Monthly Archive: november 2006

Yeah!

Oh jisses så skönt! Jag har precis skickat på send-knappen och skickat iväg ett mastodontarbete i psykologi och lättnadskänslan är obeskrivlig! Det blev nog t o m rätt så bra! :)

Dizzy har idag tagit död på pipleksaken hon fick på kursavslutningen förra veckan. Den höll ändå förvånansvärt länge! Någon ny pipis blir det nog inte dock. Jag är allvarligt allergisk mot dem… ;)  

aouch

Det jag tycker allra sämst om på vintern så är det allt förbannat grus som det envisas med att spridas överallt. Anledningen är ju som känt för att förhindra halka. Jomen tjena!!! Är det nåt som är halt så är det ju gruset!!! Och det är inte som alls som is. Is finns för det första sällan i Göteborg alls och gör det det så är det oftast fullt möjligt att gå förbi fläckarna. Gruset det ligger överallt på varenda gångväg och i ett tjock lager. Det går inte att gå runt det om man inte vill gå i det geggiga gräset. Halkar man omkull på is så gör det sannolikt rätt ont och man blir troligtvis ganska blöt, men trillar man på gruset så får man skrapsår både lite här och var och blir dessutom rätt så skitig. Ishalkan kan man dessutom skydda sig emot med pensionärsbroddar på skorna. De funkar nog inte på gruset…
Tja ni förstår att jag inte är en vän av grusning. Särskillt inte idag när jag nyss gjort årets första vurpa och landat på knän och händer och det gör oooont!

Positivt och mycket roligare var det korta träningspass jag tog med tjejerna på ”vår” plan nyss! Det blev platsliggning, kvarsittning och fjärr. Platsen var fin med båda. Silly tycker det är världens enklaste moment och nästan somnar, men Dizzy har ju som känt inte lika stor fallenhet för momentet. Idag såg det dock fint ut trots att en glad flat med tillhörande barnvagn passerade på kort avstånd och Dizzy gav skall, men tystnade när jag sa åt henne och låg tryggt kvar. Gulletjejen!
Fjärren har jag tragglat en hel del med Silly. Mest då ställandet från liggande och sittande som tog oss lång tid att få till alls. Nu är ställandet från liggande riktigt fin och från sittande iaf hyfsat. Det är lång bit kvar till detta är stabilt och funkar på 10 meters håll dock…
Dizzy har superfina sitt från ligg och stå från ligg. Även stå från sitt är fint och sitt från stå är ok. Däremot läggandena är skitfula och otroligt långsamma. Detta är nog pga all vår träning på platsliggning skulle jag tro och de snabba läggandena hon har haft ända tills nyligen går nog ganska snabbt att få tillbaka. Jag funderar lite på om det kan vara dags att gå vidare i platsträningen och lära Dizzy att ligga med huvudet mellan tassarna och lägga ett nytt kommando på det istället för ligg-stanna  som jag använt hittills. Det är ju en plan jag haft hela tiden, men som jag inte bedömt att hon varit mogen för förrän nu. Skillda kommandon gör ju dessutom skillnaden mellan platsens fokus på stillhet och stadga och läggandenas fokus på snabbhet och exakthet mycket tydligare. Nåt att fundera på medan jag pluggar företagsekonomi…

Ny dator… suck!

Jag har fått en ny dator. Bättre begagnad, men hästlängder och ljusår bättre och nyare än den gamla. Iaf om man frågar A… Jag tycker nog den låter lite illa och i överföringen av allt jag sparat på den gamla så ändrades ordningen och allt är ett enda hullerombuller och jag tror jag ska bli knäpp. Usch, va gnällig jag är! A har ändå fixat datorn nu på eftermiddagen, sen gått en långis med tjejerna i skogen och nu står han lagar mat. Allt för att jag ska kunna koncentrera på pluggerierna. Han är bra gullig min A!!

Pluggerier är ungefär vad mitt liv består av nu. Terminen närmar sig sitt slut och alla ämnen har givetvis mer eller mindre klumpat ihop allt som ska göras till nu. Veckorna fram till jul är minst sagt hektiska och allt annat får helt enkelt komma längre ner i prioriteringsordningen just nu. Även hundarna får lida av det tyvärr. Inte så att de lider skulle jag tro, men någon bra, genomtänkt träning blir det ont av ett tag nu. Givetvis får de långpromenader och aktivering av olika slag ändå och våra småpass inomhus fortsätter vi givetvis med. Dessutom har jag kommit igång att cykla med dem. Jag har dem lösa mer eller mindre hela tiden och de verkar tycka det är skitkul båda två. Vi växlar mellan att köra i ”fria sträckor” i långsam trav där de kan stanna och nosa och dona om de vill, till att köra sträckor med snabb trav och spurter med snabb gallopp där jag skickar upp dem i gräskanten bredvid cykelbanan. Vid möten är det bara att säga åt dem att gå bredvid cykeln och då gör de det. Lite kaxigt är det att komma cyklandes med två hundar springandes ”fot” bredvid cykeln och inte bry sig ett dugg om nåt runt ikring. Båda två tar arbetet att springa med cykeln på största allvar och Dizzy bryr sig inte ens om att boffa på hundar!

Längtan efter julen har infunnit sig. Dels gillar jag julen i största allmänhet och dels är det alltid underbart att få umgås med familjen. Att sen ha skolspurten avklarad och tid till ordentlig träning med hundarna igen gör ju inte att längtan blir mindre direkt. Nu håller vi bara tummarna för att tjejerna antingen börjar löpa typ imorgon eller kniper igen till nyår eller så. Löptikar och hanhund (som inte är riktigt lika gullig som Caddy när det gäller tjejer som luktar gott) i samma lägenhet hela julen kan bli aningen ansträngt och inget vi önskar oss. Båda två visar en hel hög med tecken på att det ska börja vilken dag som helst, men det har jag tyckt i flera veckor nu och jag inbillar mig nog en hel del… 

Förlorare

Jojomen, det är jag och Dizzy det. Vi som borde ha vunnit eller åtminstone varit bland de tre bästa på avslutningstävlingen igår kom bland de sista. Dizzy var inte sig själv när vi klev ur bilen, utan var splittrad, ofokuserad och, för att vara hon, seg. 
På platsen skällde hon först och reste sig sen precis innan tiden gick ut. Det var väldigt länge sen hon gjorde det senast. Momenten sen bestod av linförighet, inkallning, ställande under gång, inkallning med föraren sittandes på en stol, hopp, slalom mellan koner som var köttbullepreparerade på undersidan och ett valfritt trix. Linförigheten var kass. Hon gick fint korta stunder, men nosade i luften, svävade ur position, satt inte i alla halterna osv… Den släta inkallningen var snygg förutom att hon knödde i mig i ingången. Den andra inkallningen tjuvstartade hon på men var annars snygg. Ställandet var över förväntan t o m! Hon stannade skitsnyggt och snabbt på mitt handkommando, men tog efter en stund ett par små steg och stod inte helt still i min ingång. Det är inte ett dugg konstigt med tanke på att vi hittills inte kommit längre i träningen av ställandet än att vi tränat bara själva ställandet. Stadgan finns inte alls så stegen var inte konstiga. Hoppet som var det nya, var en klockren 10a. Slalomen gick som väntat inte så himla bra. Det var ingen som visste att det var preparerade koner och alla blev nog lika förvånade när hundarna var tokintresserade av konerna! :) Dizzy var smart och försökte apportera konerna! Gulletjej!
Och så trixet då. När vi precis innan fick veta vilka momenten var, så började min hjärna spinna i hopp om att komma på nåt trix jag lärt Dizzy. Det var blankt. Hon kan inte ett skit! Så det fick bli det vi tränat under dagen, dvs apport av läskburk. Jag placerade husse med en burk i näven på 20 meters avstånd och skickade Dizzy på ”hämta” och hon sprang ut så fint och kom tillbaka med burken som om hon inte gjort annat! Det var kvällens höjdpunkt kan jag säga! Lite surt att jag inte lärt Dizzy nåt kuligt alls. Caddy kan ju hur många konster, trix och lustigheter som helst! 
Tja, som pris fick vi en piplekak i form av en pommes fritesbytta och en söt reflex. Dizzy älskar givetvis sin pipis och skruttade omkring här hela kvällen med den i munnen. Som tur är så piper hon väldigt lite med den! Och lite som svar på mammas kommentar på förra inlägget så är Dizzy förvånansvärt mjuk i munnen så jag tror vi ska slippa ölfontän på jul. ;)  Och nä, jag är inte besviken för att det gick dåligt igår. Tjejerna visar tecken på att börja löpa när som helst och jag tror att det är det som spökar för Dizzy.

Julprojektet startat!

När jag läste i Agnethas blogg tidigare idag kom jag ihåg nåt jag helt glömt. Min lillebror är ingen hundtok som jag och mamma alls och tycker nog mest att hundar är i vägen och är jobbiga. Särskillt våra. Dizzys förmåga att bära på allt, logiska som ologiska saker, gjorde dock lite intryck på honom och jag lovad att till jul så skulle jag lärt henne att gå till kylskåpet, öppna det och därur leverera en kall öl till honom. Det tyckte ju t o m han var skitfräckt, men trodde nog inte riktigt att jag skulle kunna lära tokfian det. Lite mer påläst om klickerträningens närmast oändliga möjligheter tänkte jag att det är ju ingen konst att lära en apporttokig hund som Dizzy. Sen glömde jag bort alltihop. Till idag. Nu är det verkligen inte så långt kvar till jul och det var inte annat än att genast sätta igång och träna. (Vad gör man inte för att undvika pluggandet lite till…? ;)) Nån ölburk eller flaska för den delen, hade vi givetvis inte hemma, men en liten konservburk majs fick bli första objektet. Inga problem att hålla, lyfta eller bära sa Dizzy! Silly var givetvis med hon också och jag trodde inte att hon skulle vara intresserad av att ingå i projektet, men det var hon så nu har jag två framtida ölhämtar hundar!
Nästa delprojekt är att lära sig öppna kylskåpet. Nu vill jag givetvis inte att mina hundar ska kunna öppna kylskåpet när jag inte vill det, så jag använder en snodd som de ska dra i. Mitt kylskåp är bara halvhögt och därmed för högt upp och frysen känner jag inte för att träna på så det fick bli vaskskåpet tills vidare. Det här var knepigare. Jag klickade först för att de tittade på snodden, sen duttade på den och sen fastnade Dizzy i det läget. Det tog flera omgångar á några minuter innan hon fattade att hon skulle öppna munnen. :) Silly var snabbare, men det beror nog mest på att hon ständig ”mumlar” när hon funderar när vi klickertränar! Sötsillen! Nu kan båda hundarna gripa snodden innan klicket kommer och vi stannade där för idag. Det var ett tokroligt projekt att börja med en grå tisdag iaf! Vi ska nog hinna klart innan julafton.    

Norge

Nordisk vinnarutställning i Hamar gjorde inte nåt vidare intryck på mig. Måste säga att det är klart underlägset Stora Stockholm i allt från lokalstorlek, ringstorlekar, antal och kvalité på försäljare (riktigt besviken på det faktiskt), och matutbud. Till de goda sidorna hör att lokalen var fin med bra luft och riktigt bra läktare. Att alla norrmän verkar ovanligt trevliga gör ju definitivt inte saken mindre trevlig heller! Det som förvånade mig kanske allra mest var den totala slappheten (eller har de inga såna regler i Norge?) i vetrinärkontrollen. Eller brist på vetrinärkontroll kanske man ska säga. Inte ens vaccinationer kollades och även yttepyttevalpar var välkomna in. För en svensk ter sig detta lite underligt. Vi är ju vana vid att man faktiskt kan bli anmäld till SKK om man nu lyckats smuggla in en valp som är under fyra månader och vaccinationerna kollas ju mer och mer nogrannt för varje år. Att det sitter en vetrinär och gör stickkoller i entrén är också en självklarhet på svenska utställningar.
På det hela taget var ändå helgen en väldigt trevlig upplevelse! Jag, Tina, Kjell och Crazy har delat bil och rum i helgen och eftersom jag gillar alla tre väldigt mycket så var det givetvis trevligt. Stugan delade vi med sex personer till och om jag räknat rätt 12 hundar, varav tre valpar. Att det blivit mycket hundsnack är väl en underdrift och det var faktiskt så att det var lite skönt att komma hem till A och prata om annat igårkväll! Jag har umgåtts med en del gamla bekantskaper, ett par ”internetbekantingar” och dessutom stiftat ett par helt nya vänskaper och kontakter. Jag har träffat en hel drös med fina, trevliga aussies och lyckades dessutom bli kär i en underbart söt red merle tjej på ett år som jag lätt tagit med mig hem till Sverige om jag fått. Jag fick äran att visa henne och det gick ju väldigt bra! 1:1a Hp i junkl och sen 4a med Ck i certklassen (vet inte vad den kallas?) och R bästa tik! Att vi slog ut ett gäng championtikar var en bonus! Tack Tove för att jag fick visa din söta Ronia!
Hur gick det annars då? Iron 1:1a m Hp i ungkl och sen 2a m Ck i certklassen efter Damon och 2:a bästa hane före championhanarna. Crazy 1a chkl och 2a bästa tik efter Janice. Det får väl ses som ett väldigt godkänt resultat även om vinnartitlarna suttit fint. Utöver de våra så var där en och annan pärla i aussieringen och hundar man sett på bild sen tidigare visade att de såg trevliga ut även i verkligheten. Tyvärr finns inga bilder från helgen att visa, då allt är suddigt och mörkt. Min kamera är kass och förhållandena är väl inte de bästa i den typen av hall heller.

Idag har jag som vanligt efter en helg i utställningen tecken varit skittrött. En del pluggat har jag fått gjort iaf och hundarna fick en skön promenad på fjället med Y och hennes Malva. De sprang som idioter alla tre och hade superkul! Att de badade i varje liten vattenpuss (vissa stora som mindre sjöar!) gjorde att de fick en dusch när vi kom hem och sen har vi inte gjort så mycket mer idag. A kom hem och lagade middag och sen har vi suttit framför tvn… Latmaskdagar förtjänar man nog ibland dock och imorgon blir det nya, hårda tag med pluggandet och avslutning på min och Dizzys kurs. Ska bli kul, fast lite trist att den slutar förstås.

Nattinatti    

Apporter och Norge

Förra veckan fick jag en julklapp av A. Förra julens. Jag önskade mig en tungapport, men när paketshoppingen skulle ske hittade A ingen ställbar vilket var vad jag önskat mig, så det bidde ingen då. Sen har det glömts bort till förra veckan när A insåg att de sålde såna på klubben och köpte en åt mig! Så nu har jag börjat operation apportträning med båda tjejerna. Silly ska förmås tycka att metallen är skitkul och Dizzy ska lära sig att balansera och gilla tungen. Jag började med bara själva rullen och den var ju inga problem, men jag förstärkte att hon lyfte och bar i mitten av den. Sen satte jag på ett kilo och nu började det bli lite knepigt att balansera den rakt i munnen, men även detta kändes säkert efter ett par dagar. Nu sitter det två kilo på den och Dizzys min första gången hn fick den var obetalbar! Nu är den uppenbarligen tung enligt henne! :) Att en tjugokilos hund ska lyfta och bära 4 kilo i snabb gallopp tycker jag egentligen är orimligt mycket, men med en hund med Dizzys jävlar anamma borde det inte vara några problem bara hon lär sig att balansera i munnen.
Silly har börjat bli gladare i metallen, men fortfarande är den pest och hon visar med hela minspelet att hon helst skulle avstå. Men får man godis gör man vad som helst, eller hur? ;) Hon hackar fortfarande tänder när hon lyfter huvudet när hon gripit på golvet, men det är slutar nu efter ett ögonblick till skillnad från tidigare! Gulletjej!

I helgen blir det inget träna av alls. Husse är hemma med djuren medan jag och Tina åker till Norge och Hamar på nordisk vinnarutställning. Jag har sett fram emot detta länge och det ska bli skitkul. Först hade jag tänkt anmäla Dizzy, men hon hade lagom blivit helnaken när anmälningstiden gick ut så jag valde att spara de pengarna. Nån vidare chans till placering hade hon ju inte ändå.
Mamma Crazy och brorsan Iron är anmälda och en del norska släktingar, så det finns att heja på ändå. På söndag måste jag hinna springa och kika i lagottoringen också för där ska en av mina äldsta vänner visa sin chokladtjej Kiara. Hon däremot har nog vinstchans!

Ha det gott i helgen alla vänner! Det ska jag!

MH-bilder

Marie som har kennel Chess Player var och kikade på Dizzys MH (hennes hemmaklubb) och hade kameran med sig. Hon har varit så gullig att hon delat med sig av bilderna och gett tillåtelse att lägga upp dem här. I regnruskvädret som var så är det inte konstigt att bilderna blev lite mörka, men de är så talande att jag bara måste visa dem! Tack Marie!!!

MH-2.jpg MH-3.jpg 
Tv. 2a försöket på lilla bytet och Dizzy gör startförsök innan vi ens hunnit till startpunkten!
Th. Dizzy sitter still, tyst och koncentrerad o spanar på stora bytet.

MH-4.jpg MH-5.jpg
Tv. Dumpen var lite läskig och tiden för avreaktion minimal och hon hinner inte fram förän jag är framme.
Th. Skramlet var intressant och hon är framme på en gång!

 MH-6.jpg MH-7.jpg
Tv. Spökena när de kommit nästan ända fram och Dizzy uppfattar dem först nu som hot. Morr, skall och viftande svans!
Th. Kampande under skott. Skottet kommer millisekunden efter att bilden togs. Dizzy gjorde en supersnabb koll och kampade sen snabbt vidare! 

Jag är fortfarande impad över hur stabilt, avvägt, modigt och trevligt Dizzy klarade hela testet! Hon är helt klart en riktig pärla!

Yrsel & duktiga vovvar

Ibland kan jag sitta och må alldeles utmärkt och så helt plötsligt, ur det blå, så kommer yrseln. Den snurrar till i huvudet och jag mår genast ganska illa. Lite som åksjuka fast jag sitter still på datorstolen…
Jag undrar varför? Ibland går det över nästan på en gång och ibland håller det i sig resten av dagen. Ibland vaknar jag yr och då är det ofta mycket värre. Ibland så illa att jag inte tar mig upp. Ibland är det ofta och sen kan det gå långa perioder utan nån yrsel alls. De där riktigt illa anfallen när jag blir helt handikappad och allt från att äta till att röra sig eller lyssna på något ljud alls helt otänkbart, har jag lite tolkat som min variant på migrän. Kanske är det inte alls så.
När jag frågat läkare och andra förståsigpåare på ämnet så har ingen haft nåt svar, men ingen har heller tyckt att det var nåt att bry sig om nåt värst. Kanske har det bara att göra med mitt låga blodtryck?
Tja, inte vet jag. Just nu är jag lite lagom yrslig för att tycka att det ska bli lite segt att åka till klubben och träna hund hela kvällen, men inte värre än så. Det var länge sen det var värre…
Slappa tankar ur en slapp hjärna.

Ikväll är det alltså kurs igen. Jag har ingen aning om hur veckorna tar sig fram så snabbt, men det tycks liksom jämt vara tisdag! Inte så att jag drar mig för att åka till klubben, tvärtom! Men jag känner varje tisdag att jag tränat för lite och för dåligt sen förra veckan. Surt och dumt. Jag borde verkligen sätta lite ordentlig fart på träningen om vi ska bli tävlingsklara nångång! Inte så att jag inte tränar, för det gör jag nästan varje dag, men det har varit dålig, ogenomtänkt träning på sista tiden. Dessutom är det en hel del moment som inte är i sin färdiga form ännu och det är dags att sätta ihop och träna uthållighet på lillfia! Och så den där nedrans platsen som aldrig blir ordentlig! Det är ju bara såååå urtrist att träna och inte blir det bättre av vädret direkt… Mängdträning är det enda sättet att få till det momentet bra. Bra mängdträning då givetvis. Och vi har kört för lite och för dåligt. Bara att inse, erkänna och åtgärda.

Tjejerna har iaf varit duktiga när vi tränat de senaste dagarna. Trots sin kassa matte. Dizzys bakdelskontroll och sedemera vänstersvängar och -halter börjar bli fina. En del blir det självklart fortfarande och det finns ingen större stabilitet ännu, men en hel massa iver och vilja! Hon är blixtsnabb på att rätta till sig när hon inser att hon hamnar snett. Och visst börjar platsen bli bättre också, hon låg idag 2×5-7 minuter på ”vår” gräsplan medan Silly fick träna. Ena gången satte hon sig när jag sa sitt åt Silly när vi tränade fjärr, men låg fint sen jag rättat till henne medan jag och Silly fortsatte med fjärren. Annars låg hon avslappnat, tyst och stilla hela tiden.
Silly körde som sagt en hel del fjärr. Äntligen börjar ställandet, eller egentligen förståelsen för ordet ”stå”, att gå in i det grå huvudet! Fast jag får hela tiden vara försiktig för blir hon osäker så säkrar hon alltid med ligg… Silly som nu är helnäck ville helst inte sitta eller ligga på den väldigt blöta planen och fuskade så fort jag inte såg till att rumpan var i backen! Gullehunden! Konstigt att sånt kan vara gulligt när hon gör det och mest irreterande när Dizzy gör det… ;) Annars så gick hon fint i ff och hade en ovanligt snygg position! Annars har jag insett efter att ha kört så mycket med Dizzy att Silly har en lite väl luftig postion förutom hennes tendenser att glida fram. Nåt att traggla på helt klart!

Nä, nu är det dags att packa jackfickorna fulla med köttbullar och boll och dra på sig regnbrallor och åka till klubben! Kan man ha roligare en tisdagskväll?     

Snor

Och så var även jag drabbad av höstens förkylning. Jag trodde länge att jag kommit undan, men nu är det tydligen kört. I ett par dagar gick jag med molande huvudvärk och var lite snorig. Igårkväll började halsen bli obekväm och när jag vaknade imorse var jag igentäppt, bultande huvudvärk och skitont i halsen. Det gick inte över efter en ipren, frukostkaffe och en mysig stund i soffan m Greys Anatomy och inte heller efter en långis med tjejerna upp på berget. Nu har jag iaf lyckats dammsuga och röja i köket, men krafterna till nåt mer vettigt idag tror jag inte finns. Jag känner mig gnällig och hängig och det är nog bland det värsta jag vet. Jag avskyr verkligen när jag inser att jag tycker synd om mig själv! Tur att inte A är hemma och ser mig iaf…

Pga min dagsform blev det inga spår för hundarna idag. Gårdagens lydnadspass gick sådär. Inget som gick direkt dåligt men inga framsteg heller å andra sidan. Vi får se om det blir en vilodag från träning idag eller inte.

Jag vet inte om det är förkylningen som spökar, men jag saknar Caddy nåt fruktansvärt idag. Hans buffliga kramar och hans sammetsmjuka pussar… Hans närvaro som inte går att missa fast han låg i ett hörn och sov. Han sätt att bara genom att vara där, var så älskande och betryggande. Han har det bra i sitt nya hem och jag tror inte att han längtar tillbaka ett dugg och det är en skön tanke för mattehjärtat, men ibland så bara saknas han här sådär tokmycket så det skriker i hela själen.
Nä, jag är nog förkyld och sentimental idag. Några pepparkakor och en stor kopp hett te kanske tröstar lite. Och sen kan jag ju alltid gotta mig i gårdagens häftigt braiga resultat! :) Det kan nog få många gråa dagar mycket ljusare!!