Monthly Archive: juli 2006

Jag ska…

… uppdatera. Snart. Imorgon. Eller jag skriver en snabbis nu på en gång…

Vi har firat A´s och hans brorsdotters födelsedag i Onsala och så var vi hemma ett dygn och jag landade i mensvärks helvetet (fast den här gången var det ovanligt lindrigt :) ) och sen for vi till Fagared för inflyttningsfest hos Tina. Väldigt mycket trevligt folk och i synnerhet underbara Alice (Tinas dotter på snart ett å ett halvt) som jag och A blev pryoföräldrar åt. Det pratades skit i allmänhet och givetvis en hel del hund, det grillades, dracks gott, dansades så jag tror att iaf vissa är lite ömma här och var idag och det haddes väldigt roligt!!! (förlåt mamma för stvaningen, jag är trööött)
Jag, A och jyckarna sov över och idag har vi grillat mera, gosat med Alice och hjälpt till att städa lite innan jag och Tina tog en prommis med hundarna lagom innan vi for hem och nu är klockan halv åtta. Jag har precis kommit ut ur duschen, hundarna har fått mat och sover som stockar i varsitt hörn och jag och A ska ta varsitt glas alkoholhaltigt och sätta oss på balkongen och spela nåt lagom intelligensbefriat sällskapsspel. 

Nån träning har det givetvis inte blivit av trots mina goda intentioner. Det kommer, det kommer. Lillbruden och jag kommer ta appellplanerna och spårskogarna med storm!! På ett eller annat vis… hehe!

Silly har idag två veckor kvar till bebisarnas beräknade ankomst. Hon är inte så himlans tjock ännu så jag och Tina tror på en ganska liten kull. Spännande är det givetvis och för den som är intresserad av en trevlig, social aussie med massa arbetskapacitet och sammarbetsvilja är välkommen att höra av sig till antingen mig eller Tina (tina@door-keepers.se)! Alla färger och svansar är möjliga!

Tebax

Jodå. Sen igårkväll är vi tillbaka från Kalmarresan. Det har varit tokvarmt, kvavt och så hög luftfuktighet att man blivit alldeles våt i ansiktet bara man klev utanför dörren. Inte mitt favvoväder direkt, men när är man nöjd?
Utställningen på Ölands BK gick inte direkt i linje med mina förhoppningar. Dagens två hannar var Heavy från D-K´s Gemmy/Noahkull och Caddy. Båda åkte snabbt ut med blåa band. Likaså gjorde Fancy som ju är D-K barnbarn efter Crazys syster Fanny och Agaton. Dagens enda röda band i rasen fick Dizzy och till det ett Hp. Både Caddys och Dizzys kritiker är jättefina och det gavs ingen förklaring till varför inte resultatet inte blev bättre. Caddy fick visserligen den vanliga förklaringen att han är för fet, (nu sagt på ett väldigt fult sätt dessutom, tänker inte upprepa det) men jag kan verkligen inte ta det. Vad han HAR är mängder av löst skinn som rullar när han rör sig och en stor, tjock päls. Han skulle dessutom kunna vara lite bättre trimmad i musklerna, men effekten det skulle ha på hans skinn är inte stor. Jag är såå lack på att få höra att min hund är fet när jag svälter honom som tusan inför utställning och alla utom domarna kan känna hans revben, ryggrad och höftknölar lätt. Lyrholm ändrade sitt ”i lite för högt hull” till ”i lite dålig muskling” när jag frågade om han känt på min hund och då respekterar jag det verkligen. Förra helgens domare hade den goda smaken att fölöjliga mig istället för att lägga fram det snyggt såsom ” i lite högt hull”… GAH!!! Nä, jag vill normalt kalla mig för en god förlorare och jag är den första att påtala att man faktiskt betalar för domarens åsikt när man ställer hund, men ibland måste man liksom undra lite… Felfria är mina hundar VERKLIGEN inte. Tycker man att de fel de har är allvarliga eller viktiga så accepterar jag blåa band.
Slutgnällt.
I Böda ska Caddy vara så sjukt välmotionerad och superbantad att ingen i världen ska kunna kalla honom fet. Om han sen fortfarande får det omdömet så tänker jag ge upp och inte visa honom mer. Tur att man har två söta tjejer hemma iaf! hehe

Mer upplyftande aktiviteter har varit bad på diverse olika ställen runt Kalmar och på Öland. Alla har uppskattats av hundarna som alla tre (Pepsi vill inte ens följa med på såna utflykter, man kan råka bli lite blöt eller få en kvist i pälsen :) …) har plaskat och simmat. Carrey verkar inte helt simvan utan har plaskat en hel del med framfötterna när han simmat, men tycker tydligen att det är skitkul ändå och dessutom dyker han glatt från bryggan vilket Caddy och Dizzy inte gör! Dizzy är familjens säl. Hon simmar och simmar och simmar och vill inte komma upp när det är dags att gå hem. Hon har en underbar simstil som är snabb och hon verkar kunna hålla på hur länge som helst!
Vi har träffat släkt, umgåtts med lillebror, spelat lite spel och varit på en jättetrevlig 25årsfest! På festen dök dessutom min första kärlek upp. Jag blev alldeles kall i magen när jag såg honom och tänkte att nu blir väl hela kvällen konstig, men han var givetvis samma underbara person fortfarande och visst har jag en särskilld plats i hjärtat för honom! A är dock på alla sätt mannen i mitt liv!

Lite spår- och lydnadsträning har vi hunnit också, om än väldigt lite med tanke på värmen. Caddy spårade som vanligt som en klocka. Dizzy var riktigt tänd och spårade koncentrerat i kärnan och blev faktiskt lite glad när hon kom till leksaken i slutet. Carrey plockade apporter hur fint som helst, men verkade ha klart mindre koll på det där med spår… Han velade mest omkring, ville ha hjälp, ringlade och höll näsan högt. Inte så konsigt för en sökutbildad hund kanske? Vi vet inte om/hur mycket han spårat innan ju. Arbetsglad som tusan är han ju iaf så det blir nog inga som helst problem att få till ett snyggt spår med honom också!
Lydnaden har Carrey betydligt mer koll på. Här är han laddad, fokuserad och jobbar med hjärnan på hela tiden! En hel del finlir har han och mamma framför sig innan de kan ge sig ut på tävlingsplan, men det ser minst sagt lovande ut redan nu!
Dizzys lydnad börjar mer och mer falla på plats också nu. Vi ska i samband med Bödautställningen i början av september ha en inofficiell lydnadcup inom familjen med auktoriserad domare och allt! Mamma och Carrey, A och Caddy och så ska jag och Dizzy göra vår debut då. Allt ska ske i Lk1. Detta trots att Carrey startat i Lk3 och Caddy har förstapris i ettan, medan Dizzy är helt grön. Eftersom mamma är ungefär lika grön som Dizzy och A och Caddy dras med sina fokuseringsproblem på appellplanen så blir det nog ändå hyfsat rättvist. Fast föräldraekipaget är ju klara favoriter förstås! Iaf så har jag tänkt att uppdatera här lite oftare fram till dess och rapportera om min och lillfrökens träning, framsteg och bakslag. Vi är ju verkligen låååångt ifrån tävlingsredo i nåt moment så vi har lite att göra!
Dessutom hoppas jag kunna sporra mamma att uppdatera lite bättre själv. Hon har faktiskt ett datorbord nu så hon har inget att gnälla över längre!

En sak till jag måste berätta är att A blivit himlans modig och har börjat motionera Caddy på inlines! Alltså A står på hjulen, inte Caddy. Den som känner Caddy, hans livsglädje, lite överdrivna sociala humör och hans nästan obefintliga koppelskick förstår vilken bedrift det är att våga ge sig ut med 30 kilo Caddy i flexikoppel ståendes på hjul utan nåt som egentligen kan kalla broms på vare sig hjulen eller hunden!!! Bra går det iaf och båda två verkar tycka att det är skitkul!

Mot Kalmar!

Nu åker vi till Onsala för att lämna Nalla på sommarkollo och umgås lite med A´s föräldrar innan vi imorgon lämnar Silly hos Tina och sen far till Kalmar och mamma för en dryg vecka!

Utställning, badutflykter, spår- och lydnadsträning, stros på stan, tid med lillebror och en 25årsfest står på schemat. Det ska bli skönt att komma bort ett tag och bara få mysa! Hiskeligt vad mycket packning man tydligen behöver bara… hehe!

Kanska uppdaterar jag i veckan, kanske inte. Ha det gott allesammans!

Soffklädsel & kassa spår

Alltså jag gnäller inte över vädret normalt. Åtminstone hävdar jag själv att jag inte gör det. Men nu har det gått från kvävande pissvarmt till konstant ösregn fram och tillbaka sen i maj ju! Jag beställer härmed lite LAGOM väder. Sådär knappa 20 grader, lite fläkt, lite halvmolnigt och ingen nederbörd dagtid. Det vore en skön omväxling. Så man hinner och orkar göra nåt när det blir en liten lucka i tokvärmen eller vätan. Mina hundar började klättra på väggarna och eftersom dagen var åtminstone aningen mindre varm än tidigare dagar så tog vi med dem alla tre ut i skogen för spår och långpromenad. Jag lade två korta spår till Dizzy och ett kort till Silly. Silly börjar kännas tung redan nu och jag vill inte pressa henne utan bara aktivera hennes hjärnceller och ha lite roligt. Dizzy har fortfarande inte fått gå mer än ett handfull antal spår och är väldigt grön och oerfaren ännu. Hon vet vad hon ska göra, men tramsar omkring en massa och verkar inte ha koll på hur man löser problem ännu. Jag gjorde tyvärr misstaget att ha pinnar och leksaker i hennes spår och de nonchalerade hon helt. Hon konstaterar att de är där men bryr sig mer om själva spåret. Idag var det snurrigare och flamsigare än förra gången vi spårade och Sillys spår var lika illa. Hon skärpte inte ihop sig förrän de sista 15 metrarna då hon sänkte näsan ordentligt och spårade fint fram till burken med blodpudding.
Medan pojkarna gick sitt, betydligt längre, spår tränade jag platsliggning med lillfia och alternativ apportering med tant Blå. Söta Dizzy jobbar så helt otroligt intensivt i allt hon gör och lyckas galant att göra platsliggningen till ett väldigt aktivt moment! Jag har valt att försöka lära henne att ligga med hakan mellan tassarna på platsen för att undvika att hon blir distraherad så lätt. Detta börjar efter en hel del traggel äntligen att lossna och vi har nog kommit upp i den imponerande tiden av ca fem sekunder! En låååång bit kvar till en fungerande platsliggning på tävling, men ljuset i slutet av tunneln skymtas! Dizzy ligger iaf där med huvudet tryckt mot marken och tokstirrar på mig och mitt klick får henne att nästan vibrera, dock fortfarande stilla, i väntan på kastad eller serverad godbit. Söttjejen!
Silly fick som sagt ett pass med apportering. Jag använde vittringspinne och lade först ut framför oss på plan mark och kommenderade. Inga problem. Sen kastade jag upp i slänten i gräset. Fortfarande inga problem. Sen satte jag henne nedanför slänten och gick upp i gräset och släppte den utan att hon såg vart och hon gick ut väldigt målmedvetet och med letade med fin intensitet och apporterade så fort hon hittat! Duktig tös! Nämnas bör att det här är hunden som innan inte letat efter något hon inte kan äta och som helst inte apporterar nåt annat än vår egen träapport. Nu känner jag att det finns hopp både om att hon ska sätta på näsan i vittringsapporteringen och att hon kanske ska kunna övertalas att alls medverka i momentat uppletade av föremål! Söttjej nr 2!
Nybadade nallen Caddy hade också slarvat en del i sitt spår och mer verkat intresserad av att springa än att spåra och till på köpet hade nån snott kongen som husse lagt som spårslut! Surt och snopet fick Caddy inget slut. På väg hem körde vi förbi en man som gick längs vägen och jag siktade ett gult snöre som stack ut ur hans byxficka… vår kong!!! A stannade och berättade för karl att det var vår kong han hade i brallorna och efter viss övertalning fick vi tillbaka den.
De kongen har varit med om mycket. Den har fastnat högst upp i en uråldrig gran så husse fick klättra och den har lämnats på biltak så vi fått köra tillbaka och den har fiskats upp från botten av en å i Karlshamn. Allt efter att matte klantat sig. Nu var det inte ett dugg mitt fel, men vi tänker inte lägga ut den i skogen igen iaf! ;)

Soffklädseln ja! Den är ljusblå, var skitbillig och så har vi avgjort att kaffet är mycket godare på IKEA i Kållered än Bäckebol. Ifall ni ville veta. Dessutom är vår balkong två stolar och två bastmattor rikare. Nu fattas bara bordet.   

Het vecka och utställningshelg

Veckan som varit var alldeles på tok för varm för min smak. Man orkar inte annat än vara stilla och ynkla över värmen och det var ungefär vad vi gjorde här. Allt hade varit mycket behagligare om man haft en skuggig tomt att vara på och slippa sitta inne i en kokhet lägenhet med fyra aussie som flämtar… Promenader och en del lydnadsträning blev det ju ändå på morgon och kvällar. Carrey är en riktig goding och verkade bli mer och mer kär i sin nya matte för varje dag som gick! Att vara lös på skogspromenaden med mina tjejer var ingen konst och han vände på en femöring varje gång jag eller mamma sa hans namn. Övningarna på appellplan gick också över all förväntan och han var supertaggad och hellycklig över att få jobba! En hel del slarvfel och en förare som är minst sagt ringrostig efter att inte ha tränat lydnad på åtminstone 10 år, men ändå såg det finfint ut! Det kommer att gå bra för dem och även om de skulle floppa på tävling så kommer de ha kul ihop!
Caddy och Carrey tycker väl inte jättebra om varandra, men är ändå inte osams på något vis. Ingen av dem muckar eller vill bråka och det har varit avslappnat hemma, även om de bara haft en grind mellan sig och båda nog anser att tjejerna är deras.

I helgen var jag och mamma och jobbade som ringsekreterare i Tvååker både lördag och söndag och lämnade alla fem hundarna hemma i grabbarnas vård (mammas A kom i fredags). Vädret var äntligen lagom, domaren var trevlig och noggrann och mamma tokshoppade. Själv köpte jag en marsipanrosa biabädd!
Trötta, ihoppackade och redo att åka hem satt vi vid parkeringen och väntade på A & A som skulle hämta oss, när vi i högtalarna hör att de kallar på Tina Bjernby. Lagom skadeglada som vi är tänkte vi att nu har hon gjort nåt fel i resultatlistorna (hon var också ringsekr i helgen). En liten stund senare hör jag dock att det är Johan som pratar i högtalarna. Han hade insett att det var det perfekta stället och gick ner på knä mitt i finalringen och friade i högtalarna så att varenda kotte där såg det!!! Suset i publiken gav mig gåshud och småspringande knatade vi tillbaka till stora ringen för att gratta. Tinas syster Pia grät och Tina grät och det smittade så både jag och mamma grät en skvätt också! Iförd cowboykläder och med en vit käpphäst stod Johan där helt kolugn som vanligt! GRATTIS GRATTIS GRATTIS Tina & Johan!!!

Mamma, Anders, Pepsi och Carrey åkte hem i söndagskväll och det känns ovanligt luftigt och rymligt hemma nu! Men vi hinner nog inte börja sakna dem för redan på lördag lämnar vi Silly hos Tina och åker till Kalmar för en dryg vecka. Det blir utställning för Caddy och Dizzy på söndag på Öland och sen ska vi nog mest mysa och umgås till helgen efter då jag och A ska på en av mina äldsta och bästa vänner Ninas 25årsfest.   

Mastodontuppdatering

Ja, jag veeet att jag är kass på att uppdatera numera! Men det är sablans varmt och lägenheten är proppfull av hundar och människor och givetvis finns det massor och åter massor att babbla med mamma om. Dagboksuppdatering ligger därmed långt ner på priolistan.

Helgen var jobbig, varm, hektisk och väldigt trevlig! Lördagen spenderades i Borås där Dizzy fick sitt fjärde CERT och blev 3a bästa tik. Brorsan Iron blev BIM med CERT och Crazy BIR och BIG 4a. Solen stekte, vi åt glass, pratade hund och Dizzy snattade ett tuggben i ett försäljningstält utan att jag märkte det. 
Mamma fick lära sig att alla aussie är inte som Caddy utan de flesta har inga problem att koppla av helt när det inte händer nåt trots den otroliga störning en utställningsplats innebär. 
Efter Crazys runda i finalringen tog vi Crazy med oss och styrde näsan mot Eskilstuna och årets aussiespecial. Efter en skarp migränvarning bytte vi våra övernattningsplaner och söta Bettan lät oss och Crazy sova hos henne och dricka hennes flädersaft. Tack Bettan!

Söndagen spenderades alltså i Eskilstuna i solgass med massa fina aussies! Kvalitén på hundarna var högre än jag förväntat mig (förlåt!) och det var korrekta och mycket välgående hundar som i slutet vann. Crazy som visades av Tinas syster slutade som 3a bästa tik med dagens bästa kritik. Yvonne Brink var noga och hade öppen förklaring till sin bedömning. Antagligen var det några som hade andra åsikter, men jag har inte svårt att se hur hon fick fram de hundar som gick längst. Hon håller en väldigt tydlig linje i hur hon dömer. 
Efter ett dopp i en liten sjö for vi hem till götet igen. Bytet av hundar väntade vi med till måndagen då vi var hemma först en bit efter midnatt. Underbara Crazy har hela helgen varit en total ängel!! Jag är sååå impad av hur hon verkar klara vilken situation som helst precis som att hon inte gjort annat. Hon är avslappnad, social men inte alls överdrivet, pigg och vaken och matglad. Hela tiden! Jag är såå glad att jag har en dotter till henne och jag håller fast vid att hon är den bästa hund jag nånsin träffat. Både extriört och mentalt!

Crazy blev dock väldigt glad när hon äntligen fick träffa sin älskade husse igen på måndagkvällen när vi åkte ut till Tina. Dizzy blev väldigt glad att se sin matte också för den delen. Den hund som var ganska likgiltig att träffa sin matte var Carrey, men då visste han ju inte att mamma var hans matte än förstås. Mamma däremot har sen vi i måndags åkte från Tina gått runt med ett lite nyförälskat smile på läpparna!

I tisdagskväll åkte jag och mamma ut till Tina igen och hämtade Carrey och tog med honom och Caddy till Tjolöholm och gick en promenad och badade i havet. Pojkarna gruffar lite, men ingen av dem vill ha bråk och det håller sig vid lite morr. De har dock tydligt inte bestämt vem som är störst, bäst och vackrast ännu. Efter promenaden fick Carrey följa med oss hem och sen dess verkar han ha full koll på vem som är hans matte och han har fått lite samma smile som mamma tycker jag nog!

Igår var stora pälsvårdsdagen. Carrey fick sig ett rejält bad och sen en ordentlig genomborstning och sen blev han som en ny hund. Mängder och åter mängder av lös päls försvann och idag har jag klippt fötter och öron på honom och nu ser han riktigt fin ut. Silly fick agera klippträningsobjekt för mamma som nu ska lära sig av med frisörklippandet som gäller på wheatens och istället lära sig rensa tofsar och mer putsa till än forma. På fyra fötter blev den sista klart finare än den första iaf! Och Sillys numera osymetriska fötter ska ju ändå inte visas på utställning i den närmsta framtiden.
Jag har dessutom startat projekt sportfrisyr på gamla Pepsi. Eftersom hon var hyfsat tovig och hon dessutom är en gammal hund som inte orkar stå på bordet speciellt länge så blir hon nog klar lagom till helgen eller så. Fin blir hon iaf!
Igårkväll när temperaturen sjunkit från sjukt varmt till bara jättevarmt, tog vi med oss alla jyckarna ut på gräsplanen och tränade lite lydnad. Silly och Dizzy behövde sig en genomkörare och mamma testade lite hur mycket och hur bra Carrey kunde Lk3 momenten. Silly går hur bra som helst just nu, Dizzy gick som en klocka hon också och hon verkligen tokjobbar för sina torrfoderbelöningar! Carrey förvånade oss med att vara superladdad och tokglad! Visserligen hade mamma blodpudding, men ändå! Och visserligen slarvade han en hel del igår och mamma behöver torrträna en hel del, men det finns en jättefin kapacitet i det ekipaget! Caddy gjorde ett av sina tokryck i kopplet på vägen ut och välte en inte beredd husse så att ett finger klämdes illa. Därför var husse allt annat än sugen på att uppmuntra sin hund och jag tog därför en liten träningssväng med honom med och även han jobbade som en tok för blodpuddingen.
Vi fick ett mindre önskat bevis för att Pepsi inte kommer att leva för alltid hon heller. I ett obevakat ögonblick rykte helt plötsligt Dizzy och Pepsi ihop. Ingen såg vad som hände och ingen var beredd på att det skulle hända. Att Pepsi inte gillar Silly nåt vidare visste vi och har därför haft benkoll på dem. Att Caddy och Carrey inte har gjort upp ordentligt vet vi också och även de har inte fått vara ihop utan koll. Skitfia på dryga året och gamla dominanta terriertanten Pepsi har däremot inte haft nån värst koll på sig. Dizzy har den här gången mamma och Pepsi är här varit lite morrig och sur mot Pepsi, men sån är hon ju liksom. Hon är en surfia och dessutom kommer det massor med ljud ur henne som inte verkar betyda nåt. Pepsi har bara totalnonchat dessa muttermorr, men fick tydligen nog igår och sa ifrån. Dizzy tyckte sig tydligen vara starkare och blev arg och när vi fick dem åt varsitt håll hade Pepsi ett skrap på örat. Jag berättade mycket tydligt för Dizzy att så gör man då faaan inte och sen var allt bra. Pepsi verkar dock ha tagit åt sig lite och jag tror att hon accepterat Dizzy som vinnare. Det blir ju konstigt när en hund som varit flockledare blir gammal och tacklar av. I naturen hade den hunden antagligen för länge sen fått ge vika för en yngre förmåga och blivit bortjagad. Vi ”tvingar” våra hundar att lösa flockproblem som inte uppstått i det vilda. Vi såg samma sak när mammas gamla Peggy (Pepsis mormor) belv gammal och gaggig och flera gånger rök ihop med Pepsi som då inte verkade acceptera henne som ledare längre… Att Dizzy skulle axla det ansvaret redan hade jag väl inte trott dock, trots att hon är en kaxig en. Eller egentligen är det väl Silly som är ledare nu, för Dizzy har inte på långa vägar utmanat henne och har massa respekt för henne. 
Det finns ingen kvarstående konflikt mellan någon av tjejerna iaf! Skönt för jag vill INTE ha nån terrier.

Kommande helg ska jag och mamma vara ringsekreterare i Tvååker och mamma ska shoppa som en tok till sin nya jycke. Är det nån som är där så får ni gärna kika förbi och säga hej. Vi sitter i ringen med Greyhound och Borzoi på lördag och ringen med taxar på söndag.