Ibland kan jag sitta och må alldeles utmärkt och så helt plötsligt, ur det blå, så kommer yrseln. Den snurrar till i huvudet och jag mår genast ganska illa. Lite som åksjuka fast jag sitter still på datorstolen…
Jag undrar varför? Ibland går det över nästan på en gång och ibland håller det i sig resten av dagen. Ibland vaknar jag yr och då är det ofta mycket värre. Ibland så illa att jag inte tar mig upp. Ibland är det ofta och sen kan det gå långa perioder utan nån yrsel alls. De där riktigt illa anfallen när jag blir helt handikappad och allt från att äta till att röra sig eller lyssna på något ljud alls helt otänkbart, har jag lite tolkat som min variant på migrän. Kanske är det inte alls så.
När jag frågat läkare och andra förståsigpåare på ämnet så har ingen haft nåt svar, men ingen har heller tyckt att det var nåt att bry sig om nåt värst. Kanske har det bara att göra med mitt låga blodtryck?
Tja, inte vet jag. Just nu är jag lite lagom yrslig för att tycka att det ska bli lite segt att åka till klubben och träna hund hela kvällen, men inte värre än så. Det var länge sen det var värre…
Slappa tankar ur en slapp hjärna.

Ikväll är det alltså kurs igen. Jag har ingen aning om hur veckorna tar sig fram så snabbt, men det tycks liksom jämt vara tisdag! Inte så att jag drar mig för att åka till klubben, tvärtom! Men jag känner varje tisdag att jag tränat för lite och för dåligt sen förra veckan. Surt och dumt. Jag borde verkligen sätta lite ordentlig fart på träningen om vi ska bli tävlingsklara nångång! Inte så att jag inte tränar, för det gör jag nästan varje dag, men det har varit dålig, ogenomtänkt träning på sista tiden. Dessutom är det en hel del moment som inte är i sin färdiga form ännu och det är dags att sätta ihop och träna uthållighet på lillfia! Och så den där nedrans platsen som aldrig blir ordentlig! Det är ju bara såååå urtrist att träna och inte blir det bättre av vädret direkt… Mängdträning är det enda sättet att få till det momentet bra. Bra mängdträning då givetvis. Och vi har kört för lite och för dåligt. Bara att inse, erkänna och åtgärda.

Tjejerna har iaf varit duktiga när vi tränat de senaste dagarna. Trots sin kassa matte. Dizzys bakdelskontroll och sedemera vänstersvängar och -halter börjar bli fina. En del blir det självklart fortfarande och det finns ingen större stabilitet ännu, men en hel massa iver och vilja! Hon är blixtsnabb på att rätta till sig när hon inser att hon hamnar snett. Och visst börjar platsen bli bättre också, hon låg idag 2×5-7 minuter på ”vår” gräsplan medan Silly fick träna. Ena gången satte hon sig när jag sa sitt åt Silly när vi tränade fjärr, men låg fint sen jag rättat till henne medan jag och Silly fortsatte med fjärren. Annars låg hon avslappnat, tyst och stilla hela tiden.
Silly körde som sagt en hel del fjärr. Äntligen börjar ställandet, eller egentligen förståelsen för ordet ”stå”, att gå in i det grå huvudet! Fast jag får hela tiden vara försiktig för blir hon osäker så säkrar hon alltid med ligg… Silly som nu är helnäck ville helst inte sitta eller ligga på den väldigt blöta planen och fuskade så fort jag inte såg till att rumpan var i backen! Gullehunden! Konstigt att sånt kan vara gulligt när hon gör det och mest irreterande när Dizzy gör det… ;) Annars så gick hon fint i ff och hade en ovanligt snygg position! Annars har jag insett efter att ha kört så mycket med Dizzy att Silly har en lite väl luftig postion förutom hennes tendenser att glida fram. Nåt att traggla på helt klart!

Nä, nu är det dags att packa jackfickorna fulla med köttbullar och boll och dra på sig regnbrallor och åka till klubben! Kan man ha roligare en tisdagskväll?