Och så var även jag drabbad av höstens förkylning. Jag trodde länge att jag kommit undan, men nu är det tydligen kört. I ett par dagar gick jag med molande huvudvärk och var lite snorig. Igårkväll började halsen bli obekväm och när jag vaknade imorse var jag igentäppt, bultande huvudvärk och skitont i halsen. Det gick inte över efter en ipren, frukostkaffe och en mysig stund i soffan m Greys Anatomy och inte heller efter en långis med tjejerna upp på berget. Nu har jag iaf lyckats dammsuga och röja i köket, men krafterna till nåt mer vettigt idag tror jag inte finns. Jag känner mig gnällig och hängig och det är nog bland det värsta jag vet. Jag avskyr verkligen när jag inser att jag tycker synd om mig själv! Tur att inte A är hemma och ser mig iaf…

Pga min dagsform blev det inga spår för hundarna idag. Gårdagens lydnadspass gick sådär. Inget som gick direkt dåligt men inga framsteg heller å andra sidan. Vi får se om det blir en vilodag från träning idag eller inte.

Jag vet inte om det är förkylningen som spökar, men jag saknar Caddy nåt fruktansvärt idag. Hans buffliga kramar och hans sammetsmjuka pussar… Hans närvaro som inte går att missa fast han låg i ett hörn och sov. Han sätt att bara genom att vara där, var så älskande och betryggande. Han har det bra i sitt nya hem och jag tror inte att han längtar tillbaka ett dugg och det är en skön tanke för mattehjärtat, men ibland så bara saknas han här sådär tokmycket så det skriker i hela själen.
Nä, jag är nog förkyld och sentimental idag. Några pepparkakor och en stor kopp hett te kanske tröstar lite. Och sen kan jag ju alltid gotta mig i gårdagens häftigt braiga resultat! :) Det kan nog få många gråa dagar mycket ljusare!!