Monthly Archive: maj 2007

Lista och plugg

Det händer inget värt att rapportera om när man spenderar runt 10-12 timmar per dygn pluggandes. Igår roade jag mig själv med att skriva ner exakt effektiv pluggtid och nådde 10 timmar och 55 minuter. Då räknas inte kisspauser, kaffehämtande eller bloggläseraster.
För att fylla ut här lite så fick jag alltså hitta på nåt annat. Det var ett tag sen nu så jag tyckte det var dags för en lista. Hittade denna här.
 

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Ja, annars vore det väl inte en äkta bästa vän väl?

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Inte en susning. Mamma kan du fylla i?

4. Vad åt du senast?
Ungsvarm egenbakt vaniljmuffin och en kopp te.

5. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, A viskar alltid söta saker i mitt trötta öra innan han går på morgonen.

6. Har du varit med i en rättegång?
Som åhörare, ja.

7. Är du polare med grannarna?
Det vore väl fel att säga, men vi hejar iaf när vi möts i trappen…

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska och engelska.

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige. Och några sommarmånader i Wales…

10. Senaste piercingen?
Tjurringen i näsan skulle jag tro var senast. Togs bort när hösten kom och snoret liksom färdades längs med ringen ur näsan och ner på överläppen…

11. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
I söndags på väg hem från Trollhättan och min och Dizzys tävlingsdebut. Jag körde.

12. Gay?
Som i glad? Jovars… Annars är det nog en definitionsfråga.

13. Har du däckat/spytt för att du druckit?
Inget jag är stolt över, det var inte speciellt länge sen ens.

14. Har du äggat någon?
Vid ”nollningen” när jag började gymnasiet skulle det äggas hej vilt på alla nykomlingar. Jag äggade tillbaka. Vansinnig. Sen lät de mig vara ifred. Smile

15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej.

17. Har du varit på stranden?
Givetvis.

18. Har du haft en stalker?
Inte vad jag vet iaf.

19. Minns du dina/din musiklärares namn?
Faktiskt inte en enda av dem. Eftersom musik är tämligen oviktigt i mitt liv så har även musiklärarna varit det.

20. Hur bra är din syn?
Helt ok.

21. Har du varit på ett party?
Jodå. Annars vore väl svaret på fråga 13 ännu mer tragiskt. (Börjar misstänka att listan kommer från andra sidan det stora blå…)

22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Eftersom jag ogillar att bada i annat än badkar eller uppvärmda pooler, så nä. Men det är inte hajarnas fel.

23. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Vem är ”jag”? Endast det bästa är gott nog åt min lillebror!

24. Har du varit utomlands?
Jodå, några gånger. Fast inte så långt.

25. Har du sett din bästa vän naken?
Ja.

26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Antagligen min mammas gamla bästis bröllop då jag var brudnäbb och såååå stolt. Fast årets var underbart det med. Börjar så smått längta efter mitt eget.

27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Mest otroligt förvånade skulle jag tro.

28. Var är dina syskon just nu?
Lillebror sitter nog i en skogsmaskin modell gigant nånstans i en Småländsk skog… höll jag på att skriva innan jag insåg att klockan är 18.25. Nä, han sitter nog framför en tv. Inte helt otroligt sitter han i mammas soffa och gnäller över att maten inte är klar ännu.

29. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Hehe, häromnatten hade jagtvå underliga drömmar. Lika ”verkliga” båda två. Först hade jag vilt sex med Ty i Extreme Makeover Home Edition. Sen satt jag på en gunga tätt intill mitt ex och lyssnade på när han berättade hur underbart det var att vara pappa och att han nu var ensamstående spädbarnsfar… Hmmm, tolka det den som kan! Laughing

30. Vem ringde dig senast?
En tjej som surade över att vi inte hade utställning för alla raser på vår rasspecial i sommar….

31. Vilken tid gick du upp imorse?
Halv sju. Typ.

32. Vad ska du göra i helgen?
Ha sovmorgon, träna lydnad med Y, plugga, mer sovmorgon, spåra m Nadia och äta middag hos N & M.

33. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
”Hej… Hur mår du?” från Patrik.

34. När var du riktigt sjuk senast?
Vad menas med ”riktigt sjuk”? Sådär, åka-till-sjukhus-sjuk har jag nog inte varit sen jag tog bort blindtarmen. Eller hade jag uvi i njurarna efter det… Tja, typ 6-7 år sen iaf.

35. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Nu brukar jag ju inte gå runt och ta på kändisar, men jag klappade lite på en viss vit storpudel på en utställning för ett tag sen. I vissa kretsar är han nog att betrakta som kändis…. Wink

36. Vad finns i din bakficka?
Två prydligt ihopvikta, ljusblå bajspåsar.

37. Har du färglinser?
Nä. Mina ögon har egen färg…

38. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Vände, vred på mig och försökte sova trots A’s snarkande. Måtte hans snuva släppa snart!

39. Vad är det första du gör på morgonen?
Kissar, sätter på kaffe, klär på mig, dricker en kopp kaffe och rastar hundarna. I den ordningen.

40. Vad ska du göra efter det här?
Plugga vidare.

Deppmåndag och solig tisdag!

Igår var inte bästa dagen om man uttycker sig ganska snällt. Dels var jag aptrött efter en mycket hektiskt helg. Dels var jag pms-ig (om man nu kan vara det i slutet på mensen?). Söndagens tävling är jag fortfarande nöjd med, men det är ju ändå inte direkt upplyftande och när jag inte kunde tvätta pga att någon snott tvättstugenyckeln (hade typ ett par fransiga trosor kvar…) och jag nåddes av trista meddelanden så ville jag mest lägga mig i sängen och grina. En hejdundrande huvudvärk pga åskan som hängde i luften gjorde ju liksom inte saken bättre och inte heller den gigantiska hög med plugg som ligger framför mig den här veckan. Tja, allt lättade ungefär lagom till att älskade A kom hem, såg hur jag mådde och placerade mig i soffan med en chokladkaka medan han tog ut hundarna och lagade mat. Hur underbar är han inte??? De trista meddelandena fick mig att ta ett beslut som faktiskt känns riktigt bra nu när det väl är taget, men som kändes skittrist innan jag gjort det. Det blir helt enkelt bättre som jag bestämt nu!

Idag försov jag mig trots att jag ställt klockan. Normalt är väl det ingen bra början på en dag, men när jag vaknade av att svalorna swichade förbi fönstret och det luktade sommarregn när vi gick morgonpromenaden i strålande sol så kändes livet helt ok! Idag har jag också tvättat som bara den och snart är alla lådor, hyllor och galjar fyllda med rena kläder igen. Plugget flyter på och det känns faktiskt mindre panikigt än det gjorde igår. Visst är det massor att göra, men det kommer att gå bra.
Jag ska bara konsentrera mig på skolan den här veckan. Och så lite hundträning och så förstås, men vi ska andas ut lite efter senaste tidens hårdträning så det blir lightversionen den här veckan. På måndag styr vi kosan till Tina. Där ska vi vara hus-, hund-, häst- och barnvakt en hel vecka medan de två nygifta åker på bröllopsresa. Det ska bli jättekul och supermysigt! Att få ”låna” en hel familj är inte bara spännande och en aning jobbigt, det är samtidigt härligt, lärorikt och skitkul! När Tina och Johan kommer hem tisdagen veckan efter så lär jag väl sova ett dygn eller så. Sen kommer mamma hit på onsdagen och så bär det av till aussielägret på torsdagen! Gud vad jag längtar dit! Efter lägret är det helt plötsligt midsommarveckan och jag är då arbetslös. Undrar vad jag ska göra för att dagarna ska gå då? Tja, jag hinner ju inte oroa mig i förväg iaf för innan dess är det som sagt väldigt fullt i kalendern!

“Självständig herre”!

Det kunde ju gått bättre idag än vad det gjorde. Vääälidgt mycket bättre. Samtidigt är jag helt klart nöjd. Vi uppfyllde våra mål att ha roligt ihop och Dizzy klarade sånt jag inte trodde. Att hon sen föll ur på sånt jag vet att hon kan riktigt fint bryr jag mig inte så mycket om. Det handlar så väldigt mycket om proofing och tävlingsträning och det har vi ju knappt sysslat med alls ännu. Att hon är ”ur form” har jag ju vetat hela veckan dessutom.

Tja, för att ta saker från början så gick spåret helt ok. Vi fick en hästhage tilldelade oss och spåret varierade mellan knähögt blött gräs till trampad, dammig jord. Från sol till skugga. Dizzy jobbade på fint, men fick tapp i varje övergång mellan högt och lågt gräs och mellan skugga och sol och ringade då ordentligt. Vi en ring så höll jag linan längst ut i änden och tappade den givetvis. Pinsamt! Eftersom jag halvt på alla fyra försökte jaga ifatt linan så tyckte Dizzy det var en rolig lek och jag ”jagade” liksom bort henne från spåret. När jag insåg att det inte funkade att småspringa och försöka fånga linänden samtidigt så kallade jag in henne och sa ”spåra” igen och då gick hon direkt tillbaka till spåret. Alla apporter apporterades snyggt och självklart och hon jobbade fint hela tiden (förutom när jag jagade henne…). Betyg 8 och 8,5 med kommentaren ofokuserad. Det såg nog så ut från håll när hon ringade runt, men jag hade väl inte kallat det för det eftersom hon ju jobbade hela tiden.
Nästa moment var budföring. Här vet jag ju att hon kan fuska med ingången hos mottagaren och antalet gånger hon sprungit till någon utanför familjen är lika med 1! Att hon sen inte tycker att man ska tramsa med klappar när man jobbar gör att hon gärna kommer in fint men tjuvstartar. Inte idag dock. Hon behövde två kommandon för att starta från mig (inte konstigt att hon inte var säker på vad som gällde…) och sen sprang hon snabbt och rakt, gjorde en kanoningång, satt still och startade på kommando från mottagaren och sprang lika fint och kom in till mig. Betyg 8-8 pga dk.
Efter lunch var det dags för lydnaden och Dizzy kändes jättefin när vi värmde upp en aning. Dock blev vi störda (jag iaf) av att en tävlande innan oss som nollat spåret men fått lov att köra lydnaden ändå skulle köra innan mig fast jag fattade det som att han skulle köra sist. Det blev alltså en del extra väntetid när vi var laddade och klara. När vi sen äntrar planen så kommer det ett äldre par gåendes över planen och det går ju inte fort heller när tävlingsledarna försöker mota bort dem. Ännu mer vänta och nu började jag känna att jag ”tappade” Dizzy. (Påminner mig själv om att träna att starta efter störande moment…)
Linförigheten fick vi 8,5 och 7,5 på. Det var väldans snällt eftersom Dizzy spårade delvis… Gah! (Träna med goda lukter på marken!)
Framförgåendet tänkte jag avstå, men A övertalade mig till att testa och visst tusan gick det! Alltså för två veckor sen hade vi inte kommit förbi punkt 1:a i det momentet, men nu gick hon skitfint rakt ut och höll sig där! Hon kikade bakåt på mig ett par gånger och ståendet var ju inte i färdriktningen direkt, men ända tills en halv sträcka var kvar så såg det jättefint ut! Då började hon nosa igen och hade jag då saktat av och kommenderat om så hade hon nog gått vidare och vi hade fått betyg. Det gjorde inte klantjag utan jag gick förbi henne och därmed fick vi en nolla. När jag gått om henne så kom hon upp självmant och gick fortsatt fint framför. Klantmatte alltså.
Läggandet har ju som bekant varit allt annat än vad det ska vara i veckan och likaså var det idag. När hon inte lade sig på första kommandot så halvslängde jag mig i backen och hon lade sig, men när jag vände upp så kom hon gåendes mot mig med rumpan viftandes! Sötnos! Inte oväntat att det skulle bli en nolla på det momentet och att återfå de fina lägganden vi haft ska inte vara alltför svårt.
Inkallningen fick vi 9-9 på med kommentaren att ”hoppar vid föraren”!!! Va???? Hon nuddar mig inte. Hon är jättesnabb i sina ingångar och liksom slänger runt kroppen för att hamna rätt. Är det att hoppa och vad är det för fel med det? Bättre att gå långsamt? Hmpf.
Apporteringen fick vi 8,5 och 9 på med samma kommentar som inkallningen plus att hon fick tag i apporten i kulan. Söt som hon är så gör hon som jag lärt henne och tar inte ett nytt grepp när hon väl tagit den trots att det såg ut som att hon skulle tappa den när som helst. Pussunge! Normalt griper hon apporten på mitten så inte heller här har jag nåt att klaga på.
Sista moment var hoppet och hon hoppade ut så fint så, men på andra sidan och bad om att få tillbaka apporten hos tävlingsledaren som fortfarande höll i den… Alltså en nolla igen eftersom hon inte hoppade tillbaka. Det ska hårdtränas på att apporter ligger lite här och var på planen när andra moment utförs och att andra personer går iväg med ”hennes” apport utan att hon ska bry sig.
Platsen avstod vi givetvis.

På det hela taget så kan jag ju säga att om kommentaren ”ofokuserad” var lite fel på spåret så hade den passat jättebra på lydnaden istället. Hon håller normalt ihop bättre än vad hon gjorde idag, men så har vi ju inte tävlat innan heller och det kanske var just de extra störningar som tävlingen ger som fick henne att ”falla ur”.
Det som gjorde mig lite besviken var ena domarens kommentarer när vi var klara. Hon sa först att det ”var mig en självständig liten herre det där!” Eeeeh…. Nä, tyckte jag. En dam möjligtvis och överdrivet självständig är hon väl inte heller. Sen kom ”Hon tycker visst att lydnad är tråkigt va” Återigen ett näää. Hon tycker ju lydnad är det roligaste som finns ju! Och jag tycker t o m att det syntes idag för när hon gick så gick hon jättefint! Sista kommentaren var ” Du kör agility med henne i första hand va?” Ännu en gång, näää! Visst har vi kört lite agility, men verkligen inte som förstagren och vad menade domaren med det? Att vi inte platsar på appellplanen eller?
Den andra domaren gav mig en trevligare kommentar ute på parkeringen senare ”Himla trevlig hund du har! Den kommer du nog komma långt med när hon mognat lite i huvudet!” Tackar! Det är sånt man vill höra ju. Inte att man har en uttråkad, självständig hane som nog borde köra agility istället.
Dagens poäng blev 158,75. Alltså 1,25 poäng från godkänt. Och jag är faktiskt nöjd!!! Jag har fått bevis på att vi kan. Dizzy är en pingla och när vi tränat mer, vågar lägga platsen och har en gnutta mer flyt än idag så klarar vi uppflyttet med god marginal. I höst ska jag klara av både appell och lägre med Dizzy tänkte jag oc jag tror inte ens att det är naivt att tro att vi klarar det. Det hänger nog mest på att komma med på tävlingar…

Dagens allra största sak var Agnethas och Bucks framgångar!!! De blev uppflyttade och vann med finfina poängen 294,5!!! GRATTIS! Ni är sååååå värda er framgång!!! Grattis även till Tarrak som fick cert och Bir idag!   

Nu gäller det!

Hohoho!!! Eller kanske inte. Kul ska vi ha iaf! Laughing

Imorgon ska jag och Dizzy göra vår debut på tävlingsplanen och den senaste veckan har hon verkligen bevisat för mig hur inte ett dugg i form vi är och hur otroligt dåligt det faktiskt kan gå. Å andra sidan så vet jag väldigt väl vilken pärla till hund jag har i kopplet och då gör det mindre om det går kasst på vår första tävling. Att vi sen redan från start nollar två moment eftersom jag vet att de inte sitter ett dugg, så känns det ännu mindre illa om det går dåligt. Platsen är vi långt ifrån klara för att lägga med främmande hundar ännu och kommer därför avstå. Framförgåendet är visserligen eoner bättre än bara för två veckor sedan enbart tack vara husse, men kommer ändå antagligen inte generera några poäng ännu. Läggandet har Dizzy visat de senaste dagarna hur man kan göra roliga varianter av och att sitta kvar för inkallning har helt plötsligt blivit onödigt. Tongue out

Nu låter jag ju hemskt pessimistisk och det är jag egentligen inte. Om allt flyter som det ska så har vi all möjlighet i världen att klara uppflyttet, men som sagt, chansen är nog ändå liten. Mitt mål med morgondagen är att ge både mig och Dizzy en trevlig tävlingsdag med enbart trevliga erfarenheter och minnen att ta med till framtida tävlingar. Om vi sen inte får ett endaste poäng så är det skitsamma! Smile Nästa gång däremot! Då jävlar!!! hehehe

fin2.jpg

Förvirrad argbigga

Idag kom Björn och Wilma hit på förmiddagen för att träna lite lydnad ihop med mig och tjejerna. Jag valde att bara ta med Dizzy ut till att börja med eftersom jag vet att hon är grinig på hemmaplan. Hmm, grinig kan man inte påstå att hon var idag. Hon var ett rytande, pissförbannat lejon! Att möta B & W vid deras bil var lagom illa enligt fröken Röd. Att vi tog med dem till ”vår” plan och började förbereda oss på att träna var droppen och hon gjorde ett par riktigt elaka utfall mot stackars Wilma som mest såg förvånad ut. Hade de fått fixa det själva så hade säkert inget direkt hänt förutom att jag tror att Dizzy hade jagat iväg Wilma från planen med milt våld vrålandes fula ord, men eftersom jag inte riktigt gillar såna uppföranden från min hund så blev jag nästan lika arg som hon och skickade iväg henne från oss. Jag använder lite hästpsykologi a la Monty Roberts och det värsta enligt mina hundar är att inte få vara med så jag jagar helt sonika iväg dem från ”flocken” och där får de stanna tills jag bjuder in dem igen. Det var en besviken och skitsur Dizzy som lommade iväg till andra änden av planen och muttrade fula saker om mig, men när hon fem minuter senare bjöds tillbaka till oss så kunde hon ligga avslappnat bredvid mina fötter och tillåta Wilma att vara i närheten. Duktig idiot! När vi bara hade gjort upp om detta så funkade hon hyfsat och även om hon skällde vid några tillfällen när hon var bunden så var det ett protesterande skall och inte argt längre. Jobbade gjorde hon helt ok. Vi blev kommenderade av Björn i linförighet och hon gick rätt bra. Ngt långt fram i positionen ibland (måste jobba på det!)  och en lukt på en colaburk på planen, annars fint och stabilt. Apporteringen har vi en tendens till tjuvstart och hon ryckte lite idag, men satt kvar. Tyvärr har all träning på stadgan drabbat farten lite och hon springer inte för fullt vare sig ut eller in, men jag tänker inte peta i det riktigt än. Stadgan är viktigare. Dagens sämsta moment var läggandet som hon inte verkade fatta alls! Hon har kunnat det riktigt fint sen ett år lite drygt, men idag så gjorde hon alla möjliga konstigheter istället. Bl a slängde hon sig i backen och kröp två meter skitsnabbt och jättesnyggt innan hon reste sig och fortsatte gå fot… Coolt, men inte vad jag vill att hon gör på tävling kanske. Jaja, det blir till att traggla lägganden ett tag nu då.
En budföring till Björn gjorde vi också. Hon sprang utan minsta tvekan ut och gick in, men ville då rakt inte bli klappad utan tyckte då att hon kunde springa tillbaka istället. Hon tycker det är fullständigt onödigt med tramsiga klappar när man jobbar… Jag tog inte emot henne utan sa bara åt henne att gå tillbaka vilket hon också gjorde och gjorde en ny ingång. Nu satt hon med lite trug kvar och lät sig klappas och fick godis innan hon skckades tillbaka. Jag skickade en sista gång till Björn och där belönades hon med bollen. Ingångar och klapp hos främmande person står också på listan av saker som bör tränas nu.
Efter det så lämnade jag hem Dizzy och tog ut Sillen för ett snabbpass fritt följ, lite fjärr och så en lååååång plats med Wilma. De låg nog sammanlagt 20 minuter och sötaste Sillen såg halvsovande ut hela tiden.
Kaffe och en massa hundprat blev det givetvis också! Tack B & W för en trevlig förmiddag (el nåt, kom in strax innan 2!)!

Nä, nu ska jag skära lite sallad till ädelostpajen som står i ugnen innan A och tjejerna kommer in från promenaden!   

Fullproppad helg igen!

Tjenis penis på er! Här uppdateras inte ofta inte, men det blir väl så när det är mycket annat i livet…
I torsdags åkte vi till A’s föräldrar för att fira hans mormors födelsedag och jag hann med att lägga varsitt ängsspår åt tjejerna på den perfekta ängen bredvid deras hus innan lunchen. Båda var runt 400 meter långa och innehöll fyra apporter var. Dizzy hade leksak i slutet och Sillen korv. De låg i ca 45 minuter och Dizzy var först ut. Hon gick superfint i kärnan men flaxade en aning i vinklarna. Alla apporter kom in och hon apporterade dem superfint! Duktig vovve! Silly gick även hon fint, men missade en apport som hon bara gick rakt över. Förövrigt hade hon trist slarviga apportmarkeringar. Skönt var dock att se att hon visst kan spåra på äng om hon bara vill. Det har hon nämligen gjort väldigt dåligt innan. Väl klara i spåret och precis bredvid huset så dyker det upp ett rådjur 2 meter framför näsan på tant Blå och det blev för mycket retning för att hon skulle kunna låta bli och hon for iväg efter det högbenta, bruna djuret över ängen och nerför kullen på andra sidan. Hon var borta i kanske en minut innan jag ser henne längst bort på ängen. Krypandes. Hon vet mycket väl vad jag tycker om såna fasoner och hon visade väldigt tydligt att hon visste att hon gjort fel. Faaan vad arg man kan bli! Ingen skada skedd i det här fallet eftersom rådjuret sprang bra mycket fortare än min tant och Silly dessutom inte springer långt och bilarna är få därute, men givetvis är det allt annat än tillåtet ändå. Som straff och för att skona henne från mitt humör fick hon sitta kvar i bilen medans Dizzy fick följa med in när vi åt. Lagomt svalt sista biten grillat kött och underbar rotsaksgratäng och sista klunken vin så var det dags att åka och möta upp BUS med dotter för avfärd till Hässleholm och två dagars utställningar.

I Skåne väntade mamma som jag delat hotellrum och ring med i helgen. Det är lika mysigt varje gång att mötas på hotell och äta gott, umgås med likasinnade och jobba med nåt som är så himlans kul. När vädret är fint som det var i fredags och när maten är så vansinnigt god som i Hässleholm så är det extra roligt!!! Helgens domare var trevlig och väldigt nogrann och effektiv i sin bedömning och hade en tydlig röd tråd i hur han dömde. Också en trevlig bonus!
Att det regnade hela lördagen var mindre kul, men det gick an eftersom allt ändå flöt på bra och jag var klädd för vädret iaf. Vägen hem i lördags sov jag mestadels gott i baksätet och väl hemma somnade jag gott i min egen säng.

Igår var det spår planerat och Nadia och Caddy kom hit för en kloklippning och tassputs innan. En snabb visit i affären för inköp av kattmat till spåren och kaffebröd som belöning efter spåren till oss själva och sen upp till Sisjön. Caddy och Dizzy fick varsitt ängsspår och Silly ett skogsspår. Spåren låg ca en timme och innehöll fyra pinnar plus slutleksak/leksak. Caddy gick sådär. Han vimsade en del fram och tillbaka och verkar fullständigt glömt bort vad apporterna ska vara bra för… Han hittade iaf till slutet och fick med sig två pinnar som han stannat upp vid och Nadia kommenderade ligg på. Lite apportmarkeringsträning utanför spåret är rekomenderat.
Dizzy började bra men när hon var vid första apporten körde en bil med ett gäng fulla högljudda grabbar förbi på vägen precis intill och hon tappade fokus en liten, liten stund och klev därmed över apporten. Andra apporten missade hon också, men sen högg hon de två kvarvarande snyggt och självklart och bidde jätteglad för leksaken i slutet. Hon sicksackade en del i spåret, men var aldrig helt ur. Spåret gick fram och tillbaka in och ut ur skugga och varje övergång sol/skugga så verkade det bli jättesvårt och hon jobbade hårt innan hon kom vidare där, men löste det varje gång. Jag hade ingen aning om att såna övergångar skulle vara svåra, men tji fick jag.
Silly gick med husse och enligt uppgift så flamsade hon mest omkring och verkade hitta pinnar på ren tur… Underligt att hon inte tar sin uppgift på allvar jämt… Kanske lite ”förlöptrams”?

Efter spåren gick vi ner till sjön och lät hundarna bada och apportera dummies medan vi drack kaffe och käkade muffins i solskenet! Helt underbart!!! Finns det bättre än att vara ute i fint väder med underbara hundar, sambo, goa vänner och träna hund och äta gott ute? Skulle inte tro det!!!

Idag är det back-to-business och en hel hög med plugg som ska klaras av, städning som ska fixas och hundträning som måste göras. Det är dessutom en hel del grejer jag lovat andra att fixa eller kolla upp och jag hoppas att jag inte glömmer nåt. Om du känner att jag glömt nåt jag lovat så pika mig lite så ordnar jag det!

Sikken helg!

Ojojoj. Jag vet inte vart jag ska börja… Kanske bör jag börja med att förklara varför jag inte skrivit förrän nu? När vi kom hem i söndagskväll så sjönk vi ner i nån slags koma och både A, jag och hundarna sov drygt 12 timmar innan vi vaknade på måndagen. När vi vaknade var både A och jag ordentligt förkylda och A hade dessutom feber (och sen vet vi ju alla hur mycket sämre en man blir när han är förkyld…). Vår bils bromsar pajjade förra veckan och tid på verkstan var bokad på måndagen. Givetvis var det inte så lätt eller billigt som vi trodde utan givetvis både krångligare och dyrare… Nu är vi ännu fattigare än innan och jag har inte ens börjat min arbetslöshet ännu… suck! Tja, i måndags var bilen och lite mathandling ungefär vad vi orkade med innan det var dags att åka till klubben för avslutningstävling i agilitykursen. Det gick bra. Jag och Silly kom 2a och A och Dizzy 3a av tiotalet ekipage! Fina leksaker som priser och ordentliga diplom för avklarad kurs fick vi. De flesta verkar sugna på att fortsätta till hösten och för vår del blir det nog bara A och lillfröken som fortsätter. Jag tycker agilityn är skitkul, men lydnaden och brukset är ännu roligare och jag har att göra ändå med två hundar i två grenar och agilityn får bli husses grej. Vem vet? Kanske han kommer fortsätta med båda tjejerna!

För att återgå till början så åkte jag till Tina redan i torsdagskväll efter min lektion och hela fredagen var ett smärre kaos av saker som behövde göras, barn som busade, hundar som ville göra något och valpar som ständigt verkade hungriga eller bussugna. Mitt upp i allt detta så snurrade både Tina och Johan lite lagomt nervösa runt och försökte styra upp allt. På torsdagen kom också Kim och Ben från Belgien och Fröjdis och Kirsten från Norge och väääldigt mycket hundprat blev det! Fröjdis var gullig och hjälpte mig med mitt specialarbete för etologin som innebar en valptest av Sallys tre valpar. TACK FRÖJDIS!!! Det var superintressant och häftigt att se likheterna och olikheterna i de tre små tjejerna! Fröjdis och jag fick samma självklara favorit i den riktigt tuffa lilla Lovely. De andra två är inga mesproppar för den sakens skull men Lovely stod i en klass för sig med ett otroligt föremålsintresse och kampvilja och hon påminde på många sätt om faster Dizzy som liten.
På lördagen var det dags för den Stora Dagen! Tina blev hämtad av Lizlott tidigt på förmiddagen för allmän tillfixning och kvinnlig samvaro och Johan var iväg en sväng och (enligt ryktet) så skjöts det lerduvor och dracks öl. Innan avfärden till kyrkan skulle då alla hundar rastas och matas, valpar matas och mockas åt och helst sysselsättas lite, Alice och jag behövde duscha, hon skulle sen sova middag och matas, alla tre barnen skulle kläs på och hållas rena ända fram till kyrkan och nånstans i mitten skulle även jag hinnas klä om och göra mig hyfsat respektabel. Tack till Sandra (Johans dotter) och hennes kompis Helena som tog på sig ansvaret för mitt utseende och fixade allt från naglar till smink och hår! Själv hade jag inte riktigt sinnesro nog… Pojkarna uppförde sig väl och gjorde vad de blev tillsagda och Alice var på strålande humör. Väl vid kyrkan så började jag givetvis gråta redan när jag fick syn på Tina i sin underbara klänning och Johan stolt som en tupp bredvid. Väl i kyrkbänken höll jag mig torr i ögonen ända till Alice började dansa till musiken. När det började närma sig löftena så hade Alice tröttnat på att stå still och det började lysa bus i ögonen på henne så jag ryckte ut och tog med henne till bänken (hoppas jag inte störde alltför mycket!). I mitt knä höll hon sig sen hyfsat tyst och stilla och var helt nöjd med att pilla med dockan hon fick av Kim tidigare på dagen. Vigseln var vacker och givetvis grät jag en skvätt till…
Efteråt var det dags för fotografering vid bräckat där min härliga svärfar Thore väntade på oss med kamerna i högsta hugg. Det var häftigt att se hans personlighetsförändring när han först hälsade på hela familjen och när han sen ställde sig bakom kameran för att börja plåta blev helt proffitionell och domderade med både brudpar och A som höll i reflexskärmen! Vackra bilder blev det alldeles säkert!
Iväg igen och den här gången till de väntande gästerna vid festlokalen där de stod huttrande i den kalla blåsten och väntade på brudparet. Maten var god, sällskapet trevligt och talen roliga! Särskillt gillade jag tjejernas samlade tal och tyvärr missade jag det lilla skådespelet eftersom Alice just då hade väldigt mycket spring i benen och promt ville göra av med det genom att klättra upp och ner i trappen. Alice nattades i sin vagn på övervåningen när kvällen började bli sen, men väcktes tyvärr av sina bröder som spelade innebandy i rummet bredvid och då var det dags att åka hem. Den natten sov jag nog inte mer än en timme i stöten som mest och sisådär två och en halv sammanlagt. Norskorna, belgarna och tonårstjejerna kom hem vid olika tider och framåt morgontimmarna så vaknade Alice med feber och öroninflammation och då var det inte så stor poäng att lägga sig igen. Resten av dagen pendlade Alice mellan att sova, vara jätteledsen och febrig och att springa runt och vara glad som vanligt, allt beroende på hur länge sen det var hon fick senaste panodilen… A åkte och hämtade brudparet efter deras natt på Varbergs stadshotell där de välförtjänt gottat sig med chokladdoppade jordgubbar, spa och barnfrihet och Johan vände genast i dörren och tog med sig Alice till sjukhuset för att få pencillin. Jag förundras över att denna tappra lilla tjej lyckas vara snäll och hyfsat lätthanterlig trots att hon så tydligt mådde så illa och hade så ont i sina öron. Underbarare liten tjej går nog inte att hitta!!!
Efter städning av festlokal, middag och fika med bröllopstårta kom Dizzy bror Iron på snabbesök med sin familj för att hälsa på sina döttrar och busa lite med syster Dizzy och halvsyster Kissy. Det är så kul att se Dizzy och Iron ihop! De är på samma gång väldigt lika varandra och samtidigt varandras motsatser! Man kan mer och mer se deras far i Iron, samma grabbiga ståtlighet och manliga lugn!
Väl hemma på söndagen så deckade vi som sagt och sen är vi tillbaka där vi började.

Bröllopsbilder finns tagna av Lena som har Sexy och Bonita här för den som är nyfiken. Några egna bilder hade vi ingen chans att ta eftersom vi hade händerna rätt så fulla… Wink

Till slut vill jag bara säga TACK för att en underbar helg Tina och Johan och GRATTIS!!!!! Kiss

Bröllop!!!

Ikväll efter kvällens etologilektion skjutsar A ut mig och tjejerna till Tina. Där kommer jag vara hela helgen så förvänta er inga uppdateringar här förrän tidigast söndagkväll el måndag. Husse kommer ut efter jobbet imorgon.
Imorgon fyller Tina år och på lördag gifter hon sig med sin Johan! Jag och A ska förutom att gå på bröllopet också ta hand om lilla Alice under helgen när mamma och pappa ska fira och sen mysa ifred på hotell.
Mycket känt folk blir det att prata hund med och jag ska dessutom göra ett något anpassat valptest på Sallys valpar som ett arbete för etologikursen.

En rolig, hektisk och spännande helg ligger framför mig och nu ska jag bara packa ihop det sista innan det är dags att åka. Ha det gott i helgen allihopa!!!

3-1=2 och lite funderingar…

3 minus 1 är lika med 2. Så är det. Nu är det bara två hundar kvar här hemma igen. Caddy är hos Nadia och Mattias sen i lördagskväll. Det är ju inget ovanligt i sig för han har spenderat mycket tid där i vår, men den här gången är det på riktigt, för alltid. Eller nä, vi kommer träffa honom mycket och visst kommer han komma hit igen, men han bor numera permanent hos sin nya matte och husse.
Tanken på att låta honom flytta till just N & M kom redan när det blev klart att det inte funkade för Caddy i Hälsingland men vi tänkte ganska uträknande och har inte sagt något till vare sig N & M eller andra (jo, mamma och Tina har vetat länge). Både jag och A kände när det blev klart att Caddy skulle komma hem, att om vi någonsin släpper honom igen så måste det vara både nära och till någon vi känner och kommer fortsätta träffa ofta. Vi kände också att vi aldrig skulle klara av att göra om hela resan med att släppa taget och få tillbaka honom en gång till och var därmed tvugna att vara väldigt säkra innan några beslut togs. Under våren har vi dessutom hittat sätt och rutiner som gjort att det funkat väldigt bra att Caddy hemma och både jag och A kände att det verkligen var helt ok att behålla honom även på det praktiska planet (på det känslomässiga fanns det aldrig någon tvekan).
Under våren har Caddy som sagt spenderat en hel del tid hos N & M och de har lärt känna varandra bra med både fördelar och nackdelar och alla tre har kommit varandra väldigt nära. Jag har känt igen mina egna känslor sen tiden när Silly bara bodde här på deltid i N & M’ s blickar och ansiktsuttryck när de hämtat och lämnat Caddy. För varje gång mer glädje när de hämtat och för varje gång mer sorg och smärta när de lämnat… Jag har många, många gånger känt mig allmänt elak som inte frågat dem den stora frågan tidigare när jag sett hur de lidit, men nu känns det bra att jag väntade.
I lördagskväll hemma hos Tina när vi gick en kvällsrunda i skogen med våra tre och Kissy och hundarna röjde som galningar så tog vi mod till oss och ställde frågan med en klump i magen. Jag frågade om de ville ha Caddy och att jag ville att de skulle tänka igenom frågan ordentligt och verkligen vara säkra på sin sak innan de svarade. Vi gick en liten bit till och småpratade lite om Caddy och sen bröt N ihop i ett känslomässigt storböl! Givetvis smittade det av sig på mig och vi grät lite båda två. M lös som en stolt förstagångspappa och jag visste redan då vad svaret skulle bli. I måndags kunde inte N hålla sig mer utan berättade att de självklart ville ha Nallen!
På sätt och vis känns det ledsamt och lite tungt att ha släppt taget om vår underbara kille igen, men den här gången är jag så säker man bara kan bli på att det är fullständigt rätt och Caddy kommer att få en lysande framtid hos Nadia och Mattias! Det är nog bara jag och A som kan älska den hunden lika mycket som N & M gör. De har tålamod och humor nog och med råge att tackla Caddys olater och sämre sidor och deras engagemang och glädje kommer låta hans goda sidor att blomstra! De är helt gröna inom hundvärlden, men ivriga att lära sig allt de kommer över och ihop med Caddy kommer de kunna lära sig massor! (Gudarna vet hur mycket jag lärde mig av honom i hans tonår!) Jag och A är fullständigt trygga i vårt beslut.

Från det ena till det andra…
Jag har funderat en hel del på hur olika man (läs jag) behandlar sina hundar. Silly har oerhört mycket mer friheter som jag inte skulle drömma om att ge Dizzy. Silly går i princip alltid lös och strosar lite som hon vill. Dizzy går visserligen mycket lös hon med, men alltid under sträng uppsikt. Silly drar hiskeligt i kopplet när hon sätter den sidan till och det är ändå sällan jag gör så värst mycket åt det. Skulle Dizzy dra så rättar jag genast till och ser till att hon går fint. Om jag säger åt Dizzy att gå och lägga sig så gäller det. Alltid. Säger jag samma sak till Silly så är det inte alltid det är så värst noga att ligga kvar…
Likadant är det under träning. Med Silly har jag fånigt nog accepterat både dålig fart och trist kass precision medan jag med Dizzy aldrig skulle belöna samma utförande… Whyyyy???? Silly har visserligen inte vare sig samma superturbo eller vändradie som Dizzy, men skillnaden är dock marginell mot skillnaden i vad de utför. Jag fick det väldigt effektivt kastat i ansiktet på mig efter dagens träningspass när tjejerna sprang som galningar runt runt på planen och Silly hela tiden fintade Dizzy och var den som lockade till lek och som ”drev på”. Varför lurar jag mig själv att tro att hon inte kan bättre i träning? Eller är jag så svag för henne att hennes bruna ögon får mig att belöna långsamma lägganden och inkallningar bara för att hon ska vara glad? Fjamsmatte!!!
Nä, jag har tänkt på detta förr utan att göra något åt det, men nu ska jag verkligen försöka bättra mig och träna bättre med Silly! Sina privilegier i vardagen får hon nog behålla för hon är ju trots allt mattes hjärtehund! Kiss

Måste bara lägga till att vi var och såg Mamma Mia på Skandinavium igårkväll. Biljetterna fick vi av A’s mormor så det var gratisnöje av hög klass! Det var verkligen skitbra!!! Lite tur var det nog att de sjöng på svenska för annars hade jag nog gjort mina ”grannar” irreterade med mitt skrålande. ABBA-låtarnas svenska texter kan jag nämligen inte och höll därmed tyst nästan hela tiden.
Nu ska jag slänga i mig lite ätbart innan vi ska till N & M för att A ska få hjälp att fixa bromsklossarna på bilen av M och så blev vi visst bjudna på fika också. Efteråt ska vi inom A’s bror D där A ska prova finkläder som han förhoppningsvis kan ha på bröllopet på lördag.
Ha det gott vänner!

Fast alltså va…

Tack för alla grattis vi fått för gårdagens prestationer! Fast alltså va, jag måste klargöra en sak. Visserligen vore det lite kul att ställa i bruksklass på utställning, men det var ju verkligen inte målet igår. Målet var givetvis att klara uppflyttet och därmed SUCh och alltså INTE ställa i bruksklass… Att ställa i bruksklass är inte nåt mål i sig för mig. Inte ett endaste dugg faktiskt! Det finns de som gnäller över att det är så få starter i just bruksklass på utställning och hävdar att det skulle påvisa en brist på arbetande hundar i vår ras. Men hallå??? Jag har två stycken tikar som väldigt lätt fått sina cert på utställning vid tidig ålder och arbetsmeriterna ligger som bekant lite mer jobb bakom, skulle jag då låtit bli att ställa mina tjejer på officiella utställningar bara för att inte råka ta certen innan bruksmeriterna var klara? Det vore ju absurt. Men nu står jag här med Silly som med råge är fullcertad och därtill NUCh och hon behöver bli uppflyttad till högre för att få sitt svenska utställningschampionat. Enda sättet att kunna visa henne i bruksklass var ju alltså att göra som det blev igår (utan att det var meningen) och bli just godkända men inte uppflyttade ur lägre…. ööööh. 
Med Dizzy är det samma sak. Hon behöver visserligen ett cert efter att hon nu fyllt 2 år, men ska jag låta bli att visa henne nu då tills jag klarat brukset? Det kan ju med oflyt ta flera år ju!!! 
Nä, att ställa i bruksklass är givetvis kul och har jag valet att anmäla i bruksklass eller öppenklass (Dizzy) eller championklass (Silly) så väljer jag ju bruksklass, men det är som sagt inget mål i sig. Däremot tycker jag att det vore skitkul att få ta championatet i utställningsringen och därför vore det skitkul att med Dizzy kunna hinna med uppflytt till högre rätt så snabbt och sen anmäla till bruksklass och där ta cert och SUCh!!! Fast vi ska börja med att klara av appellen så det är helt klart långt kvar. Wink Kanske ska jag anmäla Sillen till nån utställning i sommar bara för att liksom… Smile  
Mycket svammel över något helt oviktigt…

Kvällens agility kändes lite blandad. Silly rev upp en ny fot (bak den här gången) i lördags. Jag tror hon fick kåda under foten som hon slet bort själv och då följde lite av trampdynan liksom med… Alltså tog vi bara låga hinder och hoppade helt över A-hindret idag för att slita så lite som möjligt på foten. Hon kändes dessutom både seg och lite trött idag. Helgen har varit minst sagt full av aktiviteter och jag misstänker dessutom att det är löp på g snart eftersom hennes päls börjat rasa. I vilket fall som helst så gick hon bra, men långsamt. Däcket är största problemet just nu för hon har inte alls fattat vilket hål som det ska hoppas igenom utan alla verkar lika bra. Visar jag noga så gör hon rätt, men får hon lite frihet så kan det bli vilket hål som helst… Slalomen går hon självständigt i, men låååångsamt. Kontaktfältshindren börjar sitta finfint nu och gungan tar hon numera själv och hon behöver inte mer än att jag belönar nerfältet där. Hon suger jättefint på alla hinder och är oerhört lättstyrd! Gulletanten!
Dizzy har desto mer energi och går som en pil på hindren! A springer med stooora steg och styr henne jättefint. Allt verkar flyta på jättefint för dem och det största problemet för dem just nu verkar vara slalom med husse på högersidan. Då låser sig Dizzy väldigt lätt vid fotposition och har svårt att släppa husses sida, men det kommer nog lösa sig självt när hon blir säkrare på slalomen över huvudtaget. Jag skulle inte bli förvånad om A och Dizzy kan ses på tävlingsbanorna i höst redan! Det är tur att jag har Silly också för jag har helt klart fått konkurrens om Dizzy!! Laughing