotograf och särskillt Silly är en klart motvillig fotomodell som mest ser ut som att hon ska dö vilken sekund som helst. Laughing

Före.cargammalsida.jpg 
Efter.carnysida.jpg
Före.cargammalrumpa.jpg 
Efter.carnyrumpa.jpg
Före.cargammalfot.jpg 
Efter.carnyfot.jpg
Före.silgammalsida.jpg 
Efter.silnysida.jpg
Före.silgammalrumpa.jpg 
Efter.silnyrumpa.jpg
Före.silgammalfront.jpg 
Efter.silnyfront.jpg

Liiite finare blev dem allt eller hur?

Några extra bilder…

norpagarderob.jpg 
Norpan i garderoben. Visst har vi Sveriges läckraste garderobsinsida!!!
nallasover.jpg
Såhär hittade jag Nalla sovandes häromdagen. Snark, snark! Smile  
love.jpg
Kärlek. Vad mer kan man säga? Lillebror flyttar hem i helgen!

Projektet “Från skitig skogsbjörn till glammig utställningshund” startat!

Carrey kom hit igår eftermiddags. Marie körde hit honom när hon ändå hade ärenden i storstaden och bjöds givetvis på fika och lite hundsnack när hon ändå var här. Tack för besöket Marie! Alltid lika trevligt att träffa dig!
Carrey gillar verkligen Marie han också. Så till den milda grad att han promt ville följa med henne när hon gick och sen surade på hallmattan i säkert tio minuter! Efter en längre prommis med honom och Sillen där de busade riktigt ordentligt (för att vara de två) så gosade han med mig i soffan en stund innan han nöjt lade sig raklång på golvet och snarkade. Kan inte vara lätt med så många omställningar på kort tid (om han bara visste vad han har att vänta!), särskillt inte för en hund som redan haft så många hem. Från valplådan flyttade han till Kim och Ben där han bodde ett halvår tills rabiesvaccinationen var klar och han kunde komma till Sverige. Väl här bodde han hos Tina och Johan runt ett halvår innan han flyttade till Janne i Skåne. Därifrån kom han tillbaka till Tina och Johan som nu flyttat till nya huset för att efter ett par månader flytta till mamma i Kalmar. Han måste ju trott att han skulle stanna hos Marie nu och det är klart att han fick lite panik när hon lämnade honom. Visserligen känner han ju mig och är van att vara här, men han och jag har aldrig fått någon vidare kontakt. Jag har alltid varit den stränga, dominanta personen för honom (som bl a vaktar mina tjejer från sexuella påhopp) och vi har aldrig gjort nåt kul ihop som gett oss en positivare kontakt. Trist, men det har bara inte blivit så att jag gjort nåt åt det. Nu har jag iaf chansen och jag måste säga att vi redan kommit en god bit på väg! Carrey är en guldklimp. Han är fullständigt genomsnäll, kontaktsökande, signalkänslig och så härligt stabil på något sätt. Förutom när man kliar honom på rumpan vill säga, för då tappar han alla koncept och ylar hjärtskärande i nån slags glädjeyra. Laughing  
Imorse tränade vi lite lydnad ihop iaf. Han fick börja med att ligga plats när jag körde med Silly, något han nog kommer att få göra en hel del i framtiden medans lillebror jobbar. Sen fick han lite korta fotövningar, en inkallning och lite fjärr och lite kryp. Hans arbetsglädje är underbar och likt Silly så vill han så fruktansvärt gärna göra rätt, men samtidigt kan han vara rätt så slarvig tror jag…  Sen fick han ligga lite plats till när jag körde lite till med Sillen och då insåg jag att hans plats inte är riktigt så säker som både jag och mamma nog trott. Han gjorde nämligen precis lika fin fjärr som Silly… Jag hade inte hjärta att rätta honom heller för han fattade helt enkelt inte att det inte gällde honom när jag stod där och viftade med armarna. Sötgrabben!
Sillen gick fint hon med. Lite dålig bakdelsarbete bara, men det blir ofta så om hon är lite trött el varm vilket hon var efter en lång busstund med Carrey.

Ja, iaf så fick han sig ett dygn på sig att landa lite här och vila lite efter helgens bravader. Nu startar jag projektet ”Från skitig skogsbjörn till glammig utställningshund”! Tänkte jag skulle ge er en ”förebild” och en ”efterbild” så ni får se resultatet. Förhoppningsvis blir det ett rejält förbättring! Wink 

Tystnad

Ni anar inte hur tyst det är hemma hos oss! Att Dizzy är en pratsam tjej visste jag innan, men jag har nog inte insett HUR pratsam förrän hon plötsligt inte var här och pratade… Silly gav ifrån sig några boff när N, M och Caddy kom i söndags, men förövrigt har hon inte sagt någonting. Dizzy har ljud för alla situationer, alla sinnesstämningar och allt hon vill få sagt. Hon grymtar, boffar, knorrar, muffar, morrar, skäller, gapar, gnäller, ylar, piper, gruffar, frustar, gurglar, och snarkar! Dessutom har hon ljud som jag inte har nåt ord för och ljud som inte hundar borde kunna såsom att hon nästan spinner när hon gosar med husse eller att hon ger ifrån sig jamande ljud när hon blir frustrerad. Silly kan absolut låta hon också, men det mesta säger hon med sina blickar. Blickar som avslöjar allt!
Visserligen tror jag att Silly verkligen uppskattar att ha husse och matte för sig själv lite, men jag tror också att hon saknar sin lillasyster en hel massa! Hon ser lite loj ut på promenaderna, lite uttråkad liksom.
En sak slog mig häromdagen. Dizzy har ju aldrig varit ensamhund och har därför inte lärt sig att roa sig själv och att kunna leka på egen hand. Det har jag ju alltid vetat, men nu insåg jag att det är samma sak med Silly ju. Hon har heller aldrig varit ensamhund och vet inte heller hur man leker själv. Helt oviktig info… Tongue out

Tja, Carrey kommer iaf om nån timma och livar upp min och Sillys tillvaro. Han lär väl behöva plockas ner på jorden efter att ha fått umågs med löptjej. Han har lite svårt att acceptera att inte alla löper då… Wink Silly brukar dock ta sin uppgift som Superbitch på största allvar och sätter honom effektivt på plats så det lugnar sig nog efter en liten stund bara. Jag tänkte ta dem båda på en långprommis det första jag gör så får de reda ut det hela utomhus. Innan mamma kommer för att hämta sina prinsar (och återlämna min prinsessa, oh jag saknar henne mer än jag trodde!) på fredag så ska Carrey vara nybadad och friserad och klar för Bödautställningen nästa helg. Silly behöver helt klart både bad och frisering hon med även om hon inte ska ställas så hon åker nog på det hon med. Lika bra att ta båda samtidigt så slipper man två omgångar med blöta hundar på tork och hår som flyger omkring överallt.

Jag sitter så smått och funderar över hur hemsidan kan ändras på ett enkelt och tidseffektivt sätt, men så att den ändå får en uppfräschning. Mamma kommer ju som bekant ha annat än min hemsida att lägga sin tid på den närmsta framtiden… Kanske räcker det med ny färgskala? Dessutom SKA jag se till att få albumsidan ingångsatt. När som helst….

Allt och inget

Dagarna går och allt är som vanligt. Det är lite konstigt. Ibland kan man skriva mängder med rader om absolut ingenting och ibland känns det fullständigt meningslöst att skriva nåt alls om inte typ kungen kommit på besök el så…
Det senare fallet råder just nu.

Vi tränar lydnad iaf. Fokus på Dizzys plats. Det går framåt och hon ligger fint med hakan i backen, stabilt i en minut nu. Detta med mindre störningar och jag kan gå in och belöna utan att hon lyfter huvudet. Dock får jag inte fram nedläggandet av hakan när jag står bredvid henne, utan det kommer först när jag gått ifrån och vänt upp mot henne. Helst skulle jag vilja att hon gör det på kommando ”plats” redan vid nedläggandet, men jag har kört fast där. Förslag el tips någon???
Annat fokus är ställanden, lägganden och sättanden med båda tjejerna. Likaså position i fot, men det är ju som känt en evighetsgrej att träna. Hur bra det än är så kan det alltid bli bättre och framförallt behöver det underhållas. Med Dizzy blir det som vanligt en del stadga i olika övningar och med Silly körs det en hel del apporteringar med vittringspinnar och metall med fokus på attityd och att det ska vara kul! Dessutom tragglas det en massa på fjärren med Silly. Det var skitsvårt att få fram ställanden överhuvudtaget på henne och när jag väl fick dem så blev de slarviga, fula och med mycket steg åt alla håll. Nu är jag i stadiet där det oftast ser snyggt ut, men lika väl kan bli inget alls bara för att jag blir för petig i vad jag belönar och belönar jag inte tillräckligt ofta så lägger Silly ner. Hon är känslig på det viset. Inte så att hon inte vill vara med längre men om jag inte berättar att det blev rätt så tror hon tillslut att hon gjorde helt fel och då ”safe’ar” hon och ligger still. Då får jag gå tillbaka och belöna att hon ställer sig alls ett par gånger innan jag kan utesluta belöning för ett halvkasst ställande igen. När det väl blir flyt i träningen så är hon sååå häftig att jobba med för hon satsar verkligen och svansstumpen går som en propeller därbak! Propellern i kombination med det stora smilet i ansiktet gör det omöjligt att missa att hon tycker det är vansinnigt roligt att träna! Min älskade, söta, underbara tant!!!
Dizzy tycker träningen är om möjligt ännu roligare än Silly, men hon visar det snarare genom att kavla upp ärmarna och jobba superfokuserat och med en nästan  svart blick av koncentration. Ingen viftande stump el smil där inte! Det kommer när jag ger henne frikommando och belönar, då studsar hon rakt upp i glädje och som någon slags urladdning efter koncentrationen! Och jodå, hon är allt söt och älskad hon också! Wink  

Ikväll kommer mamma och hennes A hit igen. Mycket farande genom landet för dem nu… Smile
Carrey ska nämligen på kärleksbesök i Lilla Edet och sen ska han bo hos oss resten av veckan innan han blir hämtad igen nästa helg. Hämtas görs då också lillebror Monster. Under tiden ska antagligen Dizzy följa med till Kalmar för att inte göra stackars mamma helt hundlös en hel vecka. Dessutom lär hon ju påminna mamma om hur det är att ha en inte fullständigt lydig, lugn och snäll aussie i huset… Tongue out Själv ska jag passa på att mysa med min tant och ge henne all uppmärksamhet hon bara kan få! Hon hamnar så lätt i skymundan bakom Dizzy som ju liksom alltid är först att ta för sig. Sillen klagar inte, men ibland ser hon lite slokörad ut när jag uppmärksammat Dizzy lite för mycket ett par dagar… Det ska bli gott att få pysmysa bara hon och jag! Och självklart ska det gosas lite med Carrey också när han är här!

Nu ska jag iaf ta mina brudar och gå ut. Jag hoppas regnet låter bli att komma ner medan vi är ute… Ha en skön helg allihopa!

Nästan bara bilder…

Jag och A var barnvakt åt Alice en stund igårkväll. Givetvis hanns det med en del tid hos valparna också… Kiss Och som utlovat kommer här bilder. Inga bra bilder, men motiven är så söta så det väger liksom upp! Smile

allatio.jpg
ALLA 10 PÅ EN OCH SAMMA BILD!!!
matbaren.jpg
Trångt vid mjölkautomaten… SurprisedSmile
ambebisarna.jpg
Älskade A välkomnas med pussar innan mördandet av hans skosnören börjar…
2blue.jpg
En galen blå och en söt blå!
blueosvarta.jpg
Söta ”Blondie” och underbart fina svarta tiken.
finaflickor.jpg
Mina favoriter – den röda tiken och den svarta tiken!
monster.jpg
Självklart är lillebror en favorit också!
monster2.jpg
Bitande blå ögon.
tremoten.jpg
Tre blå på en röd…
threeblue.jpg
Tre vackra blå.
svarte.jpg
Tuffa svarta killen.
svartafullifan.jpg
Söta, söta, söta… med full-i-faan-blicken!
steel.jpg
Herr Stål.
sillylik.jpg
Sillylik flirt!
redsvarta.jpg
Favvisarna igen!
red.jpg
Alltså i slutänden så kan inte de andra färgerna tävla emot den röda. Ojoj, vad jag faller lätt för dem! Den här lilla tjejen verkar dessutom så himla trevlig! Hon ger mig samma intryck som Joya gjorde i den åldern. Lite avvaktande (dock inte ett dugg på ett osäkert sätt, mer beräknande! Wink) sitter hon och kikar på sina syskon för att sen när hon funderat klart attackera med bestämdhet! Inte som Dizzy som var fullt-ös-medvetslös mest hela tiden redan då. hehehe
Grabben Monster är en tuffing han också. Bland de första överallt och har inga problem med att ta för sig! Mamma och Carrey får nog lite att bita i där….Smile

Hmm…

Hur kommer det sig att när man precis nyss konstaterat att himlen återigen är knallblå igen efter den korta regnskuren för en liten stund sen och inte bara bestämt sig för att hänga den nytvättade tvätten på balkongen, utan också gjort det, så börjar det regna? Vart kom det ifrån? För att inte hamna i situationen där jag konkat ner all tvätt och hängt upp den inomhus lagom tills solen skiner igen, så fick den snällt hänga kvar ute i hopp om att det bara var en kort liten skur. Jag hade rätt den här gången och än så länge har ingen uppföljarskur kommit. Smile

En annan undran jag har är varför inte kattungar är som de flesta andra djurungar, dvs behöver en himla massa sömn? Norpa far runt, runt och busar många timmar i sträck, äter sen lite och somnar tio minuter innan det är full fart igen. Wow, vad jag avundas hennes energi!! Hon är, som tur är, fortfarande en väldigt snäll individ. Iaf mot mig. Det verkar fortfarande vara A och Nalla som får ta smällarna av hennes busspel. Wink

Annars händer här inte så mycket. Jag jobbar en del, A jobbar lite mer och därimellan njuts det av cykel/inlinesturer, långpromenader, hundträning och mys i soffan. Träningen fokuseras på för Dizzys del plats, fotposition, spårapporter och allmän stadga medan Silly får fotposition, metallapport, spårapporter och en allmänt bra attityd i träningen.

Stolt och hedrad!

En lite annorlunda och rolig form av utmaning cirkulerar just nu. Den går ut på följande: ”Man väljer ut och skriver om fyra bloggare eller personer med hemsidor som inspirerar. Dessa fyra blir i sin tur utmanade att välja ut fyra sådana bloggare/personer att skriva om.”  Redan igår såg jag den hos Lisa när hon blivit utvald. Att hon blev vald tyckte jag inte var ett dugg konstigt. Hon är alltid lika sympatisk och godhjärtad och jag blir alltid lika glad och liksom lugn när jag läser hennes blogg. Alldeles nyss chockade hon mig dock genom att välja mig som en av hennes fyra! Lilla jag som inte ens kan fota eller ens gör min hemsida själv… Jag känner mig sååå hedrad och är sååå stolt och glad!!!

Dåså. Jag ska alltså välja fyra personer/bloggare som berör och inspirerar mig. Ruggigt svårt med tanke på alla bloggar och hemsidor jag dagligen följer. Här kommer iaf mina fyra. Helt utan inbördes ordning.

Min älskade mamma är det första och kanske mest självklara valet. Min bästa vän, min webmorsa, mitt bollplank och så oändligt mycket mer. Att hon för tillfället har en av internets fulaste hemsidor bortser jag ifrån. En av de tre personer jag älskar högst och varmast på denna jord. 

Nickie med Milo och Japp. Nickie var en av de första aussieägare jag lärde känna. Vi tränade och promenerade en del ihop när jag bodde i Karlshamn. Hon är en av de mest inspirerande, duktiga och måldrivna hundtränare jag vet. Till på köpet är hon snäll, trevlig och söt irl! Jag slutar aldrig att förvånas över alla hennes framgångar med Milo även om det är ett direkt resultat av hennes målmedvetenhet och envishet.

Agnetha med Bucks och Xsita har kanske inte häftigaste bilderna, häftigaste tävlingsframgångarna eller mest poetiska bloggen, men Agnetha är härligt naturlig och skäms inte för att skriva om sina misstag, hundarnas ofog eller andra vardagliga ting som vi ju alla upplever men få skriver om. Jag har många, många gånger läst hennes blogg och insett att mina hundar inte är ensamma med sina mindre bra dagar och det ger mig ljus i tunneln ska ni veta! Agnetha inspirerar dessutom genom att aldrig ge upp och hennes envishet och nogrannhet ger resultat att avundas.

Pernilla med Rocky och Dumle är en härlig tjej som vågar ta livet i hornen gång på gång trots hemska motgångar. Hon berör med sina bilder, men kanske allra mest med sina ord. En sån där person som kändes fullständigt naturligt att träffa live! Hennes hemsida och blogg ligger under vila just nu och där finns ett lås av förklarliga skäl, men hon platsar så självklart bland mina fyra att hon ska vara med ändå!

Sen har jag två lite ”fusk” också. Jag vet inte om reglerna tillåter att jag ”återvinner” så de får hamna lite bredvid. Nämnas måste de nämligen!

Lisa med Rut och Gunda är en sedan väldigt länge ständig glädjekälla för mig! Hit klickar jag mig när jag behöver en paus ifrån verkligheten, en liten puff i baken eller bara lite ögongodis. Om kärlek fanns i bildform så finner ni den här. Bilderna och de två röda fotomodellerna ger mig alltid gåshud och raderna är inte mindre berörande. Mmmm…

Lisa med Eskil och Isak. Hur skulle jag inte kunna nämna dig Lisa? En av de första aussiesidorna jag hittade och sedan dess en väl följd sådan. Vackra bilder varvas med vardagliga texter som genomsyras av vänlighet och ett lite norrländskt(?) lugn.

Dränkt mobil

Jag har en mobil av modellen stöt-, damm- och fukttålig. Helst skulle jag vilja ha en sån där söt, väldesignad, rosa sak med schysst kamera, men eftersom jag är världens klant som ofta kastar mobilen i asfalten el dyl så passar den slagtåliga mig bäst. Alla mina klanterier har dock min nu snart fyra år gamla mobil överlevt utan problem. Däremot har både Dizzy och Kissy perforerat knapparna lite och Kissy lyckades även perforera displayen med sina sylvassa valptänder. Men, men den har överlevt detta också och jag har inte funderat på att skaffa någon ny eftersom utbudet på slagtålighetsmobiler är skrattretande litet. Nu är det nog dags dock. Jag hade lagt den på laddning i sovrumsfönstret, men när jag hittade den så hade lilla Norpa lekt lite med sladden och mobilen låg numera i vattenskålen som står under fönstret… När luckan i telefonens nederkant är öppen är den inte ett dugg fukttålig kan jag meddela. Det rann vatten ur den när jag lyfte upp den och trots flera timmars torkning i isärplockat skick så fungerar den ytterst knepigt nu. Mellanslagsknappen hjälper tydligen knappen ovanför och slår bara t och u nu… Med jämna mellanrum så får 0:an för sig att fylla hela displayen och titt som tätt kommer varningsmeddelandet ”Kontrollera startsidans adress!” upp. Bara att inse att en ny mobil är ett nödvändigt ont för plånboken just nu…. Cry Till det positiva ska väl poängteras att detta är det första Norpa har sönder! Smile 

Sommaren har tydligen kommit nu. Solen skiner som bara den och det är riktigt varmt ute. Jag var ute och tränade lydnad nyss, men det var lite väl varmt för såna aktiviteter både för mig och för hundarna (läs: mest mig) så det fick bli ett kort pass och så tar vi ett längre ikväll istället. Tjejerna går rätt så bra båda två nu. Silly är lite väl gasad och hamnar lite långt fram i position och jag har insett att det är dags att ta ett ordentligt tag i våra vänstersvängar som tanten tydligen helt glömt bort hur det ska se ut. Annars är hon så skön att jobba med! Hon är så fullständigt koncentrerad på mig och vad hon ska göra, hon försöker hela tiden sitt bästa och lär sig ohyggligt fort vad jag vill. Dizzy känns fin hon också. Hon är också taggad till tusen vilket gör att vi får pip i början på varje pass, men med lite tålamod och ingen belöning när hon ljudar så slutar hon snabbt och koncenterar sig på det hon ska istället. Med henne är balansgången mellan ställande och läggande under gång en ständig grej. Tränar vi lite mer på det ena än det andra ett tag så blir det bara det sen, oavsett kommando. Just nu har vi fina ställanden efter att ha tränat det hela sommaren… Jaja, läggandena är lätta att få fram så det är nog inget problem, men det gäller att få en balans så att hon klarar båda momenten och även hålla isär dem. En del träning på stimuluskontroll där kanske… Platsen har vi börjat köra hårt på igen efter ett sommaruppehåll. En liten spark i baken (tack Tina! Wink) satte fart på mig och visst ger det resultat att träna! Embarassed Tänk om man kunde ha självdisciplin nog att ta itu med problemen när de uppstår istället för att skjuta dem på framtiden. Då hade vi med all sannolikhet haft en finfin plats nu… Suck!
Nu ska jag göra en kopp kaffe och sätta mig på balkongen och läsa lite i en god bok och njuta av sommaren!