Monthly Archive: april 2007

Rena flickor och världens sämsta matte

Hundschampoo är ett kapitel för sig. Jag har svårt att hitta schampoo som jag trivs med till mig själv och är minst lika kinkig när det gäller hundarna. Jag tycker många hundschampoon är allt annat än vad som lovas på flaskan. Antingen har de dålig rengörande effekt vilket suger när man har en skitälskande Dizzy med stor vit krage och helvita framben, eller så blir pälsen elektrisk eller flygig, eller så känns de torra och fonskiga efter bad. Sen finns det då schampoon som luktar så starkt att iaf jag tycker det är äckligt. När jag sen hittade mitt älskade bananschampoo blev jag smått salig för verkligen alla kriterier uppfylls av detta! Den vita pälsen blir kritvit, de är mjuka och rena men varken flygiga eller elektriska efter bad och så luktar det ljuvligt! Det matchande balsamet är perfa att köra i krage och brallor, särskilt på Caddy, för att göra det mer lättborstat speciellt vid fällning. När vi flyttade tillbaka till västkusten blev jag glad när jag hittade schampoot i djuraffären även här. När jag förra veckan skulle köpa var det dock slut och de skulle inte köpa in det mer…. Visserligen fick jag gärna beställa, vilket jag också gjorde, men då krävs det ju framförhållning för att få hem det när det börjar sina hemma… Surt. Nu måste jag nog försöka hitta ett nytt schampoo med andra ord.  Undecided
Tja igår var vi iaf och hämtade det beställda schampoot och idag tog vi ett gemensamt ryck med våra skitiga hundar. Tjejerna var först ut och min ängel A badar, jag tar emot och torkar och promenerar en kortis medan han badar nästa. Silly torkar fort och det sista tar jag med fönen och sen är det dags för klippning av fötter, svans och armhålehåren (hon får lååånga fjomsiga tofsar där!). När jag klippte sista foten så ryckte hon till lite, vilket hon gör mest hela tiden, stilla är hon inte, och jag lyckades på nåt vis klippa henne ordentligt rakt i stora trampdynan!!! Först trodde jag inte att det gått hål och tyckte hon var fjompig när hon tjöt till, men sen började blodet droppa rätt ordentligt och jag insåg snabbt att jag måste vara världens allra sämsta matte! Uscha, stackars mattes gumma. 
När det värsta blodet stillat sig så det gick att se hur illa det var så visade det sig som tur var att jacket inte var så farligt och jag klippte bort fliken som blivit för att det inte ska fastna onödigt med skit under den och nu är det ett runt hål på ca 1 cm mitt på trampdynan. Det är inte djupt alls, men det sitter ju så jäkla dumt! Hon haltar inte alls så det gör nog inte ont, men jag har satt bandage på efter bästa förmåga (vetflexen var slut) för att skydda såret och imorgon får vi gå på jakt efter en öppen butik som har vetflex så det går att bandagera på ett vettigt sätt. Förhoppningsvis kan hon med lindad fot röra sig som vanligt och vara med på agilityn på måndag iaf. Mattes samvete mår nog sämre än Sillys fot dock… Frown

Ikväll är A på konsert med sin bror. Jag skulle följt med egentligen men jag bangade i sista stund. Jag är trött och inte ett dugg upplagd för party. Ska jag vara ärlig så finns lite av eftersmaken sen förra helgen kvar…
Imorgon hoppas jag på spårskogen. Caddy är nu helt återställd i magen och Dizzy är på klart god väg. Hon har inte bajjat illa sen igårkväll men går fortfarande på diet. Nu hoppas jag att Silly håller sig frisk och att hennes fot läker snabbt för jag vill kunna ladda för stundande tävlingar nu!
Nu ska jag klippa och kamma igenom Dizzy och borsta igenom Caddys nallepäls så ska han få sig sitt bad imorgon. Jag tror aldrig mina hundar varit så äckliga i pälsen som de var nu. Det var toklänge sen nån av dem badade…
Efter pälsvården ska jag sjunka ner i soffan med en kopp te och njuta av min ensamkväll!  

Mer magsjuka och agility

Caddy börjar äntligen visa tecken på att bli bra i magen. Han är dessutom klart pigg igen och har idag inte ett endaste litet dugg varit nöjd med korta rastrundor som enda aktivitet vilket han glatt gjort tidigare i veckan. Därför fick han följa med till klubben idag när vi skulle köra agility med tjejerna. Han satt mest i skuggan i bilen och kikade på andra hundar men fick komma ut och köra en kombination med kampbelöning eftersom jag fortfarande inte vågar ge honom godis eller korv. Kombinationen gjorde han dock jättefint när matte var snabb nog. Jag är van att köra med Silly som är så gullig att hon anpassar sitt tempo efter mig och det gör Caddy då rakt inte! Han är mer som Dizzy och rasar runt i ett hårt tempo och hittar på efter eget huvud om man inte dirigerar rätt och tydligt. Smile
Silly gick finfint hon med, dock ytterst långsamt. Hon är rätt tagen av värmen som plötsligt kom tillbaka och som sagt, hon anpassar farten efter min springfart och min takt att spotta ur mig kommandon… Om jag antingen springer för långsamt eller inte kommenderar i tid så går hon i lugn trav! Surprised Springer jag på och visar tydligt eller kommenderar ordentligt så får hon upp farten hyfsat iaf, men snabb som vår röda raket kommer hon aldrig att bli. Däremot gör hon rätt nästintill hela tiden och det känns lite som att man inte behöver träna, för hon kan ju redan allt! Kiss
Den röda raketen då? Jodå, fort som tusan går det. Hon tjuvstartar så fort husse slappnar av. Hon hugger fingrarna av honom i rena glädjen och hon gör massor av fel hela tiden. I ett rasande tempo. Hon tycker agility är skitkul och hon vill sååå mycket, men om husse inte är lika toksnabb som hon och gör precis rätt hela tiden så gör Dizzy nåt annat hinder eller åt ett annat håll eller så springer hon bara förbi. När allt klaffar så ser hon sååå häftig ut! Vrålsnabb och fullständigt euforiskt lycklig!
Det som nog glädjer mig allra allra mest med våra nya erfarenheter i agilityns värld är att alla våra tre hundar kan koppla av på ett härligt sätt trots att deras syskon och både matte och husse tumlar omkring framför dem! Att Silly var en otroligt cool hund i sånna sammanhang visste jag ju redan, men både Caddy och Dizzy trodde jag tyvärr inte så mycket om. Jag hade fel, för båda två sätter ner rumpan när man binder upp dem och tittar uppmärksamt men avslappnat på när vi tränar med de andra hundarna! Samma sak visade de ju faktiskt förra helgen när vi var i skogen och körde rapportövningar. Man kanske skulle våga lita lite på sina hundar ibland för väldigt ofta överraskar de iallafall mig! Embarassed

När vi kom hem från klubben lämnade vi hundarna hemma, tog med A’s golfbag och min bok (James Herriot lånad av Tina, Tack!) och for till lilla golfbanan nästgårds så A kunde träna lite slag. Jag satte mig i solen med boken och en glass och myste under tiden. När A var klar åkte vi vidare och handlade en massa mat och hundmat innan vi åkte hem igen. Väl hemma var klockan rätt mycket och hundarna var hungriga så jag gav dem mat och går sen till sovrummet för att byta brallor. Där hittar jag en illaluktande mörk pöl…. Jag torkar upp och när hundarna ätit klart kommer Dizzy rusande och visar väldigt tydligt att hon vill gå ut. NU!!! Alltså var det hon som inte kunnat hålla sig och räserbajjat inne när vi var borta. Pluttan.
Så lagom tills Caddy verkar vara nästan helt bra så faller Dizzys mage istället… Alltså faller också min tro om att det inte var smittsamt och jag återgår till att tro att det är samma skit vi hade förra våren och som då drabbade alla tre, men värst Dizzy som var sjuk i flera veckor. I år har ju hundarna fått vara friska förövrigt så antagligen och förhoppningsvis blir det inte lika illa som förra året då vi hade kennelhosta i flera omgångar innan magsjukan och de hann aldrig repa sig ordentligt i mellan varven.
Än så länge är Silly iaf frisk och med lite tur håller sig Caddy bra och Dizzy frisknar till snabbt. Jag vill bo på landet så man slipper alla såna här skitsmittor med kennelhosta, magsjuka och flunsor av olika de slag…  

Knepig människa och brukskoll

Vissa människor klart underliga.
Jag anser mig vara en väldigt social person som kan anpassa mig bra till olika sorters sociala sammanhang och jag tror mig kunna konsten att umgås respektabelt även med människor som jag rent
ogillar. Ibland träffar man ju människor som inte alls är på samma våglängd som en själv, men ändå är man artig och konverserar snällt om vädret eller så. Imellanåt stöter man dock på folk som verkar vara antingen socialt handikappade eller ytterst oartiga. A har en gammal vän vars flickvän är sådan. Hon och jag har inte
jota gemensamt mer än typ vårt kön, men jag försöker tappert starta samtal ändå. Jag kommenterar lätta saker som vädret, det vi äter, filmen vi just ska se på bio eller så men får inte mer än enstaviga, snäsiga svar tillbaka… Hon hälsar inte när vi möts trots att vi andra tre (jag, A och hennes pojkvän) är glada att se varandra och hon säger inte hejdå när hon går. Hon verkar inte vara ett dugg blyg och jag vet att hon är social förövrigt. Är det mig det är fel på??? Är jag en svår människa? Eller otrevlig? Eller är jag helt enkelt en för lågt stående varelse för en universitetsstuderande som hon att ens tilltala??? Hade det inte varit för att jag har våra respektives vänskap att ta hänsyn till så hade jag nog kört med samma mynt tillbaka mot henne och varit otrevlig, snäsig och uppblåst tillbaka. Eller snarare hade jag nog bara vänt ryggen till och gått… Vi behöver verkligen inte vara bästisar, men att kunna umgås artigt vore trevligt!

Caddy mår bättre. Han har ingen feber längre och det har inte sprutat ur bakänden på honom idag. Helt bra är det definitivt inte ännu och han käkar än så länge inte annat än ris, kokta morötter, lite köttfärs eller vom och blåbär. Han får snällt fortsätta med det ett par dagar till så får vi se. När Dizzy var så fasligt magsjuk förra våren och aldrig blev bra så tappade hon snabbt även aptiten, men den verkar Caddy som tur är behålla iallafall och till skillnad från henne har han ju heller inte haft feber mer en ett dygn så jag håller tummarna för att han är på bättringsvägen!
Som tur är har inte tjejerna blivit dåliga alls och det talar ju för att det skönt nog inte är något smittsamt iaf.

Dagarna går åt till att plugga och träna hundar just nu. A är som sagt ledig och pular runt en hel del här hemma och putsar fönster och dammtorkar och grejar. Han är även en ängel och tar hand om rastningar och matlagning så jag kan spendera mycket tid med studierna och sen umgås med honom eller mina älskade fyrbeningar. Idag körde jag igenom båda tjejerna ordentligt i brukslydnaden för att känna av vart vi ligger och vad som behöver arbetas på. A kommenderade och kommenterade och vi är överens om vilka moment som funkar och vilka som behöver klart mer jobb. Med båda två så är framförgåendet ett evighetsmoment. Silly har det i grunden men behöver ständigt peppande träning för att hålla det snyggt och jag måste hitta ett sätt att få till en bibehållen riktning i ställandet. Dizzy har ju som bekant myyycket svårt för detta moment och dagens ”test” visade att vi inte kommit så långt som jag trodde. Bara att fortsätta traggla m a o….
Silly har ett snyggt kryp för det mesta men det händer att hon bara vägrar. Nu var det dock länge sen och det känns hyfsat stabilt. Hennes linförighet är helt ok även om jag nog aldrig kan bli nöjd med fotgåendemomenten och hennes lägganden är stabila men långsamma, dock utan steg. Inkallning och apportering är det inget att orda om och budföring är ju skitkul åtminstone till husse. Måste träna med okänt folk alltså…
Dizzy har snygga lägganden nu. Inkallningen är fin och apporteringen likaså, även om ingången med apport i munnen måste filas en del. Budföringen är skitkul, men hon får sina fläpp och tvekar ibland, oftast mot mig när dragningen är stor. Även hon behöver träna med okända mottagare, något jag inte tror att hon gjort en endaste gång… Det som gjorde mig både besviken och stolt idag var Dizzys linförighet. Hon föll helt ur ett par gånger och ville hellre nosa, men kom tillbaka till arbete efter bara en tyst harkling från mig. Men det är ändå något jag är allergisk emot och som jag trodde att hon inte skulle göra. När hon gör det hon ska, vilket ju faktiskt är nästan hela tiden, så är hon ljuvlig att gå bredvid! Givetvis finns det massor av detaljer kvar att fila på, men grunden är sååå fin sååå! Jag är faktiskt stolt över det! Embarassed Smile
Förutom brukslydnad så körde både jag och A slalom i mängder. Båda tjejerna börjar fatta vad det går ut på och båda två tar nu fyra pinnar självständigt om än ganska osäkert och väldigt långsamt. Med mer säkerhet så är jag övertygad om att farten kommer också.
Imorgon hoppas jag hinna med ett besök på klubben för att träna både agility och lydnad!

Bakfylla och “När en kille är förkyld…”

Lördagen gick i partyts tecken. Eller ja, kvällen iaf. På dagen var vi ute i skogen med hela familjen, jag och A, hundarna och kissen. Det är så häftigt härligt att sitta med en kopp kaffe på en stubbe i skogen och mysa i solen medan hundarna röjer runt, badar och busar om pinnar (läs ”stora grenar”) och Nalla klättrar på stockar, spanar och myser!!! Jag önskar sååå att det var något jag kunde göra varje dag!
Lite träning blev det givetvis också. A körde upplet med alla tre hundarna! Tjejerna fick ganska grundläggande övningar men t o m Sillen fattade vad som förväntades och letade fint och apporterade till husse!! Matten satt nöjd på en solig stubbe med Nalla i knät en bit bort och njöt av världens underbaraste A och mina tre guldklimpar till hundar!!!
Lite ”grund-amatör-rapport/förlängd budföringsövningar körde vi också med alla tre och alla gick finfint på första sträckan bortsett från att Dizzy verkar ha fått kortslutning när det gäller tillbakaskicket till mig och går ut tre meter och ställer sig och glor på husse! Efter lite peppning så springer hon fort som tusan till mig så jag undrar om det inte är för att hon inte är säker på om hon verkligen får springa… Dizzy och Silly fick jobba lite för att lösa andra skicket när de kom till stället där husse var förra gången innan de insåg att de måste spåra, men sen gick det fint förutom Dizzys kortslutning. Caddy däremot är en naturtallang även på detta! Alltså det är så sablans synd att han avskyr appellplanen för i skogen är han den klart häftigaste hund jag träffat!!! Han har kört vanliga budföringar förr och någon gång en lite förlängd i skogen, men aldrig med husse längre bort än sådär 150 meter. I lördags var andra sträckan ca 500 meter och han tvekade inte en sekund när han kom till platsen där husse varit första skicket utan satte genast ner näsan i backen och spårade snabbt och säkert!! Han är en stjärna vår Nalle! Kiss

På kvällen var det då dags för party hos A’s arbetskamrater som hade gemensam ”födelsedagskalas”. Vi hade mycket trevligt trots att jag inte kände en endaste själ innan, men jag har verkligen inte lärt mig mina egna begränsningar ännu. Förr var jag en partyprinsessa med förmåga att dricka de flesta under bordet utan att bli det minsta bakis. Numera är det inte ett endaste dugg så. Jag drack för mycket, mådde pyton och hela söndagen spenderades i soffan… Sealed Uuuäck! Tja, kul hade vi iaf, men inte var det värt en hel dag som bara försvann inte. Bara att inse att man inte är vad man var eller vad man trodde att man fortfarande var… Frown

Och sen det där med ”När en kille är förkyld…”
Hela dagen igår och hela natten har stackars Caddy varit magsjuk. Det händer våra hundar imellanåt vilket inte är underligt med tanke på vilka snuskigheter de ständigt sätter i sig och att det för jämnan är någon läskig smitta som cirkulerar i grannskapet. Oftast är det Sillen som drabbas. Antagligen för att hon är klart värst på att sätta i sig snusk och dels för att hennes mage är uppvuxen med lantislivet och antagligen inte lika härdad från tidig ålder som de andra två. Förutom förra vårens hemska magsjuka som aldrig ville ta slut så går det alltid över på max ett dygn och jag varken fastar eller ger någon typ av diet. Caddy har tyldigen åkt på nåt aningen värre den här gången och har idag lite feber. Han fastar sen igårkväll och vi försöker uppmuntra honom att dricka så mycket som möjligt. Men alltså det är hiskeligt vad en grabb kan tycka synd om sig själv!!! Inte någon gång har tjejerna varit så ynkliga som han är för minsta lilla grej och nu ligger han som en påse potatis på mina fötter och suckar djupt… Hihihi! Det är faktiskt lite kul och ännu kuligare är det att husse sympatiserar väldigt med sin ”pöjk”!! Wink Nä, jag hoppas att Caddy kryar på sig snabbt för han ser för bedrövlig ut just nu!

Ha det gott allihopa och tack så hemskt mycket för alla tips, tankar och råd jag fått om rallybrallan!!! Det värmer ska ni veta!!

Kaosutredning och kattfunderingar

Kaoset som internetbristen orsakade i mina studier börjar benas upp och redas ut en sak i taget. I början av veckan trodde jag aldrig att det skulle gå och paniken var stor, men nu har jag klarat av stora delar av det som behöver göras och kvar är typ hälften el så. Jag har precis skickat in ett onlineprov som kändes busenkelt. Förhoppningsvis var det det också så det inte bara var inbillning… Tongue out
Kvar är bl a en större uppsats i ämnet ”dödstraff-för/emot?”. Ämnet är visserligen ganska intressant men känns oerhört uttjatat som diskussions- och uppsatsämne. Vem har inte gjort det åtminstone ett par gånger liksom? Kvar är också ett slutprov i samhäll C och så måste jag ta itu med en kort kurs som började i förra veckan och som jag inte ens hunnit titta på ännu… Men, men som sagt, det börjar kännas bättre iaf! Smile
Skönt är också att A kom hem efter en normal arbetsdag igår. Dvs en normal arbetsdag för andra människor på ca 8 timmar. Idag ska han förhoppningsvis komma hem strax efter lunch och sen ska han (hoppas jag) få vara ledig långhelg! Gött! Jag kanske t o m hinner umgås lite med min kära sambo! Jag har känt mig hyfsat ensamstående de senaste veckorna… Enda skillnaden är att jag har två personers tvätt att ta hand om… Frown Jag hoppas helgen bjuder på finare väder än dagens iskalla strilregn för jag vill ha en repris av förra veckans utflykt. Det var en sån där dag som jag nog kommer minnas resten av livet!

Ni som hängt med här ett längre tag vet att vår kära kisse Nalla har varit en öm punkt till och från. Hon är en äkta ”bonnkatt” och är uppvuxen på landet där hon var ute om dagarna. När hon var ett och ett halvt flyttade hon och jag ihop med husse och in i en liten etta i stan. Ingen mer utekatt alltså. På somrarna har hon i perioder fått gå ut då vi varit hos A’s föräldrar, men annars har hon varit innekatt. Oftast har detta funkat bra och hon verkar trivas med livet ändå. Periodvis har hon dock visat tydligt att hon vill ut och röra sig fritt genom att vara allmänt jobbig inomhus. Med lite mer uppmärksamhet har hon dock gått tillbaka till att vara lugn, lagom busig och glad igen. För ungefär ett år sen hade hon en period när hon var skitjobbig och ville heller inte äta (de som känner henne vet att det är väääldigt olikt henne) och vi beslutade att försöka hitta ett nytt hem till henne. Inga bra svar kom dock trots annonser och diverse efterfrågningar och efter ett tag återgick Nalla till den gosiga och hungriga katt vi är vana vid och beslutet togs tillbaka. Sen dess har hon varit trevlig och harmonisk och allt har funkat bra. Tills i vår då. Hon har inga beteendeändringar el aptitförlust, men hon slickar så intesivt på sin mage att den fläckvis är utan päls och små irreterade röda prickar uppkommer… Först trodde jag att hon rivit sig på nåt och satte på henne krage för att låta det läka ut och visst blev det bra då, men så fort kragen togs av så började hon igen och nu är det än värre. Så vad gör man? Jag kan ju inte ha krage på henne hela tiden, det är ju skittaskigt. Jag skulle tro att slickandet är en fix idé som kommer sig av understimulans och tristess. För så är det väl trist nog. Även om hundarna är välmotionerade och aktiveras med det ena och det andra, så får väl katten gos i soffan, sin mat i en skål och på sin höjd så leker husse lite med henne nån gång ibland… 
Så nu vill jag veta vad ni tänker och tror om Nalla! Tror ni på samma anledning som jag el kan slickandet och hudirritationen ha någon annan anledning? Hur gör man för att stimulera en innekatt? Har ni några tips på aktivering?
Vi ska försöka ta med henne ut i skogen så ofta det går, men det hänger ju väldigt mycket på val av skog, väder och tid. Jag vill inte ta ut henne här hemma eftersom här finns mängder med lösgående hundar och katter som jag inte vet hur snälla de är och säkert hur mycket smittor som helst och Nalla är inte fullvaccinerad eftersom hon är innekatt. Jag ska försöka gömma hennes mat och kanske slå in i paket el nåt så hon får jobba lite för det och nästa tripp till djuraffärn ska det kikas på kattleksaker. ALLA tips, råd och tankar är välkomna!!! 

Tittut!

Jodå, vi lever och mår bra allihopa. Inget mer radikalt än att bredbandet och hemtelefonen tvärdog i början av förra veckan har alltså orsakat min frånvaro från cybervärlden. Promise.

Nu är det dock så länge sen jag skrev här så jag kan omöjligt rapportera noggrannt om allt. Så det blir en kortkort version av de senaste två veckorna…
Påsken spenderade husse på jobbet. Dygnet runt. Bokstavligt talat. Det är ju som ni förstår inte såvärst upphetsande för mattedelen av hushållet så jag och brudarna for till underbara Tina med familj som snällt ”adopterade” mig över helgen. TACK!!! Där är livet i en helt annan takt än jag är van vid och det var en minst sagt trött matte som blev hämtad av A på måndagen. Laughing Alltså det är viss skillnad på en familj med tre barn, en tonåring, en hel drös hundar och mängder av aktiviteter och mitt normala liv med hundarna, katten och datorn… Smile Superkul var det iaf och både jag och tjejerna sov ovaggat efteråt.
Måndagkväll var det agilitykurs som vanligt och Caddy fick gästspela igen. Supersnälla N & M kom till klubben med honom, var med och kikade på kursen och tog med sig grabben hem igen!! TACK!!! Ni är värda er vikt i guld för oss nu när Dizzy löpt och A tokjobbat!!! Och Caddy äääälskar er!!! Silly var duktig som vanligt och Caddy är en guldklimp på agilityplanen helt klart! Wink
Sen kom då den hemska dagen då allt stannade och min värld nästan rasade samman. CryJag hade just skrivit ett långt blogginlägg om helgen och agilitykursen och när jag tryckte på ”publish” för att lägga ut det så vägrade datorn att uppdatera sidan och ingen annan sida funkade heller. Nätkabeln som glappar lite sedan nån hund gosat för hårdhänt med baksidan av min ”burk” brukar hoppa ur för minsta lilla, men det var inte det felet. Inte heller funkade det att starta om modemet som kan behövas om det är ”glapp” i uppkopplingen. När jag skulle ringa A för att sura lite så funkade inte heller telefonen och nu började jag ana oråd. Eftersom även telefonen går på bredbandet så misstänkte jag en missad räkning och det var tydligen även fallet. Inte för att den var missad utan för att vi inte fått den. A är minst sagt petnoga med räkningarna och när de anländer lägger jag alla noga i det för syftet avsedda facket. Vi har alltså inte fått den. Möjligtvis har den hamnat bland reklamen, men det känns inte troligt eftersom jag kollar så noga varje dag… Arg som ett bi var jag iaf vid det här laget och A fick ta sig tid att ringa leverentören för att få nuffrorna så han kunde betala på en gång. Så långt var allt smidigt, men det tog dem alltså från tisdag då räkningen betalades till idag, en hel vecka senare, för att få fart på grejerna igen…Yell 

När man har alla studier inte bara i datorn utan på nätet och när typ halva ens sociala liv (el kanske ännu mer?) är via nätet så blir man minst sagt handikappad utan. Att jag hade tre rätt stora deadlines förra veckan som jag dragit ut på att ta itu med gjorde inte saken bättre och jag tröttnade efter bara en dag på att städa och pula här hemma. Visst har vädret varit fint men man kan ändå inte vara ute hela dagarna om man inte har en tomt att hålla hus på. Första dagen gick bra. Schysst med lite ledigt liksom. Andra dagen städade jag som en tok för att göra nåt nyttigt. Tredje dagen började jag gå mig själv på nerverna. Fredagen var skittrist. Lördagen hade jag önskemål om att åka till Ulricehamn, men jag kunde inte med att tvinga A till att köra så pass långt och vara med en hel dag när han jobbat så fruktansvärt det senaste så det blev sovmorgon, mysfrukost och sen packade vi bilen med tjejerna, engångsgrill, matsäck, spårprylar och Nalla (!) och for till vår ”egna” trollskog. Där fick hundarna rusa och bada i sjön, A pysmysa i solen och Nalla hade helmysigt med upptäcksfärder i skogen, solande, spanande på jyckarna och tiggande av matsäck! Jag lade varsitt kort spår till tjejerna och det gick helt ok. Dizzy var jättefin och plockade apporter som om hon inte gjort annat!!! Inte en missad och inte en enda apport hon ville gå över!!! Gullegullegullehund! Kiss Sillen var lite loj av den plötsliga sommarvärmen tror jag och gick visserligen utan det sug jag vill ha, men stabilt och fint ändå. En missad apport men annars snyggt. När jag och Silly kom tillbaka hade husse startat grillen och på den låg både smaskiga grillspett och hamburgare! Mumma i solen vid en glittrande sjö i en underbar trollskog ska ni veta!
Söndagen jobbade A igen men kunde iaf följa med mig, N och M på bio på kvällen. N & M kom hit lite tidigare med Caddy som varit där i drygt två veckor nu och vi käkade pizza ihop innan vi for till stan och mötte A och såg Wild Hogs. Riktigt kul faktiskt och jag och N garvade bäst och högst i hela salongen! Wink
Igårkväll var det agility igen och både jag och A skämdes (trots fullt giltig ursäkt) när instruktören frågade hur mycket vi tränat under veckan… Jag är inte van vid att vara låst till att vara på klubben för att kunna träna och när A jobbar tar jag mig inte dit på egen hand. Givetvis har vi tränat massor i veckan, men inget agility alls. Slalomen har jag ju inte ens nån ursäkt för när jag har en egen… Tja, iaf gick det även igår bra. Det dundrade skott som bara den från skjutbanan bredvid men varken Caddy el Silly brydde sig om det. Gött! Sista hindret att introducera var gungan och där var jag lite rädd för att Silly skulle tycka att det var otäckt men inte då. Hon är ju hur cool som helst ju! Hennes kroppspråk (lite bc-låg sådär) får en att tro att hon är mesigare än vad hon är. Något jag borde lärt mig vid det här laget… Nu ska vi bara få till lite träning i veckan så blir det nog finfint till slut. A har ju tre veckor att ta igen med lillfröken också…

Nä nu ska jag återgå till projektet att ta igen all förlorad tid för skolarbeten. Jag har betat av delar av min favoritlista med bloggar, men långt ifrån alla och bara kommenterat på några få. Känn er alltså inte bortglömda för det är ni inte! Det var faktiskt värsta egokicken att läsa alla kommentarer och mejl jag fått under min frånvaro och se att ni faktiskt saknat mig lite! Tongue out Tack hörrni!!

För alla som undrar…

Jag har pratat med Sandra idag. Hon lever och mår väl. Så väl man nu kan må utan telefon och internet…. Där har vi i alla fall förklaringen på den långa tystnaden här. Hon återkommer så fort hon kan (räknar jag med).

//Lena – mamma

Kattvåldtäkt och trökDizz

Caddy är, som jag nämnt flera gånger innan, en ängel med löptikar. Han tar det hela med ro och accepterar att han inte får snofsa, ragga el dyl. Dock märks tydligt på andra sätt att frustrationen trots allt finns där. Dels är han otroligt nosig, slafsig och pinkig på promenaderna och så får stackars Nalla utstå en del också. Han föser in henne i ett hörn och trycker ner henne med en fot och tvångstvättar henne i ansiktet. Detta är nåt slags förspel för sen försöker han sätta på henne. Det misslyckas givetvis fullständigt varje gång eftersom hon är så liten att han inte kan klämma fast henne mellan frambenen så när han ”kliver på” henne så traskar hon oberört därifrån bara. Kvar står en lite förvånad Caddy och blänger efter henne… Laughing Denna procedur upprepas ett par gånger per dag och Nalla är en katt som kan säga ifrån om hon vill så det är inget jag lägger mig i.  

Dizzy däremot är en trökig hund just nu. Går vi ut är hon som vanligt glad och sprallig och har inga problem att koncentrera sig på att jobba, men inne vill hon mest bara ligga under sin älskade micro och sova ifred. Jag funderar dessutom på om hon kanske löpt ”tyst” lite först, för hon verkar ha hunnit komma ganska nära höglöp redan. Förra gången (som var första löpet) så löpte hon drygt 4 veckor och höglöpet var jättesent så jag förväntade mig lite det igen, men hon började blöda så sent som i fredags och det är redan klart mycket ljusare och hon låter både Silly och Caddy tvätta henne därbak och står då helt still. Minsta lilla raggförsök från dem får henne att sura till ordentligt fortfarande dock. Tja, inte vet jag, hon är inte som alla andra tjejerna helt enkelt… Wink

Silly är som alltid lite översexuell när det gäller Dizzy och både tvättar och ”parar” henne gärna och ofta. Nån typ av dominansgrej är det väl säkert eftersom hon själv inte löper nu. Snuskig är hon iaf.
Träningen med fröken Blå går iaf hyfsat. Hon brister verkligen aldrig i arbetsglädje den hunden och en så totalfokuserad hund som hon är det skönt att träna med! Att hon sen inte alltid använder alla hjärncellerna i det grå huvudet är en annan sak, men försöker det gör hon! Igår körde jag fokus på kryp och framförgående. Eller det var planen iaf. Krypet gick jättefint! Lågt, i position och i lagom fart. Duktig tant! Framförgåendet gick fint åt ena hållet men åt andra så fjamsade hon mest i serpentiner… Gah! Jag blev så frustrerad att jag lade ner det momentet för dagen. Jag har iaf lärt mig att inte pressa henne när jag börjar bli irreterad för då förstör vi mer än vi vinner.
Caddy fick köra lite fot, fjärr och inkallning och han var jätteglad och duktig! Så länge man bara kör korta pass med honom så tycker han att det är skitkul, annars tröttnar han tyvärr fort och hittar nåt intressantare att syssla med.
Dizzy fokuserar jag just nu mest på platsen och framförgåendet. De två pissmomenten som jag hatar…
Platsen har jag slarvat massor med den senaste månaden och knappt kört alls utan bara ”lägg-dig” (=ligg kvar, men utan presition) och därför har jag återigen fått backa bakåt i träningen. Nu har vi iaf en stabil plats med näsan mellan framtassarna i 10 sek ute utan allvarlig störning. Det finns alltså nåt att träna vidare på iaf. Framförgåendet blandar jag hej vilt mellan olika inlärningsstilar och det verkar faktiskt vara smart för oss i det här momentet! Vi har även här bara ett embryo av ett färdigt moment, men det finns iaf nåt att bygga vidare på!

Om en stund kommer N hit. Vi ska prata hund som vanligt och jag ska försöka lära henne ett och annat om aktivering och hjärngympa med klicker. Hon och sambon ska till en stuga i skogen i helgen och ska ta med sig Caddy. Han mår nog gått av att pausa från löperiet ett par dagar och eftersom A ändå jobbar hela jäkla helgen så tänkte inte jag stanna hemma ändå och tre hundar, varav en hane och en löptik, på lokaltrafiken känns som lite väl mycket utmaning… Tongue out

Ha det gott allihopa och GLAD PÅSK!!!

Tidsfunderingar

Alltså går tiden fortare och fortare, eller är det bara mig det är fel på?
Jag tycker inte att jag hinner någonting om dagarna längre och ändå går jag ju hemma. Jag sliter upp mig själv ur sängen varje morgon för att dricka kaffe med A innan han cyklar till jobbet vid halv 8. Det är en lika jobbig kamp mot sömnen varje morgon. Jag är verkligen inte på nåt vis en morgonmänniska trots att jag önskar att jag vore det. När kaffet är drucket, hundarna morgonrastade och matade, sätts mer kaffe på och datorn sparkas igång. Den dagliga och superviktiga bloggrundan görs ofta samtidigt som en tallrik fil med müsli inmundigas. Och sen mer kaffe. Någonstans mellan müslin och när A kommer hem från jobbet så försvinner en hel hög med timmar. Jag har inte den blekaste vart, men varje dag när han kommer hem får jag en känsla av panik över att jag inte hunnit någonting idag heller…
Eftersom jag älskar listor av alla de slag så har jag oftast en skriven för dagens göromål som jag sen prydligt prickar av. Vissa dagar är jag duktig och får allt gjort redan på förmiddagen och sen en hel del extra på eftermiddagen. Andra dagar är listan orörd på kvällen och jag kan stryka veckodagen längst upp och kludda dit nästa dags namn istället. Vad har jag gjort en sån dag??? Vart tog hela dagen vägen? Alltså visst, ibland drabbas man av mensvärk el dylikt och spenderar större delen av dagen i soffan och det är ju helt ok, men när man inte har nån ursäkt då? Är det här tecken på något jag länge misstänkt, att jag är en väldigt lat människa, eller försvinner dagar för er andra också? Vart tar de vägen isåfall? Är det nån lycklig själ på andra sidan klotet som får mina tappade dagar? Borde det inte bli felbalans i tiden snart då eftersom jag då banne mig aldrig får några extradagar? 
Och när vi ändå är inne på ämnet tid, varför går åren fortare och fortare ju äldre man blir? För visst är det väl så? Alltså när man var 7 år så gick tiden vääääldigt långsamt nästan jämt och t o m när man hade kul så kändes tiden lång. Numera känns inte ens såna där skittrista saker som att åka tåg till Kalmar eller stå i kö som något som tar lång tid. Om det ska fortsätta gå fortare och fortare så känns det som att jag snart ska tappa fotfästet och få blind panik över allt jag inte hinner och inte får gjort.

En sak är iallafall helt säker och det är att tiden inte går att påverka. Den går så jävla fort den vill och det är bara att hänga på liksom. Tongue out Andas djupt och fokusera på det som ska göras och sen få det gjort så man hinner allt det där som inte behöver göras, men som man vill! Precis det ska jag göra nu. Alltså fokusera på det som står på min lista och som måste göras. Sen ska jag belöna mig själv med långa hundpromenader med träning och bus! Smile 

AgilityCaddy!

Eftersom Dizzy äntligen behagat börja löpa så tog A med sig Caddy till agilitykursen ikväll. Praktiskt att ha en extrahund hemma liksom! ;) Caddy blev skitglad när han insåg att han var på klubben och den sedvanliga tipspromenaden (instruktörerna kör kombinerat uppvärmning och läxförhör på det viset) var lite kaotisk med en flängande Caddy som var toklycklig över att vara med och inte hade en tanke på att gå fint i kopplet. När han såg söta bernertjejen Sweety så brast det helt för honom och han blev nog kär. Detta var ju inte någon nyhet för oss så A tog Caddys vimserier med ro och när vi sen väl kom igång på planen så visade sig Caddy kunna koncentrera sig riktigt fint! Att han kom in i kursen när vi redan kört en del grundläggande var inga problem och han fixade lätt grejen med frammåtskick över tre hinder, böjda tunnlar och däcket. Balansbommen var nytt hinder för dagen och där kör vi ju med targetstamp för att lära in kontaktfälten och det gick utmärkt för Caddy som hiade sig tillräckligt för att komma ihåg och trampa utan problem. Det riktigt roliga var att han mindes slalomen som jag lärde honom för drygt tre år sen och som han inte gjort en endaste gång på över två år!! Han sög på den, hittade rätt ingång och tog sig igenom den helt på egen hand!!! Duktig tokpelle!!!
Silly var givetvis duktig hon också! Framåtskicken gick finfint, slalomen känns bättre och bättre även om hon fortfarande är beroende av min hjälp och tunnlar är inga problem alls. Däcket har vi lite kört fast på. Hon går fint när jag visar nära, men minsta lilla svårare det blir så går hon under… Ska testa att köra med A som hjälp på andra sidan ett tag och se om det hjälper henne att medvetet hitta rätt hål.
Balansbommen gick fint den med, trots att hon trillade av den en gång när hon var högst upp och jag tog åt mig och tyckte det blev otäckt. Hon brydde sig dock inte alls och gick hur fint och tryggt över den som helst direkt efter. Skönt!! Bara matte som är harig… SurprisedOm Caddy blev kär i Sweety så tyckte Silly mindre bra om henne idag. Hon tycker ju i största allmänhet att det är hennes plikt att uppfostra alla yngre, särskilt tikar. Sweety är trots sin rastillhörighet, minst sagt vild och Silly tröttnade nog på hennes flamsande och gav henne inte en utan två dängor. Sweety tog inte åt sig över huvud taget och hennes husse tog inte heller illa upp så det är ingen skada skedd, men jag förvånas över att jag tydligen är slapp nog för att ge henne chansen två gånger… Korkbollmatte. Yell Iallafall så är jag som vanligt nöjd med kvällens kurs och det var faktiskt så roligt att se Caddy göra så bra ifrån sig och inte stressa upp sig att jag blev lite sugen på att köra med honom… Vi får väl dela lite på honom jag och husse när vi är upp och tränar själva. Att vår stressgrabb vuxit till sig så att han klarade av att se andra hundar träna och t o m husse agera godisskålpassare åt Sweety utan att skruva upp sig var helt underbart!! Om ni visste hur mycket vi har jobbat för att komma hit.

Nä, nu är det sängen som gäller. Påsklov märks inte så mycket när man bara har en lektion i veckan och resten på distans. Distanskurserna tar inte ett dugg notis om lov och dyligt… Ha det gött allihopa!