Ett steg framåt och tio och ett halvt bakåt

Så känns det idag.
Dels har jag hamnat i ett döläge i skolan. Det krisar rejält i ett ämne och jag vet inte riktigt hur jag lösa det så det inte går ut över de andra ämnena också. Som det är nu suger det otroligt mycket kraft ur mig och jag mår ganska risigt.
Dels hade jag otur imorse när jag var ute med Dizzy och Silly. Dizzy har ju blivit väldigt mycket bättre på det här med hundmöten. Inte bra, men mycket bättre. Imorse sprang de lösa på stora gräsplanen här bredvid och de bryr sig inte ett skvatt om andra hundar som promenerar en bit bort, de har fullt upp med att busa med varandra och mig och varken Dizzy eller Silly har någon önskan att träffa främmande hundar annars heller. Så långt allt väl. Vi njuter i solen och helt plötsligt kommer engelska cockertiken som bor på vår gård framrusande. Jag ropar in mina tjejer och de kommer, men jag låter dem gå igen när jag inser att cockern inte tänker stanna och jag inte vill sätta Dizzy i värre press än nödvändigt i kontakten med andra hundar. Dizzy rusar vrålandes upp och tvärstannar när cockern fortsätter mot henne medan Silly med ett tyst morr studsar fram och ställer sig imellan. Det tar några sekunder innan jag lyckas få lugnat ner Dizzy så pass att hon är kontaktbar igen och jag kan få mina hundar med mig. Cockerhussen snurrar runt efter sin hund en stund innan han kan koppla den och gå ivg. Dizzy tog själva situationen bättre än jag trott, men resten av dagen har hon vrålat åt varenda hund hon sett oavsett avstånd. Jag blir s jävla trött!! Om männskan bara haft koll på sin cocker så hade det sluppit bli så här. Visserligen är jag av åsikten att alla tappar kollen på sin hund nån gång. Det händer alla, även den bästa. Men när det gäller Dizzy så tar hon skada. Hade jag haft Silly och Caddy med mig hade det inte gjort lika mycket. Jag hade blivit irreterad, men inte mer. Nu blev jag ledsen. Jag hoppas bara att Dizzy lugnar sig snart och att vi kan fortsätta utvecklas framåt!
Goa, goa Silly iaf. Hade det inte vart för henne hade Dizzy fått ta kontakten själv (jag hade inte en chans att hinna imellan själv). Snabbt och bestämt skuttar hon fram och ser till att ingen muckar med hennes lillasyster inte! Utan att för den delen mucka det minsta lilla själv. Jag uppfattar henne som otroligt fredlig och nogrann i sitt språk. Sen att hon skrämde skiten ur en taxichaufför som råkade komma för nära vår ytterdörr häromkvällen är en helt annan sak… ;)

Nä, nu ska jag försöka plugga lite samhällskunskap, historia och psykologi och sen belöna mig själv med klickerboken jag fick på posten idag!

Comment (1)

  1. lena

    Det ordnar sig säkert… det brukar ju göra det på ett eller annat sätt. Till slut. Fast jag förstår att det käns lite trist för tillfället.

Comments are closed.